Chronological

Otuktssynd i församlingen

5 Det talas om att det förekommer otukt bland er, sådan otukt som man inte ens finner bland hedningarna, nämligen att någon lever ihop med sin fars hustru.^{[a] 2} Och ändå är ni uppblåsta. I stället borde ni ha blivit så bedrövade, att den som gjort sig skyldig till detta hade drivits ut ur er krets. ³ Jag som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har för min del redan, som vore jag närvarande, ⁴ i vår Herre Jesu Kristi namn fällt domen över den som handlat så. Det skedde, sedan ni och min ande med vår Herre Jesu makt^[b] förts samman, ⁵ för att överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag.

⁶ Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? ⁷ Rensa bort den gamla surdegen^[c] för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade.^[d] Ty vårt påskalamm^[e] Kristus har blivit slaktat. ⁸ Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg. ⁹ I mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor. ¹⁰ Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen. ¹¹ Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. ¹² Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför?^[f] Är det inte dem som står innanför ni skall döma? ¹³ Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!

Kristnas processande inför hedniska domstolar

6 Hur kan någon av er som ligger i tvist med en annan våga gå till rätta med honom inför de orättfärdiga och inte inför de heliga? ² Vet ni inte att de heliga skall döma världen? Om nu världen skall dömas av er, duger ni då inte till att döma i de minsta mål? ³ Vet ni inte att vi skall döma änglar? Skall ni då inte kunna döma i vardagliga ting? ⁴ Men när ni har sådana tvister, sätter ni dem till domare som församlingen inte har förtroende för. ⁵ Det här säger jag för att få er att skämmas. Finns det ingen förståndig bland er, någon som kan bli skiljedomare mellan bröder? ⁶ I stället går broder till rätta med broder, och detta inför otroende. ⁷ På det hela taget är redan det att ni processar med varandra ett nederlag för er. Varför lider ni inte hellre en oförrätt? Varför låter ni inte hellre andra roffa åt sig? ⁸ I stället gör ni själva orätt och roffar åt er - och detta drabbar bröder.

⁹ Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, ¹⁰ varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. ¹¹ Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.

Kroppen är den helige Andes tempel

¹² Allt är tillåtet för mig, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig, men jag skall inte låta något ta makten över mig. ¹³ Maten är till för magen och magen för maten, och båda skall Gud göra slut på. Men kroppen är inte till för otukt utan för Herren, och Herren för kroppen. ¹⁴ Gud har uppväckt Herren, och genom sin makt skall han också uppväcka oss. ¹⁵ Vet ni inte att era kroppar är Kristi lemmar? Skall jag ta Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Nej, naturligtvis inte! ¹⁶ Eller vet ni inte att den som förenar sig med en sköka är en kropp med henne? Det heter: De två skall bli ett kött. ^{[g] 17} Men den som är förenad med Herren är en ande med honom. ¹⁸ Fly bort från otukten! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den otuktige syndar mot sin egen kropp. ¹⁹ Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva? ²⁰ Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!

Äktenskapligt samliv

7 I fråga om det ni skrev svarar jag: Det är visserligen bäst för en man att inte röra en kvinna. ² Men för att undvika otuktssynder skall varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. ³ Mannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man. ⁴ Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun. ⁵ Håll er inte borta från varandra utom möjligen för en tid med bådas samtycke, så att ni kan ägna er åt bönen. Och kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt. ⁶ Men detta ger jag som ett råd,^[h] inte som en befallning. ⁷ Helst skulle jag vilja att alla människor vore som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene av ett slag, den andre av ett annat.

Ogift ställning och skilsmässa

⁸ Till de ogifta och änkorna säger jag att det är bäst för dem om de förblir som jag. ⁹ Men om de inte kan leva avhållsamt skall de gifta sig, eftersom det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär. ¹⁰ De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens:^[i] En hustru får inte skilja sig från sin man - ¹¹ skiljer hon sig skall hon förbli ogift eller försona sig med sin man - och en man får inte överge sin hustru.

Gift med en hedning

¹² Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne. ¹³ Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom. ¹⁴ Ty mannen som inte tror är helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars vore era barn orena, men nu är de heliga. ¹⁵ Men om den otroende vill skiljas, så låt honom göra det. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva fredligt tillsammans. ¹⁶ Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?

Stå kvar i kallelsen

¹⁷ Bara det vet vi, att var och en skall leva i den ställning som Herren har tilldelat honom, då Gud kallade honom. Detta föreskriver jag i alla församlingar. ¹⁸ Blev någon kallad som omskuren, skall han inte försöka att dölja det. Blev någon kallad som oomskuren, skall han inte låta omskära sig. ¹⁹ Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud. ²⁰ Var och en skall bli kvar i den ställning han hade när han blev kallad. ²¹ Blev du kallad som slav, så sörj inte över det. Även om du kan bli fri, så förbli hellre slav. ²² Ty den som var slav när han blev kallad av Herren, är en Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad, är en Kristi slav. ²³ Ni har blivit köpta och priset är betalt. Var inte slavar under människor. ²⁴ Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad.

Ogift eller gift

²⁵ I fråga om de kvinnor som lever ogifta har jag ingen befallning från Herren, men jag ger ett råd såsom den som genom Herrens barmhärtighet är trovärdig. ²⁶ Jag menar då att i det svåra läge som nu råder är det bäst för en människa att förbli som hon är. ²⁷ Är du bunden vid en hustru, försök då inte att bli fri. Är du inte bunden, så försök inte att få hustru. ²⁸ Men även om du gifter dig syndar du inte, och om en ogift kvinna gifter sig syndar hon inte. Sådana kommer dock att få utstå lidanden, och jag vill skona er. ²⁹ Men det säger jag er, bröder: Tiden är kort. Även de som har en hustru skall nu leva som om de ingen hade, ³⁰ och de som gråter som om de inte grät, de som gläder sig som om de inte gladde sig, de som köper något som om de inte kunde behålla det, ³¹ och de som använder sig av den här världen som om de inte fick ut något av den. Ty världen, sådan den är, går mot sin undergång, ³² och jag vill att ni skall vara fria från bekymmer. Den ogifte är angelägen om det som tillhör Herren, hur han skall göra som Herren vill. ³³ Den gifte är angelägen om det som tillhör världen, hur han skall vara sin hustru till lags, ³⁴ och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan, jungfrun, tänker på det som tillhör Herren, att hon skall vara helig både till kropp och själ, men den gifta kvinnan tänker på det som tillhör världen, hur hon skall vara sin man till lags. ³⁵ Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att snärja er, utan för att ni skall leva anständigt och stadigt hålla er till Herren och inte slitas hit och dit.

³⁶ Men om någon^[j] tror sig handla orätt mot sin ogifta dotter som är giftasvuxen och vill gifta sig,^[k] då skall han göra henne till viljes. Han syndar inte. Låt dem gifta sig. ³⁷ Den däremot som är fast i sitt sinne och inte står under tvång,^[l] utan kan handla fritt efter sin egen vilja och har föresatt sig att låta sin dotter förbli ogift, han gör något som är bra. ³⁸ Alltså: den som gifter bort sin ogifta dotter gör något bra, och den som inte gifter bort henne gör något som är ännu bättre.

³⁹ En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren. ⁴⁰ Men lyckligare är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att också jag har Guds Ande.^[m]

Den kristne och det svaga samvetet

8 I fråga om kött från avgudaoffer vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen uppblåser, och kärleken uppbygger. ² Om någon tror sig ha kunskap om något, så vet han ännu inte det han borde veta. ³ Men om någon älskar Gud är han känd av honom.^{[n] 4} När det nu gäller frågan om man får äta kött som har offrats åt avgudar,^[o] så vet vi att det inte finns någon avgud i världen och att det finns bara en Gud. ⁵ Ty även om det skulle finnas så kallade gudar, i himlen eller på jorden - det finns också många gudar och många herrar - ⁶ så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är.

⁷ Den kunskapen finns dock inte hos alla. Några som hittills varit vana vid avgudarna äter köttet som avgudaoffer, och så orenas deras svaga samvete. ⁸ Men maten för oss inte närmare Gud. Äter vi inte, förlorar vi ingenting, och äter vi, vinner vi ingenting. ⁹ Men se till att denna er frihet^[p] inte blir till fall för de svaga. ¹⁰ Ty om någon får se, hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir inte då den som har ett svagt samvete 'uppbyggd',^[q] så att han äter av det kött som offrats åt avgudarna? ¹¹ Genom din kunskap går den svage förlorad, din broder, som Kristus har dött för. ¹² När ni på det sättet syndar mot bröderna och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus. ¹³ Alltså, om maten blir till fall för min broder, skall jag aldrig någonsin äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.