Book of Common Prayer
Herrens löfte till David
89 (A) En vishetspsalm av esraiten Etan.[a]
2 (B) Jag vill sjunga om Herrens
nådegärningar för evigt,
med min mun
förkunna din trofasthet
från släkte till släkte.
3 (C) Jag säger:
För evigt är din nåd befäst,
i himlen är din trofasthet
grundad.
4 "Jag har slutit förbund
med min utvalde,
gett min ed till min tjänare David:[b]
5 (D) Jag ska låta din ätt bestå för evigt
och bygga din tron
från släkte till släkte." Sela
6 (E) Himlarna prisar dina under, Herre,
och din trofasthet
i de heligas församling.
7 Vem i skyn kan jämföras
med Herren?
Vem bland Guds söner kan liknas
vid Herren?
8 Gud är fruktad i de heligas råd,
stor och mer vördad
än alla omkring honom.
9 Herre Gud Sebaot,
vem är som du?
Stark är du, Herre,
och din trofasthet omger dig.
10 (F) Du råder över det stolta havet,
när dess vågor reser sig
stillar du dem.
11 (G) Du krossade Rahab som en slagen,
du skingrade dina fiender
med din mäktiga arm.
12 (H) Din är himlen,
din är också jorden.
Du har grundat världen
med allt vad den rymmer.
13 Nord och syd har du skapat,
Tabor och Hermon
jublar i ditt namn.
14 Du har en arm med kraft,
din hand är mäktig,
din högra hand är upphöjd.
15 (I) Rätt och rättfärdighet
är grunden för din tron,
nåd och sanning
står inför ditt ansikte.
16 (J) Saligt är det folk
som vet vad jubel är!
Herre, de vandrar
i ditt ansiktes ljus.
17 I ditt namn jublar de ständigt,
i din rättfärdighet upphöjs de,
18 för du är deras styrka
och härlighet,
i din nåd upphöjer du vårt horn.
19 (K) Ja, vår sköld tillhör Herren,
vår kung tillhör Israels Helige.
20 (L) Du talade en gång i en syn
till dina trogna och sade:
"Jag har sänt hjälp
genom en hjälte,
jag har upphöjt en yngling[c]
ur folket.
21 (M) Jag har funnit min tjänare David
och smort honom
med min heliga olja.
22 Min hand ska stödja honom,
min arm ska styrka honom.
23 Ingen fiende ska plundra honom,
ingen orättfärdig
ska förtrycka honom.
24 Jag ska krossa hans fiender
framför honom
och slå ner dem
som hatar honom.
25 Min trofasthet och nåd
ska vara med honom,
i mitt namn ska hans horn
bli upphöjt.
26 (N) Jag ska lägga havet
under hans hand,
floderna under hans högra hand.
27 (O) Han ska ropa till mig:
"Du är min Far, min Gud
och min frälsnings klippa!"
28 (P) Jag ska göra honom
till den förstfödde,
till den högste
bland[d] kungarna på jorden.
29 Jag ska bevara min nåd
mot honom för evigt,
mitt förbund med honom
ska stå fast.
30 (Q) Jag ska låta hans ätt[e]
bestå i evighet
och hans tron
så länge himlen är till.
31 Om hans barn överger
min undervisning
och inte följer mina befallningar,
32 (R) om de bryter mina lagar
och inte håller mina bud,
33 då ska jag straffa deras brott med ris
och deras synd med plågor.
34 Men min nåd
ska jag inte ta ifrån honom,
jag ska inte svika min trofasthet.
35 (S) Jag ska inte bryta mitt förbund,
det mina läppar har sagt
ska jag inte ändra.
36 (T) En gång för alla
har jag svurit vid min helighet,
jag sviker inte David:
37 (U) Hans ätt ska bestå för evigt
och hans tron som solen inför mig,
38 (V) den ska bestå som månen
i evigheters evighet.
Och vittnet i skyn är trofast." Sela
39 Men nu har du förkastat
och förskjutit din smorde.
40 Du har upplöst förbundet
med din tjänare,
du har vanärat hans krona
och kastat den till marken.
41 (W) Du har rivit alla hans murar
och lagt hans borgar i ruiner.
42 (X) Alla som passerar på vägen
plundrar honom,
han blir hånad av sina grannar.
43 Du lyfte hans motståndares
högra hand,
du lät hans fiender jubla.
44 Du lät hans skarpa svärd ge vika
och stödde honom inte i striden.
45 Du har gjort slut på hans glans
och slagit hans tron till jorden.
46 Du har förkortat
hans ungdoms dagar,
du har täckt honom med skam.
Sela
47 (Y) Hur länge, Herre,
ska du hålla dig helt dold?
Hur länge ska din vrede
brinna som eld?
48 (Z) Tänk på hur kort mitt liv är,
hur förgängliga[f] du skapat
alla människors barn.
49 Vem kan leva och slippa se döden,
vem kan rädda sin själ
från dödsrikets våld? Sela
50 (AA) Herre, var är dina nådegärningar
från förr
som du lovade David med ed
i din trofasthet?
51 Herre, tänk på dina tjänares[g] vanära,
vad jag bär inom mig
från de många folken,
52 hur dina fiender hånar, Herre,
hur de hånar din smordes fotspår.
53 Välsignad är Herren i evighet!
Amen, amen.
Jakob välsignar sina söner
49 (A) Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: ”Kom hit till mig, så ska jag tala om vad som ska hända er i kommande dagar. 2 Samla er och lyssna, ni Jakobs söner, hör på Israel, er far!
3 (B) Ruben, du är min förstfödde,
min kraft och min styrkas förstling,
främst i myndighet
och främst i makt.
4 (C) Du sjuder över som vatten,
du ska inte bli den främste,
för du besteg din fars bädd,
då vanhelgade du den.
Han besteg min säng!
5 (D) Simeon och Levi är bröder,
våldet är deras vapen.
6 (E) Min själ ska inte ta del i deras råd,
min själ ska inte umgås med dem,
för de dödade män i sin vrede
och stympade oxar i sitt övermod.
7 (F) Förbannad är deras vrede
som är så våldsam
och deras grymhet
som är så stor!
Jag ska dela upp dem i Jakob
och skingra dem i Israel.
8 (G) Juda, dig ska dina bröder prisa.[a]
Din hand ska gripa
dina fienders nacke,
din fars söner
ska buga sig för dig.
9 (H) Ett ungt lejon är Juda.
Du reser dig från rivet byte,
min son.
Han böjer sig, han lägger sig
som ett lejon, som en lejonhona –
vem vågar väcka honom?
10 (I) Spiran ska inte vika från Juda,
inte härskarstaven
från hans fötter,
förrän han som den tillhör[b] kommer
och folken lyder honom.
11 Han binder sin ungåsna
vid vinstocken,
sitt åsneföl vid den ädla rankan.
Han tvättar sina kläder i vin,
sin mantel i druvors blod.
12 Hans ögon är dunkla av vin,
hans tänder vita av mjölk.
13 (J) Sebulon ska bo vid havets strand
och bli en hamn för skepp.[c]
Sin sida ska han vända mot Sidon.
14 Isaskar är en stark åsna
som ligger i ro i sitt hägn.
15 Han såg att viloplatsen var god
och landet ljuvligt.
Då böjde han sin rygg
under bördor
och blev en arbetspliktig slav.
16 (K) Dan ska skaffa rätt[d] åt sitt folk
som en av Israels stammar.
17 Dan ska vara en orm på vägen,
en huggorm på stigen
som biter hästen i foten
så att ryttaren faller baklänges.
18 (L) Herre, jag väntar
på din frälsning!
19 Gad ska trängas av skaror[e]
och själv tränga dem in på hälarna.
20 (M) Från Asher kommer utsökta rätter,
han ska bjuda
på kungliga läckerheter.
22 Josef är ett ungt fruktträd,
ett ungt fruktträd vid källan.
Grenarna når upp över muren.
23 Bågskyttar oroar honom,
de skjuter mot honom
och ansätter honom.
24 Men hans båge förblir fast
och hans händer
och armar spänstiga
genom Jakobs Mäktige,
genom Herden, Israels Klippa,
25 (O) genom din fars Gud
som ska hjälpa dig,
genom den Allsmäktige
som ska välsigna dig
med välsignelser
från himlen därovan
välsignelser från djupet
som ruvar där nere,
välsignelser från bröst
och moderliv.
26 Din fars välsignelser når högt,
högre än mina fäders välsignelser,
till de eviga höjdernas härlighet.
De ska vara över Josefs huvud,
över hjässan på fursten
bland sina bröder.
27 (P) Benjamin är en glupsk varg.
På morgonen äter han sitt rov,
på kvällen fördelar han bytet.”
28 Alla dessa är Israels tolv stammar, och detta är vad deras far sade till dem. Han välsignade dem och gav åt var och en sin särskilda välsignelse.
Nattvarden och offermåltiderna
14 (A) Därför, mina älskade, fly avgudadyrkan! 15 Jag talar till förståndiga människor. Bedöm själva vad jag säger. 16 (B) Välsignelsens bägare[a] som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp? 17 (C) Eftersom brödet är ett, är vi som är många en enda kropp, för alla får vi del av ett och samma bröd. 18 (D) Se på det jordiska Israel. Har inte de som äter av offren del i altaret?
19 (E) Så vad menar jag? Att avgudaoffer betyder något eller att en avgud betyder något? 20 (F) Nej, men vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni ska ha gemenskap med de onda andarna. 21 (G) Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare.[b] Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord. 22 (H) Eller vill vi utmana Herren? Är vi starkare än han?
Samvetets frihet
23 (I) Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp. 24 (J) Ingen ska söka sitt eget bästa, utan den andres. 25 Ät allt som säljs på torget utan att ställa frågor för samvetets skull, 26 för jorden är Herrens med allt vad den rymmer.[c]
27 Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som sätts fram åt er utan att ställa frågor för samvetets skull. 28 (K) Men om någon skulle säga till er: "Det här är offerkött", avstå då från att äta av hänsyn till den som sade det och för samvetets skull.
29 (L) Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres. Varför ska min frihet dömas av en annans samvete? 30 (M) Om jag äter med tacksamhet, varför blir jag då kritiserad för något som jag tackar Gud för?
31 (N) Alltså: om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära. 32 (O) Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling. 33 (P) Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, för att de ska bli frälsta.
Kvinnan i församlingen
11 (Q) Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel.
En hednisk kvinnas tro
24 (A) Sedan gick han därifrån och kom till trakten runt Tyrus. Där gick han in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det, men det gick inte att hålla hemligt. 25 En kvinna vars dotter hade en oren ande fick höra om honom, och hon kom genast och föll ner för hans fötter. 26 Det var en grekisktalande kvinna av syrisk-fenicisk[a] härkomst. Hon bad att Jesus skulle driva ut den onda anden ur hennes dotter.
27 Jesus sade till henne: "Låt först[b] barnen få äta sig mätta. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." 28 Hon svarade honom: "Herre, även hundarna under bordet äter av barnens smulor." 29 Då sade han till henne: "För det svarets skull säger jag dig: Gå hem, den onda anden har lämnat din dotter." 30 Och hon gick hem och fann barnet liggande på sängen. Den onda anden var borta.
Jesus botar en dövstum
31 (B) Därefter lämnade han trakten runt Tyrus och gick över Sidon och sedan genom Dekapolisområdet till Galileiska sjön. 32 Man kom till honom med en som var döv och knappt kunde tala och bad att han skulle lägga handen på honom.
33 Då tog han honom åt sidan, bort från folket. Han stoppade fingrarna i hans öron, spottade och rörde vid hans tunga. 34 Sedan såg han upp mot himlen, suckade och sade: "Effata!" – det betyder: Öppna dig! 35 Genast öppnades hans öron och hans tunga löstes, och han talade tydligt och klart.
36 (C) Jesus förbjöd dem att tala om det för någon. Men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare berättade de. 37 (D) Och folk blev helt utom sig av häpnad och sade: "Allt han har gjort är gott[c]! Han får till och med de döva att höra och de stumma att tala."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation