Book of Common Prayer
En uppmaning att hylla och lyda Herren
95 Kom, låt oss sjunga till Herrens ära,
jubla inför vår frälsnings klippa!
2 Kom till honom med tacksamhet!
Låt oss sjunga lovsånger till honom,
3 för Herren är en stor Gud,
en stor kung över alla gudar.
4 I hans hand är jordens djup,
och honom tillhör bergstopparna.
5 Hans är havet, för han har gjort det,
och det torra landet, som hans händer har format.
6 Kom, låt oss tillbe, falla ner och böja knä
inför Herren, vår skapare,
7 för han är vår Gud! Vi är hans folk,
fåren i hans hjord och i hans omsorg.
Om ni idag hör hans röst:
8 ”Förhärda inte era hjärtan,
som vid Meriva, som den där dagen i Massa i öknen,
9 där era fäder satte mig på prov,
de prövade mig, fastän de hade sett mina gärningar.
10 I fyrtio år var jag förbittrad på detta släkte,
och jag sa:
’Detta folk far vilse i sina hjärtan.
De känner inte mina vägar.’
11 Därför svor jag i min vrede:
’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”
Bön om räddning i stor nöd
88 En sång, en psalm av Korachs ättlingar. För körledaren, till Mahalat-leannót. Maskil. Av esrachiten Heman.[a]
2 Herre, min räddnings Gud,
jag ropar inför dig dag och natt.
3 Låt min bön komma till dig,
lyssna till mitt rop!
4 Jag är bedrövad i djupet av min själ,
och jag närmar mig dödsriket.
5 Jag räknas till dem som ska begravas,
jag är en man utan kraft.
6 Jag har lagts[b] bland de döda,
likt de stupade som ligger i graven,
de som är bortglömda och som inte mer får någon hjälp av dig.
7 Du har lagt mig i gropen,
i det djupaste mörker.
8 Din vrede vilar tung över mig.
Våg efter våg väller över mig. Séla
9 Du har drivit mina vänner ifrån mig
och fyllt dem med avsky för mig.
Jag är fångad och finner ingen utväg.
10 Jag kan inte längre se på grund av all gråt.
Varje dag ropar jag till dig, Herre,
jag sträcker ut mina händer mot dig.
11 Gör du under för de döda?
Reser sig deras andar[c] för att prisa dig? Séla
12 Talar man i graven om din nåd,
i avgrunden om din trofasthet?
13 Är dina under kända i mörkret,
din rättfärdighet i glömskans land?
14 Jag ropar till dig, Herre,
och på morgonen stiger min bön till dig.
15 Varför förkastar du mig, Herre?
Varför döljer du ditt ansikte för mig?
16 Ända från min ungdom har jag varit plågad och nära döden.
Jag lider av all förtvivlan som du sänder över mig och orkar inte mer.
17 Din vrede har svept över mig,
jag går under av all skräck.
18 Den omger mig likt vatten hela dagen,
den sluter sig kring mig från alla sidor.
19 Du har tagit ifrån mig mina älskade och vänner,
den som nu känner mig är mörkret.
Guds beskydd i farans stund
91 Den som bor i den Högstes skydd
och vilar i den Väldiges skugga,
2 han[a] säger: ”Herren är min tillflykt och min borg,
min Gud, som jag förtröstar på.”
3 Han räddar dig från jägarens snara
och från dödlig pest.
4 Med sina vingar täcker han dig,
under dem finner du tillflykt.
Hans trofasthet är en sköld och en skyddsmur.
5 Du behöver inte vara rädd för nattens fasor
eller för pilen som flyger på dagen,
6 inte pesten som går fram i mörkret
eller plågan som härjar mitt på dagen.
7 Även om tusen faller vid din sida,
tiotusen till höger om dig,
drabbas inte du.
8 Med egna ögon ska du få se på
hur de gudlösa straffas.
9 För du har gjort Herren till din tillflykt,
den Högste till ditt beskydd.
10 Inget ont ska hända dig
och ingen olycka komma nära ditt tält.
11 Han ger sina änglar befallning
om att skydda dig var du än går.
12 Med sina händer ska de bära dig,
så att du inte stöter din fot mot någon sten.
13 Över unga lejon och kobror går du fram,
du trampar på vilddjur och ormar.
14 ”Eftersom han älskar mig,
ska jag rädda honom.
Jag ska skydda honom,
eftersom han känner mitt namn.
15 När han ropar på mig,
ska jag svara honom.
Jag ska vara med honom i nöden,
rädda honom och ge honom ära.
16 Jag ska mätta honom med ett långt liv
och låta honom se den räddning jag ger.”
Glädje över Herrens gärningar
92 En psalm, en sång för sabbatsdagen.
2 Det är gott att prisa Herren,
att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
3 att varje morgon förkunna din nåd
och varje natt din trofasthet,
4 till tiosträngat instrument,
till toner av harpa.
5 Du gör mig glad, Herre, med dina gärningar,
jag jublar över dina händers verk.
6 Hur stora är inte dina verk, Herre!
Hur djupa är inte dina tankar!
7 Den oförnuftige förstår det inte,
dåren kan inte fatta,
8 att fastän de gudlösa blomstrar som gräs
och alla de som gör orätt frodas,
så väntar dem bara evigt fördärv.
9 Men du, Herre, är upphöjd i evighet.
10 Dina fiender, Herre, dina fiender ska gå under,
och alla som gjort orätt ska skingras.
11 Men mig har du gjort stark som en behornad vildoxe;
du har smort mig med nypressad olja.
12 Jag får se hur mina fiender lider nederlag
och höra hur det går för de onda som reser sig mot mig.
13 De rättfärdiga blomstrar som palmträd,
de växer som cederträden på Libanon.
14 De är planterade i Herrens hus,
de grönskar i vår Guds förgårdar.
15 Ännu i hög ålder bär de frukt
och är friska och gröna.
16 De vittnar om att Herren är rättvis,
min klippa, där ingen orätt finns.
Juda har brutit förbundet
11 Detta är det ord som kom från Herren till Jeremia: 2 ”Hör detta förbunds ord, och tala till männen i Juda och invånarna i Jerusalem.[a] 3 Säg till dem: Så säger Herren, Israels Gud: ’Förbannelse över den som inte lyder orden i detta förbund 4 och de befallningar som jag gav era förfäder när jag ledde dem ut ur Egypten, den smältugnen.’ Jag sa: ’Lyssna till mig och gör vad jag befaller er, så ska ni vara mitt folk, och jag ska vara er Gud. 5 Då ska jag hålla den ed som jag svurit med era förfäder att ge dem ett land som flyter av mjölk och honung, det land som ni nu äger.’ ” Då svarade jag: ”Amen, Herre!”
6 Då sa Herren till mig: ”Förkunna allt detta i Judas städer och på Jerusalems gator och säg: ’Lyssna till detta förbunds ord och handla efter dem. 7 Från den dag då jag förde era förfäder ut ur Egypten har jag upprepade gånger ända fram till i dag varnat dem och sagt: ”Lyd mig!” 8 Men de ville inte lyssna, inte beakta det. Var och en följde sitt eget okuvliga och onda hjärta. Jag lät då alla ord i detta förbund komma över dem, det jag befallt dem att hålla men som de inte hållit.’ ”
14 Du ska inte be för det här folket, inte komma med klagan och förbön för dem, för jag kommer inte att lyssna till dem när de ropar till mig i sin olycka.
15 Vad har min älskade att göra i mitt hus,
hon som gör upp så många onda planer?
Kan det heliga offerköttet vända bort det onda från dig?
Då skulle du jubla.[a]”
16 Herren brukade kalla dig ett grönskande olivträd,
vackert att se på och dignande av frukt.
Men nu har han satt eld på trädet,
och med ett väldigt dån som av en storm
brinner dess grenar upp och förtärs.
17 Härskarornas Herre, som planterade dig, har uttalat det onda över dig, på grund av det onda som Israels och Judas folk gjorde i och med att de väckte min vrede genom att tända rökelse åt Baal.
Mordplaner mot Jeremia
18 Herren lät mig veta deras planer, så att jag förstod. Du visade mig deras intriger. 19 Jag var som ett oskyldigt lamm på väg till slakt. Jag visste inte att de tänkte ut onda planer mot mig:
”Låt oss fördärva trädet med dess frukt,
utplåna honom ur de levandes land,
så att ingen längre kommer ihåg hans namn.”
20 Men du, härskarornas Herre, som dömer rättfärdigt,
du som prövar sinnen och hjärtan,
låt mig få se din hämnd på dem,
ty för dig har jag lagt fram min sak.
Syndens makt är bruten
6 Vad innebär då detta? Ska vi fortsätta att synda, så att nåden kan öka? 2 Nej, självklart inte! Vi har ju dött bort från synden. Hur skulle vi då kunna fortsätta att leva i den? 3 Vet ni inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har döpts in i hans död? 4 Genom dopet är vi både döda och begravda tillsammans med honom. Och på samma sätt som Kristus uppväcktes från de döda genom sin Faders härlighet, får nu också vi leva ett nytt liv.
5 Om vi alltså har blivit förenade med honom genom att dö tillsammans med honom, ska vi också bli förenade med honom i uppståndelsen. 6 Vi vet att vårt gamla jag korsfästes tillsammans med honom, för att den syndiga kroppen skulle förlora sin makt. Därför är vi inte längre slavar under synden. 7 Den som är död är ju befriad från synden. 8 Men om vi har dött tillsammans med Kristus, tror vi att vi också ska leva tillsammans med honom.
9 Vi vet ju att Kristus har uppstått från de döda och aldrig mer ska dö. Döden har inte längre någon makt över honom. 10 Han dog bort från synden, en gång för alla, och nu när han lever, lever han för Gud. 11 På samma sätt ska också ni betrakta er själva som döda för synden och levande för Gud i Kristus Jesus.
33 Men de sa: ”Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du då säga att vi ska bli fria?”
34 Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: var och en som syndar är slav under synden. 35 En slav stannar inte i huset för alltid, men en son stannar för alltid. 36 Så om Sonen gör er fria, då blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ändå försöker ni döda mig, eftersom mitt ord inte har nått in i er. 38 Jag berättar för er vad jag har sett hos min Fader, och ni gör vad ni har hört från er far.”
39 ”Vi har Abraham till far”, svarade de då.
Jesus sa: ”Om ni var Abrahams barn skulle ni göra vad Abraham gjorde.[a] 40 Men nu försöker ni istället döda mig, mannen som har talat till er sanningen som jag har hört från Gud. Så gjorde inte Abraham. 41 Ni gör vad er far gjorde.”
De svarade: ”Vi är inte födda utom äktenskapet. Vår far är Gud själv.”
42 Men Jesus sa till dem: ”Om Gud var er far, skulle ni älska mig, för jag har utgått och kommit från Gud. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. 43 Varför förstår ni inte vad jag säger? Jo, därför att ni inte kan lyssna till mitt ord. 44 Ni är barn till djävulen, och ni vill göra det som er far vill. Han var en mördare från början och har aldrig hållit sig till något som är sant, för i honom finns inget sant. När han ljuger talar han sitt eget språk, för han är en lögnare och far till alla lögner. 45 Men jag talar sanning, och därför tror ni inte på mig. 46 Finns det någon av er som kan bevisa att jag har syndat? Varför tror ni inte på mig, trots att jag talar sanning? 47 Men den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.