Book of Common Prayer

Har Gud inte hållit sitt ord

^1-2 I evighet ska jag sjunga om Herrens godhet! Unga och gamla ska få höra hur trofast du är.

³ Din kärlek och din trofasthet varar så länge himlen består.

^4-5 Herren Gud säger: Jag har under ed lovat min tjänare David att sätta hans ättlingar som kungar på hans tron, från och med nu och för all framtid!

⁶ Himlen ska prisa dina under, Herre. Hela skaran av änglar ska prisa dig för din trofasthet.

⁷ För vem i hela himlen kan jämföra sig med Gud? Inte ens de mäktigaste bland änglarna är som han.

⁸ I den himmelska rådsförsamlingen känner man bävan inför honom. Ja, alla fruktar honom.

⁹ Herre, du Gud över himmel och jord, var finns det någon så mäktig som du? Du är trofast i allt vad du gör.

¹⁰ Du härskar över haven. När vågorna rasar talar du, och det blir lugnt.

¹¹ Du har besegrat det högfärdiga Egypten och krossat det. Du har skingrat dina fiender med din kraft.

¹² Himlen och jorden tillhör dig, för allt detta har du skapat.

¹³ Du skapade norr och söder! Och berget Tabor och berget Hermon är glada för att du har skapat dem!

¹⁴ Din arm är väldig! Din hand är stark, och du lyfter den med makt.

^15-16 Ditt kungarike är grundat på rättvisans och rättfärdighetens pelare. I allt vad du gör visar du din kärlek och trofasthet. Lyckliga är de människor som jublar högt inför dig, de vandrar i din närvaros ljus.

¹⁷ De gläder sig dag för dag för de vet att man kan lita på dina löften.

¹⁸ Du är deras styrka. Genom din kärlek vinner de anseende och makt!

¹⁹ Ja, Herren själv är vår beskyddare, och han, Israels Helige, har gett oss vår kung.

²⁰ I en syn talade du för länge sedan till dina trogna tjänare och sa: Jag har utvalt en ung man bland folket till att bli kung.

²¹ Det är min tjänare David! Med helig olja har jag smort honom till kung.

²² Jag ska göra honom stark och mäktig.

²³ Hans fiender ska inte besegra honom. Inte heller ska de ogudaktiga människorna kunna störta honom.

²⁴ Jag ska slå ner hans motståndare framför ögonen på honom och utrota dem som hatar honom.

²⁵ Jag ska skydda honom och alltid välsigna honom, och därför att jag ger honom mitt stöd ska han bli mäktig.

²⁶ Hans rike ska sträcka sig från floden Eufrat till Medelhavet,

²⁷ och när han ber ska han säga: 'Du är min Gud, min Far och min frälsnings klippa.'

²⁸ Jag ska ge honom en förstfödd sons alla rättigheter och göra honom till den mäktigaste kungen på jorden.

²⁹ Jag ska älska honom i evighet och hålla mitt löfte till honom. Mitt förbund med honom kommer aldrig att ta slut.

³⁰ Hans kungasläkt ska aldrig dö ut, och en arvinge till honom ska alltid vara kung.

^31-33 Om hans barn inte lyder mina lagar och inte följer dem, och om de inte håller mina bud, kommer jag att straffa dem för deras trolöshet.

³⁴ Men jag ska aldrig sluta att älska David eller svika mitt löfte.

³⁵ Nej, jag ska inte bryta mitt förbund, och jag tänker inte ändra på ett enda ord av vad jag har sagt,

^36-37 för jag har lovat David - och en helig Gud kan aldrig ljuga - att hans ättlingar ska få regera till tidens slut.

³⁸ Hans tron ska bestå för all framtid liksom månen, mitt trofasta vittne i skyn!

³⁹ Varför har du då övergett mig? Varför är du så vred mot den som du har utvalt till kung?

⁴⁰ Har du upphävt ditt förbund med din tjänare? Du har ju kastat hans krona i smutsen.

⁴¹ Du har brutit ner murarna i den stad, som skyddade honom, och raserat varje borg som försvarade honom.

⁴² Alla som har kommit dit har plundrat honom och grannfolken har hånat honom.

⁴³ Du har låtit hans fiender segra, och de är glada.

⁴⁴ Du har gjort hans vapen obrukbara och vägrat hjälpa honom i striden.

⁴⁵ Du har gjort slut på hans härlighet som kung och vält omkull hans tron.

⁴⁶ Du har gjort honom gammal i förtid, ja, du har klätt honom i vanära.

⁴⁷ Herre, hur länge ska detta fortsätta? Ska du hålla dig gömd för mig i evighet? Hur länge kommer din vredes glöd att vara?

⁴⁸ Tänk på hur kort du har gjort människans livstid. Du har skapat henne till att leva ett flyktigt ögonblick.

⁴⁹ Ingen människa kan leva för evigt. Vem kan komma undan döden?

⁵⁰ Herre, var finns nu den kärlek du brukade bevisa mig? Var är den trohet du lovade David?

⁵¹ Herre, se hur alla människor föraktar din tjänare!

⁵² Dina fiender hånar mig, mig som du smorde till kung.

⁵³ Trots detta är Herren välsignad i evighet! Amen, ja, amen!

Herrens dom och Herrens nåd

63 Vem är det som kommer från Edom, från Bosra i blodstänkta kläder? Vem är han som i sin kungliga mantel går fram med en sådan kraft? Det är jag, Herren, som förkunnar din frälsning, Herren, den ende som har makt att frälsa!

² Varför är dina kläder så röda, som om du hade trampat en vinpress?

³ Jag har ensam trampat vinpressen. Ingen var där och hjälpte mig. I min vrede trampade jag ner mina fiender som druvor. Så gjorde jag slut på mina motståndare. Det är deras blod du ser på mina kläder.

⁴ Nu är tiden inne för mig att hämnas mitt folk och befria det från dess förtryckare.

⁵ Jag sökte efter någon som ville hjälpa dem, men fann ingen. Detta förvånade mig mycket. Därför fick jag utföra hämnden själv, utan att någon hjälpte mig.

⁶ Jag krossade hednafolken i min vrede och fick dem att falla till marken.

1 Från Paulus, Jesu Kristi budbärare, utsänd på uppdrag av Gud, vår Frälsare, och av Jesus Kristus, vår Herre och vårt enda hopp.

² Till Timotheos, du som är min egen son i tron på Herren. Jag hälsar dig med nåd och barmhärtighet och stor frid från Gud, vår Far, och Jesus Kristus, vår Herre.

Varning för falska läror

^3-4 Jag upprepar vad jag sa när jag reste till Makedonien. Stanna i Efesos och försök att stoppa de män som förkunnar falska läror. De måste sluta med att forska i sina meningslösa gudasagor och släktregister. Det leder inte till någonting och skapar bara problem och oenighet som hindrar människor från att acceptera Guds frälsningsplan, som grundar sig på tron.

⁵ Din undervisning ska leda fram till den sanna kärlek som kommer av ett rent samvete och en uppriktig tro.

⁶ Men dessa lärare, som uppträder med sådan självsäkerhet, har förlorat allt detta och ägnar sin tid till att prata strunt.

⁷ De vill bli berömda som lärare i Moses lag, men de har inte den minsta aning om vad den egentligen betyder.

⁸ Denna lag är god, när den tillämpas så som Gud har menat.

^9-11 Den skrevs inte i första hand för dem som rättar sig efter den utan för dem som i sin upproriskhet och i sitt förakt för lag och ordning överträder den. Den gäller kriminella och brottslingar, gudsförnekare och lögnare, dem som lever ut sina perversa drifter, mördare och utpressare och alla andra som handlar tvärtemot den sunda läran och de goda nyheterna från Gud som jag bär med mig.

Paulus uppdrag

¹² Jag är så tacksam till vår Herre Jesus Kristus, för att han har valt ut mig som en av sina budbärare och gett mig kraft att vara trogen mot honom,

¹³ trots att jag tidigare hånade honom och förföljde och angrep hans folk på alla sätt jag kunde. Men Gud var god mot mig, för jag visste inte vad jag gjorde, eftersom jag inte kände Kristus på den tiden.

¹⁴ Ja, så mycket kärlek mötte jag att jag började tro på honom och själv fylldes av den kärlek som finns hos Jesus Kristus.

¹⁵ Detta är verkligen sant, och jag önskar av hela mitt hjärta att alla ska förstå att Kristus kom hit till världen för att frälsa syndare. Och jag var den värste av dem allesammans!

¹⁶ Men Gud var barmhärtig mot mig för att Jesus Kristus som exempel skulle kunna visa alla vilket tålamod han har även med den störste syndare. På så sätt kan också andra förstå att de kan få evigt liv.

¹⁷ Äran tillhör Gud nu och i evighet. Han är evighetens kung, den osynlige, som aldrig dör. Han är den ende Guden! Amen.

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

11 När de närmade sig byarna Betfage och Betania som låg alldeles utanför Jerusalem vid Oljeberget, skickade Jesus två av sina lärjungar i förväg.

² Gå in i byn som ligger framför er, sa han till dem. När ni kommer fram dit, så får ni se en ung åsna stå bunden där, som ingen har ridit på än. Ta den och kom hit med den.

³ Och om någon frågar vad ni tänker göra med den så säg bara: 'Vår Mästare behöver den, men han kommer snart att lämna tillbaka den.'

^4-5 De två männen gav sig iväg och fann åsnan stå bunden på bygatan vid en husport. Medan de höll på att lösgöra den sa några som stod där: Vad tar ni er till med? Tänker ni ta åsnan?

⁶ De svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem ta den.

⁷ De ledde sedan den unga åsnan till Jesus, och lärjungarna lade sina mantlar på den och Jesus steg upp på den och red mot Jerusalem.

⁸ För att hylla honom lade många människor ut sina kläder som en matta framför honom och andra bredde ut gröna kvistar från träden.

⁹ Och både de och de som gick bakom Jesus ropade: Leve kungen! Må Herrens välsignelse vila över honom som nu kommer!

¹⁰ Välsignat är det rike som han för med sig, vår fader Davids rike. Gud bevare kungen!

¹¹ Sedan red han in i Jerusalem och gick in i templet. Där gick han runt och iakttog noga allt vad som försiggick. Men eftersom det redan var sent på eftermiddagen återvände han till Betania med de tolv lärjungarna.