Chronological

Altaret vid Jordan

22 Då kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena hälften av Manasse stam ² och sade till dem: "Ni har hållit allt vad Herrens tjänare Mose har befallt er och ni har lyssnat till mina ord, vad jag än befallt er. ³ Ni har under denna långa tid, ända till denna dag, inte övergivit era bröder, och ni har hållit vad Herren, er Gud, har befallt i sina bud. ⁴ Och nu har Herren, er Gud, låtit era bröder komma till ro, så som han lovade dem. Vänd därför nu om och gå hem till era tält i det land ni har fått till besittning, det som Herrens tjänare Mose har gett er på andra sidan Jordan. ⁵ Men var mycket noga att hålla fast vid och följa de bud och den lag som Herrens tjänare Mose har gett er, så att ni älskar Herren, er Gud. Vandra på alla hans vägar, iaktta hans bud, håll er till honom och tjäna honom av hela ert hjärta och av hela er själ." ⁶ Och Josua välsignade dem och sände i väg dem, och de gick hem till sina tält. ⁷ Åt ena hälften av Manasse stam hade Mose givit land i Basan, och åt andra hälften hade Josua givit land med deras bröder på andra sidan Jordan, på västra sidan. Då nu Josua sände i väg dem till sina boningar, välsignade han dem ⁸ och sade till dem: "Vänd tillbaka till era tält med de stora rikedomar ni har fått, med mycket boskap och med silver, guld, koppar och järn och kläder i stor mängd. Dela bytet från era fiender med era bröder.

⁹ Så vände Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam tillbaka och drog bort från de övriga israeliterna, bort från Silo i Kanaans land, för att bege sig till Gilead, sitt eget land, där de skulle ha sina besittningar efter Herrens befallning genom Mose.

¹⁰ När så Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam kom till gränstrakterna vid Jordan i Kanaans land, byggde de ett altare där vid Jordan, ett ansenligt altare. ¹¹ När israeliterna hörde sägas: "Se, Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam har byggt ett altare vid Kanaans gräns, i gränstrakterna vid Jordan, på israeliternas sida," ¹² då samlades hela deras menighet i Silo för att dra upp till strid mot dem.

¹³ Till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sände Israels barn Pinehas, prästen Eleasars son, ¹⁴ och med honom tio furstar, en för var stamfamilj inom Israels alla stammar. Var och en av dem var huvudman för sin familj inom Israels ätter.

¹⁵ När de kom till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sade de till dem: ¹⁶ "Så säger Herrens hela menighet: Vad är det för otrohet som ni har begått mot Israels Gud, då ni i dag har vänt er bort från Herren genom att bygga ett altare och därigenom i dag varit upproriska mot Herren? ¹⁷ Är det inte nog med vår missgärning vid Peor? Från den har vi än i dag inte blivit renade fastän Herrens menighet drabbades av plåga? ¹⁸ Vill ni nu i dag vända er bort från Herren? Om ni i dag är upproriska mot Herren, så skall förvisso i morgon hans vrede drabba Israels hela menighet. ¹⁹ Men om det land ni har fått till besittning är orent, så kom över till det land Herren har tagit till besittning, där Herrens tabernakel har sin plats, och ha era besittningar där bland oss. Var inte upproriska mot Herren och trotsa inte oss genom att bygga er ett altare som är ett annat än Herrens, vår Guds, altare. ²⁰ När Akan, Seras son, trolöst hade förgripit sig på det tillspillogivna, kom inte då vrede över Israels hela menighet? Och han dog inte ensam genom sin missgärning!"

²¹ Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam svarade då huvudmännen för Israels ätter: ²² "Gud den mäktige, Herren den mäktige, Herren är Gud! Han vet och Israel skall veta: Om detta har skett i uppror och otrohet mot Herren - så rädda oss inte i dag! ²³ Om vi har byggt altaret åt oss därför att vi vill vända oss bort från Herren, och om det är för att vi vill offra brännoffer eller matoffer på det eller frambära gemenskapsoffer på det, då må Herren själv utkräva vedergällning för vad vi har gjort oss skyldiga till. ²⁴ Nej, sanningen är den att vi gjorde detta av rädsla, av det skälet att vi tänkte att era barn en dag skulle säga till våra barn: 'Vad har ni med Herren, Israels Gud, att göra? ²⁵ Herren har ju satt Jordan till gräns mellan oss och er, ni Rubens barn och Gads barn. Ni har ingen del i Herren.' Och så skulle era barn få våra barn att upphöra med att frukta Herren. ²⁶ Därför sade vi: Låt oss nu sätta igång med att bygga detta altare, men inte till brännoffer eller till slaktoffer, ²⁷ utan till att vara ett vittne mellan oss och er och mellan våra efterkommande, att vi vill förrätta Herrens tjänst inför hans ansikte med våra brännoffer och slaktoffer och gemenskapsoffer, så att era barn i framtiden inte kan säga till våra barn: 'Ni har ingen del i Herren.' ²⁸ Och vi tänkte: Om det i framtiden händer att de säger så till oss och våra efterkommande, då kan vi svara: 'Se på den avbildning av Herrens altare som våra fäder har gjort, men inte till brännoffer eller till slaktoffer, utan till att vara ett vittne mellan oss och er.' ²⁹ Det vare främmande för oss att vara upproriska mot Herren och nu vända oss bort från Herren genom att bygga ett altare till brännoffer eller matoffer eller slaktoffer, ett annat än Herrens, vår Guds, altare, som står framför hans tabernakel."

³⁰ Då nu prästen Pinehas och menighetens furstar, huvudmännen för Israels ätter som var med honom, hörde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn sade, blev de nöjda. ³¹ Och Pinehas, prästen Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasses barn: "I dag vet vi att Herren är mitt ibland oss, eftersom ni inte har begått en sådan otrohet mot Herren. Ni har nu räddat Israels barn undan Herrens hand."

³² Därefter vände Pinehas, prästen Eleasars son, och furstarna tillbaka från Rubens barn och Gads barn i Gileads land, in i Kanaans land till de övriga israeliterna och lämnade sin rapport. ³³ Den tillfredsställde Israels barn, och Israels barn lovade Gud och talade inte mer om att dra upp till strid mot dem för att fördärva det land där Rubens barn och Gads barn bodde.

³⁴ Och Rubens barn och Gads barn gav altaret detta namn: "Ett vittne mellan oss att Herren är Gud".

Josua förmanar folket

23 En lång tid härefter, när Herren hade låtit Israel få ro för alla dess fiender runt omkring och då Josua var gammal och hade nått hög ålder, ² kallade denne till sig hela Israel, dess äldste, huvudmän, domare och tillsyningsmän och sade till dem:

"Jag är nu gammal och har nått hög ålder. ³ Ni har själva sett allt vad Herren, er Gud, har gjort med alla dessa folk för er skull, ty Herren, er Gud, stred själv för er. ⁴ Se, genom lotten har jag fördelat åt era stammar till arvedel de folk som ännu finns kvar, likaså de folk jag har utrotat, från Jordan till Stora havet västerut. ⁵ Och Herren, er Gud, skall själv driva undan dem för er och jaga bort dem från er, så att ni skall inta deras land, så som Herren, er Gud, har lovat er.

⁶ Var nu mycket fasta, så att ni håller och följer allt vad som är föreskrivet i Mose lagbok, så att ni inte viker av därifrån, vare sig till höger eller till vänster, ⁷ och så att ni inte har gemenskap med dessa folk som ännu finns kvar här tillsammans med er, inte heller nämner deras gudars namn eller svär vid dem eller tjänar och tillber dem. ⁸ Men till Herren, er Gud, skall ni hålla er, så som ni har gjort ända till denna dag. ⁹ Herren har fördrivit stora och mäktiga folk för er, och ingen har kunnat stå er emot intill denna dag. ¹⁰ En enda man bland er jagade tusen framför sig, ty Herren, er Gud, stred själv för er, så som han hade lovat er. ¹¹ Var ständigt på er vakt så att ni älskar Herren, er Gud. ¹² Ty om ni vänder er bort och håller er till återstoden av dessa folk som är kvar här bland er och gifter in er med dem och har gemenskap med dem och de med er, ¹³ då skall ni veta att Herren, er Gud, inte mer skall fördriva dessa folk för er. De skall då bli en snara och en fälla för er och ett gissel för era sidor och taggar i era ögon, till dess ni blir utrotade ur detta goda land som Herren, er Gud, har gett er.

¹⁴ Se, jag lämnar nu denna världen, och ni vet av hela ert hjärta och hela er själ att inte ett ord har slagit fel av allt det goda som Herren, er Gud, har lovat angående er. Allt har gått i fullbordan för er, inget har slagit fel. ¹⁵ Men liksom allt det goda som Herren, er Gud, lovade er, har kommit er till del så skall Herren också låta allt det onda komma er till del till dess han har utrotat er ur detta goda land som Herren, er Gud, har gett er. ¹⁶ Om ni överträder Herrens, er Guds, förbund, som han har upprättat med er, och går och tjänar andra gudar och tillber dem, då skall Herrens vrede upptändas mot er, och ni skall snabbt bli utrotade ur det goda land som han har gett er."

Josuas sista tal till folket

24 Josua samlade alla Israels stammar till Sikem. Han kallade till sig de äldste i Israel, dess huvudmän, domare och tillsyningsmän, och de trädde fram inför Gud. ² Och Josua sade till allt folket:

"Så säger Herren, Israels Gud: På andra sidan floden bodde era fäder i forna tider, och även Tera, Abrahams och Nahors far. Där tjänade de andra gudar. ³ Men jag hämtade er fader Abraham från andra sidan floden och lät honom vandra genom hela Kanaans land, och jag gjorde hans avkomma talrik. Jag gav honom Isak, ⁴ och åt Isak gav jag Jakob och Esau. Jag gav Seirs bergsbygd till besittning åt Esau. Men Jakob och hans söner drog ner till Egypten. ⁵ Sedan sände jag Mose och Aron och slog Egypten med plågor som jag sände bland dem, och därefter förde jag er ut. ⁶ När jag förde era fäder ut ur Egypten och ni hade kommit till havet, förföljde egyptierna era fäder med vagnar och ryttare ända till Röda havet. ⁷ Då ropade de till Herren, och han satte mörker mellan er och egyptierna och lät havet komma över dem, så att det täckte dem. Ni såg med egna ögon vad jag gjorde med egyptierna. Sedan bodde ni i öknen en lång tid.

⁸ Därefter förde jag er in i amoreernas land, vilka bodde på andra sidan Jordan. Och de stred mot er, men jag gav dem i er hand, så att ni intog deras land, och jag förgjorde dem för er. ⁹ Då reste sig Balak, Sippors son, kungen i Moab, och gav sig i strid med Israel. Och han sände bud efter Bileam, Beors son, för att förbanna er. ¹⁰ Men jag ville inte höra på Bileam, utan han måste välsigna er, och jag räddade er ur hans hand.

¹¹ När ni hade gått över Jordan och kommit till Jeriko, gav sig Jerikos invånare i strid med er, och det gjorde också amoreerna, perisseerna, kananeerna, hetiterna, girgaseerna, hiveerna och jebusiterna. Men jag gav dem i er hand. ¹² Jag sände panik framför er, och därigenom jagades amoreernas båda kungar undan framför er, men inte genom ditt svärd eller din båge. ¹³ Och jag gav er ett land, som ni inte hade lagt ner något arbete på, och även städer som ni inte hade byggt, och i dem fick ni bo. Av vingårdar och olivplanteringar som ni inte hade planterat fick ni äta.

¹⁴ Så frukta nu Herren och tjäna honom helhjärtat och i sanning. Skaffa bort de gudar som era fäder tjänade på andra sidan floden och i Egypten, och tjäna Herren. ¹⁵ Men om ni inte vill tjäna Herren, så välj i dag vem ni vill tjäna, antingen de gudar som era fäder tjänade, när de bodde på andra sidan floden, eller de gudar som dyrkas av amoreerna, i vilkas land ni själva bor. Men jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren."

¹⁶ Då svarade folket: "Aldrig att vi skulle överge Herren och tjäna andra gudar! ¹⁷ Ty Herren är vår Gud, han själv är den som har fört oss och våra fäder ut ur Egyptens land, ur träldomshuset, och som har gjort dessa stora under inför våra ögon och bevarat oss hela den väg vi har vandrat och bland alla de folk, vilkas land vi har dragit igenom. ¹⁸ Herren har jagat i väg alla dessa folk för oss, också amoreerna som bodde i landet. Också vi vill tjäna Herren, för han är vår Gud."

¹⁹ Josua sade till folket: "Ni kan inte tjäna Herren, för han är en helig Gud. Han är en nitälskande Gud, och han skall inte ha fördrag med era överträdelser och era synder. ²⁰ Om ni överger Herren och tjänar främmande gudar, skall han vända sig bort och låta det gå er illa och förgöra er, efter att förut ha gjort er gott." ²¹ Men folket sade till Josua: "Nej, vi vill tjäna Herren!" ²² Då sade Josua till folket: "Ni är nu själva vittnen mot er, att ni har valt Herren för att tjäna honom." De svarade: "Ja." ²³ Han sade: "Skaffa då bort de främmande gudar som ni har bland er, och vänd era hjärtan till Herren, Israels Gud!" ²⁴ Folket svarade Josua: " Herren, vår Gud, vill vi tjäna och hans röst vill vi lyda."

²⁵ Den dagen slöt Josua ett förbund med folket och förelade dem lag och rätt i Sikem. ²⁶ Josua tecknade upp allt detta i Guds lagbok. Han tog en stor sten och reste den där under eken som stod vid Herrens helgedom. ²⁷ Och Josua sade till allt folket: "Se, denna sten skall vara vittne mot oss, ty den har hört alla de ord som Herren har talat med oss. Den skall vara vittne mot er, så att ni inte förnekar er Gud." ²⁸ Sedan lät Josua folket gå, var och en till sin arvedel.

Josuas och Eleasars död

²⁹ En tid härefter dog Herrens tjänare Josua, Nuns son, etthundratio år gammal. ³⁰ Och man begravde honom på hans arvedels område, i Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaash.

³¹ Och Israel tjänade Herren, så länge Josua levde och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua och som visste om alla de gärningar Herren hade gjort för Israel.

³² Josefs ben, som Israels barn hade fört upp ur Egypten, begravde de i Sikem, på det jordstycke som Jakob hade köpt av barnen till Hamor, Sikems far, för hundra kesitor. Josefs barn fick detta till arvedel.

³³ Också Eleasar, Arons son, dog, och man begravde honom på den höjd som hans son Pinehas hade fått i Efraims bergsbygd.