Book of Common Prayer

Psalm 87

Staden där folken föds på nytt

¹ En psalm, en sång av Koras söner.

FJÄRDE BOKEN

Psalm 90

Guds evighet och människans förgänglighet

¹ En bön av gudsmannen Mose.

Psalm 136

Lovsång till Herren för hans under

Jakob kommer till Laban

29 Sedan fortsatte Jakob sin färd till Österlandet. ² Där fick han se en brunn på fältet och vid den låg tre fårhjordar, ty ur den brunnen brukade man ge hjordarna vatten. Stenen som låg över brunnens öppning var stor. ³ Därför brukade man först samla alla hjordarna där och sedan vältra bort stenen från öppningen till brunnen och ge fåren vatten. Därefter lade man tillbaka stenen på sin plats över brunnens öppning. ⁴ Jakob frågade männen: "Mina bröder, varifrån är ni?" De svarade: "Vi är från Haran." ⁵ Då sade han till dem: "Känner ni Laban, Nahors son?" "Ja", svarade de. ⁶ Han frågade dem vidare: "Står det väl till med honom?" De svarade: "Ja. Se, där kommer hans dotter Rakel med fåren." ⁷ Jakob sade: "Det är ju ännu full dag och det är inte tid än att samla in boskapen. Ge fåren vatten och för dem ut på bete igen." ⁸ Men de svarade: "Vi kan inte göra det förrän alla hjordarna har samlats och man har vältrat bort stenen från brunnens öppning. Då ger vi fåren vatten."

⁹ Medan han talade med dem kom Rakel dit med sin fars får, ty hon brukade vakta dem. ¹⁰ När Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel komma med Labans får, gick han fram och vältrade bort stenen från öppningen till brunnen och gav sin morbror Labans får vatten. ¹¹ Jakob kysste Rakel och brast i gråt. ¹² Han berättade för Rakel att han var hennes fars släkting och att han var Rebeckas son. Då sprang hon i väg och berättade detta för sin far. ¹³ När Laban fick höra om sin systerson Jakob skyndade han sig emot honom, tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus. Jakob berättade för Laban allt som hade hänt honom. ¹⁴ Och Laban sade till honom: "Du är verkligen av samma kött och blod som jag!" Så stannade han hos honom en månad.

Jakob tar tjänst hos Laban

¹⁵ Laban sade till Jakob: "Du är ju min släkting. Skall du arbeta åt mig för ingenting? Säg mig vad du vill ha i lön." ¹⁶ Laban hade två döttrar. Den äldre hette Lea och den yngre Rakel. ¹⁷ Leas ögon var matta, men Rakel var välväxt och vacker att se på. ¹⁸ Och Jakob älskade Rakel. Därför sade han: "Jag vill arbeta åt dig i sju år för Rakel, din yngre dotter." ¹⁹ Laban svarade: "Det är bättre att jag ger henne till dig än till någon annan. Stanna kvar hos mig." ²⁰ Så arbetade Jakob i sju år för Rakel, men för honom var det bara som några dagar eftersom han älskade henne.

Förhållandet till svaga bröder

14 Den som är svag i tron skall ni ta emot utan att sätta er till doms över hans betänkligheter. ² En har tro till att äta allt, men en annan som är svag äter bara grönsaker. ³ Den som äter skall inte förakta den som inte äter, och den som inte äter skall inte döma den som äter. Gud har ju tagit emot honom. ⁴ Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, ty Herren har makt att hålla honom upprätt.

⁵ Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar för lika. Var och en bör vara fullt övertygad i sitt sinne. ⁶ Den som lägger vikt vid en viss dag gör det för Herren, och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud. ⁷ Ty ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv. ⁸ Lever vi, så lever vi för Herren. Dör vi, så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren. ⁹ Ty Kristus har dött och fått liv igen, för att han skulle vara Herre över både levande och döda.

¹⁰ Men du, varför dömer du din broder? Eller du, varför föraktar du din broder? Vi skall ju alla stå inför Guds domstol. ¹¹ Det står skrivet:Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall varje knä böja sig, och varje tunga skall prisa Gud.^{[a] 12} Var och en av oss skall alltså avlägga räkenskap inför Gud.

¹³ Låt oss därför inte längre döma varandra. Besluta er i stället för att inte lägga något hinder i vägen för en broder, så att han snubblar och faller. ¹⁴ Jag vet och är i Herren Jesus övertygad om att ingenting är orent i sig självt, men för den som betraktar något som orent, för honom är det orent. ¹⁵ Om din broder blir oroad genom den mat du äter, så lever du inte längre i kärleken. Bli inte genom din mat orsak till att den går förlorad som Kristus har lidit döden för. ¹⁶ Låt alltså inte det goda ni har fått bli smädat. ¹⁷ Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande. ¹⁸ Den som tjänar Kristus på det sättet behagar Gud och håller provet inför människor. ¹⁹ Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden och den ömsesidiga uppbyggelsen. ²⁰ Riv inte ner Guds verk för matens skull.

Allt är visserligen rent, men maten blir till skada för den människa som hyser betänkligheter, när hon äter. ²¹ Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt av. ²² Den tro som du har, skall du behålla för dig själv^[b] inför Gud. Salig är den som inte måste döma sig själv för det som han har valt att göra. ²³ Men den som äter och samtidigt hyser betänkligheter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Ty allt som inte sker av tro är synd.

⁴⁷ Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud."

⁴⁸ Judarna svarade: "Har vi inte rätt när vi säger att du är en samarit och har en ond ande?" ⁴⁹ Jesus svarade: "Jag har ingen ond ande. Jag ärar min Fader, och ni vanärar mig. ⁵⁰ Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. ⁵¹ Amen, amen säger jag er: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden." ⁵² Judarna sade: "Nu förstår vi att du har en ond ande. Abraham dog, och likaså profeterna, och du säger: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin smaka döden. ⁵³ Är du större än vår fader Abraham? Han dog, och profeterna är döda. Vem ger du dig ut för att vara?" ⁵⁴ Jesus svarade: "Om jag ärar mig själv, är min ära ingenting värd. Det är min Fader som ärar mig, han som ni kallar er Gud. ⁵⁵ Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag sade att jag inte kände honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och bevarar hans ord. ⁵⁶ Abraham, er fader, jublade över att få se min dag. Han såg den och blev glad." ⁵⁷ Judarna sade: "Du är inte femtio år än, och Abraham har du sett!" ⁵⁸ Jesus svarade: "Amen, amen säger jag er: Jag Är, redan innan Abraham blev till." ⁵⁹ Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus drog sig undan och lämnade tempelplatsen.