Book of Common Prayer
Psalm 56
Förtröstansfull bön under förföljelse
1 För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran". En sång av David, när filisteerna grep honom i Gat.
2 Var mig nådig, Gud,
ty människor vill ta mitt liv,
stridslystet angriper de mig hela tiden.
3 Ständigt står mina förföljare efter mitt liv,
de är många som i högmod strider mot mig.
4 När fruktan kommer över mig
förtröstar jag på dig.
5 Med Guds hjälp skall jag prisa hans ord,
på Gud förtröstar jag och fruktar inte.
Vad kan det som är kött göra mig?
6 Ständigt förvränger de mina ord,
alla deras tankar går ut på att skada mig.
7 De gaddar sig samman, de lägger försåt,
de vaktar på mina steg,
de står efter mitt liv.
8 Skulle de räddas i sin ondska?
Nej, slå ner folken i din vrede, Gud.
9 Du håller räkning på mina flyktdagar.
Samla mina tårar i din skål,
de står ju i din bok.
10 Mina fiender måste vika tillbaka
när jag ropar till dig.
Detta vet jag, ty Gud är med mig.
11 Med Guds hjälp skall jag prisa hans ord,
med Herrens hjälp skall jag prisa hans ord.
12 På Gud förtröstar jag och fruktar inte.
Vad kan människor göra mig?
13 Jag har löften att infria till dig, Gud,
jag vill ge dig lovoffer.
14 Ty du har räddat min själ från döden
och mina fötter från fall,
så att jag kan vandra inför Gud
i de levandes ljus.
Psalm 57
Bön och lovsång i nöden
1 För sångmästaren, "Fördärva inte", en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.
2 Var mig nådig, Gud, var mig nådig!
Ty till dig flyr min själ,
under dina vingars skugga tar jag min tillflykt
till dess att faran är över.
3 Jag ropar till Gud, den Högste,
till Gud, som gör allt för mig.
4 Han sänder sin hjälp från himlen och frälsar mig,
när jag smädas av mina förföljare. Sela.
Gud sänder sin nåd och sin sanning.
5 Min själ är omgiven av lejon,
jag måste ligga bland eldsprutare,
bland människor som har tänder
som spjut och pilar
och tungor skarpa som svärd.
6 Visa din höghet över himlarna, Gud,
och din härlighet över hela jorden.
7 De lägger ut nät för mina fötter,
min själ böjs ner.
De gräver en grop för mig,
men de faller själva i den. Sela.
8 Mitt hjärta är frimodigt, Gud,
mitt hjärta är frimodigt,
jag vill sjunga och lovprisa.
9 Vakna upp, min ära,
vakna upp psaltare och harpa!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
10 Jag vill tacka dig bland folken, Herre,
jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
11 Ty din nåd räcker upp till himlen
och din sanning ända upp till skyarna.
12 Visa din höghet över himlarna, Gud,
och din härlighet över hela jorden.
Psalm 58
Gud skall döma de orättfärdiga
1 För sångmästaren, "Fördärva inte", en sång av David.
2 För ni verkligen rättfärdighetens talan, när ni tiger?
Dömer ni rätta domar, ni människors barn?
3 Nej, i hjärtat gör ni upp onda planer,
era händer banar väg för våld i landet.
4 De ogudaktiga är avfälliga
ända från födelsen,
de lögnaktiga far vilse
alltifrån moderlivet.
5 De har gift i sig, likt ormens gift.
De liknar en döv huggorm,
som tillsluter sitt öra
6 så att han inte hör ormtjusaren,
som är så skicklig att besvärja.
7 Gud, krossa tänderna i deras mun,
bryt sönder de unga lejonens käkar, Herre!
8 Låt dem försvinna
likt vatten som rinner bort.
När någon skjuter sina pilar,
låt dem vara utan udd.
9 Låt honom vara lik snigeln,
som löses upp och utplånas,
lik en kvinnas ofullgångna foster
som inte får se solen.
10 Innan era grytor känner hettan från törnet
skall han svepa bort det med en stormvind
vare sig det är friskt eller brinner.
11 Den rättfärdige skall glädja sig, när han ser hämnden,
han skall tvätta sina fötter i den ogudaktiges blod.
12 Och människorna skall säga:
"Den rättfärdige får sin lön,
det finns en Gud som dömer på jorden."
Psalm 64
Bön om beskydd mot onda anslag
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Gud, hör min röst när jag klagar,
bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig.
3 Göm mig för de ondas hemliga planer,
för ogärningsmännens larmande hop.
4 Ty de gör sina tungor skarpa som svärd,
bittra ord lägger de an som pilar
5 för att i hemlighet skjuta på den oskyldige.
Plötsligt skjuter de på honom utan att frukta.
6 De uppmuntrar varandra i sitt onda uppsåt,
de talar om hur de skall lägga ut snaror.
De säger: "Vem skulle se oss?"
7 De smider sina onda planer och säger:
"Nu är vi färdiga med det vi tänkt ut!"
Ja, människans hjärta och inre är outgrundligt.
8 Då skjuter Gud en pil mot dem,
plötsligt blir de sårade.
9 De bringas på fall av sina egna tungor,
alla som ser dem skakar på huvudet.
10 Människorna grips av skräck,
de förkunnar vad Gud har gjort,
de inser att det är hans verk.
11 Den rättfärdige gläder sig i Herren
och tar sin tillflykt till honom.
Alla rättsinniga prisar sig lyckliga.
Psalm 65
Guds godhets rikedom
1 För sångmästaren, en psalm av David, en sång.
2 Gud, dig lovar man i stillhet i Sion,
till dig får man infria löften.
3 Du som hör bön,
till dig kommer alla människor.
4 Syndiga gärningar är mig övermäktiga,
du är den som sonar våra överträdelser.
5 Salig är den som du utväljer
och låter komma dig nära,
han får bo i dina gårdar.
Låt oss bli mättade av det goda i ditt hus,
det heliga i ditt tempel.
6 Du bönhör oss i rättfärdighet
med gärningar som väcker förundran,
du, vår frälsnings Gud,
som är en tillflykt för alla jordens ändar
och för havet i fjärran.
7 Du gör bergen fasta genom din kraft,
du är rustad med makt.
8 Du stillar havens brus,
deras böljors brus och folkens larm.
9 De som bor vid jordens ändar
häpnar för dina tecken,
österland och västerland uppfyller du med jubel.
10 Du tar dig an jorden och vattnar den,
du gör den mycket rik.
Guds källa har vatten till fyllest.
Du skaffar säd åt människorna,
när du så bereder jorden.
11 Dess fåror vattnar du
och jämnar det som är upplöjt.
Med regnskurar mjukar du upp jorden
och välsignar det som växer på den.
12 Du kröner året med ditt goda,
dina fotspår dryper av fetma.
13 Betesmarkerna i öknen dryper,
höjderna klär sig i glädje.
14 Ängarna är fulla av hjordar,
dalarna är täckta med säd.
Man höjer jubelrop och sjunger.
46 Josef var trettio år när han stod inför farao, kungen i Egypten. Sedan han lämnat farao reste han omkring i hela Egypten. 47 Under de sju goda åren gav landet skörd i överflöd, 48 och under dessa sju år samlade Josef in allt ätbart och lagrade det i städerna. I varje särskild stad lagrade han den föda som man hämtade från fälten runt omkring. 49 På så sätt samlade Josef så mycket säd som det finns sand i havet. Till sist slutade han att hålla räkning på den, för den kunde inte räknas.
50 Innan hungeråren kom, föddes två söner åt Josef. De föddes åt honom av Asenat, som var dotter till Poti-Fera, prästen i On. 51 Josef gav den förstfödde namnet Manasse,[a] "ty", sade han, "Gud har låtit mig glömma all min olycka och hela min fars hus." 52 Åt den andre gav han namnet Efraim,[b] "ty" sade han, "Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land."
53 Men de sju överflödsåren i Egypten tog slut. 54 Och så började de sju hungeråren som Josef hade förutsagt. Det blev hungersnöd i alla länder, men i Egypten fanns det bröd överallt. 55 Och när hela Egyptens land började hungra och folket ropade till farao efter bröd, sade han till alla egyptierna: "Gå till Josef och gör som han säger!" 56 När hungersnöden hade brett ut sig över hela landet, öppnade Josef alla förrådshus och sålde säd till egyptierna. Men hungersnöden blev allt svårare i Egypten. 57 Och från hela världen kom man till Josef i Egypten för att köpa säd, ty hungersnöden var svår i hela världen.
8 Ni är redan mätta. Ni har redan blivit rika. Ni har blivit kungar, och det utan oss. Jag skulle önska att ni verkligen hade regerat som kungar, så att vi kunde regera tillsammans med er. 9 Det verkar som om Gud hade ställt oss apostlar sist, som vigda åt döden. Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor. 10 Vi är dårar för Kristi skull, ni är kloka i Kristus. Vi är svaga, ni är starka. Ni är aktade, vi är föraktade. 11 Ännu i denna stund är vi hungriga och törstiga. Vi går nakna, vi misshandlas och är hemlösa. 12 Vi sliter och arbetar med våra händer. När vi hånas, välsignar vi. När vi förföljs, härdar vi ut. 13 När folk talar illa om oss, talar vi väl om dem. Vi har blivit som världens avskum, som alla människors slödder, och så är det fortfarande.
14 Jag skriver inte detta för att få er att skämmas utan för att tillrättavisa er som mina älskade barn. 15 Om ni än skulle ha tusentals uppfostrare i Kristus, har ni ändå inte många fäder. Det var jag som i Kristus Jesus födde er till liv genom evangeliet. 16 Därför ber jag er: bli mina efterföljare. 17 Timoteus, mitt älskade och trofasta barn i Herren, sänder jag nu till er. Han skall påminna er om vad jag undervisar i Kristus Jesus,[a] det jag överallt lär ut i alla församlingar. 18 Några har blivit självsäkra, eftersom de tror att jag inte skall komma till er. 19 Men jag kommer snart till er, om Herren vill, och då får jag veta hur det ligger till, inte med orden utan med kraften hos dessa uppblåsta människor. 20 Ty Guds rike består inte i ord utan i kraft. 21 Vad vill ni? Skall jag komma till er med riset eller med kärlek och en mild ande?
Stora skaror följer Jesus
7 Jesus och hans lärjungar drog sig undan ner mot sjön. Mycket folk från Galileen följde efter. Också från Judeen, 8 Jerusalem, Idumeen och från andra sidan Jordan och från trakten av Tyrus och Sidon kom folk till honom i stora skaror, när de hörde talas om allt han gjorde. 9 Jesus sade åt sina lärjungar att hålla en båt i beredskap åt honom, så att han inte skulle bli trängd av folkmassan. 10 Ty han botade så många att alla som led av någon plåga trängde sig inpå för att få röra vid honom. 11 Och när de orena andarna såg honom, kastade de sig ner för honom och ropade: "Du är Guds Son." 12 Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.
Jesus utser tolv apostlar
13 Jesus gick sedan upp på berget och kallade till sig dem som han hade utvalt, och de kom till honom. 14 Han utsåg tolv som han kallade apostlar. De skulle vara hos honom, och han skulle sända ut dem att predika 15 och de skulle ha makt att driva ut onda andar. 16 Han utsåg dessa tolv: Simon, som han gav namnet Petrus, 17 Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror - dem kallade han Boanerges, det betyder Åskans söner - 18 vidare Andreas, Filippus, Bartolomeus, Matteus, Thomas, Jakob, Alfeus son, Taddeus, Simon ivraren[a] 19 och Judas Iskariot,[b] han som förrådde honom.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln