Book of Common Prayer
Förtröstan under förföljelse
56 (A) För körledaren, till "Den stumma duvan i fjärran". En sång av David, när filisteerna grep honom i Gat[a].
2 Förbarma dig över mig, Gud,
för människor jagar min själ.
Ständigt angriper de
och tränger mig,
3 (B) ständigt jagar mina förföljare mig.
Många angriper mig i högmod.
4 När fruktan fyller mig
litar jag på dig.
5 (C) På Gud, vars ord jag prisar,
på Gud litar jag
och fruktar inte.
Vad kan människor göra mig?
6 Ständigt förvränger de mina ord,
alla deras tankar
går ut på att skada mig.
7 (D) De gaddar ihop sig,
de ligger på lur,
de vaktar på mina steg
och vill ta mitt liv.
8 (E) Skulle de räddas i sin ondska?
Nej, slå ner folken
i din vrede, Gud!
9 (F) Du håller räkning
på min flykts dagar[b].
Samla mina tårar i ditt kärl[c],
för de står i din bok.
10 Mina fiender ska vika tillbaka
när jag ropar till dig.
Detta vet jag,
för[d] Gud är med mig.
11 På Gud, vars ord jag prisar,
på Herren, vars ord jag prisar,
12 (G) på Gud litar jag
och fruktar inte.
Vad kan människor göra mig?
13 (H) Jag har gett löften till dig, Gud,
och jag ska uppfylla dem
med tackoffer.
14 (I) Du har räddat min själ från döden
och mina fötter från fall,
så att jag kan vandra inför Gud
i de levandes ljus.
Bön och lovsång i nöden
57 (J) För körledaren, "Fördärva inte[e]". En sång av David när han hade flytt undan Saul och var i grottan[f].
2 (K) Förbarma dig, Gud,
förbarma dig över mig!
Till dig flyr min själ,
i dina vingars skugga
tar jag min tillflykt
tills faran är över.
3 (L) Jag ropar till Gud, den Högste,
till Gud, som fullbordar
sitt verk för mig.
4 (M) Han sänder sin hjälp från himlen
och frälser mig
när mina förföljare hånar mig.[g]
Sela
Gud sänder sin nåd
och sin sanning.
5 (N) Min själ är omgiven av lejon,
jag ligger bland människoätare
med tänder[h] som spjut och pilar
och tungor som skarpa svärd.
6 Visa din höghet över himlen, Gud,
och din härlighet över hela jorden!
7 (O) De lägger nät för mina fötter,
min själ är nerböjd.
De gräver en grop för mig,
men de faller själva däri.
Sela
8 (P) [i]Mitt hjärta är frimodigt, Gud,
mitt hjärta är frimodigt.[j]
Jag vill sjunga och spela.
9 (Q) Vakna, min ära[k],
vakna, lyra och harpa!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
10 (R) Jag vill tacka dig bland folken,
Herre,
lovsjunga dig bland folkslagen,
11 (S) för din nåd är stor
och når till himlen,
din sanning ända till skyarna.
12 Visa din höghet över himlen, Gud,
och din härlighet över hela jorden!
Dom över de gudlösa
58 (T) För körledaren, "Fördärva inte". En sång av David.
2 (U) För ni verkligen rättfärdighetens
talan när ni tiger[l]?
Dömer ni rätta domar,
ni människors barn?
3 Nej, i hjärtat gör ni onda planer,
era händer banar väg
för våld i landet.
4 (V) De gudlösa är avfälliga
från födseln,
lögnarna far vilse
ända från moderlivet.
5 (W) De har gift som ormens gift,
de liknar en döv huggorm
som stänger sitt öra
6 och inte hör ormtjusaren,
den skicklige besvärjaren.
7 (X) Gud, krossa tänderna i deras mun,
bryt de unga lejonens käkar,
Herre!
8 (Y) Låt dem försvinna
likt vatten som rinner bort.
När han spänner bågen,
låt pilen vara utan udd.
9 (Z) Som snigeln smälter bort i slem
ska han försvinna,
som en kvinnas dödfödda foster
som aldrig fick se solen.
10 (AA) Innan era grytor
känner hettan från törnet,
vare sig det är färskt
eller brinner,
ska han svepa bort det
med en stormvind.[m]
11 (AB) Den rättfärdige ska glädja sig
när han ser hämnden,
han ska tvätta sina fötter
i den gudlöses blod,
12 (AC) och människor ska säga:
"Den rättfärdige får sin lön.
Det finns en Gud
som dömer på jorden."
Beskydd mot onda planer
64 För körledaren. En psalm av David.
2 Gud, hör min röst när jag klagar,
skydda mitt liv från fiendens hot!
3 Göm mig från de ondas
hemliga planer[a],
från förbrytarnas hetsiga hop.
4 (A) De gör sina tungor
skarpa som svärd,
de laddar med bittra ord
som pilar
5 (B) för att skjuta den oskyldige
ur bakhåll.
Plötsligt skjuter de honom
utan fruktan.
6 (C) De uppmuntrar varandra
i sitt onda uppsåt[b],
de talar om att lägga snaror,
de säger: "Vem skulle se oss?"
7 (D) De smider onda planer:
"Nu har vi en färdig plan!"
Människans tankar och hjärta
är djupa.
8 (E) Då skjuter Gud dem,
en plötslig pil
och de är sårade.
9 (F) Deras egna tungor får dem på fall,
alla som ser dem
skakar på huvudet.
10 (G) Alla människor grips av skräck,
de förkunnar
vad Gud har gjort
och förstår att det är hans verk.
11 (H) Den rättfärdige gläder sig i Herren
och flyr till honom,
och alla som har ärliga hjärtan
skattar sig lyckliga.
Guds godhets rikedom
65 För körledaren. En psalm av David,
en sång.
2 (I) Gud, dig lovar man i stillhet[c] i Sion.
Till dig uppfyller man löften.
3 Du som hör bön,
till dig kommer alla människor.
4 (J) Synderna[d] är mig[e] övermäktiga,
du är den som sonar våra brott.
5 (K) Salig är den som du utväljer,
som får komma dig nära
och bo i dina gårdar[f].
Låt oss mättas
av det goda i ditt hus,
det heliga i ditt tempel.
6 (L) Du bönhör oss i rättfärdighet
med förunderliga gärningar,
du vår frälsnings Gud,
du tillflykt för jordens alla ändar
och för havet i fjärran.
7 Du gör bergen fasta med din makt,
du är rustad med kraft.
8 (M) Du stillar havens brus,
böljornas brus och folkens oro.
9 De som bor vid jordens ändar
häpnar för dina tecken,
öster och väster[g]
fyller du med jubel.
10 (N) Du tar hand om jorden
och vattnar den,
du gör den mycket rik.
Guds flod är full av vatten.
Du skaffar säd åt människorna
när du så bereder jorden.
11 (O) Du vattnar dess fåror
och jämnar det plöjda,
du mjukar upp den med skurar
och välsignar dess gröda.
12 (P) Du kröner året[h] med ditt goda,
dina spår dryper av rikedom.
13 (Q) Vildmarkens beten dryper,
höjderna klär sig i glädje,
14 ängarna fylls av hjordar
och dalarna täcks med säd.
Man ropar av glädje och sjunger.
Herrens andra tal till Job
40 Då talade Herren till Job ur stormvinden. Han sade:
2 (A) Spänn bältet om livet som en man.
Jag ska fråga dig,
och du ska ge mig besked.
3 (B) Vill du göra min rättvisa om intet?
Dömer du mig skyldig
för att själv stå rättfärdig?
4 Har du en arm som Gud,
och kan du dundra
med en röst som hans?
5 (C) Pryd dig då
med storhet och härlighet,
klä dig i ära och majestät.
6 Ös ut din rasande vrede,
ödmjuka alla högmodiga
med en blick.
7 (D) Underkuva alla högmodiga
med en blick,
slå ner de gudlösa på stället.
8 Göm dem alla i stoftet,
fjättra deras ansikten i mörkret.
9 (E) Då ska också jag prisa dig
för att din högra hand
ger dig frälsning.
10 Se Behemot[a],
som jag har skapat liksom dig.
Han lever av gräs som en oxe.
11 Se kraften i hans höfter
och styrkan i hans bukmuskler.
12 Hans svans är styv som en ceder,
hans lårsenor är sammanvävda.
13 Hans benpipor är som kopparrör,
benen liknar järnstänger.
14 Han är förstlingen av Guds verk,
men hans skapare kan komma nära
med sitt svärd.
15 Bergen bär fram mat åt honom,
och alla de vilda djuren
har där sin lek.
16 Han lägger sig ner under lotusträd,
i skydd av rör och vass.
17 Lotusträden ger honom skugga,
flodens pilträd omger honom.
18 Även om strömmen är kraftig
oroas han inte,
om så Jordan forsar mot hans gap
är han trygg.
19 Kan någon gripa tag i hans ögon
eller borra snaror genom hans nos?
20 Kan du dra upp Leviatan[b] med krok
eller kuva hans tunga med rep?
21 Kan du sätta en sävlina[c] i hans näsa
eller borra en hake
genom hans käke?
22 Skulle han vädja till dig om nåd
gång på gång
eller tala till dig med mjuka ord?
23 Skulle han sluta fördrag med dig
så att du kan ta honom som slav
för alltid?
24 Kan du leka med honom
som med en fågel
eller hålla honom i band
åt dina flickor?
25 Kan fiskarlag köpslå om honom
och dela upp honom
mellan köpmän?
26 Kan du fylla hans hud
med harpuner
och hans huvud med fiskespjut?
27 Bär hand på honom,
så minns du den striden
och gör inte om det!
28 Nej, den som hoppas på seger
blir besviken,
redan när man ser honom
är man slagen.
PAULUS ANDRAMISSIONSRESA (15:36-18:22)
Ny missionsresa
36 Efter en tid sade Paulus till Barnabas: "Vi borde resa tillbaka och besöka bröderna i alla städerna där vi predikat Herrens ord och se hur de har det." 37 (A) Barnabas ville då ta med Johannes som kallades Markus. 38 Men Paulus tyckte inte det var lämpligt att ta med sig den som hade övergett dem i Pamfylien och inte följt med dem i arbetet. 39 Konflikten blev så skarp att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus[a] och seglade till Cypern. 40 (B) Paulus däremot valde Silas och gav sig iväg, sedan bröderna överlämnat honom åt Herrens nåd. 41 Han reste genom Syrien och Kilikien och styrkte församlingarna.
16 (C) Paulus kom också till Derbe och Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timoteus. Han var son till en troende judinna, men hans far var grek[b]. 2 (D) Bröderna i Lystra och Ikonium talade väl om Timoteus. 3 (E) Paulus ville ha med honom på resan, och av hänsyn till judarna i de trakterna tog han och omskar honom eftersom alla visste att hans far var grek.
4 (F) När de reste genom städerna överlämnade de besluten som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade fastställt. 5 (G) Och församlingarna stärktes i tron och växte i antal för varje dag.
55 (A) Judarnas påsk närmade sig, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig[a]. 56 De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod på tempelplatsen: "Vad tror ni? Kommer han inte alls till högtiden?" 57 Men översteprästerna och fariseerna hade gett order om att den som visste var han fanns skulle tala om det så att de kunde gripa honom.
Jesus blir smord i Betania
12 Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. 2 Där ordnade de en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom. 3 Då tog Maria en hel flaska dyrbar äkta nardusolja[b] och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan.
4 Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, invände: 5 "Varför sålde man inte den oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?" 6 Det sade han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan för att han var en tjuv och brukade ta för sig av det som lades i kassan som han hade hand om. 7 Jesus sade då: "Låt henne vara. Hon har sparat[c] den till min begravningsdag. 8 (B) De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid[d]."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation