Book of Common Prayer
Två sätt att leva.
1 Lyckliga är de som inte följer ogudaktiga människors råd eller är tillsammans med syndare som inte bryr sig om Gud.
2 De är i stället glada över att kunna göra det Gud vill. Dag och natt tänker de på hans lag och funderar över hur de bättre ska kunna följa den.
3 De är som träd som växer vid flodstranden. De bär god frukt och deras löv vissnar aldrig. De lyckas med allt de gör.
4 Men så är det inte för syndarna! De skingras som agnar för vinden.
5 De kan inte känna sig säkra på domens dag och ska inte få vara bland de rättfärdiga.
6 Herren vakar ständigt över alla gudfruktiga människors planer och vägar, men de gudlösa är på väg mot domen.
Guds utvalde kung
2 Varför gör folken uppror mot Herren? Och varför smider de planer, som inte leder någonstans?
2 De som har makten här i världen har kommit överens om att göra uppror mot Herren och hans Messias - den verklige makthavaren.
3 Kom, låt oss kasta av oss hans bojor, säger de, och befria oss från detta slaveri under Gud.
4 Men Gud i himlen ler! Han driver med dem och alla deras ynkliga planer.
5 Sedan varnar han dem och hans vrede skrämmer dem.
6 Han säger: Detta är den kung som jag har utvalt, och jag har själv satt honom på tronen i min heliga stad, Jerusalem.
7 Och kungen svarar: Jag ska göra det känt vad Gud har beslutat, för Herren har sagt till mig: 'Du är nu min son, och idag har jag blivit din Far.
8 Bara begär av mig och jag ska ge dig alla folk i hela världen.
9 Regera över dem med järnhand, ja, slå sönder dem som lerkrukor!'
10 Ni kungar och härskare på jorden, ta ert förnuft till fånga och lyssna innan det är för sent!
11 Underordna er Herren och erkänn hans makt. Gläd er även om ni bävar!
12 Fall ner inför hans son, innan hans vrede uppväcks och ni förgås! Jag varnar er - hans vrede kan snart upptändas. Men vilken glädje det blir för dem som söker skydd hos honom!
På flykt men ändå räddad
1-2 En psalm av David, när han flydde från sin son Absalom. Herre, överallt stöter jag på fiender. Det är många som försöker skada mig och
3 många som säger att Gud aldrig kommer att hjälpa mig.
4 Men du, Herre, är min sköld, min härlighet och mitt enda hopp. Bara du kan lyfta upp mitt huvud, som nu är nerböjt av skam.
5 Jag ropade till Herren, och han hörde mig från sitt tempel i Jerusalem.
6 Därför kan jag sova lugnt hela natten, för Herren vakar över mig.
7 Nu är jag inte längre rädd, trots att tusentals fiender har omringat mig.
8 Jag ropar till honom: Stå upp, Herre! Fräls mig, min Gud! Då kommer han att slå dem i ansiktet och slå ut deras tänder.
9 Ja, Herren lämnar oss aldrig i sticket. Han låter oss uppleva glädje och fred!
Gud beskyddar mig
1-2 Gud, du har alltid försvarat mig och gett mig rätt. Du har alltid tagit hand om mig i mina svårigheter. Hör mig nu än en gång, när jag ropar till dig! Var barmhärtig mot mig och hör min bön!
3 Herren Gud frågar: Ni människor, som har makten i landet, hur länge ska ni förolämpa mig och tillbe dessa löjliga avgudar, som inte kan göra någonting och som är helt och hållet falska?
4 Lägg märke till att Herren har utvalt de rättfärdiga åt sig. Därför kommer han att lyssna till mig och svara när jag ropar till honom.
5 Bäva inför Herren, och synda inte mot honom. Tänk på detta när du ligger tyst i din säng!
6 Lita på Herren, och bär fram de offer som han tycker om.
7 Många säger att det aldrig ska bli bättre för oss. Bevisa att de har fel, Herre, genom att låta ditt ansiktes ljus lysa över oss!
8 Trots deras rika skördar är den glädje vi fått mycket större än deras.
9 När jag lägger mig somnar jag lugnt, även om jag är ensam, för du, Herre, beskyddar mig.
Den som gräver en grop ...
1-2 Herre, min Gud, du måste rädda mig från mina förföljare!
3 Låt dem inte få kasta sig över mig som lejon och slita mig i stycken utan att någon räddar mig.
4 Det hade varit en annan sak om jag hade gjort något ont,
5 om jag utan orsak hade stulit från mina ovänner.
6 Då skulle det ha varit rätt av dig att låta mina fiender förgöra mig och trampa mig till marken och lämna mig livlös i smutsen.
7 Herre! Res dig i din vrede mot mina fiender! Vakna och kräv rättvisa av dem.
8-9 Samla alla människor runt omkring dig! Du är den som dömer folken och du dömer deras synder! Upprätta mig inför dem, för du vet att jag är oskyldig.
10 Herre, gör slut på all ondska och välsigna alla som tillber dig, för du är rättfärdig. Du ser rakt in i vårt inre, och du dömer våra tankar och planer.
11 Gud är min sköld, och han kommer att försvara mig. Han räddar dem som lever rätt och ärligt.
12 Gud är en rättvis domare som blir upprörd varje dag över de gudlösa.
13 Om de inte ändrar sig, kommer han att slipa sitt svärd och döda dem.Han har böjt sig ner och spänt sin båge,
14 och med detta dödande vapen avlossar han brinnande pilar.
15 Se hur onda människor hela tiden bara planerar att göra uppror. De tänker ut de mest raffinerade knep, som leder till lögn och bedrägeri.
16 De gräver djupa gropar för andra, men de faller själva i dem.
17 Låt olyckan de planerar för andra komma över dem själva! Ja, låt dem dö!
18 Jag vill tacka Herren, för han är rättvis. Ja, jag vill sjunga lovsånger till Herren, den Högste.
9 Men se upp mycket noga! Glöm aldrig bort vad ni har sett Gud göra för er! Hans under ska sätta djupa och bestående spår i era liv! Berätta för era barn och barnbarn om dem.
10 Kom särskilt ihåg den dag när ni stod inför Herren vid berget Horeb och han sa till mig: 'Kalla samman allt folket inför mig, så ska jag ge det instruktioner, så att det alltid har respekt för mig och lär sig att undervisa sina barn om mina lagar.'
11 Ni stod vid foten av berget, som brann av eld. Lågorna slog högt upp mot himlen, omgivna av svarta moln och ett väldigt mörker.
12 Och Herren talade till er från elden, och ni hörde vad han sa, fast ni inte såg honom.
13 Han tillkännagav de lagar ni måste följa, de tio budorden, och han skrev ner dem på två stentavlor.
14 Ja, det var då Herren befallde mig att lära er de lagar ni måste lyda när ni har gått över floden och in i det utlovade landet.
Paulus menar vad han säger
10 Jag, Paulus, vänder mig nu personligen till er i all ödmjukhet precis som Kristus själv skulle göra. Ändå säger en del av er: Paulus är modig när han skriver brev, men när han kommer hit vågar han inte öppna mun!
2 Jag hoppas att jag inte behöver visa er, när jag kommer, hur bestämd och skarp jag kan vara. Låt mig slippa det. Men jag drar mig naturligtvis inte för att gå emot dem som menar att jag styrs av mänskliga motiv.
3 Det är sant att jag är en vanlig svag, mänsklig varelse, men jag använder inte världsliga metoder för att vinna mina strider.
4 Jag använder Guds mäktiga vapen, inte sådana som människor har gjort, för att angripa djävulens befästningar.
5 Dessa vapen kan bryta ner varje högmodigt argument mot Gud och varje mur som byggs för att hindra människor att finna honom. Med dem kan jag ta varje upprorisk tanke hos människor till fånga och leda den tillbaka till Kristus, så att de inget högre önskar än att lyda honom.
6 Jag kommer att använda dessa vapen mot var och en som gör uppror sedan jag först använt dem mot er, och ni har kapitulerat för Kristus.
7 Problemet med er är att ni bara ser mig som en svag och kraftlös person, men ni ser inte under ytan. För om någon kan säga sig äga Kristi kraft och auktoritet så är det jag.
8 Det kan verka som om jag skryter mer än jag borde med min auktoritet över er. Men Herren har givit mig denna auktoritet för att hjälpa er, inte för att skada er, och jag kan stå för allt jag säger.
9 Jag säger detta, för att ni inte ska tro att jag bara vill skrämma er när jag tillrättavisar er i mina brev.
10 Bry er inte om hans brev, säger en del. Han använder sig av stora ord, men det är bara luft. När han kommer hit, ska ni få se att han inte är så märkvärdig. Han är heller ingen vidare talare!
11 Men när jag den här gången kommer till er kommer jag att vara lika sträng som i mina brev.
12 Missförstå mig nu inte. Jag vågar inte påstå att jag är lika framstående som dessa män, som har talat om för er hur bra de är! Problemet är att de bara jämför sig med varandra och har sig själva som måttstock. Vilken dumhet!
13 Vi skryter inte med en auktoritet som vi inte har. Vårt mål är att fullfölja den plan som Gud har för er, och denna plan innefattar samarbete med er.
14 Vi går inte för långt när vi påstår att vi har auktoritet över er, för vi var de första som kom till er med de goda nyheterna om Kristus.
15 Och vi försöker inte få beröm för det arbete som någon annan har gjort bland er. I stället önskar vi att er tro ska växa, och vårt arbete bland er utökas inom de gränser Gud fastställt.
16 Därefter ska vi predika de goda nyheterna för andra städer, som ligger längre bort än Korinth, och där ingen annan arbetar ännu. Då kommer det aldrig att kunna sägas att vi arbetar på någon annans åker.
17 Skriften säger: Den som vill berömma sig, ska bara berömma sig av vad Herren gjort.
18 När någon skryter om sig själv och hur bra han har gjort något, så betyder det inte så värst mycket. Men det är skillnad när Herren rekommenderar honom!
7-8 Rabbla inte upp samma bön gång på gång. Det gör de som inte känner Gud. De tror att bönen blir besvarad bara man använder många ord. Kom ihåg att er Far vet precis vad ni behöver, innan ni ens ber honom om det!
9 Be så här i stället:Vår Far i himlen, vi ärar ditt heliga namn.
10 Vi ber att ditt rike snart ska komma. Låt din vilja ske här på jorden, så som den sker i himlen.
11 Ge oss vår mat i dag som du brukar,
12 och förlåt oss våra synder liksom vi förlåter dem som syndar mot oss.
13 Led oss inte in i frestelser utan befria oss från den Onde. Amen.
14-15 Er himmelske Far kommer att förlåta er, om ni förlåter dem som syndar mot er. Och vägrar ni att förlåta dem, kommer inte han att förlåta er.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®