Book of Common Prayer
Herren är min lycka
16 Skydda mig, Gud, för du är min räddning och min tillflykt.
2 Jag sa till Herren: Du är min Herre, och allt gott kommer från dig.
3 Min största lycka är att vara tillsammans med människor som gör din vilja, för de är de verkligt ädla människorna i landet.
4 Alla som väljer andra gudar kommer att dra olycka över sig. Jag tänker inte offra tillsammans med dem, och jag vill inte ens uttala deras gudars namn.
5 Herren själv är mitt arv, ja, mitt allt. Han ger mig allt jag behöver,
6 och min framtid ligger i hans händer. Vilket underbart arv!
7 Jag vill lova Herren, som ger mig råd och under natten talar till mitt samvete. Det är då Herren säger till mig vad jag ska göra.
8 Jag tänker alltid på honom, och eftersom han är så nära, behöver jag aldrig snubbla eller falla.
9 Mitt hjärta är fyllt av glädje, och jag får bo i trygghet, för du kommer inte att lämna mig bland de döda.
10 Du tänker inte tillåta att den som du älskar får ruttna i graven.
11 Du har låtit mig uppleva livets glädje och din egen underbara, eviga närvaro.
Jag är i nöd
17 Var rättvis mot mig, Herre! Jag har varit ärlig och gjort vad som är rätt. Lyssna därför till mitt innerliga rop och
2 frikänn mig! Du vet vad som är sant.
3 Du har prövat mig och genomskådat mina hemligaste tankar. Du har till och med kommit om natten och inte funnit något ont hos mig, och du vet att jag har talat sanning.
4 Jag har lytt dina bud och hållit mig borta från män som brukar våld.
5 Jag har alltid gått dina vägar.
6 Jag ber till dig, därför att jag vet att du ska svara mig, Gud! Ja, lyssna till mina ord.
7 Visa mig hur mycket du älskar mig, du som är en Frälsare för alla som söker din hjälp mot sina fiender!
8 Skydda mig som din ögonsten, göm mig under dina vingars skugga!
9 Mina fiender omger mig. De har mord i blicken.
10 De är skoningslösa och visar ingen medkänsla. Hör, hur de skryter!
11 Överallt omringar de mig och kan när som helst slå mig till marken.
12 De är som lejon, ivriga att slita sönder sitt byte, som unga lejon som ligger på lur och väntar på sitt tillfälle.
13-14 Herre, kom och gå emot mina fiender! Slå ner dem! Rädda mig från denna världens människor som har allt de behöver, dessa människor som du här i livet har överöst med dina rikedomar, så att också deras barn och barnbarn kan leva i överflöd.
15 Men min glädje beror inte på att jag är rik, utan på att jag inte gjort något orätt. Och när jag vaknar upp i himlen, kommer jag att vara mer än nöjd, för jag ska då få se dig ansikte mot ansikte.
En lovsång om natten
134 Kom och sjung lovsång till Herren, ni som tjänar honom i templet varje natt.
2 Lyft upp era händer i bön och prisa Herren i hans tempel.
3 Herren, som skapade himmel och jord, välsignar dig från berget Sion.
Herren är större än andra gudar
1-2 Halleluja! Prisa Herren, ja, låt hans folk prisa honom då de står på templets förgårdar.
3 Ja, prisa Herren, för han är god! Sjung om hans underbara namn,
4 för Herren har utvalt Jakobs efterlevande och gjort hela Israel till sin personliga egendom.
5 Jag vet hur stor Herren är, ja, han är mycket större än någon annan gud.
6 Han gör vad han vill både i himlen och på jorden och i de djupa haven.
7 Han låter molnen stiga upp vid horisonten, han sänder blixt och regn och han sänder ut stormvindarna från sina väldiga förråd.
8 I Egypten dödade han det äldsta barnet i varje familj och allt förstfött bland djuren.
9 Han utförde väldiga under och tecken inför Farao och hans folk.
10 Han besegrade många folk och utrotade mäktiga kungar,
11 Sihon, amoreernas kung, Og, Basans kung och Kanaans kungar.
12 Han gav deras länder som en gåva till sitt folk Israel.
13 Herre, ditt namn varar i evighet. Generation efter generation kommer att minnas dig.
14 Du kommer att se till att inget ont sker ditt folk och du förbarmar dig över alla som tillhör dig.
15 Andra folks gudar är bara föremål av guld och silver, som människor gjort med sina händer.
16 De har munnar som inte kan tala, och ögon som inte kan se.
17 De har öron som inte kan höra, och de kan inte ens andas.
18 Lika stela och döda som dessa gudar är, ska de som tillber dem bli.
19 Israel, prisa Herren! Ni Arons överstepräster, prisa hans namn!
20 Ni präster av Levis stam, prisa Herren! Prisa hans namn, alla ni som fruktar honom och litar på honom.
21 Prisa Herren på berget Sion, för där i Jerusalem står hans tempel. Prisa Herren! Halleluja!
Männen i den brinnande ugnen
3 Kung Nebukadnessar lät tillverka en guldstaty, som var trettio meter hög och tre meter bred och ställde upp den på Duraslätten i provinsen Babylon.
2 Sedan skickade han bud till furstar, landshövdingar, officerare, domare, skattmästare, rådgivare och lagmän i alla provinser i riket och inbjöd dem att komma till avtäckningen av statyn.
3 När de allesammans hade samlats och stod framför monumentet,
4 ropade en härold ut följande befallning från kungen:Folk från alla länder och av alla språkgrupper:
5 När ni hör ljudet av horn, flöjter, cittror, lyror och harpor ska ni falla ner och tillbe kung Nebukadnessars guldstaty.
6 Den som vägrar att göra det kommer omedelbart att kastas i den brinnande ugnen.
7 När orkestern började spela föll folk av alla nationaliteter ner och tillbad statyn.
8 Men några ämbetsmän gick till kungen och beskyllde en del judar för att ha vägrat att tillbe statyn. De sa:
9-10 Ers Majestät stiftade en lag att alla måste falla ner och tillbe guldstatyn så snart musiken hördes,
11 och du gav befallning om att den som vägrade skulle kastas i en brinnande ugn.
12 Men Sadrak, Mesak och Abed-Nego, några judar som du har tillsatt att förvalta Babylons furstendöme, har trotsat dig genom att vägra tjäna dina gudar och tillbe statyn.
13 Nebukadnessar blev då fruktansvärt arg och befallde att Sadrak, Mesak och Abed-Nego skulle föras fram till honom.
14 Är det sant, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, att ni vägrar att tjäna mina gudar och tillbe den guldstaty jag har rest? frågade kungen.
15 I så fall ska jag ge er en chans till. Om ni faller ner och tillber statyn nästa gång musiken hörs, är allt bra igen. Men om ni vägrar kommer ni att kastas i den brinnande ugnen ögonblickligen. Och vilken gud kan då rädda er ur min hand?
16 Sadrak, Mesak och Abed-Nego svarade: Kung Nebukadnessar, vi är inte alls bekymrade för vad som ska hända oss.
17 Ers Majestät ska veta att om vi blir kastade i den brinnande ugnen, är vår Gud mäktig att befria oss!
18 Men om han inte gör det, så kan vi ändå inte under några omständigheter tjäna dina gudar eller tillbe den guldstaty som du har låtit göra.
Vi är Guds barn
3 Se hur innerligt vår himmelske Far älskar oss. Han tillåter att vi kallas hans barn, och det är vi ju också. Tänk på vad det betyder! Men eftersom de flesta människor inte känner Gud, förstår de naturligtvis inte att vi är hans barn.
2 Ja, kära vänner, vi är redan Guds barn, här och nu, och vi kan inte ens föreställa oss hur det ska bli senare. Men vi vet att när han kommer, ska vi bli lika honom. Vi får se honom precis sådan som han är.
3 Alla som verkligen tror detta kommer att vara aktsamma om sin renhet, liksom Kristus är ren.
4 Men de som fortsätter att synda är emot Gud, för varje synd är emot Guds vilja.
5 Och ni vet att hans Son blev människa, för att han skulle kunna ta bort våra synder, och att det inte finns någon synd i honom.
6 Om vi håller oss nära honom och lyder honom, så syndar inte vi heller. Men de som fortsätter att synda borde inse att de egentligen aldrig har lärt känna honom och blivit hans.
7 Kära barn, låt inte någon lura er i fråga om detta! Om ni alltid gör vad som är gott, så är det därför att ni är goda, precis som han är god.
8 Men om ni fortsätter att synda, visar det att ni fortfarande tillhör Satan, som har syndat ända från början. Men Guds Son kom för att göra slut på djävulens gärningar.
9 Den person som har blivit född in i Guds familj kan inte fortsätta att synda, för Guds liv finns i honom. Det nya livet behärskar honom. Han har blivit född på nytt.
Vårt liv avslöjar oss
10 Nu kan vi alltså säga vem som är ett Guds barn och vem som tillhör Satan. Den som lever ett liv i synden och inte älskar sin bror visar att han inte tillhör Guds familj,
15 Alla väntade att Messias snart skulle komma, och de frågade Johannes om det möjligen var han.
16 Men Johannes svarade dem och sa: Jag döper bara med vatten, men snart kommer en som har mycket större makt än jag. Ja, jag är inte ens värd att vara hans slav. Han ska döpa er i den helige Andes eld.
17 Han ska skilja agnarna från vetet och samla vetet i sin lada. Men agnarna ska han kasta i en eld som aldrig slocknar.
18 Också på många andra sätt förmanade han folket och lät dem höra det glada budskapet.
Herodes sätter Johannes i fängelse
19-20 Men när Johannes offentligt kritiserat Herodes, fursten i Galileen, för hans förhållande med sin svägerska Herodias och för allt annat ont han gjort, satte Herodes Johannes i fängelse och lade så ytterligare en synd till sina övriga.
Johannes döper Jesus
21 En dag var Jesus med bland de många människor som Johannes döpte. När han hade blivit döpt och stod där och bad öppnades himlen.
22 Den helige Ande sänkte sig synligt ner över honom i form av en duva. Och en röst från himlen sa: Du är min älskade son, min utvalde.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®