M’Cheyne Bible Reading Plan

Elia vid bäcken Kerit

17 ^(A) Tishbiten Elia^[a], som kom från^[b] Gilead, sade till Ahab: ”Så sant Herren Israels Gud lever, honom som jag tjänar: Under de här åren ska varken dagg eller regn falla, om inte jag säger det.”

² Och Herrens ord kom till honom: ³ ”Gå bort härifrån och bege dig österut och göm dig vid bäcken Kerit^[c] öster om Jordan. ⁴ Du ska dricka ur bäcken, och jag har befallt korparna att ge dig att äta där.” ⁵ Då gick han bort och gjorde som Herren hade befallt. Han gick till bäcken Kerit öster om Jordan och stannade där. ⁶ Korparna kom till honom med bröd^[d] och kött på morgonen och med bröd och kött på kvällen, och han drack ur bäcken. ⁷ Men efter en tid torkade bäcken ut, eftersom det inte regnade i landet.

Elia och änkan i Sarefat

⁸ Då kom Herrens ord till Elia. Han sade: ^9 (B) ”Bryt upp och gå till Sarefat^[e], som hör till Sidon, och stanna där. Se, jag har befallt en änka där att ge dig mat.” ¹⁰ Han bröt upp och gick till Sarefat.

När han kom till stadsporten, fick han där se en änka^[f] som samlade ved. Då ropade han till henne: ”Hämta lite vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka.” ¹¹ När hon gick för att hämta det, ropade han efter henne: ”Ta också med en bit bröd åt mig.” ^12 (C) Men hon svarade: ”Så sant Herren din Gud lever, jag har inte en kaka bröd, utan bara en näve mjöl i krukan och lite olja i kannan. Jag håller just på att samla ihop ett par vedpinnar och ska nu gå hem och laga till det åt mig och min son. Vi ska äta det och sedan dö.”

¹³ Då sade Elia till henne: ”Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt. Men laga först till en liten kaka åt mig och bär ut den till mig. Laga sedan till åt dig och din son. ¹⁴ För så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan ska inte ta slut, och olja^[g] ska inte fattas i kannan fram till den dag då Herren låter det regna på jorden.” ^15 (D) Då gick hon och gjorde som Elia hade sagt. Hon hade sedan att äta en lång tid, hon själv, sonen och hennes husfolk. ¹⁶ Mjölet i krukan tog inte slut och olja fattades inte i kannan enligt det ord som Herren hade talat genom Elia.

¹⁷ En tid därefter blev kvinnans son sjuk. Han blev så svårt sjuk att han till slut inte längre andades. ^18 (E) Då sade hon till Elia: ”Vad har du med mig att göra du gudsman? Kom du för att påminna mig om min synd och döda min son?” ¹⁹ Men han sade till henne: ”Ge mig din son.” Han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i rummet ovanpå där han bodde och lade honom på sin säng. ²⁰ Och han ropade till Herren och sade: ”Herre min Gud, skulle du göra så illa mot denna änka som jag bor hos, att hennes son dör?” ^21 (F) Därefter sträckte han sig ut över pojken tre gånger och ropade till Herren och sade: ”Herre min Gud, låt den här pojkens själ komma tillbaka in i honom.”

²² Och Herren hörde Elias bön, och pojkens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen. ^23 (G) Elia tog pojken och bar honom från rummet ovanpå ner i huset och gav honom åt hans mor och sade: ”Se, din son lever.” ²⁴ Då sade kvinnan till Elia: ”Nu vet jag att du är en gudsman och att Herrens ord i din mun är sanning.”

4 ^(A) Ni herrar, låt era tjänare få vad som är rätt och rimligt^[a]. Ni vet ju att ni också har en Herre i himlen.

Förmaningar

^2 (B) Var uthålliga i bönen. Vaka och be med tacksägelse. ^3 (C) Be också för oss, att Gud öppnar en dörr för ordet så att vi kan predika Kristi hemlighet, för vars skull jag är fängslad. ⁴ Be att jag talar som jag bör när jag lägger fram den.

^5 (D) Var visa när ni möter de utomstående och ta vara på varje tillfälle. ^6 (E) Ert tal ska alltid vara vänligt^[b], kryddat med salt, så att ni vet hur ni ska svara var och en.

Personliga meddelanden

^7 (F) Vad mig beträffar kommer Tychikus^[c] att berätta allt för er. Han är en älskad broder och en trogen tjänare och medarbetare i Herren, ⁸ och jag sänder honom till er just för att ni ska få veta hur vi har det och för att han ska uppmuntra era hjärtan. ^9 (G) Tillsammans med honom kommer vår trogne och älskade broder Onesimus^[d], som är en av er. De kommer att berätta för er om allting här.

^10 (H) Min medfånge Aristarchus^[e] hälsar till er, och det gör även Markus^[f], Barnabas^[g] kusin. Honom har ni fått anvisningar om: ta emot honom väl om han kommer till er. ¹¹ Även Jesus som kallas Justus^[h] hälsar. Bland de omskurna är dessa mina enda medarbetare för Guds rike, och de har varit till tröst för mig.

^12 (I) Epafras, som är en av er, hälsar. Han är en Kristi Jesu tjänare som ständigt kämpar för er i sina böner, för att ni ska stå fasta, fullkomliga och fullt övertygade om hela Guds vilja. ^13 (J) Jag kan intyga hur hårt han arbetar för er och för dem i Laodicea och Hierapolis. ^14 (K) Vår älskade Lukas^[i], läkaren, hälsar också till er liksom Demas^[j].

¹⁵ Hälsa till bröderna i Laodicea och till Nymfas och församlingen som möts i hans hus^[k]. ^16 (L) När mitt brev har blivit uppläst hos er, se då till att det även blir uppläst i församlingen i Laodicea och att ni får läsa brevet från Laodicea^[l]. ^17 (M) Och säg åt Archippus^[m]: "Se till att du fullgör den tjänst du fått i Herren."

^18 (N) Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Tänk på mina bojor. Nåden vare med er.

Tempelkällan

47 ^(A) Sedan förde han mig tillbaka till husets ingång, och där fick jag se vatten rinna fram^[a] under husets tröskel på östra sidan, för husets framsida låg mot öster, och vattnet flöt ner under husets södra sida, söder om altaret. ² Sedan förde han mig ut genom norra porten och ledde mig fram på en yttre väg till den yttre porten, den som vette åt öster. Där fick jag se vatten välla fram från den södra sidan.

³ Sedan gick mannen med ett mät­snöre i handen ett stycke mot öster och mätte upp tusen alnar och lät mig gå genom vattnet, och det räckte mig till vristen. ⁴ Sedan mätte han upp ytterligare tusen alnar och lät mig där gå genom vattnet, och det räckte mig till knäna. Ännu en gång mätte han upp tusen alnar och lät mig gå genom vattnet som då räckte mig till höfterna. ⁵ Ytterligare en gång mätte han upp tusen alnar, och nu var det en ström som jag inte kunde vada över. Vattnet gick så högt att man måste simma. Det var en ström som man inte kunde komma över.

⁶ Han sade till mig: ”Har du sett det, du människobarn?” Sedan förde han mig tillbaka upp på flodens strand. ⁷ När jag kom tillbaka, såg jag många träd längs stränderna på båda sidor om floden. ⁸ Då sade han till mig: ”Detta vatten rinner fram mot den östra delen av landet och flyter ner över Hedmarken och sedan ut i havet^[b]. Vattnet som bröt fram rinner till havet, och vattnet blir då sunt.

⁹ Överallt dit den dubbla strömmen kommer upplivas alla levande varelser som rör sig i stim. Och fiskarna blir där mycket talrika, för när detta vatten kommer dit blir vattnet sunt, och allt får liv där strömmen rinner fram.

¹⁰ Fiskare ska stå utmed den från En-Gedi^[c] ända till En-Eglajim, och hela den sträckan ska vara som ett enda fiskeläge. Det ska där finnas fiskar av olika slag och i stor mängd alldeles som i Stora havet^[d]. ¹¹ Men de gölar och dammar som finns där blir inte sunda utan ska tjäna till salt­beredning. ^12 (B) Och vid strömmens båda stränder ska alla slags fruktträd växa upp. Deras löv ska inte vissna och deras frukt ska inte ta slut. Varje månad ska träden bära ny frukt, för deras vatten kommer från helge­domen. Deras frukter ska tjäna till föda och deras löv till läkedom.

Det heliga landets gränser

^13 (C) Så säger Herren Gud: Dessa är de gränser efter vilka ni ska utskifta landet som arvedel åt Israels tolv stammar. Josef ska ha två lotter. ^14 (D) Ni ska få det till arvedel, den ena stammen såväl som den andra. Därför att jag med upplyft hand lovade att ge det åt era fäder ska detta land bli er arvedel.

^15 (E) Detta ska vara landets gräns på norra sidan: Från Stora havet längs Hetlonsvägen, där vägen går till Sedad, ¹⁶ Hamat, Berota, Sibrajim, som ligger mellan Damaskus och Hamats områden, det mellersta Haser, som ligger vid Havrans gräns. ¹⁷ Så ska gränsen gå från havet till Hasar-Enon vid Damaskus gräns och vidare allt längre norrut upp mot Hamats gräns. Detta är norra sidan.

¹⁸ På östra sidan ska gränsen börja mellan Havran och Damaskus och gå mellan Gilead och Israels land och utgöras av Jordan. Från nordgränsen neråt till det östra havet, ska ni mäta ut den. Detta är östra sidan.

^19 (F) På sydsidan ska gränsen gå från Tamar till Meribots vatten vid Kadesh, längs bäckfåran^[e] fram till Stora havet. Detta är den södra gränsen. ²⁰ På västra sidan ska gränsen utgöras av Stora havet och gå från sydgränsen till en punkt mitt emot det ställe där vägen går till Hamat. Detta är västra sidan.

²¹ Ni ska utskifta detta land åt er efter Israels stammar. ^22 (G) Ni ska dela ut det genom lottkastning till arvedel åt er själva och åt främlingarna, som bor och föder barn ibland er. De ska vara för er så som infödda bland Israels barn. De ska med er få arvslott bland Israels stammar. ²³ I den stam där främlingen bor ska ni ge honom hans arvedel, säger Herren Gud.

Lova Herren för hans godhet

103 ^[a]Av David.