M’Cheyne Bible Reading Plan
Herren visar sig på nytt för Salomo
9 (A) Sedan Salomo hade byggt färdigt Herrens hus och även kungapalatset och allt annat han hade känt längtan och lust att utföra, 2 (B) visade sig Herren för Salomo en andra gång, så som han förut hade uppenbarat sig för honom i Gibeon. 3 (C) Herren sade till honom: ”Jag har hört den bön och begäran du har framburit till mig. Detta hus som du har byggt har jag helgat för att där fästa mitt namn för evig tid. Mina ögon och mitt hjärta ska för alltid vara där. 4 (D) Om du vandrar inför mig så som din far David vandrade, med ärligt hjärta och i uppriktighet, så att du följer allt som jag har befallt dig och håller fast vid mina stadgar och föreskrifter, 5 (E) då ska jag låta din kungatron över Israel bestå för evigt, som jag lovade din far David, när jag sade: Aldrig ska det på Israels tron saknas en avkomling av dig.
6 (F) Men om ni och era barn vänder er bort från mig och överger mig och inte håller de bud och stadgar jag har förelagt er, utan går bort och tjänar andra gudar och tillber dem, 7 (G) då ska jag utrota Israel ur det land som jag har gett dem. Det hus som jag har helgat åt mitt namn ska jag då förkasta från mitt ansikte. Och Israel ska bli ett ordspråk och en nidvisa bland alla folk. 8 (H) Hur storslaget detta hus än är, ska var och en som då går förbi häpna och vissla. När man frågar: Varför har Herren gjort så mot detta land och mot detta hus? – 9 då ska man svara: Därför att de övergav Herren sin Gud som hade fört deras fäder ut ur Egyptens land, och höll sig till andra gudar och tillbad och tjänade dem, därför har Herren låtit allt detta onda drabba dem.”
Betalningen till Hiram
10 (I) Sedan Salomo i tjugo år hade byggt på de två husen, Herrens hus och kungapalatset, 11 gav kung Salomo tjugo städer i Galileen åt kung Hiram av Tyrus som hade försett honom med cederträ, cypressträ och guld, så mycket han begärde. 12 Men när Hiram från Tyrus gav sig ut för att se städerna som Salomo hade gett honom, tyckte han inte om dem 13 utan sade: ”Vad är detta för städer som du har gett mig, min broder?” Han kallade dem Kabuls[a] land, som de heter än i dag.
14 Men Hiram hade sänt hundratjugo talenter[b] guld till kungen.
Salomos övriga byggprojekt
15 (J) På följande sätt var det med det arbetsfolk som kung Salomo samlade för att bygga Herrens hus, sitt eget hus och Millo[c] liksom Jerusalems murar samt Hasor, Megiddo och Gezer.
16 (K) Farao, Egyptens kung, hade dragit upp och intagit Gezer[d] och tänt eld på staden och dödat de kananeer som bodde där. Sedan hade han gett den till hemgift åt sin dotter, som var Salomos hustru. 17 Men Salomo byggde upp Gezer och Nedre Bet-Horon, 18 Baalat och Tamar i öknen där i landet, 19 (L) dessutom alla de städer där han hade sina förråd, vagnar och hästar, och allt annat han önskade bygga i Jerusalem, på Libanon och i övrigt i det land som lydde under hans välde. 20 Allt det folk som fanns kvar av amoreerna, hetiterna, periseerna, hiveerna och jebusiterna, alltså de som inte tillhörde Israels barn 21 – deras avkomlingar, så många som fanns kvar i landet efter dem därför att Israels barn inte hade klarat att viga dem åt förintelse – dem gjorde Salomo till arbetspliktiga tjänare, så som de är än i dag. 22 (M) Men av Israels barn gjorde Salomo ingen till slav, utan de blev krigare och hans tjänare, befälhavare och kämpar eller befäl för hans vagnar och ridhästar. 23 Överfogdarna över Salomos arbeten var femhundrafemtio. Dessa hade befälet över folket som utförde arbetet.
24 (N) När faraos dotter hade flyttat upp från Davids stad till det hus som Salomo hade byggt åt henne, byggde han också Millo.
25 (O) Salomo offrade tre gånger om året brännoffer och gemenskapsoffer på det altare som han hade byggt åt Herren och tände på det rökelsen inför Herrens ansikte. Så hade han då gjort huset färdigt.
26 Kung Salomo byggde också en flotta i Esjon-Geber, som ligger vid Elot[e], på stranden av Röda havet, i Edoms land. 27 På denna flotta sände Hiram av sitt folk sjökunnigt skeppsmanskap som följde med Salomos folk. 28 De for till Ofir[f] och hämtade därifrån guld, fyrahundratjugo talenter[g], som de förde till kung Salomo.
Barn och föräldrar
6 (A) Ni barn, lyd era föräldrar i Herren, för det är rätt och riktigt. 2 Hedra din far och din mor – detta är det första budet som har med sig ett löfte – 3 så att det går dig väl och du får leva länge på jorden[a].[b]
4 (B) Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och förmana dem i Herren.
Tjänare och herrar
5 (C) Ni tjänare, lyd era jordiska herrar. Visa dem vördnad och respekt med uppriktigt hjärta, så som ni gör mot Kristus. 6 (D) Var inte ögontjänare som försöker ställa sig in hos människor, utan var Kristi tjänare som gör Guds vilja helhjärtat. 7 Tjäna villigt och glatt, gör det för Herren och inte för människor. 8 (E) Ni vet ju att var och en som gör något gott ska få sin lön av Herren, vare sig han är slav eller fri.
9 (F) Och ni herrar, gör på samma sätt mot era tjänare. Och sluta hota! Ni vet att ni har samme Herre i himlen som de, och han är inte partisk.
Den andliga vapenrustningen
10 (G) Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. 11 (H) Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. 12 (I) Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. 13 (J) Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt.
14 (K) Stå alltså fasta, med sanningen som bälte runt höfterna och klädda i rättfärdighetens pansar. 15 (L) Bär som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. 16 (M) Ta dessutom[c] trons sköld, med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. 17 (N) Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. 18 (O) Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden.
Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga. 19 (P) Be också för mig, att ordet ges mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt förkunnar evangeliets hemlighet 20 (Q) för vilket jag är en ambassadör i bojor. Be att jag talar så öppet och fritt som jag bör.
Avslutning
21 (R) För att också ni ska få veta hur jag har det och vad jag gör kommer Tychikus[d] att berätta allt för er. Han är en älskad broder och trogen tjänare i Herren, 22 och jag sänder honom till er just för att ni ska få veta hur det är med oss och för att han ska uppmuntra era hjärtan.
23 Frid vare med bröderna och kärlek och tro från Gud Fadern och Herren Jesus Kristus. 24 (S) Nåd och odödlighet åt alla som älskar vår Herre Jes[e]us Kristus.
Gogs undergång
39 (A) Människobarn, profetera mot Gog och säg: Så säger Herren Gud: Se, jag är emot dig, Gog, du storfurste över Meshek och Tubal. 2 Jag ska föra dig omkring, driva dig framåt, hämta dig från landet längst upp i norr och låta dig komma till Israels berg. 3 Där ska jag slå bågen ur din vänstra hand och låta pilarna falla ur din högra hand. 4 (B) På Israels berg ska du falla med alla dina härar och folken som följer dig. Jag ska ge dig till föda åt alla rovfåglar och markens djur. 5 Du ska falla ute på marken, för jag har talat, säger Herren Gud. 6 Jag ska sända eld över Magog och över dem som bor i trygghet i kustländerna, och de ska inse att jag är Herren. 7 (C) Jag ska göra mitt heliga namn känt bland mitt folk Israel, och jag ska inte mer låta mitt heliga namn bli vanhelgat. Folken ska inse att jag är Herren, den Helige i Israel. 8 (D) Se, det kommer, ja, det ska ske! säger Herren Gud. Detta är den dag som jag har talat om.
9 (E) Sedan ska invånarna i Israels städer gå ut och ta rustningar[a], små och stora sköldar, bågar och pilar, påkar och spjut som bränsle att elda med, och de ska elda med det i sju år. 10 (F) De ska inte behöva hämta ved från marken eller hugga den i skogarna, för de ska elda med rustningarna. Så ska de ta rov från sina rövare och plundra sina plundrare, säger Herren Gud.
11 På den dagen ska jag ge Gog en gravplats i Israel, nämligen ’De framtågandes dal’ öster om havet, och den ska stänga vägen för dem som vill tåga fram där. Man ska begrava Gog och hela hans larmande hop, och man ska kalla den ’Gogs larmande hops dal’. 12 (G) I sju månader ska Israels folk begrava dem för att rena landet. 13 Allt folket i landet ska begrava dem. När jag visar min härlighet ska det bli till ära för dem, säger Herren Gud.
14 De ska utse män som ständigt vandrar genom landet för att begrava dem som tågade fram där och som fortfarande ligger kvar ovan jord, och så rena landet. Efter sju månader ska de börja sitt letande. 15 När någon av dessa män som vandrar genom landet får se människoben, ska han sätta upp ett märke bredvid dem tills dödgrävarna hinner begrava dem i ’Gogs larmande hops dal’. 16 Där ska också finnas en stad med namnet Hamona[b]. På så sätt ska de rena landet.
17 (H) Människobarn, så säger Herren Gud: Säg till alla slags fåglar och till markens alla djur: Samla er, kom hit och samlas från alla håll till mitt slaktoffer, till ett stort slaktoffer som jag ordnar åt er på Israels berg. Ni ska få äta kött och dricka blod. 18 Ni ska få äta kött av hjältar och dricka blod av jordens furstar, som av baggar och lamm, bockar och tjurar, alla gödda i Bashan[c]. 19 Ni ska få äta er mätta av fett och dricka tills ni är berusade av blod från det slaktoffer som jag ordnar åt er. 20 Mätta er vid mitt bord av ridhästar och ryttare, av hjältar och allt slags krigsfolk, säger Herren Gud.
21 Jag ska uppenbara min härlighet bland hednafolken, så att de alla ser min dom som jag har verkställt och hur jag låtit min hand drabba dem. 22 Israels folk ska inse att jag är Herren deras Gud, från den dagen och för all framtid. 23 (I) Hednafolken ska förstå att Israels folk fördes bort i fångenskap för sin missgärning, eftersom de var trolösa mot mig, så att jag måste dölja mitt ansikte för dem. Jag lämnade dem då i deras fienders hand så att de alla föll för svärd. 24 Jag handlade med dem som deras orenhet och brott förtjänade, och jag dolde mitt ansikte för dem.
25 Därför säger Herren Gud: Nu ska jag göra slut på Jakobs fångenskap och förbarma mig över hela Israels folk och brinna av iver för mitt heliga namn. 26 De ska glömma sin skam och all trolöshet de visat mig, då de nu bor i trygghet i sitt land utan att någon skrämmer dem. 27 När jag för dem tillbaka från folken och samlar dem från deras fienders länder, visar jag min helighet genom dem inför många hednafolks ögon. 28 Då ska de inse att jag är Herren deras Gud, som förde dem bort i fångenskap bland hednafolken och sedan samlade dem till deras eget land igen och inte lät någon enda bli kvar där. 29 (J) Jag ska inte mer dölja mitt ansikte för dem, eftersom jag har utgjutit min Ande över Israels hus, säger Herren Gud.”
FJÄRDE BOKEN
Guds evighet och vår förgänglighet
90 (A) En bön av gudsmannen Mose.
Herre, du har varit vår tillflykt[a]
från släkte till släkte.
2 (B) Innan bergen blev till
och du skapade jorden och världen,
från evighet till evighet är du,
Gud.
3 (C) Du låter människan
vända åter till stoft,
du säger: "Vänd om,
ni människors[b] barn!"
4 (D) Tusen år är i dina ögon
som dagen i går som försvann,
som en av nattens timmar[c].
5 (E) Du sköljer bort dem,
de är som en sömn.
Om morgonen gror de som gräset,
6 (F) om morgonen gror det och blomstrar,
mot kvällen vissnar det och torkar.
7 Vi går under genom din vrede,
förskräckta av din glöd.
8 (G) Du ställer våra synder inför dig,
våra hemligheter
i ditt ansiktes ljus.
9 (H) Alla våra dagar försvinner
genom din vrede,
vi slutar våra år som en suck.
10 (I) Vårt liv varar sjuttio år,
eller åttio om krafterna räcker.
När det är som bäst
är det möda och bekymmer.
Snart är det slut och vi flyger bort.
11 (J) Vem känner din vredes kraft
och din harm
så att han fruktar dig?
12 (K) Lär oss att våra dagar är räknade,
så att vi får visa hjärtan.
13 (L) Kom tillbaka, Herre!
Hur länge dröjer du?
Förbarma dig över dina tjänare!
14 Mätta oss med din nåd
när morgonen gryr,
så att vi får jubla och glädjas
i alla våra dagar.
15 Gläd oss lika många dagar
som du plågat oss,
lika många år
som vi sett det onda.
16 Låt din gärning bli synlig
för dina tjänare
och din härlighet över deras barn,
17 och låt Herren vår Guds ljuvlighet
vila över oss.
Ge oss framgång
med våra händers verk,
ja, ge framgång
åt våra händers verk.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation