Chronological

5 Då nu alla amoreernas kungar på Jordans västra sida och alla kananeernas kungar vid havet hörde hur Herren hade låtit vattnet i Jordan torka ut framför Israels barn, medan vi gick över den, blev deras hjärtan förskräckta och de hade inte längre mod att stå emot Israels barn.

Omskärelsen i Gilgal

² Vid den tiden sade Herren till Josua: "Gör dig flintknivar och omskär Israels barn för andra gången." ³ Då tillverkade Josua flintknivar och omskar Israels barn vid Förhudshöjden. ⁴ Orsaken till att Josua omskar dem var denna: Alla män som dragit ut ur Egypten, alla stridsdugliga män, hade dött under ökenvandringen efter uttåget ur Egypten. ⁵ Visserligen hade alla de som kommit ut blivit omskurna, men de som var födda under ökenvandringen efter uttåget ur Egypten var alla oomskurna. ⁶ Ty Israels barn vandrade i öknen i fyrtio år, till dess hela folket - alla stridsdugliga män - som dragit ut ur Egypten var döda eftersom de inte lyssnade till Herrens röst. Därför svor Herren att han inte skulle låta dem se det land som han med ed hade lovat deras fäder att ge oss, ett land som flödar av mjölk och honung. ⁷ Men deras söner, som han lät komma i deras ställe, dem omskar nu Josua, ty de var oomskurna, eftersom de inte hade blivit omskurna under vandringen.

⁸ När allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar i lägret, till dess de hade återhämtat sig. ⁹ Och Herren sade till Josua: "I dag har jag vältrat av^[a] Egyptens vanära från er." Platsen fick namnet Gilgal, som den heter än i dag.

¹⁰ På kvällen den fjortonde dagen i månaden, medan Israels barn hade sitt läger i Gilgal, firade de påskhögtid på Jerikos hedmarker. ¹¹ Dagen efter påskhögtiden, just den dagen, åt de osyrat bröd och rostade ax av landets säd. ¹² Mannat upphörde dagen därpå, då de nu åt av landets säd. Israels barn fick inte manna längre, utan de åt det året av skörden i landet Kanaan.

Josua och mannen med svärdet

¹³ Medan Josua var vid Jeriko, hände sig en gång när han lyfte blicken, att han såg en man stå där framför honom med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: "Tillhör du oss eller våra fiender?" ¹⁴ Han svarade: "Nej, jag är befälhavare över Herrens här och har nu kommit hit." Då föll Josua ner till jorden på sitt ansikte, tillbad och sade till honom: "Vad har min herre för budskap till sin tjänare?" ¹⁵ Befälhavaren över Herrens här sade då till Josua: "Tag skorna av dina fötter, ty platsen där du står är helig." Och Josua gjorde så.

Jerikos fall

6 Jeriko var stängt och tillbommat för Israels barn och ingen gick ut eller in. ² Och Herren sade till Josua: "Se, jag har givit Jeriko med dess kung och dess tappra stridsmän i din hand. ³ Tåga omkring staden med alla stridsdugliga män, gå runt staden en gång. Så skall du göra i sex dagar. ⁴ Sju präster skall bära sju basuner gjorda av bagghorn framför arken. På sjunde dagen skall ni tåga omkring staden sju gånger, och prästerna skall blåsa i hornen. ⁵ När de blåser i baggens horn med utdragen ton och ni hör ljudet från hornet, skall allt folket ge upp ett kraftigt härskri. Då skall stadsmuren störta samman och folket skall dra in över den, var och en rakt fram."

⁶ Josua, Nuns son, kallade till sig prästerna och sade till dem: "Tag förbundsarken och låt sju präster bära sju basuner gjorda av bagghorn framför Herrens ark." ⁷ Till folket sade han: "Drag ut och tåga omkring staden. Och den beväpnade styrkan skall gå framför Herrens ark."

⁸ När Josua hade sagt detta till folket, gick de sju präster som bar de sju basunerna av bagghorn framför Herren i väg och blåste i hornen, medan Herrens förbundsark följde efter dem. ⁹ Och den beväpnade styrkan gick framför prästerna som blåste i hornen och det övriga folket följde arken, allt under det att de blåste i hornen. ¹⁰ Men Josua hade sagt till folket: "Ni skall inte ge upp något härskri, inte låta er röst höras eller ens säga ett ord, förrän den dag jag säger till er att ni skall ge upp ett härskri. Då skall ni göra det." ¹¹ När han hade låtit Herrens ark föras runt staden, runt omkring den en gång, gick de in i lägret och stannade där över natten.

¹² Följande morgon steg Josua upp tidigt, och prästerna lyfte upp Herrens ark. ¹³ De sju präster som bar de sju basunerna av bagghorn framför Herrens ark gick hela tiden och blåste i hornen. Den beväpnade styrkan gick framför dem, och det övriga folket följde Herrens ark, medan man blåste i hornen. ¹⁴ De tågade också andra dagen en gång runt staden och återvände sedan till lägret. Så gjorde de i sex dagar.

¹⁵ Men på sjunde dagen steg de upp tidigt, i gryningen, och tågade då runt staden sju gånger på samma sätt. Bara den dagen gick de sju gånger runt staden. ¹⁶ Den sjunde gången, när prästerna blåste i hornen, sade Josua till folket: "Ge upp ett härskri, ty Herren har gett er staden. ¹⁷ Staden med allt som är i den skall ges till spillo, det tillhör Herren. Bara skökan Rahab och de som finns i hennes hus skall få leva, därför att hon gömde spejarna vi hade skickat ut. ¹⁸ Ni skall hålla er borta från det tillspillogivna, så att ni inte själva blir tillspillogivna. Om ni tar något från det tillspillogivna, blir ni orsak till att Israels läger drabbas av tillspillogivning och ni drar olycka över det. ¹⁹ Allt silver och guld och allt som är av koppar eller järn skall vara helgat åt Herren och gå till Herrens skattkammare."

²⁰ Då upphävde folket ett härskri och man blåste i hornen. Ja, när folket hörde ljudet från hornen, upphävde de ett kraftigt härskri. Då störtade murarna samman och folket drog in i staden, var och en rakt fram, och intog den. ²¹ Med svärd gav de till spillo allt som fanns i staden - både män och kvinnor, unga och gamla, liksom oxar, får och åsnor. ²² Men till de båda män som hade bespejat landet sade Josua: "Gå in i skökans hus och för ut kvinnan därifrån tillsammans med alla som tillhör henne, så som ni har lovat henne med ed." ²³ Då gick de unga män som hade varit där som spejare in och förde ut Rahab och hennes far och mor, hennes bröder och alla som tillhörde henne. Hela hennes släkt förde de ut och lät dem stanna utanför Israels läger. ²⁴ Men staden och allt som fanns i den brände de upp, endast silvret och guldet och det som var av koppar eller järn lade de till skatten i Herrens hus. ²⁵ Skökan Rahab och hennes fars hus och alla som tillhörde henne lät Josua leva. Hon bor bland israeliterna än i dag, därför att hon gömde spejarna som Josua hade sänt för att bespeja Jeriko.

²⁶ Vid den tiden svor Josua en ed. Han sade: "Förbannad inför Herren vare den man som företar sig att bygga upp denna stad, Jeriko, på nytt. När han lägger dess grund, skall det kosta honom hans förstfödde son, och när han sätter upp dess portar, skall det kosta honom hans yngste son." ²⁷ Och Herren var med Josua och ryktet om honom spred sig över hela landet.

Akans synd

7 Men Israels barn förgrep sig på det som givits till spillo. Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam, tog av det. Då upptändes Herrens vrede mot Israels barn.

² Josua sände från Jeriko i väg några män till Ai, som ligger vid Bet-Aven, öster om Betel, och sade till dem: "Gå dit upp och bespeja landet." Männen gav sig i väg och bespejade Ai. ³ När de kom tillbaka till Josua sade de till honom: "Allt folket behöver inte dra upp. Låt tvåtusen eller tretusen gå dit upp och inta Ai. Du behöver inte låta allt folket trötta ut sig med att att gå dit, för de är inte många." ⁴ Alltså drog tretusen man av folket dit upp. Men de tvingades fly för männen från Ai. ⁵ Och männen i Ai dödade omkring trettiosex man av dem och förföljde de övriga utanför stadsporten ända till Sebarim och slog dem på sluttningen där. Då smälte folkets hjärta och blev som vatten.

⁶ Josua rev sönder sina kläder och tillsammans med de äldste i Israel föll han ner på sitt ansikte till marken framför Herrens ark, och de låg där till kvällen. De strödde stoft på sina huvuden, ⁷ och Josua sade: "O, Herre, Herre, varför har du fört detta folk över Jordan för att överlämna oss i amoreernas hand och förgöra oss? Om vi ändå hade nöjt oss med att stanna på andra sidan Jordan! ⁸ O, Herre, vad skall jag säga, när Israel har vänt ryggen åt sina fiender? ⁹ När kananeerna och alla som bor i landet får höra detta, kommer de att omringa oss och utrota vårt namn från jorden. Vad vill du då göra för ditt stora namns skull?"

¹⁰ Och Herren svarade Josua: "Res dig upp! Varför har du fallit ner på ditt ansikte? ¹¹ Israel har syndat, de har överträtt mitt förbund som jag ingått med dem. De har tagit av det tillspillogivna, de har stulit, ljugit och lagt det stulna bland sina egna ägodelar. ¹² Därför kan inte Israels barn stå emot sina fiender, utan de måste fly för dem, ty de är själva drabbade av tillspillogivning. Jag vill inte mer vara med er, om ni inte skaffar bort från er det tillspillogivna. ¹³ Stig upp, helga folket och säg: Helga er till i morgon. Ty så säger Herren, Israels Gud: Något tillspillogivet finns hos dig, Israel. Du kan inte stå emot dina fiender, förrän ni avlägsnar det ifrån er. ¹⁴ Tidigt i morgon skall ni träda fram, den ena stammen efter den andra. I den stam som Herren pekar ut, skall den ena släkten efter den andra träda fram. I den släkt som Herren pekar ut, skall den ena familjen efter den andra träda fram. I den familj som Herren pekar ut, skall den ene mannen efter den andre träda fram. ¹⁵ Den som blir utpekad med det tillspillogivna skall brännas upp i eld med allt vad han har, därför att han har överträtt Herrens förbund och gjort vad som är en dårskap i Israel."

¹⁶ Josua lät tidigt följande morgon Israel träda fram, stam efter stam, och Juda stam blev utpekad. ¹⁷ När han lät Juda släkter träda fram, pekade han ut seraiternas släkt. När han lät seraiternas släkt träda fram, man efter man, pekade han ut Sabdi. ¹⁸ När han lät dennes familj träda fram, man efter man, pekade han ut Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam. ¹⁹ Då sade Josua till Akan: "Min son, ge Herren, Israels Gud, ära och bekänn inför honom. Säg mig vad du har gjort och dölj ingenting för mig."

²⁰ Akan svarade Josua: "Det är sant. Jag har syndat mot Herren, Israels Gud. Detta är vad jag har gjort: ²¹ Jag såg bland bytet en dyrbar mantel från Sinear och tvåhundra siklar silver och en guldplatta som vägde femtio siklar, och jag fick begär till det och tog det. Det är gömt i jorden i mitten av mitt tält med silvret underst."

²² Då skickade Josua några män dit och de skyndade sig till tältet, och se, där låg det stulna med silvret underst. ²³ De tog ut det ur tältet och bar det till Josua och alla Israels barn och lade ner det inför Herren. ²⁴ Då tog Josua och hela Israel Akan, Seras son, och silvret och manteln och guldplattan och hans söner och döttrar, hans oxar, åsnor och får och hans tält och allt övrigt som han hade och förde dem upp till Akors dal. ²⁵ Och Josua sade: "Varför drog du fördärv över oss? I dag skall Herren bringa olycka över dig." Sedan stenade hela Israel honom. De brände upp dem och kastade stenar över dem. ²⁶ Över Akan reste de ett stort stenröse, som finns kvar än i dag. Och Herren vände sig ifrån sin glödande vrede. Därför fick den platsen namnet Akors^[b] dal, som den fortfarande heter.

Ais erövring och förstöring

8 Herren sade till Josua: "Frukta inte, var inte förskräckt! Tag med dig allt krigsfolk och stå upp och drag ut mot Ai. Se, jag har givit kungen i Ai med hans folk, hans stad och hans land i dina händer. ² Och du skall göra med Ai och dess kung som du gjorde med Jeriko och dess kung, men rovet och boskapen därifrån får ni behålla som ert byte. Lägg ett bakhåll mot staden på andra sidan om den."

³ Då bröt Josua upp med allt krigsfolket för att tåga mot Ai. Och Josua valde ut trettiotusen man, tappra stridsmän, och sände ut dem om natten. ⁴ Han befallde dem: "Lägg er i bakhåll mot staden, på andra sidan om den, men gå inte alltför långt från staden. Och håll er alla beredda. ⁵ Själv skall jag med allt folk som är kvar hos mig rycka fram mot staden. När de då drar ut mot oss som förra gången, skall vi fly för dem. ⁶ Då kommer de att följa efter oss, tills vi har lockat bort dem från staden. De kommer nämligen att säga: Nu flyr de för oss precis som förra gången. ⁷ Men när vi flyr för dem, skall ni komma fram från bakhållet och inta staden, ty Herren, er Gud, har givit den i er hand. ⁸ Och när ni har intagit staden, skall ni tända eld på den. Det är vad Herren har sagt att ni skall göra. Ge akt på vad jag har befallt." ⁹ Josua sände i väg dem, och de gick och lade sig i bakhåll mellan Betel och Ai, väster om Ai. Men Josua stannade över natten bland folket.

¹⁰ Tidigt följande morgon mönstrade Josua folket och drog sedan med de äldste i Israel i spetsen för folket upp till Ai. ¹¹ Allt det krigsfolk som var kvar hos honom drog med dit upp och ryckte allt närmare, till dess de kom mitt emot staden. Där slog de läger norr om Ai med dalen mellan sig och Ai. ¹² Men han tog omkring femtusen man och lade dem i bakhåll mellan Betel och Ai, väster om staden. ¹³ Och när folket intagit ställning, både lägret norr om staden och de som låg i bakhåll väster om staden, gick Josua den natten fram till mitten av dalen. ¹⁴ När kungen i Ai såg detta, skyndade sig männen i staden och han själv med allt sitt folk och drog tidigt på morgonen ut till strid mot Israel, bort till den utsedda platsen framför hedmarken. Han visste inte om bakhållet mot honom på andra sidan staden. ¹⁵ Josua och hela Israel låtsades bli slagna och flydde i riktning mot öknen. ¹⁶ Då kallade man samman allt folket i staden för att förfölja dem. Och de förföljde Josua och lockades bort från staden. ¹⁷ Inte en enda man blev kvar i Ai eller i Betel, alla drog ut efter Israel och lämnade staden öppen, när de förföljde Israel.

¹⁸ Och Herren sade till Josua: "Räck ut spjutet som du har i handen mot Ai, ty jag skall ge staden i din hand." Då räckte Josua ut spjutet som han hade i sin hand mot staden. ¹⁹ Och de som låg i bakhåll bröt hastigt upp från sin plats och skyndade i väg, så snart han räckte ut sin hand, och de kom in i staden och intog den och skyndade sig att sätta eld på den. ²⁰ När då männen från Ai vände sig om, fick de se hur rök från staden steg upp mot himlen. Och de hade inte möjlighet att fly vare sig i ena eller andra riktningen, eftersom det folk som flydde åt öknen vände sig mot sina förföljare. ²¹ Ty när Josua och hela Israel såg, att de som låg i bakhåll hade intagit staden och att rök steg upp från staden, vände de om och slog ner männen från Ai. ²² De andra drog ut från staden emot dem, så att de kom mitt emellan israeliterna och hade dem på båda sidor om sig. Och dessa nergjorde dem och lät ingen överleva eller komma undan. ²³ Men kungen i Ai blev tagen till fånga levande och förd till Josua.

²⁴ När Israel hade dödat alla Ais invånare ute på fältet och i öknen, dit de hade förföljt dem, och alla dessa hade fallit för svärd och blivit nergjorda, vände alla israeliter tillbaka till Ai och slog det med svärd. ²⁵ De som föll den dagen, män och kvinnor, utgjorde tolvtusen personer, allt folket i Ai. ²⁶ Josua drog inte tillbaka sin hand, som han hade räckt ut spjutet med, förrän alla Ais invånare hade blivit tillintetgjorda. ²⁷ Det var bara boskapen och rovet från denna stad, som Israel tog som byte, enligt den befallning Herren hade givit Josua. ²⁸ Och Josua brände upp Ai och gjorde det till en grushög för evig tid, till en ödemark, som det är ännu i dag. ²⁹ Kungen i Ai lät han hänga upp på en påle, och där fick han hänga till kvällen. När solen gick ner, tog man på Josuas befallning ner hans döda kropp från pålen och kastade den vid ingången till stadsporten. De reste ett stort stenröse över den, och det finns kvar än i dag.

Lagen läses upp på berget Ebal

³⁰ Sedan byggde Josua åt Herren, Israels Gud, ett altare på berget Ebal, ³¹ så som Herrens tjänare Mose hade befallt Israels barn, och som det var föreskrivet i Moses lagbok: ett altare av ohuggna stenar, som inte var bearbetade med järn. På det offrade de brännoffer åt Herren och slaktade gemenskapsoffer. ³² Där på stenarna lät Josua göra en avskrift av den lag som Mose hade skrivit inför Israels barn. ³³ Hela Israel med dess äldste och tillsyningsmän och domare stod på båda sidor om arken, så att de hade de levitiska prästerna som bar Herrens förbundsark framför sig. Den ena hälften av folket, främlingar såväl som infödda, stod vänd mot berget Gerissim och den andra hälften mot berget Ebal, i enlighet med vad Herrens tjänare Mose hade befallt, nämligen att man först skulle välsigna Israels folk. ³⁴ Därefter läste han upp alla lagens ord, välsignelsen och förbannelsen, allt så som det var skrivet i lagboken. ³⁵ Inte ett ord av allt det som Mose hade befallt underlät Josua att läsa upp inför Israels hela församling med kvinnor och barn och de främlingar som följde dem.