Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

Book of Common Prayer

Daily Old and New Testament readings based on the Book of Common Prayer.
Duration: 861 days
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Version
Psaltaren 69

Den lidandes bön

69 För körledaren, enligt Shoshannim[a]. Av David.

Rädda mig, Gud,
    för vattnet står mig upp till halsen!
Djupare och djupare sjunker jag i dyn,
    jag saknar fotfäste.
Jag har kommit ut på djupt vatten,
    floden sveper över mig.
Jag har ropat mig trött,
    min strupe är hes.
Mina ögon är matta
    och ser med väntan på dig, min Gud.
De som har hatat mig utan anledning
    är flera än hårstråna på mitt huvud.
Det är många som vill förgöra mig
    och som utan orsak är mina fiender,
Jag måste ersätta vad jag inte har stulit.

Du känner min dumhet, Gud,
    min skuld är inte gömd för dig.

Låt dem som hoppas på dig inte komma på skam för min skull,
    härskarornas Herre,
låt inte dem som söker dig hamna i vanära för min skull,
    du Israels Gud.
Det är för din skull som jag hånas
    och mitt ansikte täcks av skam.
Jag har blivit främmande för mina egna bröder,
    en främling för min mors söner.
10 Min iver för ditt tempel förtär mig,
    och dina förolämpares förolämpningar har fallit över mig.
11 När jag sörjer och fastar
    hånar man mig.
12 När jag klär mig i sorgkläder
    blir jag en visa för dem.
13 De som sitter i porten sladdrar om mig,
    och i dryckesvisorna sjunger man om mig.

14 Men jag ber till dig, Herre, vid rätt tid.
    Svara mig, Gud, i din stora nåd,
    i din frälsnings trofasthet.
15 Rädda mig ur detta träsk!
    Låt mig inte sjunka!
Rädda mig från dem som hatar mig
    och från de djupa vattnen.
16 Låt inte vattenmassorna begrava mig
    eller djupet uppsluka mig.
    Låt inte avgrunden sluta sitt gap över mig.

17 Herre, svara mig i din godhet och nåd,
    vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.
18 Göm dig inte för mig, din tjänare,
    för jag är i nöd.
    Skynda dig att svara!
19 Kom nära mig och befria mig,
    friköp mig från mina fiender!

20 Du vet hur jag hånas, förolämpas och vanäras.
    Du ser alla mina ovänner.
21 Deras förakt har krossat mitt hjärta,
    och jag är sjuk.
Jag sökte medlidande
    men fann inget,
någon som kunde trösta mig
    men hittade ingen.
22 De blandade gift i min mat
    och gav mig ättika att dricka i min törst.

23 Låt deras bord framför dem bli en snara
    och deras frid[b] en fälla.
24 Låt deras ögon drabbas av mörker, så att de inte ser,
    och deras höfter alltid vackla.
25 Häll ut din vrede över dem!
    Låt dem känna din vredes glöd,
26 och låt deras hem stå öde
    och ingen mer bo i deras tält.
27 De förföljer den som du har slagit
    och pratar om plågan hos den du har sårat.
28 Ställ dem till svars för synd efter synd,
    låt dem inte få del av din rättfärdighet.
29 Utplåna dem från de levandes bok!
    Låt dem inte finnas upptecknade bland de rättfärdiga.

30 Jag är i nöd och ångest,
    Gud, låt din räddning bli min tillflykt.

31 Då ska jag prisa Guds namn med sång,
    ära honom med tacksägelse.
32 Det behagar Herren mer än en tjur
    eller en oxe med horn och klövar.
33 De förtryckta ska se det och glädja sig,
    ni som söker Gud ska få nytt mod,
34 för Herren hör de fattiga
    och föraktar inte sina fångna.

35 Låt himlen och jorden prisa honom,
    haven och allt som rör sig i dem!
36 Gud ska rädda Sion
    och bygga upp Juda städer igen,
    de ska bo där och ta det i besittning.
37 Hans tjänares barn ska ärva det,
    och alla som älskar hans namn ska bo där.

Psaltaren 73

Tredje boken

(73—89)

Den gudlöses kortvariga framgång och den rättfärdiges eviga lön

73 En psalm av Asaf.

Gud är sannerligen god mot Israel,
    mot dem som har rena hjärtan.

Men jag höll på att snava,
    mina fötter höll på att tappa fästet.
Jag var avundsjuk på de högmodiga
    då jag såg de gudlösas framgång.

De slipper svårigheter ända fram till sin död,
    de är friska och välmående.
De råkar inte i människans nöd
    och plågas inte som andra.
Därför är högfärd deras halsband,
    och våld deras kläder.
Ur deras fetma tittar ögonen fram,
    deras fantasier har ingen gräns.
De talar föraktfullt och ondsint.
    De är högfärdiga och förtrycker andra.
De gör anspråk på himlen
    och talar som om de ägde jorden.
10 Så återvänder hans folk dit
    och suger åt sig mängder av vatten.[a]
11 De frågar: ”Hur kan Gud veta?
    Skulle den Högste ha den kunskapen?”

12 Så är det med de gudlösa,
    ostörda ökar de alltid sin rikedom.

13 Förgäves har jag hållit mitt hjärta rent
    och tvättat mina händer i oskuld.
14 Jag har plågats dagen lång,
    bestraffats var morgon.

15 Om jag hade sagt: ”Så vill jag tala”,
    skulle jag ha varit en förrädare mot dina barns generation.
16 När jag försökte förstå detta
    var det alltför mödosamt för mig,
17 tills jag kom in i Guds helgedom
    och insåg hur det går med dessa till slut.

18 Du låter dem vandra på en hal väg,
    störtar dem i fördärvet
19 och plötsligt går de under.
    De tar en ände med förskräckelse.
20 Det blir som när man vaknar ur en dröm:
    Du, Herre, reser dig
    och föraktar dem som om de vore fantasier.[b]

21 När mitt hjärta var bittert
    och det sved inom mig,
22 då var jag oförnuftig och ovetande,
    som ett djur inför dig.

23 Ändå är jag alltid hos dig,
    och du håller min högra hand.
24 Du leder mig efter ditt råd,
    och sedan för du mig till härligheten[c].
25 Vem har jag i himlen utom dig?
    Och när jag har dig,
    önskar jag ingenting på jorden.
26 Min kropp och min själ kan tyna bort,
    men Gud är min inre klippa och min del för evigt.

27 Men de som är långt borta från dig kommer att förgås.
    Du förgör dem som inte är trogna mot dig.
28 Men det är gott för mig att vara nära Gud.
    Jag har gjort Herren Gud till min tillflykt,
    och jag vill berätta om alla dina gärningar.

Error: Book name not found: Sir for the version: nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
2 Korintierbrevet 12:11-21

Paulus omsorg om korinthierna

11 Jag har varit som en dåre, ni har tvingat mig till det. Egentligen borde ni ha försvarat mig. Jag är ju inte på något vis underlägsen dessa väldiga apostlar, även om jag i mig själv inte är någonting. 12 När jag var hos er utförde jag på alla sätt det som kännetecknar en apostel, tecken, under och kraftgärningar. 13 På vilket sätt blev ni underlägsna andra församlingar, förutom att jag inte var någon börda för er? Förlåt mig den oförrätten!

14 Nu kommer jag snart till er för tredje gången, och inte heller nu vill jag bli någon börda för er. Det är er jag vill ha, och inte era ägodelar. Det är inte barnen som ska spara åt sina föräldrar, utan föräldrarna åt sina barn. 15 Jag är bara glad över att kunna offra allt och mig själv för er. Ska jag bli mindre älskad för att jag älskar er så mycket?

16 Hur som helst, jag har inte varit någon börda för er. Men kanske är jag så slug att jag ändå har lurat er! 17 Har jag utnyttjat er genom någon av dem jag skickade till er? 18 Jag bad Titus att resa till er och skickade med honom en annan troende man. Har Titus kanske utnyttjat er? Har vi inte handlat i samma anda och följt samma riktning?

19 Nu har ni kanske hela tiden tänkt att vi försvarar oss inför er. Men det är inför Gud vi talar, i Kristus, och allt vi gör, gör vi för er uppbyggelse, mina kära. 20 Jag är nämligen rädd för att jag ska finna er annorlunda än jag önskar, och att ni ska finna mig annorlunda än ni önskar. Jag är rädd att jag ska finna strider, avundsjuka och ilska, intriger, skvaller och förtal, högfärd och oenighet. 21 Jag är rädd att min Gud återigen ska förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka, och att jag ska bli tvungen att sörja över dem som inte omvänt sig från den orenhet, den sexuella lössläppthet och de orgier som de utövat.

Lukas 19:41-48

41 När han sedan kom närmare och såg staden framför sig, brast han i gråt över den. 42 ”Tänk om du idag hade förstått hur du skulle kunna få fred”, sa han. ”Men nu är det fördolt för dig. 43 Det ska komma en tid då dina fiender belägrar dig, omringar dig och anfaller dig från alla håll. 44 De ska jämna dig med marken och dina invånare med dig. De ska inte lämna kvar en enda sten ovanpå en annan, eftersom du inte tog tillfället i akt när Gud besökte dig.”

Jesus rensar templet

(Matt 21:12-16; Mark 11:15-18; Joh 2:13-16)

45 Sedan gick Jesus till templet och körde väg köpmännen som höll till där.[a] 46 Han sa till dem: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska kallas ett bönehus.’ Men ni har gjort det till ’ett rövarnäste’.”[b]

47 Efter det undervisade han varje dag i templet. Översteprästerna och de skriftlärda och alla folkets ledare försökte hitta ett sätt att göra sig av med honom, 48 men de visste inte hur de skulle bära sig åt, för han var omtyckt av hela folket, och alla ville lyssna på honom.

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.