Chronological

Herre, jag lyfter min själ till dig.
^{2     (A)} Min Gud, jag litar på dig.
Låt mig inte behöva skämmas^[b],
    låt inte mina fiender
        triumfera över mig!
^3 (B) Nej, ingen som hoppas på dig
        ska skämmas.
    Skämmas ska de som sviker
        utan orsak.

^4 (C) Herre, visa mig dina vägar,
    lär mig dina stigar.
⁵ Led mig i din sanning och lär mig,
    för du är min frälsnings Gud,
        på dig hoppas jag alltid.
^6 (D) Tänk på din barmhärtighet
        och din nåd, Herre,
    för de är av evighet.
^7 (E) Tänk inte på min ungdoms synder
        och brott,
    utan tänk på mig efter din nåd,
        för din godhets skull, Herre.

^8 (F) Herren är god och rättfärdig,
    därför undervisar han syndare
        om vägen.
^9 (G) Han leder de ödmjuka rätt,
    han lär de ödmjuka sin väg.
^10 (H) Alla Herrens vägar
        är nåd och sanning
    för dem som håller hans förbund
        och vittnesbörd.
¹¹ För ditt namns skull, Herre,
    förlåt min synd,
        för den är stor.

^12 (I) Den som vördar^[c] Herren
    undervisar han om vägen
        han ska välja.
^13 (J) Hans själ ska vila i det goda,
    och hans ättlingar ska ärva landet.
^14 (K) Herren är förtrolig
        med dem som vördar honom,
    sitt förbund gör han känt för dem^[d].

^15 (L) Mina ögon ser alltid
        upp till Herren,
    för han drar mina fötter ur nätet.
¹⁶ Vänd dig till mig
        och förbarma dig över mig,
    för jag är ensam och betryckt.
¹⁷ Mitt hjärtas ångest är stor.
    För mig ut ur min nöd!
^18 (M) Se hur plågad och trött jag är,
    förlåt mig alla mina synder.
^19 (N) Se mina fiender,
    de är många och hatar mig
        med våldsamt hat.
²⁰ Bevara min själ och rädda mig,
    låt mig inte behöva skämmas,
        för jag flyr till dig.
²¹ Låt oskuld och ärlighet bevara mig,
    för jag hoppas på dig.

²² Gud, befria Israel
    ur all dess nöd.

Ge åt Herren, ni Guds söner,
    ge åt Herren ära och makt!
² Ge åt Herren hans namns ära,
    tillbe Herren i helig skrud!

^3 (B) Herrens röst hörs över vattnen,
    ärans Gud dundrar,
        Herren över väldiga vatten.
^4 (C) Herrens röst är mäktig,
    Herrens röst är majestätisk.
⁵ Herrens röst knäcker cedrar,
    Herren knäcker Libanons cedrar.
⁶ Han får dem att hoppa som kalvar,
    Libanon och Sirjon^[a]
        som unga vildoxar.

⁷ Herrens röst klyver luften
    med flammande eld,
^8 (D) Herrens röst får öknen att bäva,
    Herren får Kadesh öken^[b]
        att bäva.
^9 (E) Herrens röst får hindar att föda^[c]
        och rycker bort skogarnas kläder.
    Allt i hans tempel
        förkunnar hans ära.

^10 (F) Herren tronade
        när syndafloden kom,
    Herren tronar som kung för evigt.
^11 (G) Herren ger styrka åt sitt folk,
    Herren välsignar sitt folk
        med frid.

^6 (F) Himlen är skapad
        genom Herrens ord,
    hela dess här
        genom hans muns ande.
^7 (G) Han samlar havets vatten
        som i en hög^[b],
    han lägger djupen
        i förvaringsrum.
⁸ Hela jorden ska frukta Herren,
    alla som bor i världen
        ska bäva för honom,
^9 (H) för han sade och det blev till,
    han befallde och det stod där^[c].

^10 (I) Herren gör hednafolkens planer
        om intet,
    han gäckar folkens tankar.
^11 (J) Men Herrens plan
        består för evigt,
    hans hjärtas tankar
        från släkte till släkte.

^12 (K) Saligt är det folk
        som har Herren till sin Gud,
    det folk han har utvalt
        till sin arvedel.
¹³ Från himlen blickar Herren ner,
    han ser alla människors barn,
^14 (L) från sin boning betraktar han
    alla som bor på jorden.
^15 (M) Han formar alla deras hjärtan,
    han förstår alla deras verk.

^16 (N) En kung segrar inte
        genom stor armé,
    en hjälte räddar sig inte
        genom stor styrka.
^17 (O) En häst ger inget hopp om seger,
    med all sin kraft räddar den inte.
^18 (P) Men Herrens ögon ser till dem
        som vördar honom,
    till dem som hoppas på hans nåd,
^19 (Q) för att rädda deras själ från döden
    och hålla dem vid liv
        i hungerns tid.

^20 (R) Vår själ väntar på Herren,
    han är vår hjälp
        och vår sköld.
²¹ I honom gläder sig vårt hjärta,
    vi förtröstar på hans heliga namn.
²² Låt din nåd vila över oss, Herre!
    Vi sätter vårt hopp till dig.

^2 (A) I mitt hjärta hör jag
    vad synden viskar
        till den gudlöse.
    Han har ingen gudsfruktan
        för ögonen,
^3 (B) han intalar sig^[a] att ingen
    ska upptäcka och hata hans brott.
⁴ Hans muns ord är ondska och svek,
    han vill inte vara förståndig
        och god.
^5 (C) Han tänker ut ondska på sin bädd,
    han går en väg som inte är god.
        Han skyr inte något ont.

^6 (D) Herre, till himlen räcker din nåd,
    din trofasthet ända till skyarna.
^7 (E) Din rättfärdighet
        är som väldiga berg,
    dina domar
        som det stora havsdjupet.
    Både människor och djur
        räddar du, Herre.
^8 (F) Hur dyrbar är inte din nåd, o Gud!
    Människors barn har sin tillflykt
        i dina vingars skugga.
^9 (G) De mättas av rika gåvor i ditt hus,
    av din ljuvlighets ström
        ger du dem att dricka.
^10 (H) Hos dig är livets källa,
    i ditt ljus ser vi ljus.

¹¹ Låt din nåd bli kvar
        över dem som känner dig,
    din rättfärdighet över dem
        som har ärliga hjärtan.
¹² Låt inte de stoltas fot
        trampa på mig
    eller de gudlösas hand
        driva bort mig.

^13 (I) Där ligger förbrytarna fallna,
    nerslagna så att de inte kan resa sig.

^2 (B) Jag sade:
    "Jag ska akta mig
        för att synda med min tunga,
    jag ska sätta lås för min mun
        så länge den gudlöse
            är framför mig."
^3 (C) Jag blev stum och tyst,
    jag höll inne även med det goda,
        och min plåga blev allt värre.
^4 (D) Mitt hjärta brann inom mig,
    medan jag grubblade
        brann det som en eld.

Då talade jag
    med min tunga:
^5 (E) Herre, lär mig förstå mitt slut,
        att mina dagar har en gräns,
    så att jag inser hur förgänglig
        jag är.
^6 (F) Som en handsbredd
        har du gjort mina dagar,
    min livslängd är som ingenting
        inför dig.
    Alla människor är bara en vindpust,
        hur säkra de än står. Sela

^7 (G) Som en skuggbild
    vandrar människan omkring,
        oroar sig till ingen nytta,
    samlar på hög
        och vet inte vem som får det.

^8 (H) Men vad hoppas jag nu på, Herre?
    Till dig står mitt hopp.
⁹ Rädda mig från alla mina synder,
    låt mig inte bli hånad av dårar.
^10 (I) Jag tiger och öppnar inte min mun,
    för det är du som har gjort det.
¹¹ Vänd bort din plåga ifrån mig,
    jag går under av din hands aga.
^12 (J) När du tuktar någon för hans skuld,
    förtär du som mal det han har kärt.
        Alla människor är bara
            en vindpust. Sela

^13 (K) Hör min bön, Herre,
        lyssna till mitt rop!
    Var inte tyst inför mina tårar,
        för jag är en främling hos dig,
            en gäst som alla mina fäder.
^14 (L) Vänd bort din blick från mig,
        så att jag kan le igen
    innan jag går bort
        och inte finns här mer.