M’Cheyne Bible Reading Plan
Shebas uppror
20 (A) Där fanns nu av en händelse en illasinnad man vid namn Sheba, Bikris son, en benjaminit. Han blåste i hornet och sade:
”Vi har ingen del i David,
ingen arvslott i Ishais son.
Var och en till sitt tält, Israel!”
2 Då övergav Israels alla män David och följde Sheba, Bikris son. Men Juda män höll sig till sin kung, från Jordan ända till Jerusalem.
3 (B) David kom nu till sitt palats i Jerusalem, och kungen tog de tio bihustrurna som han hade lämnat kvar för att se efter palatset och satte dem i ett särskilt hus under bevakning. Han gav dem underhåll men gick inte in till dem. Där förblev de instängda till sin död och levde som änkor.
4 (C) Kungen sade till Amasa: ”Kalla samman Juda män åt mig inom tre dagar och inställ dig här även du.” 5 Amasa gav sig då i väg för att kalla samman Juda. Men när han dröjde över den bestämda tiden, 6 sade David till Abishaj: ”Nu kommer Sheba, Bikris son, att göra oss mer skada än Absalom. Ta din herres tjänare och sätt efter honom så att han inte finner befästa städer och kommer undan oss.” 7 Då drog Joabs män ut efter honom tillsammans med kereteerna och peleteerna och alla hjältarna. De drog ut från Jerusalem för att jaga Sheba, Bikris son.
8 När de hade hunnit till den stora stenen vid Gibeon kom Amasa[a] mot dem. Joab var då klädd i sin vapendräkt, och ovanpå bar han ett bälte med ett svärd i skidan, fäst vid höften. När han nu gick fram, föll det ut. 9 Joab sade till Amasa: ”Är det väl med dig, min bror?” Och Joab grep Amasa i skägget med högra handen för att kyssa honom. 10 (D) Amasa var inte på sin vakt mot svärdet som Joab hade i handen, och Joab stötte honom i buken med det så att hans inälvor rann ut på marken. Så dog han utan att Joab behövde ge en andra stöt.
Sedan fortsatte Joab och hans bror Abishaj att förfölja Sheba, Bikris son. 11 En av Joabs män som stod bredvid Amasa ropade: ”Var och en som är Joabs vän och står på Davids sida – följ Joab!” 12 Amasa låg badande i sitt blod mitt på vägen. När mannen såg att allt folket stannade, förde han undan Amasa från vägen in på åkern och kastade ett skynke över honom, eftersom han såg att alla som kom förbi stannade. 13 Så snart man hade lyft undan honom från vägen, följde alla efter Joab för att förfölja Sheba, Bikris son.
14 Sheba drog genom alla Israels stammar till Abel, det vill säga Bet-Maaka, och genom hela Habberim. Och folk samlades och följde honom. 15 Men Joab kom och belägrade honom i Abel Bet-Hammaaka[b] och kastade upp en jordvall mot staden som nådde fram till yttermuren. Allt Joabs folk arbetade på att förstöra muren och få den att falla.
16 Då ropade en klok kvinna från staden: ”Lyssna! Lyssna! Säg till Joab att han kommer hit så att jag får tala med honom.” 17 När han kom fram till kvinnan frågade hon: ”Är du Joab?” Han svarade: ”Ja.” Hon sade till honom: ”Lyssna till din tjänarinnas ord.” Han svarade: ”Jag lyssnar.” 18 Då sade hon: ”Förr brukade man säga: ’I Abel ska man fråga till råds.’ Sedan var saken avklarad. 19 Vi är de mest fridsamma och trofasta i Israel, och du försöker förstöra en stad som är en moder i Israel. Varför vill du utplåna Herrens arvedel?”
20 Joab svarade: ”Nej aldrig, aldrig att jag skulle utplåna eller förstöra! 21 Så är det inte. Men en man från Efraims bergsbygd som heter Sheba, Bikris son, har rest sig mot kung David. Utlämna bara honom så drar jag bort från staden.” Kvinnan svarade Joab: ”Hans huvud ska kastas ut till dig över muren.” 22 Sedan vände sig kvinnan med sitt kloka råd till allt folket, och de högg huvudet av Sheba, Bikris son, och kastade ut det till Joab. Då blåste han i hornet, och de drog bort från staden, var och en till sitt tält. Och Joab vände tillbaka till kungen i Jerusalem.
23 (E) Joab hade nu befälet över hela krigshären i Israel, och Benaja, Jojadas son, hade befälet över kereteerna och peleteerna. 24 Adoram var ansvarig för tvångsarbetena, och Joshafat, Ahiluds son, var kansler. 25 Seja var sekreterare och Sadok och Ebjatar präster. 26 Även jairiten Ira var präst hos David.
13 Det är nu tredje gången jag ska komma till er. Efter två eller tre vittnens ord ska varje sak avgöras.[a] 2 (A) När jag var hos er för andra gången varnade jag dem som syndade och alla andra, och nu när jag inte är hos er varnar jag er igen: När jag kommer tillbaka ska jag inte skona er. 3 (B) Ni vill ju ha bevis på att Kristus talar genom mig. Han är inte svag mot er utan mäktig bland er. 4 (C) Han blev korsfäst i svaghet men lever genom Guds kraft. Så är också vi svaga i honom, men vi ska leva med honom genom Guds kraft som ni ska få känna.
5 (D) Pröva er själva om ni lever i tron, granska er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Om inte, så består ni inte provet. 6 Men jag hoppas att ni ska förstå att vi består provet. 7 Vi ber till Gud att ni inte ska göra något ont – inte för att vi ska visa oss bestå provet, utan för att ni ska göra det som är gott.
Sedan får det gärna se ut som om vi inte klarade provet. 8 Vi kan ju inte göra något mot sanningen, utan bara för sanningen. 9 (E) Vi är glada när vi är svaga och ni är starka. Och vad vi ber om är just detta, att ni ska nå allt större mognad. 10 (F) Därför skriver jag detta innan jag kommer, för att inte behöva gå hårt fram hos er i kraft av den auktoritet som Herren har gett mig för att bygga upp, inte för att riva ner.
11 Till sist, bröder: var glada, låt er upprättas och förmanas, var eniga och håll fred. Då ska kärlekens och fridens Gud vara med er. 12 Hälsa varandra med en helig kyss[b]. Alla de heliga hälsar till er. 13 Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes gemenskap vare med er alla.
Sorgesång över Tyrus
27 Herrens ord kom till mig:
2 (A) ”Människobarn, stäm upp en sorgesång över Tyrus. 3 (B) Säg till Tyrus:
Du som bor vid havets portar
och driver handel med folken
i många kustländer,
så säger Herren Gud:
O Tyrus, du säger:
Jag är den fullkomliga skönheten.
4 Dina gränser är mitt i havet,
de som byggde dig
gjorde din skönhet fullkomlig.
5 (C) Av cypress från Senir[a]
gjorde de allt ditt träarbete.
De hämtade en ceder från Libanon
för att göra en mast åt dig.
6 Av ekar från Bashan
gjorde de dina åror.
De prydde ditt däck med elfenben,
inlagt i ädelt trä
från kitteernas öländer.
7 (D) Seglet av fint broderat linne
från Egypten
hade du som ditt baner.
Mörkblått och purpurrött tyg
från Elishas[b] öländer
hade du till soltält.
8 (E) Sidons och Arvads[c] invånare
var roddare åt dig.
De vise, som du hade hos dig, Tyrus,
dem tog du till sjömän.
9 (F) Gebals[d] äldste och dess vise
tjänade dig med att täta
dina fogar.
Havets alla fartyg
med sina besättningar
tjänade dig vid din byteshandel.
10 (G) Perser, ludeer och puteer[e]
var soldater i din här,
ditt krigsfolk.
Sköldar och hjälmar
hängde de på dig,
och dessa gav dig glans.
11 Arvads söner och din här
stod runt omkring
på dina murar,
och män från Gammad
var i dina torn.
Sina stora sköldar hängde de upp
runt om på dina murar,
de gjorde din skönhet fullkomlig.
12 Tarshish[f] var din handelspartner, för du var rik på allt. Du fick silver, järn, tenn och bly i utbyte mot dina varor. 13 (H) Grekland[g], Tubal och Meshek[h] handlade med dig. Slavar och kopparkärl gav de dig i utbyte. 14 Arbetshästar, stridshästar och mulåsnor fick du som betalning från Togarmas land[i].
15 Dedans söner[j] handlade med dig, ja, många kustländer var dina kunder. Elfenben och ebenholts förde de till dig som betalning. 16 Aram[k] var din handelspartner, för du var rik på konstarbeten. Rubiner, purpurrött tyg, broderade vävnader och fint linne, koraller och rubiner gav de dig som betalning.
17 (I) Juda och Israels land handlade med dig. Vete från Minnit[l], bakverk och honung, olja och balsam gav de dig i utbyte för dina varor. 18 Damaskus var din handelspartner, för du var rik på konstarbeten och allt slags gods. De kom med vin från Helbon och med ull från Sahar.[m] 19 Dan och Javan gav dig tvinnad tråd som betalning. De gav konstsmitt järn, kassia och kalmus[n] i utbyte mot dina varor. 20 Dedan handlade med dig med sadeltäcken att rida på. 21 (J) Araberna och Kedars[o] alla furstar tjänade dig med sin handel, med lamm och baggar och bockar drev de handel hos dig.
22 Sabas och Raamas köpmän[p] gjorde affärer med dig. Kryddor av bästa slag och alla slags ädla stenar och guld gav de dig som betalning. 23 Harran[q], Kanne och Eden,[r] Sabas köpmän, Assur och Kilmad[s] drev handel med dig. 24 De gjorde affärer hos dig med vackra kläder, med mörkblå brokigt vävda mantlar, med brokiga täcken, med välslagna, starka rep på din marknad.
25 Fartyg från Tarshish for i väg
med dina bytesvaror.
Så fylldes du med gods
och blev mycket ärad,
där du låg mitt i havet.
26 (K) Ut på vida vattnen
förde de dig,
dina roddare.
Då kom östanvinden
och krossade dig,
där du låg mitt i havet.
27 Ditt gods, dina varor och din handel,
dina sjömän och styrmän,
de som lagade dina fogar
och de som drev din handel,
allt krigsfolk som fanns hos dig
och allt manskap hos dig,
ska sjunka ner i havets djup
den dag du faller.
28 När dina sjömän höjer sorgerop
bävar kustländerna.
29 Alla som ror med åror
lämnar sina skepp.
Sjömän och alla som far
på havet stannar i land.
30 (L) De ropar högt över dig
och klagar bittert,
de strör stoft på sina huvuden
och rullar sig i aska.
31 (M) De rakar sig skalliga för din skull
och klär sig i säcktyg,
de gråter över dig i bitter sorg,
under bitter klagan.
32 Med jämmer stämmer de upp
en sorgesång över dig,
klagande sjunger de om dig:
Vem är som Tyrus,
som bringats till tystnad
mitt ute i havet?
33 När dina handelsvaror
sattes i land från havet
mättade du många folk.
Med din mängd av gods
och bytesvaror
gjorde du jordens kungar rika.
34 Men nu, när du förlist
och försvunnit från havet
ner i vattnets djup,
har dina bytesvaror
och allt ditt manskap
sjunkit med dig.
35 (N) Kustländernas alla invånare
häpnar över dig,
deras kungar står rysande
med förfäran i sina ansikten.
36 (O) Köpmännen ute bland folken
visslar hånfullt åt dig.
Du har fått ett fasansfullt slut,
du ska inte mer finnas till.”
Guds dom över de trotsiga
75 (A) För körledaren. "Fördärva inte".
En psalm, en sång av Asaf.
2 Vi tackar dig, Gud, vi tackar dig!
Ditt namn är nära,
man förkunnar dina under.
3 (B) "Vid den tid jag bestämt
ska jag fälla en rättvis dom.
5 (D) Jag säger till de skrytsamma:
"Skryt inte!"
och till de gudlösa:
"Höj inte hornet!"
6 Höj inte ert horn så högt,
tala inte så trotsigt och fräckt.
7 Varken från öster eller väster
eller från öknen
kommer upphöjelsen.[b]
8 (E) Nej, Gud är den som dömer.
Den ene böjer han ner,
den andre reser han upp.
9 (F) I Herrens hand är en bägare[c]
med skummande vin,
full av blandad dryck.
Han häller upp,
och jordens alla gudlösa
måste dricka den i botten.
10 Men jag ska för evigt förkunna[d]
och lovsjunga Jakobs Gud.
11 Alla gudlösas horn
ska jag hugga av,
men den rättfärdiges horn
ska upphöjas.
Guds dom över fienderna
76 För körledaren, till stränginstrument.
En psalm, en sång av Asaf.
2 (G) Gud är känd i Juda,
hans namn är stort i Israel.
3 (H) I Salem[e] står hans hydda,
på Sion hans boning.
4 (I) Där bröt han bågens blixtrande pilar,
sköld och svärd och krigets vapen.
Sela
5 Strålande är du,
härligare än berg rika på byte[f].
6 (J) Modiga män ligger plundrade,
de sover sin sömn,
ingen stridsman
kan lyfta sin hand.
7 För ditt straffande ord,
du Jakobs Gud,
ligger ryttare och häst i dvala.
8 (K) Du, endast du, är värd att frukta.
Vem kan bestå inför dig
när du vredgas?
9 Från himlen låter du domen höras,
jorden förskräcks och blir stilla
10 när Gud står upp för att döma,
för att frälsa alla ödmjuka
på jorden. Sela
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation