Book of Common Prayer
Psalm 25[a]
Bön om Guds nåd och ledning
1 Av David.
Till dig, Herre, lyfter jag min själ.
2 Min Gud, på dig förtröstar jag.
Låt mig inte komma på skam,
låt inte mina fiender jubla över mig.
3 Nej, ingen kommer på skam som hoppas på dig.
På skam kommer de som utan orsak handlar svekfullt.
4 Herre, visa mig dina vägar,
lär mig dina stigar.
5 Led mig i din sanning och lär mig,
ty du är min frälsnings Gud.
På dig hoppas jag alltid.
6 Tänk, Herre, på din barmhärtighet och din nåd,
ty de är av evighet.
7 Tänk inte på min ungdoms synder
och på mina överträdelser,
utan tänk på mig efter din nåd,
för din godhets skull, Herre.
8 Herren är god och rättfärdig,
därför undervisar han syndare om vägen.
9 Han leder de ödmjuka rätt,
han lär de ödmjuka sin väg.
10 Alla Herrens vägar är nåd och sanning
för dem som håller hans förbund och vittnesbörd.
11 För ditt namns skull, Herre,
förlåt min missgärning, ty den är stor.
12 Den som fruktar Herren
får undervisning av honom om den väg han skall välja.
13 Hans själ skall bo i det goda,
och hans efterkommande skall ärva landet.
14 Herren umgås förtroligt med dem som fruktar honom,
sitt förbund gör han känt för dem.
15 Mina ögon ser alltid upp till Herren,
ty han drar mina fötter ur nätet.
16 Vänd dig till mig och var mig nådig,
ty jag är ensam och betryckt.
17 Mitt hjärtas ångest är stor,
för mig ut ur min nöd!
18 Se till mitt lidande och min möda,
förlåt mig alla mina synder.
19 Se, hur många mina fiender har blivit,
hur de hatar mig med våldsamt hat.
20 Bevara min själ och rädda mig,
låt mig inte komma på skam,
ty jag flyr till dig.
21 Låt oskuld och ärlighet bevara mig,
ty jag hoppas på dig.
22 Gud, befria Israel, ur all dess nöd.
Psalm 9[a]
Tacksägelse för seger över fiender
1 För sångmästaren, till mutlabbén.[b] En psalm av David.
2 Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta,
jag vill förkunna alla dina under.
3 Jag vill vara glad och jubla i dig,
jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
4 Ty mina fiender viker tillbaka,
de faller och går under inför ditt ansikte.
5 Du har hävdat min rätt och fört min talan,
du sitter på din tron som en rättfärdig domare.
6 Du har straffat hednafolk
och förgjort ogudaktiga,
deras namn har du utplånat för evigt.
7 Fienderna är borta, utrotade för alltid.
Deras städer har du omstörtat,
minnet av dem har du utplånat.
8 Herren regerar i evighet,
sin tron har han gjort till ett domarsäte.
9 Han skall döma världen med rättfärdighet,
skipa rätt bland folken med rättvisa.
10 Herren är en borg för den förtryckte,
en borg i nödens tider.
11 De som känner ditt namn förtröstar på dig,
ty du överger inte dem som söker dig, Herre.
12 Lovsjung Herren som bor i Sion,
förkunna hans gärningar bland folken.
13 Ty han som hämnas blodsutgjutelser kommer ihåg dem,
han glömmer ej de betrycktas klagorop.
14 Var mig nådig, Herre.
Se hur jag plågas av dem som hatar mig,
du som lyfter mig upp från dödens portar,
15 för att jag skall förkunna allt ditt lov
och i dottern Sions portar jubla över din frälsning.
16 Hednafolk har sjunkit ner
i den grav de grävde,
i det nät de lade ut har deras fot blivit fångad.
17 Herren har gjort sig känd,
han har hållit dom.
Den ogudaktige blir snärjd i sina egna gärningar.
Higgajón[c]. Sela.
18 De ogudaktiga skall vika tillbaka ner i dödsriket,
alla hednafolk som glömmer Gud.
19 Men den fattige skall inte bli glömd för alltid,
de betrycktas hopp skall ej bli om intet för evigt.
20 Stå upp, Herre, låt inte människor få makten,
låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte.
21 Låt fruktan komma över dem, Herre,
låt hednafolken förstå att de endast är människor. Sela.
Psalm 15
Herrens krav på rättfärdighet
1 En psalm av David.
Herre, vem får vistas i ditt tält,
vem får bo på ditt heliga berg?
2 Den som lever fullkomligt och handlar rättfärdigt,
den som talar sanning av hjärtat,
3 den som inte baktalar med sin tunga,
inte handlar illa mot sin nästa
och inte vanärar sin granne,
4 den som föraktar den förkastlige
men ärar dem som fruktar Herren,
den som inte bryter sin ed
om än det blir till egen skada,
5 den som inte driver ocker med sina pengar
och inte tar mutor för att fälla den oskyldige.
Den som handlar så skall aldrig vackla.
27 Beröm dig inte av morgondagen,
du vet inte vad den bär i sitt sköte.
2 Låt någon annan berömma dig och inte din egen mun,
en främmande och inte dina egna läppar.
3 Stenen är tung och sand väger mycket,
men dårens vrede är tyngre än båda.
4 Vreden är grym och harm en störtflod,
men vem kan uthärda svartsjuka?
5 Öppen tillrättavisning är bättre
än kärlek som hålls dold.
6 Vännens slag ges i trofasthet,
men ovännens kyssar i överflöd.
10 Överge inte din vän och din fars vän,
gå inte till din brors hem när du råkar i nöd.
Bättre nära granne,
än bror långt borta.
11 Bli vis, min son, så gläder du mitt hjärta,
och jag kan ge min belackare svar.
12 Den kloke ser faran och söker skydd,
oförståndiga går vidare och får sitt straff.
Genom ödmjukhet till upphöjelse
2 Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, 2 gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. 3 Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. 4 Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. 5 Var så till sinnes som Kristus Jesus var.
6 Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron
som Gud såsom segerbyte[a]
7 utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt
då han blev människa. Han som till det yttre
var som en människa
8 ödmjukade sig och blev lydig ända till döden
- döden på korset.
9 Därför har också Gud upphöjt honom över allting
och gett honom namnet över alla namn,
10 för att i Jesu namn alla knän skall böja sig,
i himlen och på jorden och under jorden,
11 och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära,
att Jesus Kristus är Herren.[b]
Kristi lärjungar som ljus i världen
12 Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er. 13 Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.
Petrus förnekar Jesus
15 Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och kom med Jesus in på översteprästens gård. 16 Men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med flickan som vaktade porten och förde in Petrus. 17 Tjänsteflickan sade till Petrus: "Är inte också du en av den där mannens lärjungar?" Han svarade: "Nej, det är jag inte." 18 Eftersom det var kallt hade tjänarna och vakterna gjort upp en koleld, där de stod och värmde sig. Även Petrus stod och värmde sig tillsammans med dem.
25 Simon Petrus stod där och värmde sig. Då sade de till honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?" Han nekade och sade: "Det är jag inte." 26 En av översteprästens tjänare, en släkting till den som Petrus hade huggit örat av, sade: "Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?" 27 Petrus nekade än en gång. Och strax gol en tupp.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln