Book of Common Prayer
Bön för Herrens vinstock
80 För körledaren, till "Liljorna".
Ett vittnesbörd, en psalm av Asaf.
2 (A) Lyssna, du Israels herde!
Du som leder Josef som en hjord,
du som tronar på keruberna,
visa dig i glans!
3 Väck upp din makt till att gå
framför Efraim och Benjamin
och Manasse,
och kom till vår frälsning.
4 (B) Gud, upprätta oss[a]!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
5 Herre Gud Sebaot,
hur länge ska din vrede ryka
mot ditt folks bön?
6 (C) Du har låtit dem äta tårars bröd
och dricka tårar i fullt mått.
7 (D) Du gör oss till ett stridsämne
för våra grannar,
och våra fiender hånar oss.
8 Gud Sebaot, upprätta oss!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
9 (E) Du hämtade en vinstock
från Egypten,
du fördrev hednafolk
och planterade den.
10 Du röjde plats för den,
och den slog rot
och uppfyllde landet.
11 Den täckte bergen med sin skugga
och Guds cedrar med sina grenar,
12 (F) den sträckte ut sina skott till havet
och sina knoppar till floden[b].
13 (G) Varför rev du dess mur
så att alla som passerar
kan plocka av den?
14 Vildsvin från skogen
frossar på den,
markens smådjur äter av den.
15 Gud Sebaot, kom tillbaka!
Blicka ner från himlen och se,
ta hand om denna vinstock!
16 (H) Skydda vad din högra hand
har planterat,
den son du har fostrat åt dig.
17 Den är bränd av eld och nerhuggen,
de går under inför din stränga blick.
18 Håll din hand över mannen
vid din högra sida,
den människoson
du har fostrat åt dig.
19 Då ska vi inte vika från dig.
Ge oss liv, och vi ska åkalla
ditt namn.
20 Herre Gud Sebaot, upprätta oss!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
David smörjs till kung
16 (A) Herren sade till Samuel: ”Hur länge tänker du sörja över Saul? Jag har förkastat honom som kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och ge dig av. Jag ska sända dig till betlehemiten Ishai, för jag har utsett en av hans söner åt mig till kung.” 2 Samuel svarade: ”Hur ska jag kunna gå dit? Om Saul får höra det dödar han mig.” Herren svarade: ”Ta med dig en kviga och säg: Jag har kommit för att offra åt Herren. 3 Sedan ska du bjuda in Ishai till offret[a], och då ska jag låta dig veta vad du ska göra så att du smörjer åt mig den jag visar dig.”
4 Samuel gjorde som Herren sade och kom till Betlehem. Men de äldste i staden blev förskräckta när de mötte honom och frågade: ”Kommer du med frid?” 5 (B) Han svarade: ”Ja, med frid. Jag har kommit för att offra åt Herren. Helga er och kom med mig till offret.” Och han helgade Ishai och hans söner och bjöd dem till offret.
6 (C) När de kom dit och han fick se Eliab,[b] tänkte han: ”Det är säkert Herrens smorde som står här inför Herren.” 7 (D) Men Herren sade till Samuel: ”Se inte på hans yttre och hans resliga gestalt. Jag har förkastat honom, för det går inte efter vad en människa ser. En människa ser det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat.”
8 Då kallade Ishai på Abinadab och lät honom gå fram inför Samuel. Men Samuel sade: ”Herren har inte utvalt honom heller.” 9 Då lät Ishai sin son Shamma gå fram, men Samuel sade: ”Herren har inte utvalt honom heller.” 10 På så sätt lät Ishai sju av sina söner gå fram inför Samuel. Men Samuel sade till Ishai: ”Herren har inte utvalt någon av dem.”
11 (E) Och han frågade honom: ”Är det här alla pojkar du har?” Han svarade: ”Den yngste är kvar, men han vaktar fåren[c].” Då sade Samuel till Ishai: ”Sänd bud och hämta honom, för vi sätter oss inte förrän han kommer hit.” 12 Ishai sände då bud och hämtade David.[d] Han hade röda kinder[e] och vackra ögon och såg bra ut. ”Gå fram och smörj honom”, sade Herren, ”för han är det.”
13 (F) Då tog Samuel sitt oljehorn och smorde[f] honom mitt ibland hans bröder. Och Herrens Ande kom över David från den dagen och framöver. Sedan bröt Samuel upp och gick till Rama.
Antikrist och antikristerna
18 (A) Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist ska komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av det förstår vi att den sista tiden är här.[a] 19 (B) De har gått ut från oss, men de hörde aldrig till oss. Hade de hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men det skulle visa sig att alla inte hör till oss.
20 (C) Ni har en smörjelse[b] från den Helige och ni har alla kunskap[c]. 21 (D) Jag har inte skrivit till er för att[d] ni inte känner sanningen, utan för att ni känner den och vet att[e] ingen lögn kommer från sanningen.
22 (E) Vem är lögnaren om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. 23 (F) Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern. 24 (G) Låt det ni har hört från början förbli i er. Om det ni hört från början förblir i er, kommer också ni att förbli i Sonen och i Fadern. 25 (H) Och detta är vad han själv har lovat oss: det eviga livet.
Herrens allmakt och nåd
33 (A) Jubla i Herren, ni rättfärdiga!
De ärligas lovsång är skön[a].
2 (B) Tacka Herren med harpa,
sjung hans lov
med tiosträngad lyra.
3 (C) Sjung till honom en ny sång,
spela vackert med jubelrop,
4 (D) för Herrens ord är rätt
och han är trofast i allt han gör.
5 (E) Han älskar rättfärdighet och rätt,
jorden är full av Herrens nåd.
6 (F) Himlen är skapad
genom Herrens ord,
hela dess här
genom hans muns ande.
7 (G) Han samlar havets vatten
som i en hög[b],
han lägger djupen
i förvaringsrum.
8 Hela jorden ska frukta Herren,
alla som bor i världen
ska bäva för honom,
9 (H) för han sade och det blev till,
han befallde och det stod där[c].
10 (I) Herren gör hednafolkens planer
om intet,
han gäckar folkens tankar.
11 (J) Men Herrens plan
består för evigt,
hans hjärtas tankar
från släkte till släkte.
12 (K) Saligt är det folk
som har Herren till sin Gud,
det folk han har utvalt
till sin arvedel.
13 Från himlen blickar Herren ner,
han ser alla människors barn,
14 (L) från sin boning betraktar han
alla som bor på jorden.
15 (M) Han formar alla deras hjärtan,
han förstår alla deras verk.
16 (N) En kung segrar inte
genom stor armé,
en hjälte räddar sig inte
genom stor styrka.
17 (O) En häst ger inget hopp om seger,
med all sin kraft räddar den inte.
18 (P) Men Herrens ögon ser till dem
som vördar honom,
till dem som hoppas på hans nåd,
19 (Q) för att rädda deras själ från döden
och hålla dem vid liv
i hungerns tid.
20 (R) Vår själ väntar på Herren,
han är vår hjälp
och vår sköld.
21 I honom gläder sig vårt hjärta,
vi förtröstar på hans heliga namn.
22 Låt din nåd vila över oss, Herre!
Vi sätter vårt hopp till dig.
Paulus tal till de äldste från Efesos
17 Från Miletos skickade han bud till Efesos och kallade till sig församlingens äldste. 18 (A) När de var framme hos honom sade han till dem: "Ni vet hur jag har levt hos er hela tiden, från första dagen jag kom till Asien. 19 Jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas intriger. 20 Jag har inte hållit tillbaka något som kunde vara till nytta för er, utan jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, 21 (B) och vittnat för både judar och greker om omvändelsen till Gud och tron på vår Herre Jesus.
22 (C) Och nu reser jag, bunden i anden, till Jerusalem utan att veta vad som ska möta mig där. 23 (D) Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig. 24 (E) Men jag anser inte mitt liv vara värt något för mig själv, bara jag får fullborda mitt lopp och den uppgift jag fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.
25 Och nu vet jag att ni aldrig mer kommer att se mitt ansikte, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för. 26 Därför betygar jag i dag för er att jag inte är skyldig till någons blod[a], 27 (F) för jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan.
28 (G) Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 29 (H) Jag vet att när jag lämnat er ska rovlystna vargar tränga in bland er, och de kommer inte att skona hjorden. 30 (I) Ja, bland er själva ska män träda fram som förvränger sanningen för att dra över lärjungarna på sin sida. 31 (J) Var därför vakna och kom ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, aldrig har slutat förmana var och en av er under tårar.
32 (K) Och nu överlämnar jag er åt Gud och hans nåderika ord, som har makt att bygga upp er och ge er arvet bland alla som helgats. 33 (L) Silver eller guld eller kläder har jag inte begärt av någon. 34 (M) Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov. 35 (N) I allt har jag visat er att man så ska arbeta[b] och ta hand om de svaga och komma ihåg de ord som Herren Jesus själv har sagt: Det är saligare att ge än att ta."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation