Chronological

Jesu intåg i Jerusalem

11 När de närmade sig Jerusalem och var i närheten av Betfage och Betania vid Oljeberget, sände han i väg två av sina lärjungar ² och sade till dem: "Gå till byn som ligger framför er. Så snart ni kommer in i den, skall ni finna ett åsneföl som är bundet och som ännu ingen har suttit på. Lös det och led hit det. ³ Om någon frågar varför ni gör så, skall ni svara: Herren behöver det. Och ägaren skall genast sända hit det."^{[a] 4} De gav sig i väg och fann ett åsneföl ute på gatan, bundet vid en port, och de löste det. ⁵ Några av dem som stod där frågade: "Vad menar ni med att lösa fölet?" ⁶ Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå. ⁷ De ledde åsnefölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp. ⁸ Och många bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar av kvistar ute på fälten och strödde på vägen. ⁹ Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna!^[b] Välsignad är han som kommer i Herrens namn.^{[c] 10} Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!" ¹¹ Så kom han in i Jerusalem, in på tempelplatsen. Han såg sig omkring överallt, och eftersom det redan var sent på dagen, gick han ut till Betania med de tolv.

Jesus förbannar fikonträdet

¹² När de dagen därefter var på väg från Betania, blev han hungrig. ¹³ På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet, fann han ingenting annat än blad. Var det då inte fikonens tid?^{[d] 14} Jesus sade till trädet: "Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig." Detta hörde hans lärjungar.

Jesus rensar templet

¹⁵ De kom till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, ¹⁶ och han tillät inte att man bar på något över tempelplatsen. ¹⁷ Han undervisade dem och sade: "Är det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? ^[e] Men ni har gjort det till ett rövarnäste." ¹⁸ När översteprästerna och de skriftlärda hörde detta, försökte de finna ett sätt att röja honom ur vägen. Ty de var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. ¹⁹ Så snart det blev kväll lämnade han staden.

Lär av fikonträdet

²⁰ När de tidigt på morgonen gick förbi fikonträdet, såg de att det hade torkat nerifrån roten. ²¹ Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade har torkat." ²² Jesus svarade dem: "Tro på Gud! ²³ Amen säger jag er: Om någon säger till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske. ²⁴ Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert. ²⁵ Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser."^[f]

Frågan om Jesu fullmakt

²⁷ De kom in i Jerusalem igen, och när Jesus gick omkring på tempelplatsen, kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom ²⁸ och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten att göra det?" ²⁹ Jesus svarade dem: "Jag vill fråga er om en sak. Svara mig på den, så skall jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta. ³⁰ Johannes dop, var det från himlen eller från människor? Svara mig!" ³¹ De överlade med varandra: "Säger vi: Från himlen, kommer han att fråga: Varför trodde ni då inte på honom? ³² Säger vi: Från människor..." - Men det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet. ³³ De svarade Jesus: "Vi vet inte." Han sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."

Jesus smörjes i Betania

12 Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. ² De ordnade där en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom. ³ Då tog Maria en flaska^[a] dyrbar äkta nardusolja, och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan.

⁴ Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, invände: ⁵ "Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav åt de fattiga?" ⁶ Det sade han inte därför att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv och brukade ta av det som lades i kassan, som han hade hand om. ⁷ Jesus sade då: "Låt henne vara, hon har sparat denna olja för min begravningsdag. ⁸ De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid."

⁹ En stor mängd judar fick veta att Jesus var där, och de kom dit, inte bara för Jesu skull utan också för att se Lasarus, som han hade uppväckt från de döda. ¹⁰ Då beslöt översteprästerna att döda också Lasarus, ¹¹ ty för hans skull lämnade många judar dem och trodde på Jesus.

Jesus rider in i Jerusalem

¹² Nästa dag hade folk i stora skaror kommit till högtiden. När de fick höra att Jesus var på väg in i Jerusalem, ¹³ tog de palmblad och gick ut för att möta honom. Och de ropade: "Hosianna!^[b] Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung." ¹⁴ Och Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, såsom det står skrivet: ¹⁵ Frukta inte, du Sions dotter! Se, din konung kommer, ridande på ett åsneföl.^{[c] 16} Hans lärjungar förstod inte detta från början. Men när Jesus hade blivit förhärligad, kom de ihåg att just detta var skrivet om honom och att man hade gjort så med honom. ¹⁷ Alla som hade varit med honom när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda, vittnade om detta. ¹⁸ Många människor gick också ut och mötte honom, därför att de hade hört att han hade gjort detta tecken. ¹⁹ Men fariseerna sade till varandra: "Ni ser att vi inte kan uträtta något. Hela världen springer ju efter honom."

Jesus förutsäger sin död

²⁰ Under högtiden fanns det bland dem några greker^[d] som hade farit upp till Jerusalem för att tillbe. ²¹ De kom nu till Filippus, som var från Betsaida i Galileen, och bad honom: "Herre, vi vill se Jesus." ²² Filippus gick och talade om det för Andreas, och Andreas och Filippus gick och sade det till Jesus. ²³ Jesus svarade: "Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. ²⁴ Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt. ²⁵ Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv. ²⁶ Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig, skall min Fader ära honom.

²⁷ Nu är min själ i djup ångest. Vad skall jag säga? Fader, fräls mig från denna stund? Nej, just därför har jag kommit till denna stund. ²⁸ Fader, förhärliga ditt namn." Då kom en röst från himlen: "Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt." ²⁹ Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan. Andra sade: "Det var en ängel som talade till honom." ³⁰ Jesus svarade: "Denna röst kom inte för min skull utan för er skull. ³¹ Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut. ³² Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig." ³³ Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.

³⁴ Då sade folket till honom: "Vi har hört i lagen att Messias skall stanna kvar för alltid. Hur kan då du säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vad är det för en Människoson?" ³⁵ Jesus sade till dem: "Ännu en kort tid är ljuset ibland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. ³⁶ Tro på ljuset, medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn." När Jesus hade sagt detta drog han sig tillbaka och dolde sig för dem.

Judarnas otro

³⁷ Fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de inte på honom. ³⁸ Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm^[e] uppenbarad?^{[f] 39} Alltså kunde de inte tro. Jesaja har också sagt: ⁴⁰ Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte ser med sina ögon och förstår med sina hjärtan och vänder om och blir botade av mig. ^{[g] 41} Detta sade Jesaja, därför att han såg hans härlighet och talade om honom. ⁴² Ändå var det många, även bland medlemmarna i Stora rådet, som trodde på honom. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att de inte skulle bli uteslutna ur synagogan. ⁴³ De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.

⁴⁴ Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte bara på mig utan på honom som har sänt mig, ⁴⁵ och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. ⁴⁶ Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. ⁴⁷ Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. ⁴⁸ Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen. ⁴⁹ Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och tala. ⁵⁰ Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Vad jag talar, det talar jag så som Fadern har sagt mig."