Book of Common Prayer

Staden där folken föds på nytt

87 ^(A) En psalm, en sång av Koras söner.

FJÄRDE BOKEN

Guds evighet och vår förgänglighet

90 ^(A) En bön av gudsmannen Mose.

Evig är hans nåd

^27 (A) Så bodde Israel i landet Goshen i Egypten. De skaffade sig ägodelar och var fruktsamma och förökade sig mycket.

Jakobs sista önskan

²⁸ Jakob levde sjutton år^[a] i Egypten, och han blev hundrafyrtiosju år gammal.

^29 (B) När tiden närmade sig att Israel skulle dö, kallade han till sig sin son Josef och sade till honom: ”Om jag har funnit nåd för dina ögon, så lägg din hand under min höft och lova att visa mig kärlek och trofasthet så att du inte begraver mig i Egypten. ³⁰ När jag gått till vila hos mina fäder, för mig då ut ur Egypten och begrav mig i deras grav.” Han svarade: ”Jag ska göra som du säger.” ³¹ Men Jakob sade: ”Ge mig din ed!” Och han gav honom sin ed, och Israel tillbad böjd mot bäddens huvudände^[b].

Jakob välsignar Josef och hans söner

48 Efter en tid sade man till Josef: ”Din far är sjuk.” Då tog han med sig sina båda söner Manasse och Efraim. ² Och man sade till Jakob: ”Din son Josef har kommit till dig.”

Israel samlade då sina krafter och satte sig upp i sängen. ^3 (C) Han sade till Josef: ”Gud den Allsmäktige uppenbarade sig för mig i Luz i Kanaans land. Han välsignade mig ⁴ och sade till mig: Jag ska göra dig fruktsam och föröka dig och låta många folk komma från dig, och jag ska ge detta land åt dina efterkommande till egendom för evigt.

^5 (D) Dina båda söner, som föddes åt dig i Egyptens land innan jag kom hit till dig i Egypten, ska nu vara mina. Efraim och Manasse ska vara mina^[c] liksom Ruben och Simeon. ⁶ Men de barn som du får efter dem ska vara dina. De ska bära sina bröders namn i deras arvedel. ^7 (E) När jag kom från Paddan dog Rakel i Kanaans land under resan, när det ännu var ett stycke kvar till Efrata, och jag begravde henne där vid vägen till Efrata.” – Platsen heter nu Betlehem.

Varnande exempel

10 ^(A) Bröder, jag vill att ni ska veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet.^{[a] 2} Alla blev de döpta i molnskyn och havet till gemenskap med Mose.^{[b] 3 (B)} Alla åt de samma andliga mat^[c], ⁴ och alla drack de samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem^[d], och den klippan var Kristus.

^5 (C) Men de flesta av dem hade Gud inte behag till, utan de föll och låg utspridda i öknen. ^6 (D) Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att vi inte ska ha begär till det onda som de hade. ⁷ Bli inte heller avgudadyrkare som några av dem, som det står skrivet: Folket satte sig för att äta och dricka och reste sig för att roa sig.^{[e] 8} Vi ska inte heller begå sexuell synd som några av dem gjorde – på en enda dag föll tjugotretusen^[f]. ^9 (E) Och vi ska inte fresta Kristus som några av dem gjorde – de dödades av ormar. ¹⁰ Klaga inte heller som några av dem gjorde – de dödades av fördärvaren.^{[g] 11 (F)} Det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss.

^12 (G) Därför ska den som tror sig stå se till att han inte faller. ¹³ Ingen annan frestelse^[h] har drabbat er än vad människor får möta. Och Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut.

Guds bud eller människors stadgar

7 ^(A) Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades runt honom. ^2 (B) De hade sett att några av hans lärjungar åt^[a] med orena händer, alltså utan att ha tvättat dem. ³ Fariseerna och alla andra judar äter nämligen inte utan att först tvätta händerna med en handfull vatten^[b]. De håller fast vid de äldstes stadgar^[c]. ⁴ Och när de kommer från torget äter de inte utan att först ha tvättat sig^[d]. Det finns många andra traditioner som de håller fast vid, som att skölja bägare, kannor och kopparkärl^[e].

⁵ Fariseerna och de skriftlärda frågade honom: "Varför följer inte dina lärjungar de äldstes stadgar utan äter med orena händer?" ^6 (C) Han svarade dem: "Jesaja profeterade rätt om er, ni hycklare^[f]. Det står skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. ⁷ Deras vördnad för mig är meningslös, för lärorna de lär ut är människobud.^{[g] 8} Ni överger Guds bud och håller er till människors stadgar."

⁹ Han sade också till dem: "Ni upphäver skickligt Guds bud för att upprätthålla era egna stadgar. ^10 (D) Mose har sagt: Hedra din far och din mor, och: Den som förbannar sin far eller sin mor ska straffas med döden.^{[h] 11} Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Det du kunde fått som hjälp av mig låter jag i stället bli ’korban’, alltså en tempelgåva^[i], ¹² då tillåter ni inte längre att han gör något för sin far eller mor. ¹³ Ni upphäver Guds ord genom era stadgar som ni för vidare. Och ni gör många andra liknande saker."

^14 (E) Jesus kallade till sig folket igen och sade: "Lyssna på mig allihop och förstå: ^15 (F) Inget som går in i människan utifrån kan göra henne oren. Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren.^[j]"

^17 (G) När han hade lämnat folket och kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom om liknelsen. ¹⁸ Han svarade dem: "Så ni förstår inte heller? Inser ni inte att inget som går in i människan utifrån kan göra henne oren, ^19 (H) eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?" Därmed förklarade han all mat ren.^{[k] 20} Och han fortsatte: "Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren. ^21 (I) Inifrån, från människornas hjärtan, kommer de onda tankarna: sexuell omoral, stöld, mord, ²² äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, orgier, avund^[l], hädelse, högmod och dårskap. ²³ Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren."