Book of Common Prayer
Förlåt mig mina synder
25 Till dig, Herre, sätter jag mitt hopp.
2 Lämna mig inte i sticket, Herre, för jag litar på dig! Låt inte mina fiender lyckas i sina uppsåt! Låt dem inte triumfera över mig!
3 Jag vet att ingen som tror på Gud någonsin behöver skämmas. Men alla som sviker dig ska stå där med sin skam.
4 Herre, visa mig vad jag ska göra! Låt mig förstå vilken väg jag ska gå!
5 Led mig och undervisa mig, för du är en Gud som räddar mig! Det är bara på dig jag kan hoppas!
6-7 Herre, tänk på att du förr har visat mig din godhet och kärlek, förlåt mig för att jag syndade i min ungdom.
8 Herren är god, och alla de som har gått vilse undervisar han med glädje om den rätta vägen.
9 Han undervisar de ödmjuka om sin väg.
10 Med trofasthet och kärlek leder han alla som lyder hans befallningar.
11 Men Herre, vad ska jag göra med mina synder! De är alltför många! Förlåt mig, för ditt namns skull!
12 Var finns den människa som fruktar Herren? Gud kommer att undervisa henne om vilken väg hon ska välja.
13 Hon ska få välsignelse och lycka, och hennes barn ska ärva landet.
14 Herren är vän med dem som fruktar honom, och de får insyn i hans hemligheter.
15 Jag ser alltid upp till Herren och väntar på hans hjälp, för bara han kan rädda mig ur fällorna.
16 Kom, Herre, och visa mig din barmhärtighet, för jag känner mig hjälplös, nertyngd och ensam!
17 Min ångest blir allt värre. Befria mig från denna börda!
18 Se hur jag lider och se vilket elände jag har! Förlåt mig alla mina synder!
19 Se hur många fiender jag har och hur våldsamt de hatar mig!
20 Rädda mitt liv undan dem! Låt ingen säga att jag i onödan har litat på dig!
21 Låt godhet och ärlighet bli mina livvakter, för mitt hopp står till dig.
22 O, Gud, befria Israel från alla dess svårigheter.
Herren både dömer och räddar
1-2 Herre, jag vill prisa dig av allt mitt hjärta och berätta om alla dina under.
3 Jag är glad, och jag jublar inför dig. Jag vill sjunga en lovsång till dig, du den Högste, som är Gud över alla gudar.
4 Mina fiender drar sig tillbaka och faller ner döda när du visar dig.
5 Du har försvarat mig och min sak som en rättvis domare.
6 Du har varnat folken och gjort slut på de ogudaktiga och utplånat deras namn för all framtid.
7 Mina fiender är dömda för evigt. Herren kommer att utplåna deras städer, ja, man ska inte ens komma ihåg dem.
8-9 Men Herren kommer att leva för all framtid. Han sitter på sin tron för att med rättvisa döma folken i världen.
10 Alla som är förtryckta får komma till honom. Han räddar dem i deras svårigheter.
11 Alla som känner ditt namn, Herre, räknar med din hjälp, för du har ännu aldrig övergett dem som litar på dig.
12 Sjung din lovsång till Gud, han som bor i Jerusalem! Berätta för världen vad han har gjort!
13 Han lyssnar noga till dem som ropar till honom om rättvisa, och han hämnas mord. Han bryr sig om människor i svårigheter, när de ropar till honom om hjälp.
14 Herre, förbarma dig över mig! Se hur jag får lida, därför att mina fiender hatar mig! Herre, rädda mig från döden
15 så att jag kan prisa dig öppet inför allt folk i Jerusalem och vara glad över att du har räddat mig!
16 Folken faller i de gravar de grävt åt andra, och den fälla de har gillrat slår igen över dem själva.
17 Herren är känd för att han fångar de ogudaktiga i deras egna snaror!
18 De ogudaktiga ska skickas bort till dödsriket. Detta öde väntar alla som har glömt Herren.
19 De fattiga ska inte glömmas bort, och de förtrycktas hopp ska inte grusas.
20 Grip in, Herre! Döm och straffa folken! Låt dem inte triumfera!
21 Sätt folken på plats, och låt dem darra av fruktan tills de förstår att de inte är något annat än maktlösa människor!
Vem får komma till Gud
15 Herre, vem får fly till ditt tempel uppe på ditt heliga berg?
2 Jo, den som lever ett oklanderligt liv och alltid är uppriktig och talar sanning.
3 Den som vägrar att förtala andra, den som inte lyssnar till skvaller och aldrig skadar sin medmänniska.
4 Den som inte är vän med dem som Gud hatar. Den som håller sina löften även om det skulle ruinera honom.
5 Den som inte lånar ut pengar till ockerränta och vägrar att vittna mot de oskyldiga, trots de mutor som erbjuds honom. Den som lever så kommer inte att falla.
19 det trädet är Ers Majestät själv: Du har vuxit dig så stark och mäktig att din makt når ända upp till himlen, och du regerar över hela världen.
20 Sedan såg Ers Majestät hur Guds ängel kom ner från himlen och sa: 'Hugg ner trädet och förstör det, men lämna stubben och rötterna kvar i jorden, och bind fast den med en kedja av järn och koppar. Låt honom bli våt av himlens dagg! Under sju år ska han äta gräs tillsammans med markens djur.'
21 Detta är tolkningen: Den högste Guden har beslutat
22 att ditt folk ska driva ut dig ur ditt palats. Du ska bo på marken som ett djur och äta gräs som en oxe, och din rygg ska bli våt av dagg. Så ska det vara under sju år, tills du har lärt dig att den högste Guden regerar över människors riken och ger makt åt den han vill.
23 Men stubben och rötterna rycktes inte upp och förstördes! Det betyder att du ska få tillbaka ditt rike igen, när du har lärt dig att det är himlen som regerar.
24 Jag önskar att Ers Majestät ville lyda mitt råd och sluta att synda! Gör det som du vet är rätt! Var barmhärtig mot de fattiga! Då kanske Gud kan fortsätta att ge dig framgång!
25 Allt som Daniel sagt slog in.
26 Tolv månader efter drömmen gick Nebukadnessar omkring på taket till det kungliga palatset i Babylon
27 och sa för sig själv: I egen kraft har jag lyckats bygga denna vackra stad. Den är huvudstad i mitt rike, och detta är mitt kungliga residens.
19 Då vet vi säkert att vi är på Guds sida, och våra samveten kommer att vara rena, till och med när vi står inför Herren.
20 Men även om samvetet skulle döma oss så vet vi att Herren känner oss bättre än vårt samvete och vet allt om oss.
21 Men, älskade vänner, om våra samveten är rena, kan vi med lugn och förtröstan komma till Herren
22 och få vad vi än ber om, därför att vi lyder honom och gör det som gläder honom.
23 Och detta är vad Gud säger att vi måste göra: tro på hans Son Jesus Kristus och älska varandra så som han har lärt oss.
24 De som gör vad Gud säger, lever i gemenskap med honom och han med dem. Vi vet att detta är sant, därför att den helige Ande, som han har gett oss, talar om det för oss.
Lär er skilja mellan sann och falsk lära
4 Älskade vänner, tro inte på allt ni hör bara därför att någon säger att det är ett budskap från Gud. Pröva det först för att se om det verkligen är så. Det finns nämligen många falska profeter runt om i världen.
2 Man kan nämligen avgöra om deras budskap kommer från den helige Ande eller ej, genom att kontrollera att de verkligen tror att Jesus Kristus, Guds Son, blev människa med en mänsklig kropp? Om de gör det, är deras budskap från Gud.
3 Om de inte gör det, kommer inte budskapet från Gud utan från den Antikrist som ni vet ska komma och som är emot Kristus. Hans fientliga inställning till Kristus är redan spridd i världen.
4 Kära vänner, ni tillhör Gud och har redan vunnit er kamp mot dem som är emot Kristus, för den Ande som finns i er är starkare än den ande som finns i denna ogudaktiga värld.
5 De falska profeterna talar med denna världens ande, och därför lyssnar de som tillhör världen med uppmärksamhet till dem.
6 Men vi är Guds barn. De som vandrar med Gud och känner honom lyssnar till oss. De andra gör det inte. Detta är ett annat sätt att ta reda på om ett budskap verkligen är från Gud, för om det är det, lyssnar inte världen till det.
Jesus beger sig till Galileen för att predika
14 Sedan återvände Jesus till Galileen fylld med den helige Andes kraft. Snart talade man om honom överallt,
15 och alla berömde honom för hans predikningar i synagogorna.
Jesus blir inte accepterad i Nasaret
16 När han kom till staden Nasaret där han hade växt upp, gick han på lördagen som vanligt till synagogan. Där reste han sig upp för att läsa från Skriften.
17 Man räckte då fram profeten Jesajas bok åt honom. Han öppnade den och fann det ställe där det står:
18-19 Herrens Ande är över mig. Han har utvalt mig att komma med ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig för att ge de fångna frihet, de blinda sin syn, och för att befria de förtryckta och utropa ett frihetens år från Herren.
20 Han lade sedan ihop boken och lämnade den till tjänaren och satte sig ner. Alla väntade nu med spänning på vad han skulle säga.
21 Då sa han: I dag har dessa Skriftens ord gått i uppfyllelse inför alla.
22 Och alla som lyssnade kunde stämma in i det han sa. De förvånade sig över hans tal som gjorde sådant intryck. Man kan knappast tro att det är Josefs son, sa de till varandra.
23 Då sa han till dem: Snart påminner ni mig nog om ordspråket: 'Läkare, bota dig själv!' I Kafarnaum, gjorde du stora under. Visa nu också här i din hemstad vad du kan.
24 Men jag vet att ingen profet blir accepterad i sin egen hemstad.
25-26 Kommer ni inte ihåg hur profeten Elia hjälpte änkan i Sarefat nära Sidon genom att göra ett under? Det fanns många judiska änkor som behövde hjälp just då. Det hade ju inte regnat på tre och ett halvt år, och det var hungersnöd i landet. Ändå sändes inte Elia till dem.
27 Eller tänk på profeten Elisa, som hellre botade syriern Naaman än de många judiska spetälska som behövde hjälp.
28 Människorna i synagogan blev rasande när de hörde detta.
29 De rusade på honom och hotade honom, och de drev honom ut ur staden ända till kanten av det berg som den var byggd på för att knuffa honom utför klippan.
30 Men han gick rakt igenom folkmassan och lämnade dem.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®