Book of Common Prayer
Ångerpsalm; den ångerfulles bön
38 En psalm av David, till påminnelse[a].
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
aga mig inte i din vredes glöd.
3 Dina pilar har genomborrat mig,
din hand har kommit över mig.
4 Ingenting är helt i min kropp för din vredes skull,
ingenting är friskt i min kropp för min synds skull.
5 Min skuld går mig över huvudet,
som en börda, som är alltför tung för mig.
6 Mina sår stinker och är fyllda med var
för min dumhets skull.
7 Jag går krokig och böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8 Mina höfter fylls av brinnande smärta,
ingenting i min kropp är helt.
9 Jag är utan kraft, jag är helt krossad,
jag klagar i mitt hjärtas ångest.
10 Herre, du vet allt jag längtar efter,
varje suck ligger öppen för dig.
11 Mitt hjärta slår intensivt, min styrka avtar,
och ljuset lämnar mina ögon.
12 Mina nära och kära håller sig undan mig för min plåga,
mina närmaste håller sig på avstånd.
13 De som står efter mitt liv lägger ut snaror,
de som vill skada mig talar om min undergång,
hela dagarna tänker de ut onda planer.
14 Men jag är som en döv som ingenting hör,
som en stum som inte kan öppna sin mun.
15 Jag är som en man som inte hör,
som inte öppnar sin mun för att svara.
16 Men jag väntar på dig, Herre,
du ska svara, Herre, min Gud.
17 Jag tänker: ”Låt dem inte få glädjas över mig,
eller upphöja sig själva över mig när jag snavar.”
18 Jag är nära att falla,
och min smärta är ständigt hos mig.
19 Jag bekänner min synd.
Jag sörjer över min skuld.
20 Mina fiender är många och starka,
många är de som hatar mig utan orsak.
21 De lönar gott med ont
och angriper mig, därför att jag strävar efter det goda.
22 Överge mig inte, Herre!
Var inte långt ifrån mig, min Gud!
23 Skynda dig att hjälpa mig,
Herre, du min räddning!
25 Jag är nertryckt i stoftet.
Håll mig vid liv genom ditt ord.
26 Jag berättade för dig om mina vägar, och du svarade mig.
Lär mig dina bud.
27 Låt mig förstå den väg du befallt,
så kan jag begrunda dina under.
28 Jag gråter i min bedrövelse.
Res mig upp, så som du lovat.
29 Håll mig borta från lögnens väg,
och ge mig i nåd din lag.
30 Jag har valt sanningens väg,
rättat mig efter dina beslut.
31 Jag håller fast vid dina bud och lagar.
Herre, svik mig inte!
32 Jag vill löpa den väg som dina bud visar,
för du har ökat min insikt.
33 Lär mig, Herre, dina budords väg,
och jag ska följa den ända till slutet.
34 Ge mig förstånd,
så att jag lyder och helhjärtat håller din lag.
35 Led mina steg efter dina bud,
för den vägen går jag med glädje.
36 Bevara mitt sinne i dina bud
så att jag inte strävar efter egen vinning.
37 Vänd bort min blick från det som är värdelöst,
och bevara mitt liv på dina vägar.
38 Håll dina löften till din tjänare,
så att jag ständigt fruktar dig.
39 Ta bort vanäran som skrämmer mig,
för alla dina beslut är goda.
40 Jag längtar efter dina stadgar.
Bevara mitt liv i din rättfärdighet.
41 Herre, låt din nåd komma till mig,
den räddning du har talat om,
42 så att jag kan svara dem som hånar mig,
för jag litar på det som du sagt.
43 Ryck inte bort sanningens ord från mig,
för jag sätter mitt hopp till dina beslut.
44 Jag vill alltid lyda din lag,
från evighet till evighet.
45 Då kan jag leva i frihet,
för jag begrundar dina stadgar.
46 Jag ska tala om dina befallningar för kungar
utan att behöva skämmas.
47 Jag gläder mig över dina bud,
som jag älskar.
48 Jag sträcker mina händer mot dina bud, som jag älskar.
Jag tänker på dina budord.
Jerusalem ska bli bebott
24 Så säger Herren, din befriare,
han som formade dig i moderlivet:
”Jag är Herren
som har skapat allt,
som ensam spänt upp himlarna
och ensam brett ut jorden.
25 Jag är den som tillintetgör de falska profeterna
och gör spåmännen till dårar,
som förkastar de visas lärdom
och gör den till dårskap.
26 Men jag verkställer mina tjänares ord
och fullföljer vad mina sändebud sagt.
Jag säger om Jerusalem:
’Det ska bli bebott,’
och om Juda städer:
’De ska bli uppbyggda.’
Jag ska resa upp deras ruiner igen.
27 Jag säger till havsdjupet:
’Torka ut!’
Och jag torkar ut dina floder.
28 Jag säger om Kyros: ’Han är min herde,
han ska förverkliga allt jag vill.’
Han ska säga om Jerusalem:
’Det ska bli uppbyggt,’
och om templet:
’Dess grund ska läggas.’
Kyros som Herrens redskap
45 Så säger Herren till sin smorde, Kyros,
som han har tagit vid högra handen
för att lägga folken under honom,
för att avväpna kungar
och för att öppna portar för honom,
som aldrig mer ska stängas.
2 ’Jag ska gå före dig och jämna ut bergen,[a]
krossa kopparportar
och slå sönder järnbommar.
3 Jag ska ge dig skatter
som ligger gömda i mörkret,
och hemliga rikedomar,
för att du ska förstå att jag
som kallar dig vid ditt namn
är Herren, Israels Gud.
4 För min tjänare Jakobs skull,
för Israel, min utvalde,
kallade jag dig vid namn
och gav dig ett hedersnamn,
fastän du inte känner mig.
5 Jag är Herren, ingen annan finns,
utom mig finns ingen Gud.
Fastän du inte känner mig så ska jag styrka dig,
6 för att man i hela världen från öster till väster
ska förstå att det inte finns någon annan än jag.
Jag är Herren, och det finns ingen annan.
7 Jag skapar både ljus och mörker.
Jag skapar lycka och olycka.
Jag, Herren, gör allt detta.’
Ett liv i kärlek
5 Ha alltså Gud som förebild, som hans älskade barn. 2 Lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och gett sig själv som en offergåva, som en välbehaglig lukt för Gud.
3 Bland er får sådant som sexuell omoral och annan orenhet eller girighet aldrig ens nämnas. Sådant anstår inte de heliga. 4 Inte heller passar snuskiga historier, dumt prat och elaka skämt bland er. Tacka i stället Gud. 5 Ni ska ha klart för er att ingen som ägnar sig åt sexuell omoral och annan orenhet eller girighet får del i Kristus och Guds rike, för detta är att tillbe avgudar. 6 Låt er inte luras av tomt prat, för sådant drar Guds vrede över de olydiga. 7 Delta aldrig i det som dessa människor ägnar sig åt.
8 Förut levde ni ju i mörker, men nu har ni i Herren blivit ljus. Lev då som de som tillhör ljuset. 9 Ljusets frukt är ju godhet, rättfärdighet och sanning. 10 Sök alltid efter det som behagar Herren. 11 Delta inte i mörkrets fruktlösa gärningar, utan avslöja dem i stället. 12 Vad dessa människor har för sig i hemlighet är så skamligt att man inte ens kan tala om det. 13 Men alltsammans ska avslöjas, när ljuset får göra det synligt, 14 för ljuset avslöjar allt. Det är därför man brukar säga:
”Vakna, du som sover,
stå upp från de döda,
så ska Kristus lysa över dig.”[a]
Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd
(Matt 13:1-9; Luk 8:4-8)
4 Sedan började Jesus undervisa nere vid sjön igen. Och folkmassan som samlades omkring honom var så stor att han fick stiga i en båt och sitta i den, medan folket stod på stranden. 2 Han undervisade dem genom många liknelser. I sin undervisning sa han:
3 ”Lyssna! En lantbrukare gick ut för att så. 4 När han sådde föll en del av sädeskornen på vägen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem. 5 En del korn föll där marken var stenig och jordlagret tunt. De växte snabbt upp i den tunna myllan, 6 men när solen steg vissnade de bort, eftersom de saknade rot. 7 Andra föll bland tistlarna, och när tistlarna växte upp kvävdes de, så att de inte gav någon skörd. 8 Men en del korn föll i bördig jord och växte upp och gav skörd, trettio, sextio och till och med hundra gånger så mycket säd som hade såtts.” 9 Sedan sa han: ”Lyssna, hör, den som har öron!”
Jesus förklarar liknelsen om sådden
(Matt 13:10-23; Luk 8:9-15)
10 När han senare var ensam med de tolv och de andra som följde honom, frågade de honom om liknelsen.
11 Han svarade: ”Ni har fått gåvan att förstå Guds rikes hemlighet, men de andra utanför får allting bara i liknelser, 12 för att
’de ska se men ändå inte fatta,
höra men ändå inte förstå,
och därför inte vända om och få förlåtelse.’[a]
13 Men om ni inte förstår ens den här liknelsen, hur ska ni då kunna begripa några andra liknelser?
14 Det lantbrukaren sår är ordet. 15 Sådden bredvid vägen är de hos vilka ordet blir sått, men som knappt har hört det förrän Satan kommer och tar bort ordet som såtts i dem. 16 Sådden på den steniga marken är de som hör ordet och tar emot det med glädje, 17 men som saknar rot inom sig och bara består en kort tid. När sedan lidanden eller förföljelser kommer på grund av ordet, faller de genast bort.
18 Sådden bland tistlar är de som hör ordet 19 men låter världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och begär efter andra saker få komma in och kväva ordet, så att det blir fruktlöst.
20 Men sådden i den bördiga jorden är de som lyssnar till ordet och tar det till sig och bär frukt, trettio, sextio eller till och med hundra gånger så mycket som den sådd som såddes.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.