Book of Common Prayer

Tacksamhet för Herrens hjälp

Herrens storhet och godhet

145 ^[a][b]En lovsång av David.

17 Ahitofel sade till Absalom: ”Låt mig välja ut tolvtusen män, så ska jag bryta upp och förfölja David i natt. ² Jag ska överfalla honom medan han är utmattad och modlös och slå honom med skräck, och allt hans folk kommer då att fly. Bara kungen ska jag döda. ³ Allt folket ska jag föra tillbaka till dig. När alla återvänt utom mannen du söker, ska hela folket få frid.” ⁴ Det förslaget gillade Absalom och Israels alla äldste.

Hushajs råd

^5 (A) Men Absalom sade: ”Kalla också hit arkiten Hushaj och låt oss höra vad han har att säga.” ⁶ När Hushaj kom in till Absalom, sade Absalom till honom: ”Det här rådet har Ahitofel gett. Ska vi göra som han säger? Om inte, vad tycker du?” ^7 (B) Hushaj svarade Absalom: ”Det är inget bra råd som Ahitofel har gett den här gången.” ⁸ Han fortsatte: ”Du känner din far och hans män, de är hjältar och rasande som en björnhona som förlorat sina ungar ute på marken. Din far är en krigare och han vilar inte med sitt folk under natten. ⁹ Han har nu gömt sig i någon håla eller på något annat ställe. Om några här skulle falla redan i det första anfallet, skulle alla som fick höra det säga: Absaloms folk har lidit nederlag. ¹⁰ Då skulle även den tappraste, med hjärta som ett lejon, helt tappa modet. För hela Israel vet att din far är en hjälte och att de som följer honom är tappra män.

^11 (C) Därför är nu mitt råd att du låter hela Israel från Dan till Beer-Sheba samlas till dig, talrika som sanden vid havet, och att du själv också går ut i striden. ¹² När vi då stöter på honom var han än finns, ska vi slå ner på honom som daggen faller över marken. Och inte en enda ska bli kvar, varken han själv eller någon av de män som är med honom. ¹³ Om han drar sig tillbaka in i någon stad, ska hela Israel kasta linor omkring den staden och dra ner den i dalen tills inte minsta lilla sten finns kvar av den.” ^14 (D) Då sade Absalom och alla Israels män: ”Arkiten Hushajs råd är bättre än Ahitofels råd.” Det var Herren som hade ordnat det så att Ahitofels goda råd gjordes om intet, för att Herren skulle bringa olycka över Absalom.

Hushaj låter varna David

¹⁵ Hushaj sade till prästerna Sadok och Ebjatar: ”Det och det rådet har Ahitofel gett Absalom och de äldste i Israel, men jag har gett det och det rådet. ¹⁶ Sänd nu genast bud och säg till David: Stanna inte över natten vid vadställena i öknen utan gå över, så att inte kungen och allt hans folk blir utplånade.”

^17 (E) Jonatan och Ahimaas höll till vid Rogelskällan^[a]. En tjänstekvinna gick med bud till dem, och sedan brukade de själva gå med budskapet till kung David, eftersom de inte kunde gå in i staden och visa sig där. ¹⁸ Men en pojke fick se dem och berättade det för Absalom. Då skyndade sig de båda i väg till Bahurim och gick in till en man som hade en brunn på sin gård. Där steg de ner.

^19 (F) Hans hustru tog ett skynke och bredde ut det över brunnsöppningen och strödde gryn ovanpå så att ingen kunde märka något. ²⁰ När Absaloms tjänare kom in i huset till kvinnan och frågade efter Ahimaas och Jonatan, svarade hon dem: ”De gick över bäcken.” Sedan de sökt efter dem men inte funnit dem, återvände de till Jerusalem.

²¹ När de hade gett sig av, kom männen upp ur brunnen och gick med sitt budskap till kung David. De sade till honom: ”Bryt upp och skynda er över vattnet, för det och det rådet har Ahitofel gett angående er.” ²² Då bröt David upp med allt folket han hade hos sig och gick över Jordan. När det ljusnade saknades inte en enda, utan alla hade kommit över Jordan.

²³ När Ahitofel såg att hans råd inte följdes, sadlade han sin åsna och bröt upp och återvände hem till sin stad. Sedan han hade ordnat med sitt hus hängde han sig. Så dog han och blev begravd i sin fars grav.

⁶ Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.^{[a] 7 (A)} Därför ska ni veta att de som har tron, de är Abrahams barn.

⁸ Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro och gav i förväg detta glädjebud till Abraham: I dig ska alla folk bli välsignade. ^{[b] 9} Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.

¹⁰ Men de som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Förbannad är den som inte håller fast vid allt som står skrivet i lagens bok och gör därefter.^{[c] 11} Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige ska leva av tro.^{[d] 12} Men lagen säger inte "av tro", utan att den som följer dessa bud ska leva genom dem.^{[e] 13 (B)} Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att bli en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.^{[f] 14 (C)} Så skulle välsignelsen som Abraham fått komma till hedningarna i Jesus Kristus, så att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.

³⁰ Jag kan inte göra något av mig själv, jag dömer efter det jag hör. Och min dom är rättvis, för jag söker inte min egen vilja utan hans som har sänt mig.

³¹ Om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd inte giltigt. ^32 (A) Det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. ^33 (B) Ni har skickat bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. ³⁴ Jag tar inte emot en människas vittnesbörd, men jag säger det här för att ni ska bli frälsta. ³⁵ Han var en lampa som brann och lyste, och för en tid ville ni glädja er i hans ljus.

^36 (C) Själv har jag ett vittnesbörd som är större än det Johannes gav. De verk som Fadern har gett mig att fullborda, just de verk som jag utför, de vittnar om att Fadern har sänt mig. ^37 (D) Fadern som sänt mig har vittnat om mig. Ni har varken hört hans röst eller sett hans gestalt, ³⁸ och hans ord lever inte kvar i er eftersom ni inte tror på den som han har sänt. ^39 (E) Ni forskar i Skrifterna^[a], för ni tror att ni har evigt liv i dem. Det är just de som vittnar om mig, ⁴⁰ men ni vill inte komma till mig för att få liv.

⁴¹ Jag tar inte emot ära från människor. ⁴² Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er. ⁴³ Jag har kommit i min Fars namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn tar ni emot honom. ^44 (F) Hur ska ni kunna tro, när ni tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden?

⁴⁵ Men tro inte att jag kommer att anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. ^46 (G) Hade ni trott Mose skulle ni tro på mig, för det var om mig han skrev. ⁴⁷ Men om ni inte tror hans skrifter, hur ska ni då kunna tro mina ord?"