Chronological
Jesus inför Pilatus
23 Alla de församlade bröt nu upp och förde honom inför Pilatus. 2 Där började de anklaga honom och säga: "Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk, förbjuder oss betala skatt till kejsaren och säger att han är Messias, en konung." 3 Pilatus frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." 4 Pilatus sade då till översteprästerna och till folket: "Jag finner inget brottsligt hos den här mannen." 5 Men de var påstridiga och sade: "Han uppviglar med sin lära folket över hela Judeen, från Galileen och ända hit." 6 När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen. 7 Och då han fick veta att Jesus kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes, som också var i Jerusalem under de dagarna.
Jesus inför Herodes
8 När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, eftersom han hade hört talas om honom, och han hoppades nu få se honom göra något tecken. 9 Herodes ställde rätt många frågor till honom, men Jesus svarade inte. 10 Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt. 11 Herodes och hans soldater bemötte honom med förakt och gjorde narr av honom, och sedan han låtit sätta på honom en praktfull dräkt, skickade han honom tillbaka till Pilatus. 12 Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Förut hade det rått fiendskap mellan dem.
Jesus döms till döden
13 Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket 14 och sade till dem: "Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han uppviglar folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det som ni anklagar honom för. 15 Inte heller Herodes har funnit honom skyldig, och därför har han skickat honom tillbaka till oss. Ni ser att mannen inte har gjort något som förtjänar döden. 16 Därför vill jag bestraffa[a] honom och sedan frige honom."[b] 18 Då skrek hela hopen: "Bort med honom! Låt oss få Barabbas fri!" - 19 Barabbas var en man som hade kastats i fängelse för ett upplopp i staden och för mord. - 20 Pilatus talade till dem igen, ty han ville frige Jesus. 21 Men de skrek: "Korsfäst! Korsfäst honom!" 22 För tredje gången sade han till dem: "Vad har han då gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför vill jag bestraffa honom och sedan frige honom." 23 Men de låg över honom med höga rop och krävde att Jesus skulle korsfästas, och deras rop blev allt starkare. 24 Pilatus beslöt då att de skulle få vad de begärde. 25 Han frigav den som de ville ha fri - mannen som var fängslad för upplopp och mord - men Jesus utlämnade han, så att de fick som de ville.
Jesus korsfästes
26 När de förde bort honom, grep de en man som kom från landet, Simon från Cyrene. På honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus. 27 En stor folkmassa följde honom, bland dem många kvinnor som sörjde och grät över honom. 28 Då vände Jesus sig om och sade till dem: "Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. 29 Ty det kommer en tid då man skall säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött, och de bröst som inte har gett di. 30 Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss! 31 Ty om man gör så med det friska trädet, vad skall då inte ske med det torra?"
32 Två andra brottslingar[c] fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. 33 Och när de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. 34 Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör."[d] Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. 35 Folket stod där och såg på. Men medlemmarna i Stora rådet hånade honom och sade: "Andra har han hjälpt. Nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den Utvalde." 36 Även soldaterna gick fram och hånade honom. De räckte honom surt vin 37 och sade: "Om du är judarnas konung, så hjälp dig själv." 38 Över honom fanns det också ett anslag: "Detta är judarnas konung." 39 En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: "Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!" 40 Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? 41 Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont." 42 Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike." 43 Jesus svarade: "Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset."
Jesus dör
44 Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. 45 Solen förmörkades, och förlåten[e] i templet brast mitt itu. 46 Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande." [f] Och när han hade sagt detta gav han upp andan.
47 Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig." 48 Allt folket hade samlats för att se på, och de slog sig för bröstet[g] när de såg vad som skedde och vände hem igen. 49 Men alla hans vänner, också de kvinnor som hade följt honom från Galileen, hade stått på avstånd och sett detta.
Jesu begravning
50 Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man, 51 som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från den judiska staden Arimatea, och han väntade på Guds rike. 52 Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 53 Han tog ner den, svepte den i ett linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav, där ännu ingen hade blivit lagd. 54 Det var tillredelsedag, och sabbaten skulle just börja.
55 De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där. 56 Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.
Jesus blir förrådd och fängslad
18 När Jesus hade sagt detta, gick han med sina lärjungar över bäcken Kidron.[a] Där låg en trädgård[b] dit han och hans lärjungar gick. 2 Men Judas, han som skulle förråda honom, kände också till det stället, eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar. 3 Judas tog med sig den romerska vakten och ett antal av översteprästernas och fariseernas tjänare och kom dit med facklor, lyktor och vapen. 4 Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och sade till dem: "Vem söker ni?" 5 De svarade: "Jesus från Nasaret." Han sade till dem: " Jag Är". Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom. 6 När Jesus sade till dem: Jag Är, vek de tillbaka och föll till marken. 7 Än en gång frågade han dem: "Vem söker ni?" De sade: "Jesus från Nasaret." 8 Jesus svarade: "Jag sade er att det är jag. Om det alltså är mig ni söker, så låt dessa gå!" 9 Det ord som han hade talat skulle nämligen gå i uppfyllelse: "Av dem som du har gett mig, har jag inte förlorat någon enda." 10 Simon Petrus, som hade ett svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus. 11 Jesus sade till Petrus: "Stick ditt svärd i skidan! Skulle jag inte dricka den kalk som Fadern har gett mig?"
12 Soldaterna med sin befälhavare och judarnas tjänare grep nu Jesus och band honom. 13 De förde honom först till Hannas, svärfar till Kajfas, som var överstepräst det året. 14 Det var Kajfas som hade gett judarna det rådet att det var bäst att en man dog i folkets ställe.
Petrus förnekar Jesus
15 Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och kom med Jesus in på översteprästens gård. 16 Men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med flickan som vaktade porten och förde in Petrus. 17 Tjänsteflickan sade till Petrus: "Är inte också du en av den där mannens lärjungar?" Han svarade: "Nej, det är jag inte." 18 Eftersom det var kallt hade tjänarna och vakterna gjort upp en koleld, där de stod och värmde sig. Även Petrus stod och värmde sig tillsammans med dem.
Jesus inför översteprästen
19 Översteprästen frågade ut Jesus om hans lärjungar och om hans lära. 20 Jesus svarade honom: "Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet, där alla judar samlas. I hemlighet har jag inte talat någonting alls. 21 Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört vad jag har förkunnat för dem. De vet vad jag har sagt." 22 När Jesus sade detta, gav en av tjänarna, som stod där, honom ett slag i ansiktet och sade: "Skall du svara översteprästen på det sättet?" 23 Jesus svarade: "Har jag sagt något oriktigt, så bevisa det, men har jag talat rätt, varför slår du mig då?" 24 Hannas skickade honom sedan bunden till översteprästen Kajfas.
25 Simon Petrus stod där och värmde sig. Då sade de till honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?" Han nekade och sade: "Det är jag inte." 26 En av översteprästens tjänare, en släkting till den som Petrus hade huggit örat av, sade: "Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?" 27 Petrus nekade än en gång. Och strax gol en tupp.
Jesus inför Pilatus
28 Från Kajfas förde de sedan Jesus till pretoriet.[c] Det var tidigt på morgonen. Själva gick de inte in i pretoriet, för att de inte skulle bli orena utan kunna fira påsken.[d] 29 Pilatus[e] gick då ut till dem och frågade: "Vad anklagar ni den här mannen för?" 30 De svarade: "Om han inte vore en förbrytare, hade vi inte överlämnat honom åt dig." 31 Pilatus sade till dem: "Ta ni honom och döm honom efter er lag!" Judarna sade: "Vi har inte rätt att döma någon till döden." 32 Så skulle det ord uppfyllas som Jesus hade sagt, när han angav på vilket sätt han skulle dö.
33 Pilatus gick tillbaka in i pretoriet och lät kalla fram Jesus och frågade: "Är du judarnas konung?" 34 Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?" 35 Pilatus svarade: "Jag är väl inte jude. Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?" 36 Jesus svarade: "Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." 37 Pilatus sade: "Du är alltså en konung?" Jesus svarade: "Du säger själv att jag är en konung. Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst." 38 Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?" Efter att ha sagt detta gick han ut till judarna igen och sade till dem: "Jag finner honom inte skyldig till något brott. 39 Nu är det sed att jag friger en fånge åt er vid påsken. Vill ni att jag skall frige judarnas konung åt er?" 40 Då skrek de: "Inte honom, utan Barabbas!" Men Barabbas var en förbrytare.
19 Då tog Pilatus Jesus och lät gissla[f] honom. 2 Och soldaterna flätade en krona av törne och satte på hans huvud och klädde honom i en purpurröd mantel. 3 De gick fram till honom och sade: "Var hälsad, judarnas konung", och de slog honom i ansiktet. 4 Pilatus gick ut igen och sade till dem: "Se, jag för ut honom till er, för att ni skall förstå att jag inte finner något brottsligt hos honom." 5 Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln. Pilatus sade till dem: "Se människan!" 6 När översteprästerna och deras tjänare fick se honom, skrek de: "Korsfäst! Korsfäst!" Pilatus sade då till dem: "Ta ni och korsfäst honom! Jag finner honom inte skyldig." 7 Judarna svarade: "Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds Son."
8 När Pilatus hörde det, blev han ännu mer förskräckt, 9 och han gick tillbaka in i pretoriet och sade till Jesus: "Varifrån är du?" Men Jesus gav honom inget svar. 10 Pilatus sade till honom: "Svarar du mig inte? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?" 11 Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den ovanifrån. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld." 12 Från det ögonblicket försökte Pilatus frige honom, men judarna skrek: "Friger du honom är du inte kejsarens vän. Var och en som gör sig själv till konung sätter sig upp mot kejsaren."
13 När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sig på domarsätet, på den plats som kallas Lithostroton,[g] på hebreiska Gabbata. 14 Det var påskens tillredelsedag,[h] omkring sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: "Här ser ni er konung!" 15 De skrek: "Bort med honom, bort! Korsfäst honom!" Pilatus frågade: "Skall jag korsfästa er konung?" Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan konung än kejsaren." 16 Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas.
Jesus korsfästes
De tog Jesus med sig. 17 Och han bar själv sitt kors på väg ut till den plats som kallas Huvudskalleplatsen, på hebreiska Golgata. 18 Där korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra, en på var sida och Jesus i mitten. 19 Pilatus hade också låtit göra ett anslag som sattes upp på korset. Där stod: "Jesus från Nasaret, judarnas konung." 20 Det anslaget läste många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg nära staden och texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska. 21 Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv inte judarnas konung, utan skriv att han har sagt sig vara judarnas konung." 22 Pilatus svarade: "Vad jag har skrivit, det har jag skrivit."
23 Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade dem i fyra delar, en åt varje soldat. Också livklädnaden tog de. Men den var utan sömmar, vävd i ett enda stycke, uppifrån och ända ner. 24 Därför sade de till varandra: "Vi skall inte skära sönder den utan kasta lott om vem som skall få den." Ty Skriften skulle uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. [i] Så gjorde nu soldaterna.
25 Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster Maria som var Klopas hustru och Maria från Magdala. 26 När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: "Kvinna, se din son." 27 Sedan sade han till lärjungen: "Se din mor." Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.
28 Jesus visste att allt redan var fullbordat, och han sade därefter för att Skriften skulle uppfyllas: "Jag törstar."[j] 29 Där stod ett kärl fullt med ättikvin, och de fäste en svamp fylld med ättikvin runt en isopstjälk[k] och förde den till hans mun. 30 När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och gav upp andan.
31 Eftersom det var tillredelsedag och judarna inte ville att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten - det var nämligen en stor sabbatsdag - bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas och kropparna föras bort.[l] 32 Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med honom, först på den ene och sedan på den andre. 33 När de därefter kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben, 34 men en av soldaterna stack upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten. 35 Den som har sett detta har vittnat för att också ni skall tro, och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. 36 Ty detta skedde för att Skriften skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. [m] 37 Och ett annat skriftställe säger: De skall se upp till honom som de har genomborrat. [n]
Jesu begravning
38 Josef från Arimatea, som var en Jesu lärjunge i hemlighet, av rädsla för judarna, bad därefter Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick därför och tog hans kropp. 39 Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus om natten. Han hade med sig en blandning av myrra[o] och aloe,[p] omkring hundra pund.[q] 40 De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de välluktande salvorna, enligt begravningsseden bland judarna. 41 Intill den plats där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav, där ännu ingen hade blivit lagd. 42 I den lade de Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln