Book of Common Prayer
Den evige Kungen
93 [a](A) Herren är kung!
Han är klädd i höghet,
Herren är klädd
och rustad med kraft.
Världen står fast,
den vacklar inte.
2 (B) Din tron står fast
sedan urminnes tid,
du är av evighet.
3 (C) Strömmarna höjer sig, Herre,
strömmarna höjer sin röst,
strömmarna höjer sitt dån.
4 (D) Men mäktig är Herren i höjden,
mer än bruset av väldiga vatten,
mer än havets mäktiga
bränningar.
5 (E) Dina vittnesbörd
är alltigenom sanna.
Helighet tillhör ditt hus, Herre,
för alltid.
Hela jordens Kung
96 (A) Sjung till Herren en ny sång,
sjung till Herren, hela jorden!
2 (B) Sjung till Herren, lova hans namn,
ropa ut hans frälsning
dag efter dag!
3 (C) Förkunna hans ära
bland hednafolken,
bland alla folk hans under!
4 (D) Stor är Herren och högt prisad,
värd att vörda mer än alla gudar.
5 (E) Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlen.
6 Majestät och härlighet
är inför hans ansikte,
makt och glans i hans helgedom.
7 (F) Ge åt Herren, ni folkens släkter,
ge åt Herren ära och makt!
8 (G) Ge åt Herren hans namns ära,
kom med gåvor till hans gårdar!
9 (H) Tillbe Herren i helig skrud,
bäva inför honom, hela jorden!
10 (I) Säg bland folken:
"Herren är kung,
världen står fast och vacklar inte.
Han ska döma folken med rättvisa."
11 (J) Himlen ska glädjas
och jorden fröjda sig,
havet ska brusa
med allt som fyller det.
12 (K) Marken ska jubla
med allt som den bär,
skogens alla träd
ska ropa av fröjd
13 (L) inför Herren, för han kommer,
han kommer för att döma jorden.
Han ska döma världen
med rättfärdighet
och folken med sin trofasthet.
Herrens godhet och hjälp
34 [a](A) Av David, när han spelade galen inför Abimelek[b], som drev bort honom så att han kom undan.
2 (B) Jag vill alltid prisa Herren,
hans lov ska ständigt
vara i min mun.
3 (C) Min själ ska vara stolt i Herren,
de ödmjuka ska höra det
och glädjas.
4 Lova Herren med mig,
låt oss upphöja hans namn
tillsammans!
5 (D) Jag sökte Herren
och han svarade mig,
han räddade mig
från allt som skrämde mig.
6 De som ser upp till honom
strålar av fröjd,
deras ansikten[c] behöver inte
rodna av skam.
7 Här är en plågad som ropade,
och Herren hörde honom
och frälste honom
ur all hans nöd.
8 (E) Herrens ängel vakar
runt dem som vördar honom,
och han befriar dem.
9 (F) Smaka och se att Herren är god!
Salig är den som flyr till honom.
10 (G) Vörda Herren, ni hans heliga,
för de som vördar honom
saknar ingenting.
11 (H) Unga lejon lider nöd och hungrar,
men de som söker Herren
saknar inget gott.
12 Kom, barn, lyssna till mig!
Jag ska lära er att vörda Herren.
13 (I) Är du en människa
som älskar livet
och vill se goda dagar?
14 (J) Vakta då din tunga
från det som är ont,
dina läppar från att tala svek.
15 (K) Undvik det onda och gör det goda,
sök friden och följ den.
16 (L) Herrens ögon är vända
till de rättfärdiga
och hans öron till deras rop.
17 (M) Men Herrens ansikte
är emot dem som gör det onda,
för att utplåna minnet av dem
från jorden.
18 (N) De rättfärdiga ropar
och Herren hör,
han räddar dem ur all deras nöd.
19 (O) Herren är nära dem
som har ett förkrossat hjärta
och frälser dem
som har en bedrövad ande.
20 (P) Mycket får den rättfärdige lida,
men Herren räddar honom ur allt.
21 (Q) Han bevarar alla hans ben,
inte ett enda av dem ska krossas.[d]
22 Ondskan blir den gudlöses död,
och de som hatar den rättfärdige
ska stå med skuld.
23 (R) Men Herren friköper
sina tjänares själar,
och ingen som flyr till honom
ska stå med skuld.
50 Då sade Laban och Betuel: ”Detta är från Herren. Vi kan inte säga någonting till dig, varken ont eller gott. 51 Se, där står Rebecka framför dig. Ta med henne och gå, så att hon kan bli hustru åt din herres son som Herren har sagt.” 52 När Abrahams tjänare hörde det, föll han ner på marken inför Herren. 53 Sedan tog tjänaren fram silversmycken, guldsmycken och kläder och gav till Rebecka. Han gav också hennes bror och mor dyrbara gåvor. 54 Och han och hans följeslagare åt och drack och stannade sedan över natten.
Men på morgonen när de hade stigit upp, sade han: ”Låt mig nu fara till min herre.” 55 Men både Rebeckas bror och hennes mor sade: ”Låt flickan stanna hos oss några dagar, tio eller så. Sedan kan du fara.” 56 Men han svarade dem: ”Håll mig inte kvar när Herren nu har gjort min resa framgångsrik. Låt mig gå. Jag vill resa hem till min herre.”
57 Då sade de: ”Vi kallar hit flickan och frågar henne själv.” 58 De kallade till sig Rebecka och frågade henne: ”Vill du följa med den här mannen?” Hon svarade: ”Ja.” 59 (A) Då lät de sin syster Rebecka och hennes amma resa med Abrahams tjänare och hans män. 60 (B) Och de välsignade Rebecka och sade till henne:
”Av dig, vår syster, ska komma
tusen gånger tiotusen.
Din avkomma ska inta
sina fienders portar!”
61 Så bröt Rebecka upp med sina tjänsteflickor. De red på kamelerna och följde med mannen. Och tjänaren tog med sig Rebecka och reste sin väg.
62 (C) Isak hade just kommit tillbaka från Beer-Lahaj-Roi, för han bodde i Negev. 63 Mot kvällen när han gick och funderade ute på fältet, såg han upp och fick se kameler komma. 64 När Rebecka lyfte blicken fick hon se Isak. Hon steg ner från kamelen 65 och frågade tjänaren: ”Vem är den mannen som kommer emot oss på fältet?” Tjänaren svarade ”Det är min herre.” Då tog hon sin slöja[a] och dolde sig. 66 Tjänaren berättade för Isak om allt han hade gjort. 67 (D) Sedan förde Isak in henne i sin mor Saras tält, och han tog Rebecka till sig. Hon blev hans hustru och han älskade henne. Så blev Isak tröstad i sorgen efter sin mor.
14 (A) Påminn om detta och uppmana dem allvarligt inför Gud att inte strida om ord. Det gör ingen nytta utan bryter bara ner dem som lyssnar. 15 Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, som en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar[a] sanningens ord.
16 (B) Men oandligt, tomt prat ska du akta dig för. De som ägnar sig åt sådant kommer att gå allt längre i ogudaktighet, 17 (C) och deras ord kommer att sprida sig som cancersvulster[b]. Till dem hör Hymeneus[c] och Filetus, 18 (D) som har kommit bort från sanningen. De vänder upp och ner på tron för vissa när de säger att uppståndelsen redan har ägt rum. 19 Men Guds fasta grund består och har detta sigill[d]: Herren känner de sina, och: Var och en som åkallar Herrens namn ska hålla sig borta från orättfärdighet.
20 (E) Men i ett stort hus finns det inte bara kärl av guld och silver utan också av trä och lera, några till hedrande ändamål och andra till mindre hedrande. 21 (F) Den som nu renar sig från dessa[e] blir ett kärl till hedrande ändamål, helgat, användbart för sin herre och redo för varje god gärning.
Jesus välsignar barnen
13 (A) Man bar fram små barn till Jesus för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. 14 När Jesus såg det, blev han upprörd och sade till dem: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de. 15 (B) Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in." 16 Och han tog upp dem i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.
Jesus och den rike mannen
17 (C) När Jesus skulle vandra vidare, sprang det fram en man som föll på knä för honom och frågade: "Gode Mästare! Vad ska jag göra för att få evigt liv?" 18 Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. 19 (D) Buden kan du: Du ska inte mörda. Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt. Du ska inte ta ifrån någon det som är hans. Hedra din far och din mor."[a]
20 Mannen sade: "Mästare, allt det har jag hållit sedan jag var ung[b]." 21 (E) Jesus såg på honom med kärlek och sade: "Ett saknar du. Gå och sälj allt du äger och ge till de fattiga, så kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." 22 Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad bort, för han ägde mycket.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation