Book of Common Prayer
Fredskungen och hans rike
72 (A) Av Salomo.
Gud, ge kungen dina domar,
kungasonen din rättfärdighet!
2 Han ska döma ditt folk
med rättfärdighet,
dina förtryckta med rättvisa.
3 (B) Bergen ska bära frid åt folket,
höjderna rättfärdighet.
4 (C) Han ska skipa rätt
för de förtryckta bland folket,
han ska frälsa de fattigas barn
och krossa förtryckaren.
5 (D) Dig ska man vörda[a]
så länge solen finns till,
så länge månen skiner,
från släkte till släkte.
6 (E) Han ska komma som regn
över nyslagen äng,
en regnskur som vattnar jorden.
7 (F) I hans dagar
ska den rättfärdige blomstra,
stor frid ska råda
tills månen inte mer
finns till.
8 (G) Han ska härska från hav till hav,
från floden[b] till jordens ändar.
9 (H) Öknens folk
ska böja knä för honom,
hans fiender ska slicka stoftet.
10 (I) Kungar från Tarshish
och kustländerna
ska komma med tribut,
kungar från Saba och Seba[c]
ska bära fram gåvor.
11 (J) Alla kungar ska falla ner för honom,
alla folk ska tjäna honom.
12 Ja, han ska rädda den fattige
som ropar
och den förtryckte
som ingen hjälpare har.
13 Han ska vara mild
mot den svage och fattige
och frälsa de fattigas själar,
14 (K) han ska befria deras själ
från förtryck och våld.
Deras blod är dyrbart i hans ögon.
15 Må han leva och få guld från Saba,
må man ständigt be för honom
och välsigna honom dagen lång.
16 (L) Må säden växa rikt i landet,
ända upp till bergens toppar.
Må dess frukt vaja
som Libanons skogar
och städernas folk blomstra
som markens örter.
17 (M) Må hans namn leva för evigt,
må hans namn blomstra
så länge solen skiner.
I honom ska man välsigna sig,
alla hednafolk
ska prisa honom salig.
18 (N) Välsignad är Herren Gud,
Israels Gud som ensam gör under!
19 (O) Välsignat är hans härliga namn
för evigt.
Må hans ära fylla hela jorden!
Amen, amen.
20 Slut på Davids, Ishais sons, böner.
יJod
73 [a]Dina händer har gjort mig
och format mig.
Ge mig förstånd
så att jag lär mig dina bud.
74 [b]De som vördar dig
ska se mig och glädjas,
för jag hoppas på ditt ord.
75 Herre, jag vet
att dina domar är rättfärdiga,
att du har tuktat mig i trofasthet.
76 Låt din nåd bli min tröst,
så som du har lovat din tjänare.
77 Låt din barmhärtighet
komma över mig så att jag får liv,
för din undervisning är min glädje.
78 Låt de fräcka få skämmas!
De gör mig orätt utan orsak,
men jag vill begrunda
dina befallningar.
79 Låt dem som vördar dig
och känner dina vittnesbörd
vända sig till mig.
80 Låt mitt hjärta följa dina stadgar
fullkomligt,
så att jag inte måste skämmas.
כKaf
81 [c]Min själ längtar efter din frälsning,
jag hoppas på ditt ord.
82 [d]Mina ögon längtar efter ditt ord,
jag undrar: När ska du trösta mig?
83 Jag är som en vinsäck i rök[e],
men jag glömmer inte dina stadgar.
84 [f]Hur få är inte din tjänares dagar!
När ska du döma mina förföljare?
85 De fräcka gräver gropar för mig,
de lever inte efter din undervisning.
86 Alla dina bud är sanning.
De jagar mig utan orsak,
hjälp mig!
87 De har nästan utplånat mig
från jorden,
men jag överger inte
dina befallningar.
88 Ge mig liv efter din nåd!
Jag vill ta vara på din muns
vittnesbörd.
לLamed
89 [g]För evigt, Herre,
står ditt ord fast i himlen.
90 Från släkte till släkte
varar din trofasthet.
Du har grundat jorden
och den ska bestå.[h]
91 Genom dina domar
består den[i] än i dag,
för allting måste tjäna dig.
92 Om inte din undervisning
var min glädje,
skulle jag gå under i mitt lidande.
93 Jag ska aldrig glömma
dina befallningar,
för genom dem ger du mig liv.
94 [j]Jag är din, fräls mig,
för jag begrundar dina befallningar.
95 [k]De gudlösa vaktar på mig
för att förgöra mig,
men jag aktar på dina vittnesbörd.
96 På all fullkomlighet
har jag sett en gräns,
men ditt bud är ofantligt.
Job svarar Herren
42 Job svarade Herren och sade:
2 (A) Jag vet att du kan göra allt,
inget du beslutar
är omöjligt för dig.
3 (B) ”Vem är den som döljer ditt råd
utan förstånd?”
Jag ordade om det jag inte begrep,
om det som var
för underbart för mig
och som jag inte förstod.
4 ”Lyssna nu, så ska jag tala.
Jag ska fråga dig,
och du ska ge mig besked.”
5 Förut hade jag bara hört talas om dig,
men nu har jag sett dig
med egna ögon.
6 (C) Därför tar jag tillbaka det
och ångrar mig i stoft och aska.
Herren tillrättavisar Jobs vänner
7 När Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: ”Min vrede brinner mot dig och dina båda vänner, för ni har inte talat rätt om mig som min tjänare Job. 8 (D) Ta er nu därför sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job ska be för er. Jag ska ta emot hans bön och inte göra mot er som er dårskap[a] har förtjänat, för ni har inte talat rätt om mig som min tjänare Job.”
9 (E) Då gick Elifas från Teman, Bildad från Shua och Sofar från Naama och gjorde som Herren hade sagt till dem. Och Herren tog emot Jobs bön.
Herren välsignar Job
10 (F) Och Herren återupprättade Job[b] när han bad för sina vänner. Herren gav Job dubbelt så mycket som han hade haft förut. 11 (G) Alla hans bröder och systrar och alla han förr hade känt kom till honom, och de åt mat med honom i hans hem. De uppmuntrade och tröstade honom efter all olycka som Herren hade låtit drabba honom. Och var och en gav honom en kesita[c] och en guldring.
12 (H) Och Herren välsignade slutet av Jobs liv mer än dess början. Han fick 14 000 får, 6 000 kameler, 1 000 par oxar och 1 000 åsneston. 13 Han fick också sju söner och tre döttrar. 14 Den första dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje Keren-Happuk.[d] 15 I hela landet fanns inga kvinnor så vackra som Jobs döttrar. Och deras far gav dem arv[e] tillsammans med deras bröder.
16 (I) Därefter levde Job hundrafyrtio år och fick se sina barn och barnbarn i fyra led. 17 (J) Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva.
Paulus och Silas i fängelse
16 En gång, när vi var på väg till böneplatsen, möttes vi av en slavflicka som hade en spådomsande och skaffade sina herrar stora inkomster genom att spå. 17 Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: "De här människorna är den högste gudens tjänare! De förkunnar för er en väg till frälsning!" 18 (A) Så höll hon på i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sade till anden: "Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att lämna henne!" Och i samma ögonblick for anden ut.
19 När hennes herrar såg att deras hopp om inkomst var ute, grep de Paulus och Silas och släpade med dem till torget inför myndigheterna. 20 (B) De förde fram dem till domarna och sade: "De här människorna stör ordningen i vår stad. De är judar 21 och förkunnar seder som vi romare inte får anta eller följa." 22 (C) Även folket gick till angrepp mot dem, och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas[a]. 23 De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att bevaka dem noga. 24 När han nu fick en sådan befallning, satte han dem i den innersta cellen och låste fast deras fötter i stocken.
Jesus förutsäger sin död
20 Bland dem som hade kommit upp för att tillbe vid högtiden fanns några greker[a]. 21 De kom nu till Filippus, som var från Betsaida[b] i Galileen, och bad honom: "Herre, vi vill se Jesus." 22 Filippus gick och talade om det för Andreas, och Andreas och Filippus gick och berättade det för Jesus.
23 (A) Jesus svarade: "Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas. 24 Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt. 25 (B) Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist[c] i den här världen ska bevara det[d] till evigt liv. 26 (C) Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation