Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

Book of Common Prayer

Daily Old and New Testament readings based on the Book of Common Prayer.
Duration: 861 days
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Version
Psaltaren 138:1-139:23

Tacksamhet för bönesvar

138 Av David.

Jag vill prisa dig av hela mitt hjärta.
    Jag vill lova dig med sång inför gudarna.
Jag böjer mig ner, mot ditt heliga tempel,
    och prisar ditt namn
för din nåd och trofasthet.
    För du har upphöjt ditt namn och ditt ord över allting.
När jag ropade till dig svarade du mig,
    du styrkte mig och gav mig ny kraft.

Alla kungar på jorden ska prisa dig, Herre,
    när de får höra dina ord.
De ska sjunga om Herrens vägar,
    för Herrens härlighet är stor.

Herren är den högste, men han ser till de låga.
    De stolta genomskådar han redan på långt håll.
När jag måste gå igenom nöd,
    håller du mig vid liv.
Du sträcker ut din hand mot mina fienders vrede,
    och med din mäktiga hand räddar du mig.
Herren kommer att fullborda sitt verk för mig.
    Herre, din nåd varar för evigt.
        Överge inte dina händers verk.

Guds allvetande och allestädes närvaro

139 För körledaren. En psalm av David.

Herre, du rannsakar mig och vet allt om mig.
Du vet om jag sitter eller står.
    Även om du är långt borta från mig
    vet du vad jag tänker.
Du granskar mig vare sig jag går eller ligger.
    Du vet om allt som jag företar mig.
Redan innan jag har ett ord på min tunga
    vet du, Herre, vad jag tänker säga.
Du omsluter mig på alla sidor,
    och du håller din hand över mig.
Att veta detta är förunderligt för mig,
    mycket större än vad jag någonsin kan förstå.

Vart skulle jag kunna gå för din Ande?
    Vart skulle jag kunna fly för din närvaro?
Om jag far upp till himlen är du där,
    och om jag bäddar åt mig i dödsriket, är du där.
Om jag kunde ta morgonrodnadens vingar,
    eller gömma mig vid havets yttersta gräns,
10 kommer din hand att leda mig,
    din starka hand att gripa mig.
11 Om jag bad mörkret att gömma mig
    och ljuset omkring mig att bli natt,
12 så är inte mörkret mörkt för dig,
    utan natten lyser som dagen, och mörkret är ljus.

13 Du skapade organen inne i min kropp,
    du vävde samman mig i min mors livmoder.
14 Jag prisar dig för det förunderliga,
    att jag är så underbart skapad!
    Dina verk är förunderliga, det vet jag väl.
15 Mitt skelett var inte dolt för dig
    när jag formades i det tysta,
    när jag vävdes samman i jordens djup.
16 Du såg mig innan jag föddes.
    I din bok blev varje bestämd dag i mitt liv inskriven
    innan någon av dem började.[a]

17 Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud!
    Hur enormt är inte deras antal!
18 Om jag försökte räkna dem
    skulle de vara fler än sandkornen.
När jag vaknar,
    är jag fortfarande hos dig.

19 Gud, om du ändå ville döda de gudlösa,
    avlägsna de blodtörstiga från mig!
20 De som talar svekfullt om dig,
    de som har missbrukat dina städer.[b]
21 Herre, skulle jag inte hata dem som hatar dig,
    avsky dem som reser sig mot dig?
22 Jag hatar dem starkt,
    de är mina fiender.

23 Granska mig, Gud!
    Känn mitt innersta och pröva mig,
    känn mina oroliga tankar!

Psaltaren 147

Tacksägelse för det goda Herren ger

147 Halleluja!

Det är gott att lovsjunga vår Gud!
    Lovsången är skön och ljuvlig.

Herren bygger upp Jerusalem,
    han samlar det skingrade Israel.
Han helar dem som har förkrossade hjärtan
    och förbinder deras sår.
Han har bestämt stjärnornas antal
    och gett var och en ett namn.
Vår Herre är stor,
    hans makt är oinskränkt,
    hans förstånd är obegränsat.
Herren stöder de ödmjuka,
    men de gudlösa slår han till marken.

Sjung till Herren med tacksamhet!
    Lovsjung vår Gud till harpa!
Han täcker himlen med moln
    och låter regn falla på jorden.
    Han låter gräset växa på bergen.
Han ger mat åt djuren
    och åt korpens ungar när de skriker.

10 Hästens styrka imponerar inte på honom.
    Mannens snabba steg är ingen glädje för honom.
11 Herren gläder sig över dem som fruktar honom
    och hoppas på hans nåd.

12 Jerusalem, lova Herren!
    Sion, prisa din Gud!

13 Han gör bommarna i dina portar starka
    och välsignar dina barn med dig.
14 Han låter fred råda vid dina gränser
    och mättar dig med det finaste vete.

15 Han ger jorden sina befallningar,
    och snabbt går hans ord ut.
16 Han breder ut snö som ull,
    och han sprider ut frosten som aska.
17 Han kastar ner hagel som smulor;
    vem kan uthärda hans kyla?
18 Han sänder sitt ord, och isen smälter,
    han andas, och vattnen strömmar.

19 Han har gjort sitt ord känt för Jakob,
    sina bud och beslut för Israel.
20 Något sådant har han inte gjort för andra folk.
    De känner inte till hans bud.

Halleluja!

Jesaja 65:1-9

Dom och frälsning

65 ”Jag visade mig för dem som inte frågade efter mig.
    Jag blev funnen av dem som inte sökte efter mig.
’Här är jag, här är jag!’
    sa jag till ett folk som inte åkallade mig.
Hela dagen har jag räckt ut mina händer
    mot ett trotsigt folk,
som vandrar på den orätta vägen
    och följer sina egna planer,
ett folk som ständigt förolämpar mig rakt i ansiktet.
    De bär fram offer i trädgårdar
    och tänder rökelse på tegelaltaren.
De håller till i gravar
    och tillbringar nätter i hemliga nästen,
    de äter griskött och har oren köttsoppa i sina kärl.
De säger: ’Håll dig undan! Kom inte närmare mig.
    Jag är heligare än du!’
De är som en rök i mina näsborrar,
    som en ständigt brinnande eld.

Detta finns nedtecknat inför mig.
    Jag kommer inte att förbli tyst,
    jag tiger inte förrän jag har hämnats,
        de ska få ett straff i sin famn
för sina egna och deras förfäders synder,
    säger Herren.
De har tänt rökelse på bergen
    och hånat mig på höjderna.
Därför ska jag mäta upp åt dem
    vedergällningen för vad de tidigare har gjort.”

Så säger Herren:

”Så länge det finns saft i en druvklase
    säger man: ’Förstör den inte, för där finns en välsignelse.’
Så ska jag också göra för mina tjänares skull,
    jag ska inte förgöra dem alla.
Jag ska låta en ättling[a] gå ut från Jakob
    och en arvinge från Juda till mina berg.
Mina utvalda ska ärva landet
    och mina tjänare bosätta sig där.

Uppenbarelseboken 3:1-6

Brevet till församlingen i Sardes

Skriv till budbäraren[a] för församlingen i Sardes:

’Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna[b]:

Jag känner dina gärningar. Du har ett rykte om dig att du lever, men du är död. Vakna upp och stärk det lilla som finns kvar och håller på att dö. Jag har funnit att dina gärningar inte är fullkomliga inför min Gud. Tänk på vad du har fått höra och ta emot. Ta vara på det och vänd om, för om du inte vaknar, ska jag komma som en tjuv, och du vet inte vilken stund jag kommer över dig.

Men det finns trots allt några hos dig i Sardes som inte har fläckat sina kläder. De ska vandra med mig i vita kläder[c], för de har förtjänat det.

Den som segrar ska få vita kläder, och jag ska inte stryka hans namn ur livets bok[d] utan ska kännas vid hans namn inför min Fader och inför hans änglar. Den som har öron ska höra vad Anden säger till församlingarna.’

Johannes 6:1-14

Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer

(Matt 14:13-21; Mark 6:32-44; Luk 9:10-17)

Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, som också kallas Tiberiassjön. En stor folkmassa följde efter honom, för de hade sett de tecken han gjorde i och med att han botade de sjuka. Jesus gick upp på ett berg och satte sig där med sina lärjungar. Det var dagarna före påsk, judarnas stora högtid.

När Jesus såg sig omkring och märkte att så mycket folk kom till honom, sa han till Filippos: ”Var kan vi köpa bröd så att alla dessa människor får något att äta?” Detta sa han för att testa Filippos, för själv visste han vad han skulle göra.

Filippos svarade: ”Det skulle kosta tvåhundra denarer[a] för att var och en skulle få åtminstone lite!”

En annan av hans lärjungar, Andreas, bror till Simon Petrus, sa då: ”Det finns en pojke här som har fem kornbröd och två fiskar. Men det räcker ju inte åt så många människor.”

10 Då sa Jesus: ”Säg åt alla att sätta sig ner.” Det växte mycket gräs där, och de slog sig ner. Antalet män var omkring 5 000. 11 Sedan tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut dem till folket som låg där, och han gav dem av fiskarna så mycket som de ville ha.

12 När alla hade ätit sig mätta, sa han till sina lärjungar: ”Samla nu ihop det som har blivit över, så att inget förstörs.” 13 Det fanns fem kornbröd från början, men när de samlade ihop alla bitar som var över efter måltiden, blev det tolv fulla korgar.

14 Då det gick upp för folket vilket stort tecken som han hade gjort sa de: ”Han måste vara profeten[b] som skulle komma till världen!”

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.