Chronological

Hälsning

1 Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa utan av Jesus Kristus och Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda. ² Jag och alla bröderna som är hos mig hälsar församlingarna i Galatien.^{[a] 3} Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus, ⁴ som offrade sig för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja. ⁵ Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen.

Galaternas avfall från evangelium

⁶ Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, ⁷ fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. ⁸ Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. ⁹ Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse. ¹⁰ Är det människor jag nu försöker få på min sida - eller Gud? Eller försöker jag ställa mig in hos människor? Om jag fortfarande ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare.

Paulus evangelium är inte av mänskligt ursprung

¹¹ Jag vill göra klart för er, bröder, att det evangelium som jag har predikat inte kommer från människor. ¹² Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa. Jag har tagit emot det genom en uppenbarelse från Jesus Kristus. ¹³ Ni har ju hört hur jag tidigare uppträdde som jude, hur jag ytterst våldsamt förföljde Guds församling och försökte utrota den, ¹⁴ och hur jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk. Mer fanatiskt än de ivrade jag för mina fäders stadgar.

¹⁵ Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd, ¹⁶ beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle predika evangelium om honom bland hedningarna. Jag brydde mig då inte om att genast fråga människor till råds. ¹⁷ Jag for inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan jag begav mig till Arabien och vände sedan tillbaka till Damaskus.

¹⁸ Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas,^[b] och jag stannade hos honom i femton dagar. ¹⁹ Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror. ²⁰ Det som jag här skriver till er, det skriver jag inför Gud, jag ljuger inte. ²¹ Sedan kom jag till trakterna av Syrien och Cilicien. ²² Men jag var personligen okänd för Kristi församlingar i Judeen. ²³ De hade endast hört sägas: "Han som tidigare förföljde oss predikar nu evangelium om den tro han förut ville utrota." ²⁴ Och de prisade Gud för min skull.

Paulus möte med de ansedda i Jerusalem

2 Fjorton år senare for jag åter upp till Jerusalem, nu tillsammans med Barnabas. Också Titus tog jag med mig. ² Jag for dit på grund av en uppenbarelse och lade fram - enskilt,^[c] för de ansedda - det evangelium jag predikar bland hedningarna. Det var väl inte så att jag sprang eller hade sprungit förgäves? ³ Men inte ens min följeslagare Titus som är grek, blev tvingad att låta omskära sig. ⁴ Hade det berott på de falska bröder som smugit sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. De hade nästlat sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar. ⁵ Men inte ens ett ögonblick gav vi vika för dem och underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.

⁶ De som ansågs betyda något - hurdana de en gång varit gör ingen skillnad för mig, Gud ser inte till personen - mig ville dessa ansedda inte ålägga något mer.^{[d] 7} Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangelium till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna. ⁸ Han som hade gett Petrus kraft att vara apostel bland de omskurna har också gett mig kraft att vara det bland hedningarna. ⁹ Och när Jakob, Kefas och Johannes, som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen som tecken på gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna. ¹⁰ Bara en sak ville de, att vi skulle tänka på de fattiga,^[e] och det har jag också vinnlagt mig om att göra.

Paulus klandrar Kefas

¹¹ Men när Kefas kom till Antiokia gick jag öppet emot honom, eftersom han stod där dömd. ¹² Ty innan det kom några från Jakob,^[f] brukade han äta tillsammans med hedningarna. Men när de hade kommit, drog han sig alltmera undan och höll sig borta från hedningarna av fruktan för de omskurna. ¹³ Även de andra judarna hycklade på samma vis, så att till och med Barnabas drogs in i deras hyckleri. ¹⁴ Men när jag såg att de inte var på rätt väg och inte följde evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: "Om du som är jude lever på hedniskt vis och inte på judiskt, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?"

Rättfärdig genom tro, inte genom lagens gärningar

¹⁵ Vi själva är visserligen judar till födelsen och inga hedniska syndare. ¹⁶ Men eftersom vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus, så har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi skall stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig. ¹⁷ Men om vi genom att söka rättfärdigheten i Kristus visar oss vara syndare, skulle då Kristus stå i syndens tjänst? Nej, och åter nej! ¹⁸ Men om jag bygger upp igen det som jag har rivit ner, då står jag där som en överträdare. ¹⁹ Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, ²⁰ och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. ²¹ Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves.

Trons rättfärdighet förkunnad för Abraham

3 Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? ² Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro? ³ Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet? ⁴ Har ni lidit så mycket förgäves,^[g] ja, helt förgäves? ⁵ Han som ger er Anden och gör underverk bland er, gör han det för att ni håller lagen eller för att ni lyssnar i tro, liksom Abraham? ⁶ Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. ^{[h] 7} Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.

⁸ Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade. ^{[i] 9} Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.

¹⁰ Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter. ^{[j] 11} Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige skall leva av tro. ^{[k] 12} Men lagen säger inte "av tro", utan den som håller dessa bud skall leva genom dem. ^{[l] 13} Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. ^{[m] 14} Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.

Lagen upphäver ej löftet

¹⁵ Bröder, jag vill ta ett exempel från vardagen: inte ens en människas testamente som har vunnit laga kraft kan göras ogiltigt eller få något tillägg. ¹⁶ Nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Det heter inte: "och åt dina avkomlingar", som när man talar om många, utan som när det talas om en enda: och åt din avkomling ^[n] som är Kristus. ¹⁷ Vad jag menar är detta: ett testamente som Gud själv i förväg har gett laga kraft, kan inte upphävas av lagen som gavs fyrahundratrettio år senare,^[o] så att löftet skulle sättas ur kraft. ¹⁸ Ty om arvet beror på lagen, beror det inte på löftet. Men åt Abraham har Gud gett arvet genom ett löfte.

¹⁹ Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.^{[p] 20} Denne medlare företräder inte bara en part. Men Gud är en.^[q]

²¹ Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade verkligen rättfärdigheten kommit av lagen. ²² Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat skulle ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. ²³ Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. ²⁴ Så blev lagen vår övervakare^[r] fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. ²⁵ Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.

Abrahams barn är arvingar enligt löftet

²⁶ Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. ²⁷ Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. ²⁸ Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. ²⁹ Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.