Book of Common Prayer
Klagan i djupaste nöd
88 (A) En sång, en psalm av Koras söner. För körledaren, till mahalát-leannót[a]. En vishetspsalm av esraiten Heman.[b]
2 (B) Herre, min frälsnings Gud,
dag och natt ropar jag till dig.
3 Låt min bön komma
inför ditt ansikte,
vänd ditt öra till mitt rop,
4 för min själ är mättad med lidanden
och mitt liv närmar sig dödsriket.
5 (C) Jag räknas bland dem
som går ner i graven,
jag är som en man utan livskraft.
6 (D) Jag är övergiven bland de döda,
likt de fallna som ligger i graven,
dem du inte längre tänker på
och som inte mer
är i dina händer.
7 (E) Du har sänkt mig längst ner i hålan,
ner i mörkret, ner i djupet.
8 (F) Din vrede vilar tung över mig,
alla dina böljor låter du
skölja över mig. Sela
9 (G) Du har fjärmat mina förtrogna
från mig,
du har gjort mig vidrig för dem,
fångad så att jag inte kommer ut.
10 (H) Mitt öga förtärs av lidande.
Herre, jag ropar till dig varje dag,
jag sträcker mina händer
mot dig.
11 (I) Gör du under för de döda,
kan skuggorna resa sig
och tacka dig? Sela
12 Förkunnar man din nåd i graven,
din trofasthet i avgrunden?
13 (J) Känner man dina under i mörkret,
din rättfärdighet i glömskans land?
14 (K) Men jag ropar till dig, Herre,
om morgonen möter dig min bön.
15 (L) Varför, Herre,
förkastar du min själ?
Varför döljer du
ditt ansikte för mig?
16 Plågad är jag och döende
från min ungdom,
jag bär förskräckelser från dig
och förtvivlar.
17 (M) Din vredes lågor sveper över mig,
dina fasor förgör mig.
18 Ständigt omsluter de mig
som vatten,
omringar mig helt och hållet.
19 (N) Mina nära och kära
har du fjärmat från mig.
I mina förtrognas ställe
har jag bara mörker.
Under den Högstes beskydd
91 (A) Den som sitter
under den Högstes beskydd
och vilar
under den Allsmäktiges skugga,
2 (B) han säger till Herren:
"Min tillflykt och min borg,
min Gud som jag litar på."
3 (C) Han ska rädda dig
från jägarens snara
och den härjande pesten.
4 (D) Med sina fjädrar täcker han dig,
under hans vingar
finner du tillflykt.
Hans trofasthet är sköld och skärm.
5 (E) Du ska inte frukta nattens fasor,
inte pilen som flyger om dagen,
6 inte pesten som smyger i mörkret
eller sjukdomen som härjar
mitt på dagen.
7 Tusen kan falla vid din sida,
tiotusen vid din högra sida,
men dig drabbar det inte.
8 (F) Du ska bara se det med egna ögon,
bevittna hur de gudlösa
får sitt straff.
9 (G) Du har sagt att Herren
är ditt skydd,
du har gjort den Högste
till din tillflykt.
10 (H) Inget ont ska drabba dig,
ingen plåga närma sig din hydda,
11 (I) för han ska befalla sina änglar
att bevara dig på alla dina vägar.
12 (J) De ska bära dig på sina händer
så att du inte stöter din fot
mot någon sten.
13 (K) Du ska gå fram
över lejon och huggormar,
trampa på unga lejon
och drakar[a].
14 "Han älskar[b] mig,
därför ska jag befria honom,
och jag ska beskydda honom
eftersom han känner mitt namn.
15 (L) Han ropar till mig
och jag svarar honom.
Jag är med honom i nöden,
jag ska rädda honom
och ge honom ära.
16 (M) Jag ska mätta honom med långt liv
och låta honom se min frälsning."
Glädje över Herrens gärningar
92 [c]En psalm, en sång för sabbatsdagen.
2 (N) Det är gott att tacka Herren
och att lovsjunga ditt namn,
du den Högste,
3 (O) att på morgonen förkunna din nåd
och om natten din trofasthet,
4 (P) med tiosträngad lyra och luta,
med klingande[d] toner på harpan.
5 (Q) Du gläder mig, Herre,
med dina gärningar,
jag jublar över dina händers verk.
6 (R) Hur stora är inte dina verk, Herre,
hur djupa dina tankar!
7 (S) En oförnuftig man förstår det inte,
dåren fattar det inte.
8 (T) När de gudlösa grönskar som gräs
och alla förbrytare blomstrar,
går de ändå mot evig
undergång.
9 (U) Men du, Herre,
är den Högste för evigt.
10 (V) Se dina fiender, Herre,
se, dina fiender ska förgås,
alla förbrytare skingras!
11 (W) Men mitt horn höjer du
som vildoxens,
jag är överöst med frisk olja.
12 (X) Mina ögon får se
mina förföljare falla,
mina öron får höra om de onda
som reste sig mot mig.
46 (A) Sedan sade Rebecka till Isak: ”Jag är trött på livet på grund av de hetitiska kvinnorna[a]. Om Jakob tar sig en hustru bland landets kvinnor, en hetitiska som dessa, vad ska jag då leva för?”
28 Då kallade Isak till sig Jakob och välsignade honom och sade till honom: ”Du ska inte ta någon av Kanaans döttrar till hustru. 2 (B) Bryt upp och bege dig till Paddan-Aram[b], till din morfar Betuels hus. Ta dig en hustru därifrån, någon av döttrarna till din morbror Laban. 3 Gud den Allsmäktige ska välsigna dig och göra dig fruktsam och föröka dig så att du blir många folk. 4 (C) Han ska ge Abrahams välsignelse åt dig och dina efterkommande, så att du får inta det land som Gud gav åt Abraham, det land där du nu bor som främling.”
Jakobs dröm i Betel
10 Jakob lämnade Beer-Sheba och begav sig mot Harran. 11 Han kom till en plats där han måste stanna över natten, eftersom solen hade gått ner. Och han tog en av stenarna på platsen för att ha under huvudet och lade sig att sova.
12 (A) Då hade han en dröm. Han såg en stege[a] rest på jorden. Den nådde ända upp till himlen, och Guds änglar steg upp och ner[b] på den. 13 Och se, Herren stod ovanför den[c] och sade: ”Jag är Herren, din far Abrahams Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger ska jag ge åt dig och dina efterkommande. 14 (B) Din avkomma ska bli som stoftet på jorden och du ska utbreda dig åt väster och öster, norr och söder. Genom dig och din avkomma ska jordens alla släkten bli välsignade[d]. 15 (C) Och se, jag är med dig och ska bevara dig vart du än går, och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska inte överge dig förrän jag har gjort vad jag lovat dig.”
16 När Jakob vaknade upp ur sömnen, sade han: ”Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte.” 17 (D) Han greps av fruktan och sade: ”Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, här är himlens port.” 18 (E) Tidigt på morgonen steg Jakob upp, och han tog stenen som han hade vilat sig mot och reste den till en stod[e] och hällde olja över den. 19 (F) Och han kallade platsen Betel[f]. Tidigare hette denna stad Luz.
20 Jakob gav ett löfte och sade: ”Om Gud är med mig och bevarar mig på denna resa som jag gör och ger mig bröd att äta och kläder att ta på mig, 21 och jag kommer tillbaka till min fars hus i frid, då ska Herren vara min Gud. 22 (G) Och stenen som jag har rest till en stod ska bli ett Guds hus, och av allt som du ger mig ska jag ge dig tionde.”
Den kristne och överheten
13 (A) Varje människa ska underordna sig den överhet hon har över sig. Det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är tillsatt av honom. 2 (B) Den som motsätter sig överheten går därför emot Guds ordning, och de som gör så drar domen över sig själva.
3 De styrande är ju inget hot mot dem som gör det goda, utan mot dem som gör det onda. Vill du slippa vara rädd för överheten? Gör då det goda, så får du beröm av den. 4 (C) Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda ska du vara rädd, för överheten bär inte svärdet utan orsak. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. 5 Därför måste man underordna sig, inte bara för straffets skull utan även för samvetets.
6 Det är också därför ni betalar skatt, för de styrande är Guds tjänare och ständigt verksamma för just den uppgiften. 7 (D) Ge alla vad ni är skyldiga dem: skatt åt den som ska ha skatt, tull åt den som ska ha tull, respekt åt den som ska ha respekt och heder åt den som ska ha heder.
8 (E) Var inte skyldiga någon något, utom i detta att älska varandra. Den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. 9 (F) Buden: Du ska inte begå äktenskapsbrott, Du ska inte mörda, Du ska inte stjäla, Du ska inte ha begär och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du ska älska din nästa som dig själv.[a] 10 (G) Kärleken gör inte sin nästa något ont. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse.
11 (H) Gör detta och tänk på tiden, att det är dags för er att vakna upp ur sömnen. Frälsningen är oss närmare nu än när vi kom till tro. 12 (I) Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss därför lägga bort mörkrets gärningar och ta på oss ljusets vapenrustning. 13 (J) Låt oss leva värdigt, som på dagen, inte med vilda fester och fylleri, inte med otukt och orgier, inte med strid och avund. 14 (K) Nej, iklä er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv.
33 (A) De svarade honom: "Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi ska bli fria?" 34 (B) Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Var och en som ägnar sig åt synd är syndens slav. 35 (C) Slaven är inte kvar i huset för alltid, men sonen är kvar för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte tar emot[a] mitt ord. 38 Jag talar vad jag sett hos min Far, ni gör vad ni har hört av er far."[b]
39 (D) De svarade honom: "Vår far är Abraham." Jesus sade: "Om ni vore Abrahams barn skulle ni göra Abrahams gärningar.[c] 40 Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört från Gud. Så gjorde inte Abraham. 41 Ni gör er fars gärningar." De svarade: "Vi är inte födda i äktenskapsbrott! Vi har bara en far, Gud."
42 (E) Jesus svarade: "Vore Gud er Far skulle ni älska mig, för jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. 43 Varför förstår ni inte vad jag säger? Därför att ni inte kan[d] höra mitt ord. 44 (F) Ni har djävulen till far och vill följa er fars begär. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, för det finns ingen sanning i honom. När han talar lögn talar han utifrån sig själv, för han är en lögnare och lögnens fader. 45 Men jag säger sanningen, och därför tror ni mig inte! 46 Vem av er kan visa att jag skulle ha syndat? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? 47 (G) Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation