Book of Common Prayer
En hyllning till Gud och ett tack för befrielse
30 En psalm, en sång av David vid tempelinvigningen.
2 Jag vill lova dig, Herre,
för du lyfte mig upp
och lät inte mina fiender triumfera över mig.
3 Herre, min Gud, jag bad till dig,
och du helade mig.
4 Herre, du förde mig upp ur dödsriket,
du räddade mig tillbaka till livet,
från att fara ner i graven.
5 Lovsjung Herren, ni hans fromma,
prisa hans heliga namn!
6 Hans vrede varar bara ett ögonblick
men hans nåd hela livet.
Gråten kan gästa om natten,
men när morgonen gryr kommer glädjen.
7 När jag levde i min trygghet sa jag till mig själv:
”Ingenting kan rubba mig.”
8 Herre, i din godhet ställde du mig på en fast berggrund.[a]
Men när du vände bort ditt ansikte från mig,
blev jag skräckslagen.
9 Jag ropade till dig, Herre,
jag bad Herren om nåd.
10 ”Vad vinner du genom att låta mig gå under, ner i graven?
Kan stoftet prisa dig?
Kan det berätta om din trofasthet?
11 Hör, Herre, var nådig mot mig,
Herre, bli min hjälpare!”
12 Då förvandlade du min klagan till dans.
Du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i glädje.
13 Därför vill jag sjunga lovsånger och aldrig tystna.
Herre, min Gud, jag vill prisa dig i evighet!
Ångerpsalm; syndabekännelse och förlåtelse
32 Av David. Maskil[a].
Lycklig är den som har fått sin överträdelse förlåten,
den vars synd är utplånad.
2 Lycklig är den som Herren inte tillräknar synd
och vars ande är utan svek.
3 Så länge jag teg tynade jag bort
i min dagliga klagan.
4 Både dag och natt fanns din tunga hand över mig.
Min livskraft torkade bort som i hettan av en varm sommardag. Séla
5 Då bekände jag min synd för dig.
Jag dolde inte min skuld.
Jag sa: ”Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren.”
Och du förlät mig min syndaskuld. Séla
6 Därför ska alla fromma be till dig,
när det går att finna dig.
När de stora vattnen stiger
kommer de inte att drabba dem.
7 Du är min tillflykt,
du bevarar mig för nöden,
du omger mig med befrielsens sånger. Séla
8 ”Jag vill vägleda och undervisa dig på den väg du ska gå.
Jag ska ge dig råd,
och jag ska följa dig med min blick.
9 Var därför inte som en häst eller mula utan förstånd,
som måste kontrolleras med tygel och betsel
för att den ska komma till dig.”
10 Många sorger drabbar gudlösa människor,
men den som förtröstar på Herren
ska omslutas av hans nåd.
11 Gläd er i Herren och jubla, ni rättfärdiga,
sjung av glädje, ni rättsinniga.
Andra boken
(42—72)
Klagopsalm, längtan efter Gud.[a]
42 För körledaren. Maskil[b]. Av Korachs ättlingar[c].
2 Som hjorten längtar efter vattenbäckar,
så längtar jag efter dig, min Gud.
3 Jag törstar efter Gud, den levande Guden.
När får jag komma och träda fram inför Gud?
4 Mina tårar är min mat dag och natt,
när man hela tiden frågar mig: ”Var är din Gud?”
5 Mina minnen kommer,
och jag utgjuter min själ.
Jag gick i folkhopen,
ledde processionen till Guds hus,
med glädjerop och tacksägelse i högtidsskaran.
6 Varför är jag så nedstämd,
varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
Jag ska åter prisa honom,
min räddare och min Gud!
7 Ändå är jag nedstämd, min Gud,
och därför tänker jag på dig,
i Jordans land och på Hermons höjder,
på Misars berg.
8 Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall.
Alla dina vågor och bränningar slår över mig.
9 Herren sänder om dagen sin nåd,
och om natten är hans lovsång hos mig,
en bön till den levande Guden.
10 Jag säger till Gud, min klippa:
”Varför har du övergett mig?
Varför måste jag gå sörjande,
förtryckt av fienden?”
11 Det är som om mina ben krossas
när mina fiender hånar mig,
när de ständigt frågar mig: ”Var är din Gud?”
12 Varför är jag så nedstämd,
varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
Jag ska åter prisa honom,
min räddare och min Gud!
Fortsättning på föregående psalm
43 Gud, skaffa mig rätt,
försvara min sak mot ett hjärtlöst folk,
rädda mig från svekfulla och onda människor.
2 Du, Gud, är min fästning.
Varför har du förkastat mig?
Varför måste jag gå sörjande, förtryckt av fienden?
3 Sänd ditt ljus och din sanning!
Låt dem leda mig till ditt heliga berg, till din boning.
4 Jag vill gå till Guds altare,
till Gud, min glädje och fröjd.
Med min harpa vill jag prisa dig, Gud, min Gud.
5 Varför är jag så nedstämd,
varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
Jag ska åter prisa honom,
min räddare och min Gud.
17 Kanske tänker du för dig själv: ”Hur ska jag någonsin kunna fördriva de här folken som är så mycket mäktigare än jag?” 18 Men var inte rädd för dem! Kom ihåg vad Herren, din Gud, gjorde med farao och med hela Egypten! 19 Kom ihåg de hemska prövningar du med egna ögon fick se, de tecken och under och den mäktiga kraft som Herren, din Gud, visade när han ledde dig ut ur Egypten. Herren, din Gud, kommer att göra likadant mot alla de folk du nu är rädd för. 20 Herren ska också sända missmod[a] bland dem, ända tills den siste av dem som gömmer sig för dig har blivit utplånad.
21 Var inte rädd för dem, för Herren, din Gud, är med dig och han är en stor och fruktansvärd Gud. 22 Herren, din Gud, ska jaga iväg dessa folk för dig undan för undan. Du kan inte förgöra dem alla på en gång, för då skulle vilddjuren föröka sig snabbt. 23 Herren ska överlämna folken åt dig efterhand. De ska drabbas av stor förvirring tills de alla är utrotade. 24 Han ska överlämna deras kungar i dina händer och du ska utplåna deras namn så att ingen på jorden kan minnas dem. Ingen ska kunna stå emot dig. Du kommer att göra slut på dem.
25 Bränn upp deras avgudabilder och önska dig inte guldet och silvret som de är gjorda av. Lägg inte beslag på det, för det skulle bli en fälla för dig. Herren, er Gud, avskyr allt detta. 26 För inte in några avskyvärdheter i ditt hem, för då vigs du själv åt förintelse tillsammans med dem. Avsky allt detta fullständigt, det är ytterst vedervärdigt, för det är vigt åt förintelse.
Att göra det rätta
3 Påminn dem om att de ska underordna sig och lyda makthavare och myndigheter, och att de alltid ska vara beredda att göra det som är gott. 2 De får inte förolämpa någon utan ska vara fredliga och visa hänsyn och ödmjukhet mot alla människor.
3 Vi saknade ju alla en gång förstånd, var olydiga och hade gått vilse. Vi var slavar under olika begär och impulser, fyllda av ondska och avundsjuka. Vi var avskyvärda, och vi hatade varandra. 4 Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till oss människor uppenbarades, 5 räddade han oss, inte för att vi handlade rättfärdigt, utan därför att han är barmhärtig. Det gjorde han genom den nya födelsens bad och förnyelsen genom den heliga Anden, 6 som han rikligen lät flöda över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare, 7 för att vi genom hans nåd skulle bli rättfärdiga och få ärva evigt liv, det som är vårt hopp. 8 Detta budskap är tillförlitligt.
Jag vill att du ska understryka detta, så att de som tror på Gud alltid strävar efter att göra det som är gott. Denna undervisning är bra och nyttig för alla människor.
Undvik diskussioner
9 Undvik att bli indragen i dumma diskussioner om släktlistor och i strider och gräl om lagen. Dessa diskussioner är skadliga och leder ingenstans. 10 Den som orsakar splittring ska varnas en gång, eller två om det behövs. Men därefter ska du inte ha med honom att göra. 11 Du vet ju då att han har irrat sig bort och är en syndare som redan har dömt sig själv.
Slutord och hälsningar
12 Jag skickar antingen Artemas eller Tychikos till dig. Försök sedan att möta mig i Nikopolis, för jag har tänkt stanna där över vintern. 13 Se till att advokaten[a] Zenas och Apollos får allt de behöver inför sin resa, så att inget fattas i deras utrustning. 14 De våra måste lära sig att ständigt göra gott när de ser ett behov, annars blir de fruktlösa.
15 Alla som är här hos mig hälsar till dig.
Hälsa alla våra troende vänner från oss.
Nåd åt er alla.
43 Dagen därpå tänkte Jesus gå till Galileen. Då träffade han Filippos och sa till honom: ”Följ mig.” 44 Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad.
45 Filippos fann Natanael och sa till honom: ”Vi har funnit honom som Moses lag och profeterna talar om, Jesus, Son till Josef, från Nasaret.”
46 ”Nasaret!” sa Natanael. ”Kan något gott komma därifrån?”
”Kom och se själv”, svarade Filippos.
47 När Jesus såg Natanael närma sig, sa han: ”Här kommer en sann israelit[a]. Det finns inget svek i honom.”
48 ”Hur kan du känna mig?” undrade Natanael.
Jesus svarade: ”Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos kallade på dig.”
49 Då sa Natanael: ”Rabbi, du är Guds Son, Israels kung!”
50 Men Jesus sa till honom: ”Tror du detta för att jag sa att jag såg dig under fikonträdet? Du kommer att få se större ting än så.” 51 Han sa vidare: ”Ja, sannerligen[b] säger jag er: ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”[c]
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.