Book of Common Prayer
En hyllningsdikt till kungen på bröllopsdagen.[a]
45 För körledaren, enligt Shoshannim. Maskil.[b] Av Korachs ättlingar. En kärlekssång.
2 Mitt hjärta flödar över av sköna tankar,
jag reciterar en sång till kungen.
Min tunga är som en skicklig skrivares penna.
3 Du är den skönaste av människor.
Dina läppar är smorda med ljuvlighet.
Därför ska Gud välsigna dig för evigt.
4 Bind svärdet vid din sida, du mäktige,
i ditt majestät och din prakt.
5 Dra ut i triumf i din prakt,
för sanningen, ödmjukheten och rättfärdigheten!
Låt din starka hand lära ut stora gärningar![c]
6 Dina pilar är vassa,
de träffar kungens fiender i hjärtat.
Folken faller ner inför dina fötter.
7 Gud, din tron består i tid och evighet.
Din kungaspira är rättens spira.
8 Du älskar rättfärdighet
och hatar det onda.
Därför, Gud, har din Gud
smort dig[d] med glädjens olja,
mer än dina medbröder.
9 Dina kläder doftar av myrra, aloe och kassia.
I dina elfenbenspalats gläds du åt strängmusik.
10 Kungadöttrar finns bland dina ärade kvinnor,
på din högra sida står drottningen i guld från Ofir.
11 Hör nu, min dotter, lyssna!
Glöm ditt folk och din släkt.
12 Kungen gläder sig åt din skönhet.
Visa respekt för honom, för han är din herre.
13 Dottern av Tyros[e] kommer till dig med gåvor,
de rika i folket vädjar till din välvilja[f].
14 Kungens dotter står där i sin härlighet,
klädd i bländande kläder som är vävda av guld.
15 I färggrant vävda kläder förs hon fram till kungen,
med sina bröllopstärnor i släptåg, fram till dig.
16 Under glädje och jubel förs de fram
i procession in i kungapalatset.
17 Dina söner kommer att ta dina förfäders plats,
och du ska göra dem till härskare över hela jorden.
18 Jag ska låta ditt rykte gå från generation till generation.
Folken ska prisa dig för all framtid, i all evighet.
Herren är kung
47 För körledaren. Av Korachs ättlingar. En psalm.
2 Klappa händer, alla folk!
Höj jubelrop till Gud och gläd er!
3 Herren, den Högste, är fruktansvärd,
han är en stor kung över hela jorden.
4 Han lade nationer under oss,
folk under våra fötter.
5 Han utvalde åt oss vår arvedel,
Jakobs stolthet, som han älskade. Séla
6 Gud har stigit upp under jubelrop,
Herren vid trumpeters ljud.
7 Lovsjung Gud, lovsjung!
Lovsjung vår kung, lovsjung!
8 Gud är kung över hela jorden,
lovsjung honom med en psalm[a].
9 Gud är kung över folken,
han sitter på sin helighets tron.
10 Folkens förnäma samlas
som Abrahams Guds folk.
Jordens mäktiga tillhör Gud,
han är upphöjd över allt.
Guds stad
48 En sång, en psalm. Av Korachs ättlingar.
2 Herren är stor och högt prisad
i vår Guds stad, på sitt heliga berg.
3 Det reser sig vackert och högt,
hela jordens fröjd,
berget Sion i norr,
den store kungens stad.
4 Gud är i dess palats,
som en tillflykt har han visat sig.
5 Kungar slöt sig samman,
tillsammans tågade de fram.
6 De såg och förvånades,
de förskräcktes och tog till flykten.
7 De greps av skräck
som en barnaföderskas ångest.
8 Du krossade dem
som östanvinden krossar skeppen från Tarshish.
9 Det vi har hört får vi se i härskarornas Herres stad,
i vår Guds stad.
Gud upprättar den för evigt. Séla
10 Vi begrundar din nåd, Gud,
här i ditt tempel.
11 Liksom ditt namn, Gud,
når ditt lov till jordens ändar.
Din högra hand är full av rättfärdighet.
12 Sions berg gläder sig,
Juda städer jublar över dina domslut.
13 Gå runt Sion, vandra omkring det,
räkna alla dess torn!
14 Lägg märke till dess murar,
betrakta dess palats
så att ni kan berätta om dem för kommande generationer.
15 Denne Gud är vår Gud alltid och för evigt.
Han ska leda oss så länge vi lever.
4 När Herren nu driver undan dem för dig, får du inte säga: ”Det är för min rättfärdighets skull som Herren hjälper mig att komma till detta land och ta det i besittning.” Nej, det är på grund av de andra folkens ondska som Herren driver undan dem för dig. 5 Det är inte alls för din rättfärdighet eller rättsinnighet som Herren, din Gud, driver bort dem för dig. Nej, det är för att de är så onda och för att han vill uppfylla vad han med ed lovade dina förfäder, Abraham, Isak och Jakob. 6 Inse alltså att Herren, din Gud, inte ger dig detta härliga land därför att du är rättfärdig, för du är ett motspänstigt folk.
Guldkalven
(2 Mos 32:1-35)
7 Kom ihåg och glöm aldrig hur du gång på gång gjorde Herren, din Gud, vred i öknen! Från den dag du lämnade Egypten ända tills nu har ni varit upproriska mot honom. 8 Ni gjorde honom rasande vid berget Horeb[a]. Han var så vred att han var beredd att utplåna er allihop. 9 När jag gick upp på berget för att ta emot stentavlorna, tecknet på det förbund som Herren ingått med er, blev jag kvar där i fyrtio dagar och fyrtio nätter och jag varken åt eller drack under hela denna tid. 10 Herren gav mig de två stentavlorna där han med sitt finger skrivit upp budorden som han talade den dag då ni var samlade runt berget och Herren talade till er ur elden. 11 Efter de fyrtio dagarna och nätterna gav Herren mig de två stentavlorna, förbundets tavlor.
12 Herren sa sedan till mig att skynda mig ner från berget, eftersom folket som jag hade lett ut ur Egypten hade gjort något förfärligt och redan vänt sig bort från den väg han befallt dem att gå och gjort sig en avgud av gjuten metall.
Jesus är mäktigare än Mose
3 Heliga syskon, ni som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, som vi ju bekänner som vår apostel och överstepräst.
2 Han var trogen mot den som hade utsett honom, på samma sätt som Mose var trogen mot Gud i hela Guds hus[a]. 3 Men Jesus har visat sig mer värd att äras än Mose, på samma sätt som en byggmästare måste äras mer än det hus han har byggt. 4 För varje hus har en byggmästare, och Gud är byggmästaren som ligger bakom allt.
5 Visst var Mose trogen som tjänare i hela Guds hus, för att vittna om det som senare skulle förkunnas. 6 Men Kristus[b] är trogen som Son och råder över Guds hus. Och hans hus är vi, om vi bara håller fast vid vår frimodighet och vid hoppet som är vår stolthet.
Varning för otro
7 Därför säger den heliga Anden:
”Om ni idag hör hans röst,
8 så förhärda inte era hjärtan
som ni gjorde under upproret,
på prövningens dag i öknen
9 där era fäder satte mig på prov. De prövade mig
fastän de hade sett mina gärningar 10 i fyrtio år.
Därför blev jag förbittrad på detta släkte,
och jag sa: ’De far alltid vilse i sina hjärtan.
De känner inte mina vägar.’
11 Därför svor jag i min vrede:
’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”[c]
Jesus rensar templet
(Matt 21:12-13; Mark 11:15-17; Luk 19:45-46)
13 När påskhögtiden[a] närmade sig gick Jesus till Jerusalem. 14 I templet fann han dem som sålde oxar, får och duvor, och dem som satt och växlade pengar.[b] 15 Jesus gjorde sig en piska av några repstumpar och drev ut allihop från tempelområdet tillsammans med fåren och oxarna. Han slog ut myntväxlarnas pengar och välte deras bord, 16 och till dem som sålde duvor sa han: ”Ta bort allt detta härifrån! Gör inte min Faders hus till en marknadsplats!”
17 Då kom hans lärjungar ihåg att det stod skrivet: ”Min iver för ditt tempel förtär mig.”[c]
18 Men judarna sa till honom: ”Vad kan du visa oss för tecken, när du nu gör så här?”
19 Jesus svarade: ”Riv ner det här templet, så ska jag resa upp det igen på tre dagar.”
20 Judarna sa: ”Detta tempelbygge har pågått i fyrtiosex år, och du menar att du kan resa upp det på tre dagar!” 21 Men det tempel Jesus talade om var hans egen kropp. 22 När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och på det ord Jesus själv hade talat.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.