Book of Common Prayer
103 Av David. Lova HERREN, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn.
2 Lova HERREN, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort,
3 han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister,
4 han som förlossar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
5 han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du bliver ung på nytt såsom en örn.
6 HERREN gör rättfärdighetens verk och skaffar rätt åt alla förtryckta.
7 Han lät Mose se sina vägar, Israels barn sina gärningar.
8 Barmhärtig och nådig är HERREN, långmodig och stor i mildhet.
9 Han går icke ständigt till rätta och behåller ej vrede evinnerligen.
10 Han handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgärningar.
11 Ty så hög som himmelen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som frukta honom.
12 Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss.
13 Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom.
14 Ty han vet vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.
15 En människas dagar äro såsom gräset, hon blomstrar såsom ett blomster på marken.
16 När vinden går däröver, då är det icke mer, och dess plats vet icke mer därav.
17 Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som frukta honom, och hans rättfärdighet intill barnbarn,
18 när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och gör efter dem.
19 HERREN har ställt sin tron i himmelen, och hans konungavälde omfattar allt.
20 Loven HERREN, I hans änglar, I starke hjältar, som uträtten hans befallning, så snart I hören ljudet av hans befallning.
21 Loven HERREN, I alla hans härskaror, I hans tjänare, som uträtten hans vilja.
22 Loven HERREN, I alla hans verk, varhelst hans herradöme är. Min själ, lova HERREN.
47 Därefter förde han mig tillbaka till husets ingång, och där fick jag se vatten rinna fram under husets tröskel på östra sidan, ty husets framsida låg mot öster; och vattnet flöt ned under husets södra sidovägg, söder om altaret.
2 Sedan lät han mig gå ut genom norra porten och förde mig omkring på en yttre väg till den yttre porten, den som vette åt öster. Där fick jag se vatten välla fram på södra sidan.
3 Sedan gick mannen, med ett mätsnöre i handen, ett stycke mot öster och mätte därvid upp tusen alnar och lät mig så gå över vattnet, och vattnet räckte mig där till fotknölarna.
4 Åter mätte han upp tusen alnar och lät mig så gå över vattnet, och vattnet räckte mig där till knäna. Åter mätte han upp tusen alnar och lät mig så gå över vattnet, som där räckte mig upp till länderna.
5 Ännu en gång mätte han upp tusen alnar, och nu var det en ström som jag icke kunde gå över. Ty vattnet gick så högt att man måste simma; det var en ström som man icke kunde gå över.
6 Och han sade till mig: »Nu har du ju sett det, du människobarn?» Sedan förde han mig tillbaka upp på strömmens strand.
7 Och när han hade fört mig dit tillbaka, fick jag se träd i stor myckenhet stå på strömmens strand, på båda sidor.
8 Och han sade till mig: »Detta vatten rinner fram mot Östra kretsen och flyter ned på Hedmarken och faller därefter ut i havet. Vattnet som fick bryta fram går alltså till havet, och så bliver vattnet där sunt.
9 Och överallt dit den dubbla strömmen kommer, där upplivas alla levande varelser som röra sig i stim, och fiskarna bliva där mycket talrika; ty när detta vatten kommer dit, bliver havsvattnet sunt, och allt får liv, där strömmen kommer.
10 Och fiskare skola stå utmed den från En-Gedi ända till En-Eglaim, och såsom ett enda fiskeläge skall den sträckan vara. Där skola finnas fiskar av olika slag i stor myckenhet, alldeles såsom i Stora havet.
11 Men gölar och dammar där skola icke bliva sunda, utan skola tjäna till saltberedning.
12 Och vid strömmen, på dess båda stränder, skola allahanda fruktträd växa upp, vilkas löv icke skola vissna, och vilkas frukt icke skall taga slut, utan var månad skola träden bara ny frukt, ty deras vatten kommer från helgedomen. Och deras frukter skola tjäna till föda och deras löv till läkedom.»
1 Alldenstund många andra hava företagit sig att om de händelser, som bland oss hava timat, avfatta berättelser,
2 i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som själva voro åsyna vittnen och ordets tjänare,
3 så har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt ända ifrån begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning skriva därom till dig, ädle Teofilus,
4 så att du kan inse huru tillförlitliga de stycken äro, i vilka du har blivit undervisad.
67 För sångmästaren, med strängaspel; en psalm, en sång.
2 Gud vare oss nådig och välsigne oss, han låte sitt ansikte lysa och ledsaga oss, Sela,
3 för att man på jorden må känna din väg, bland alla hedningar din frälsning.
4 Folken tacke dig, o Gud, alla folk tacke dig.
5 Folkslagen glädje sig och juble, ty du dömer folken rätt, och du leder folkslagen på jorden. Sela.
6 Folken tacke dig, o Gud, alla folk tacke dig.
7 Jorden har givit sin gröda. Gud, vår Gud, välsigne oss.
8 Gud välsigne oss, och alla jordens ändar frukte honom.
96 Sjungen till HERRENS ära en ny sång, sjungen till HERRENS ära, alla länder.
2 Sjungen till HERRENS ära, loven hans namn. Båden glädje var dag, förkunnen hans frälsning.
3 Förtäljen bland hedningarna hans ära, bland alla folk hans under.
4 Ty stor är HERREN och högt lovad, fruktansvärd är han mer än alla gudar.
5 Ty folkens alla gudar äro avgudar, men HERREN är den som har gjort himmelen.
6 Majestät och härlighet äro inför hans ansikte, makt och glans i hans helgedom.
7 Given åt HERREN, I folkens släkter, given åt HERREN ära och makt;
8 given åt HERREN hans namns ära, bären fram skänker, och kommen i hans gårdar.
9 Tillbedjen HERREN i helig skrud, bäven för hans ansikte, alla länder.
10 Sägen bland hedningarna: »HERREN är nu konung! Därför står jordkretsen fast och vacklar icke; han dömer folken med rättvisa.»
11 Himmelen vare glad, och jorden fröjde sig; havet bruse och allt vad däri är.
12 Marken glädje sig och allt som är därpå, ja, då juble alla skogens träd.
13 inför HERREN, ty han kommer, ty han kommer för att döma jorden. Han skall döma jordens krets med rättfärdighet och folken med sin trofasthet.
1 I min förra skrift, gode Teofilus, har jag berättat om allt vad Jesus gjorde och lärde,
2 ända till den dag då han blev upptagen, sedan han genom helig ande hade givit sina befallningar åt apostlarna som han hade utvalt.
3 För dem hade han ock genom många säkra bevis tett sig såsom levande, efter utståndet lidande; ty under fyrtio dagar lät han sig ses av dem och talade med dem om Guds rike.
4 När han då var tillsammans med dem, bjöd han dem och sade: »Lämnen icke Jerusalem, utan förbiden där vad Fadern har utlovat, det varom I haven hört av mig.
5 Ty Johannes döpte med vatten, men få dagar härefter skolen I bliva döpta i helig ande.»
6 Då de nu hade kommit tillhopa, frågade de honom och sade: »Herre, skall du nu i denna tid upprätta igen riket åt Israel?»
7 Han svarade dem: »Det tillkommer icke eder att få veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt.
8 Men när den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft och bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens ända.»