Book of Common Prayer

Herren har varit trofast

(1 Krön 16:8-22)

Samuel och Saul

(8:1—15:35)

Saul blir Israels kung

Folket vill ha en kung

8 När Samuel blev äldre, tillsatte han sina söner som domare över Israel. ² Hans äldste son Joel och hans näst äldste son Avia dömde i Beer Sheva, ³ men de följde inte alls i sin fars fotspår utan sökte egen orätt vinning: de tog emot mutor och vrängde rättvisan. ⁴ Alla Israels äldste möttes i Rama hos Samuel. ⁵ De sa: ”Du har blivit gammal och dina söner följer inte i dina fotspår. Ge oss en kung som kan styra oss, så som alla andra folk har!”

⁶ Samuel blev besviken när han hörde att de ville ha en kung och bad till Herren. ⁷ Men Herren svarade: ”Låt dem få vad de vill ha! Det är mig de förkastar, inte dig. De vill inte längre ha mig till kung. ⁸ Ända sedan jag förde dem ut ur Egypten har de gång på gång vänt mig ryggen och följt andra gudar och nu behandlar de dig på samma sätt. ⁹ Gör som folket vill, men varna dem för hur det kommer att bli att lyda under en kung!”

¹⁰ Samuel berättade allt vad Herren sagt till dem som begärde en kung. ¹¹ Han sa: ”En kung som ska härska över er kommer att ha rätt att ta ut era söner till krigstjänst, som ryttare eller vagnsförare eller till att springa framför hans vagnar. ¹² Några kommer han att sätta till befäl över tusen eller femtio man. Andra kommer att tvingas plöja hans åkrar och ta in hans skördar eller sättas att tillverka hans vapen och vagnar. ¹³ Han kommer att ta era döttrar till att bereda salvor och parfymer och till att arbeta i hans kök och bageri. ¹⁴ Han kommer att ta era bästa åkrar, vingårdar och olivträd och ge dem till sina tjänstemän. ¹⁵ Han kommer att kräva en tiondel av er skörd åt sina hovmän och tjänstemän. ¹⁶ Han kommer att kräva att få era tjänare, de bästa åsnorna och det bästa av er boskap för sina personliga behov. ¹⁷ Han kommer att kräva en tiondel av era hjordar och ni kommer att bli hans slavar. ¹⁸ Ni kommer att ångra er och gråta bittert på grund av den kung som ni valt, men då ska Herren inte hjälpa er.”

¹⁹ Men folket vägrade lyssna till Samuels varningar och sa: ”Nej, vi måste ha en kung! ²⁰ Vi vill vara som alla andra folk. Vi vill ha en kung som kan skipa rätt åt oss och leda oss och kämpa för oss i strid.”

²¹ Samuel berättade sedan för Herren vad folket hade sagt ²² och Herren svarade: ”Gör som de säger och ge dem en kung!” Då sa Samuel till dem att de skulle gå hem, var och en till sin stad.

¹⁵ Alla i rådssalen såg mycket noga på Stefanos och de tyckte att hans ansikte var som en ängels.

Stefanos försvarstal

7 Översteprästen frågade nu Stefanos: ”Är de här anklagelserna sanna?”

² Stefanos svarade: ”Bröder och fäder, lyssna på mig! Härlighetens Gud visade sig för vår förfader Abraham då han bodde i Mesopotamien och ännu inte hade flyttat till Harran.^{[a] 3} Gud sa till honom: ’Lämna ditt land och dina släktingar och gå till det land som jag ska visa dig.’^[b]

⁴ Därför flyttade Abraham från kaldéernas land och bosatte sig i Harran. Efter hans fars död ledde Gud honom vidare till det land där ni nu bor. ⁵ Gud gav honom ingen mark, inte så mycket som en fotsbredd, men han lovade att hela landet skulle tillhöra Abraham och hans ättlingar trots att Abraham ännu inte hade några barn.

⁶ Gud sa också till honom att hans efterkommande skulle bo i ett främmande land och bli slavar och förtryckas under fyrahundra år. ⁷ ’Men jag ska döma det folk som gör dem till slavar’, sa Gud, ’och efter det ska de gå därifrån och tjäna mig på den här platsen.’^[c]

⁸ Gud gav sedan Abraham omskärelsens förbund. Så när Abrahams son Isak föddes, omskar han honom på åttonde dagen. Isak blev sedan far till Jakob^[d] och Jakob till de tolv stamfäderna. ⁹ Dessa stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom som slav till Egypten. Men Gud var med honom ¹⁰ och räddade honom ur alla svårigheter och lät honom bli vis och framgångsrik hos farao, kungen i Egypten. Denne utsåg honom till att styra hela Egypten och ta hand om den kungliga förvaltningen.

¹¹ Men sedan blev det svält och mycket lidande i hela Egypten och Kanaan och våra förfäder saknade mat. ¹² Då fick Jakob höra att det fortfarande fanns säd i Egypten och därför skickade han våra förfäder dit, först en gång och sedan en gång till. ¹³ Under deras andra resa avslöjade Josef för dem vem han var och farao fick kännedom om hans släkt. ¹⁴ Sedan skickade Josef efter sin far Jakob och hela hans familj. Tillsammans var de 75 personer. ¹⁵ Så kom Jakob till Egypten och där dog både han och våra förfäder. ¹⁶ Deras kroppar fördes till Shekem och begravdes i den grav som Abraham hade köpt med silver av Hamors söner.

Vem är störst?

(Matt 20:25-28; 19:28; Mark 10:42-45)

²⁴ Sedan började de diskutera med varandra vem av dem som kunde anses vara den störste.

²⁵ Då sa han till dem: ”I den här världen uppträder kungarna som herrar över sina folk, och makthavare kallar sig folkets välgörare. ²⁶ Men så får det inte vara bland er. Den störste av er ska vara som den yngste, och den som vill vara ledare ska vara de andras tjänare. ²⁷ Vem är störst, den som äter vid bordet eller den som tjänar vid bordet? Är det inte den som äter vid bordet? Men jag är här hos er som en tjänare. ²⁸ Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar. ²⁹ Samma kungliga makt som jag har fått av min Fader i himlen överlämnar jag åt er. ³⁰ Och då ska ni få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska få sitta på troner och döma Israels tolv stammar.