Book of Common Prayer
Bön om räddning i stor nöd
88 En sång, en psalm av Korachs ättlingar. För körledaren, till Mahalat-leannót. Maskil. Av esrachiten Heman.[a]
2 Herre, min räddnings Gud,
jag ropar inför dig dag och natt.
3 Låt min bön komma till dig,
lyssna till mitt rop!
4 Jag är bedrövad i djupet av min själ,
och jag närmar mig dödsriket.
5 Jag räknas till dem som ska begravas,
jag är en man utan kraft.
6 Jag har lagts[b] bland de döda,
likt de stupade som ligger i graven,
de som är bortglömda och som inte mer får någon hjälp av dig.
7 Du har lagt mig i gropen,
i det djupaste mörker.
8 Din vrede vilar tung över mig.
Våg efter våg väller över mig. Séla
9 Du har drivit mina vänner ifrån mig
och fyllt dem med avsky för mig.
Jag är fångad och finner ingen utväg.
10 Jag kan inte längre se på grund av all gråt.
Varje dag ropar jag till dig, Herre,
jag sträcker ut mina händer mot dig.
11 Gör du under för de döda?
Reser sig deras andar[c] för att prisa dig? Séla
12 Talar man i graven om din nåd,
i avgrunden om din trofasthet?
13 Är dina under kända i mörkret,
din rättfärdighet i glömskans land?
14 Jag ropar till dig, Herre,
och på morgonen stiger min bön till dig.
15 Varför förkastar du mig, Herre?
Varför döljer du ditt ansikte för mig?
16 Ända från min ungdom har jag varit plågad och nära döden.
Jag lider av all förtvivlan som du sänder över mig och orkar inte mer.
17 Din vrede har svept över mig,
jag går under av all skräck.
18 Den omger mig likt vatten hela dagen,
den sluter sig kring mig från alla sidor.
19 Du har tagit ifrån mig mina älskade och vänner,
den som nu känner mig är mörkret.
Guds beskydd i farans stund
91 Den som bor i den Högstes skydd
och vilar i den Väldiges skugga,
2 han[a] säger: ”Herren är min tillflykt och min borg,
min Gud, som jag förtröstar på.”
3 Han räddar dig från jägarens snara
och från dödlig pest.
4 Med sina vingar täcker han dig,
under dem finner du tillflykt.
Hans trofasthet är en sköld och en skyddsmur.
5 Du behöver inte vara rädd för nattens fasor
eller för pilen som flyger på dagen,
6 inte pesten som går fram i mörkret
eller plågan som härjar mitt på dagen.
7 Även om tusen faller vid din sida,
tiotusen till höger om dig,
drabbas inte du.
8 Med egna ögon ska du få se på
hur de gudlösa straffas.
9 För du har gjort Herren till din tillflykt,
den Högste till ditt beskydd.
10 Inget ont ska hända dig
och ingen olycka komma nära ditt tält.
11 Han ger sina änglar befallning
om att skydda dig var du än går.
12 Med sina händer ska de bära dig,
så att du inte stöter din fot mot någon sten.
13 Över unga lejon och kobror går du fram,
du trampar på vilddjur och ormar.
14 ”Eftersom han älskar mig,
ska jag rädda honom.
Jag ska skydda honom,
eftersom han känner mitt namn.
15 När han ropar på mig,
ska jag svara honom.
Jag ska vara med honom i nöden,
rädda honom och ge honom ära.
16 Jag ska mätta honom med ett långt liv
och låta honom se den räddning jag ger.”
Glädje över Herrens gärningar
92 En psalm, en sång för sabbatsdagen.
2 Det är gott att prisa Herren,
att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
3 att varje morgon förkunna din nåd
och varje natt din trofasthet,
4 till tiosträngat instrument,
till toner av harpa.
5 Du gör mig glad, Herre, med dina gärningar,
jag jublar över dina händers verk.
6 Hur stora är inte dina verk, Herre!
Hur djupa är inte dina tankar!
7 Den oförnuftige förstår det inte,
dåren kan inte fatta,
8 att fastän de gudlösa blomstrar som gräs
och alla de som gör orätt frodas,
så väntar dem bara evigt fördärv.
9 Men du, Herre, är upphöjd i evighet.
10 Dina fiender, Herre, dina fiender ska gå under,
och alla som gjort orätt ska skingras.
11 Men mig har du gjort stark som en behornad vildoxe;
du har smort mig med nypressad olja.
12 Jag får se hur mina fiender lider nederlag
och höra hur det går för de onda som reser sig mot mig.
13 De rättfärdiga blomstrar som palmträd,
de växer som cederträden på Libanon.
14 De är planterade i Herrens hus,
de grönskar i vår Guds förgårdar.
15 Ännu i hög ålder bär de frukt
och är friska och gröna.
16 De vittnar om att Herren är rättvis,
min klippa, där ingen orätt finns.
Herren kallar den unge Samuel
3 Den unge pojken Samuel fortsatte att tjäna Herren hos Eli. Vid den här tiden var budskap från Herren mycket sällsynta. Det var också ovanligt att någon såg en syn.
2 Då hände en gång följande när Eli låg på sin plats. Hans ögon hade nu försvagats så att han inte längre kunde se. 3 Guds lampa var ännu inte släckt och Samuel låg och sov i Herrens tempel där Guds ark[a] fanns.
4 Herren kallade då på Samuel. ”Ja”, svarade Samuel, ”här är jag!” 5 Sedan sprang han till Eli. ”Här är jag”, sa han. ”Du ropade på mig.” ”Jag ropade inte på dig”, svarade Eli, ”gå tillbaka och lägg dig!” Och Samuel lydde.
6 Herren ropade på Samuel en gång till och, som förut, steg Samuel upp och gick till Eli. ”Ja”, svarade han, ”här är jag. Du ropade på mig.” ”Jag har inte ropat på dig, min son”, sa Eli. ”Gå tillbaka och lägg dig!”
7 Samuel kände ännu inte Herren och hade aldrig tidigare fått ett budskap från honom. 8 När Herren nu för tredje gången ropade på honom, steg Samuel än en gång upp och gick till Eli. ”Ja”, sa han. ”Här är jag! Du ropade på mig.”
Då förstod Eli att det var Herren som hade ropat på pojken, 9 och han sa till Samuel: ”Gå och lägg dig igen och om han ropar på dig en gång till, så ska du svara: ’Tala, Herre, din tjänare hör!’ ” Och så gick Samuel tillbaka och lade sig.
10 Då kom Herren och ställde sig där och ropade som förut: ”Samuel! Samuel!” Och nu svarade Samuel: ”Tala, din tjänare hör!”
11 Herren sa då till Samuel: ”Jag ska göra något i Israel som kommer att ringa i öronen på alla som hör det. 12 Då ska jag låta allt det hända som jag har varnat Eli och hans familj för, från början till slut. 13 Jag har talat om för honom att jag ska döma hela hans familj för alltid på grund av den synd han känt till, att hans söner hädar mig utan att han ingriper. 14 Därför har jag svurit en ed att de synder som Eli och hans söner har begått aldrig kan sonas vare sig genom slaktoffer eller genom några andra offer.”
15 Samuel låg sedan kvar ända till morgonen då han öppnade dörrarna till Herrens hus. Han var rädd att berätta för Eli om synen. 16 Men Eli ropade på honom: ”Samuel, min son!” ”Här är jag,” svarade Samuel. 17 Sedan frågade Eli: ”Vad sa han till dig? Tala om alltihop! Må Gud straffa dig både nu och i framtiden om du döljer något för mig!” 18 Och då berättade Samuel exakt utan att dölja någonting vad Herren hade sagt.
”Han är Herren, låt honom göra vad han vill”, svarade Eli.
19 Samuel växte upp och Herren var med honom och lät allt vad han sagt gå i uppfyllelse. 20 Hela Israel från Dan till Beer Sheva förstod att Samuel verkligen var en Herrens profet.
21 Herren fortsatte sedan att visa sig i Shilo. Där uppenbarade han sig för Samuel genom sitt ord.
37 När folket hörde det här gick det rakt in i deras hjärtan och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad ska vi göra?”
38 Petrus svarade: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesus Kristus namn, så ska ni få förlåtelse för era synder. Ni ska då också få den heliga Anden som gåva. 39 För detta löfte gäller er och era barn och alla dem långt borta som Herren vår Gud kallar.”
40 Sedan fortsatte Petrus att vittna och vädja till dem med många andra ord och han uppmanade dem: ”Se till att ni blir räddade undan detta vilsegångna släkte!” 41 De som trodde på vad Petrus sa lät sedan döpa sig. Och den dagen ökade antalet troende med omkring 3 000 personer.
De troende samlas
42 De troende höll sig till apostlarnas undervisning och de hade gemenskap med varandra och bröt bröd[a] tillsammans och bad. 43 Människorna hade en djup respekt för dem och apostlarna utförde många under och tecken. 44 Alla de troende var ständigt tillsammans och hade allting gemensamt. 45 De sålde allt vad de ägde och delade med sig till varandra, allt efter vars och ens behov. 46 Varje dag möttes de i templet, och i hemmen samlades de för att bryta bröd och äta tillsammans i glädje och uppriktig hjärtlighet, 47 de prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Varje dag lät Herren deras grupp växa, genom att fler och fler blev räddade.
Jesus talar om framtiden
(Matt 24:1-22; Mark 13:1-20)
5 Några började nu tala om templet med alla dess vackra stenar och dyrbara gåvor som människor skänkt. Han sa:
6 ”Allt det ni ser här ska i sinom tid jämnas med marken, inte en sten ska lämnas kvar på den andra.”
7 ”Mästare, när ska detta hända?” undrade de. ”Vilket blir tecknet på att tiden har kommit då dessa ting ska gå i uppfyllelse?”
8 Han svarade: ”Se upp så att ingen lurar er! Många ska komma i mitt namn och säga: ’Det är jag’, och ’Tiden är nära.’ Men följ dem inte! 9 Och när ni får höra om krig och oroligheter, så grips inte av panik. Det måste ske först, men det betyder inte att slutet har kommit.” 10 Han fortsatte: ”Folk och länder ska resa sig mot varandra. 11 Det blir allvarliga jordbävningar, epidemier och hungersnöd på den ena platsen efter den andra. Fruktansvärda saker ska hända och stora tecken ska visa sig på himlen.
12 Men innan allt detta inträffar, ska man gripa er och förfölja er. Ni ska dras inför domstol i synagogorna och kastas i fängelse, och ni ska ställas inför kungar och makthavare för mitt namns skull. 13 Men detta ger er samtidigt tillfälle att vittna. 14 Bestäm därför i era hjärtan att inte i förväg planera några försvarstal, 15 för jag ska ge er ord och visdom som ingen av era motståndare kan stå emot eller motbevisa.
16 Ni ska bli förrådda till och med av föräldrar, syskon, släktingar och vänner, och några av er kommer att dödas. 17 Ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. 18 Men inte ett hårstrå på ert huvud ska gå förlorat. 19 Genom att hålla ut ska ni vinna ert liv.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.