Book of Common Prayer
Visa din makt och härlighet
1-2 Israels herde, du som leder Israel som en herde leder sin hjord! Gud, som tronar över keruberna, lyssna när jag ber! Visa din makt och härlighet!
3 Låt Efraim, Benjamin och Manasse se att du reser dig och räddar oss med din kraft.
4 Upprätta oss, o Gud! Se på oss i glädje och kärlek så att vi blir räddade!
5 Herre, du som är Gud över himmel och jord, hur länge ska du vara förargad på oss och förkasta våra böner?
6 Sorg och tårar har varit vår enda föda.
7 Du har gjort oss till åtlöje bland de folk som bor runt omkring oss. De skrattar åt oss.
8 Upprätta oss, o Gud. Se på oss i glädje och kärlek. Bara då blir vi räddade.
9 Du förde oss ut ur Egypten, som om vi hade varit en ömtålig vinstock, och du planterade oss på nytt i ett land från vilket du drivit bort alla främmande folk.
10 Du beredde marken och odlade den. Där slog vi rot och bredde ut oss.
11 Bergen täcktes med vår skugga. Vi var som stora cederträd,
12 som var utspridda över hela landet ända från Medelhavet till floden Eufrat.
13 Men nu har du brutit ner våra murar och lämnat oss utan skydd. Vem som helst som kommer förbi kan plundra oss.
14 Vildsvin från skogarna trampar ner våra marker, och vilda djur roffar åt sig mat från oss.
15 Kom tillbaka och välsigna oss, Gud, du som är Gud över himmel och jord. Se ner från himlen och ta hand om ditt vinträd!
16 Skydda vad du har planterat, denne son som du själv har fostrat.
17 Våra fiender har huggit ner oss och satt eld på oss, men de ska förgås när de ser ditt ansikte!
18 Styrk det folk som du har utvalt och som växt sig starkt hos dig.
19 Då ska vi aldrig mer överge dig! Håll oss vid liv så att vi alltid kan lova dig.
20 Upprätta oss, o Gud, du som är Gud över himmel och jord! Se på oss i glädje och kärlek. Bara då kan vi bli räddade.
Gud, du har väl inte övergett mig
1-2 Jag ropar till Herren. Jag ropar till honom så högt jag kan, för att han ska lyssna!
3 Jag har ångest och ser ingen utväg mer. Till och med om nätterna ber jag och sträcker mina händer mot himlen. Det finns ingen tröst för mig.
4 När jag tänker på Gud suckar jag, och när jag ser hur jag har det så förlorar jag allt mod.
5 Han håller mig vaken, och i min oro kan jag inte få fram ett ord mer.
6 Jag kan inte låta bli att tänka på hur det var förr,
7 på den tiden då vi spelade och sjöng glada sånger till långt in på nätterna. Jag tänker på detta och funderar över skillnaden mellan då och nu.
8 Har Herren övergett mig? Ska han aldrig mer hjälpa mig?
9 Är hans kärlek borta för alltid? Har han svikit sitt löfte?
10 Har han glömt bort att visa mig sin nåd? Har han i vrede slagit igen dörren framför den han älskar?
11 Jag sa: Det som gör mig mest ont är att Guds kärlek och välsignelse inte är som förr.
12 Jag kommer ihåg alla hans stora under.
13 Dessa underbara gärningar är jämt och ständigt i mina tankar. Jag kan inte låta bli att tänka på dem.
14 Gud, allt vad du gör är heligt. Var finns det någon annan gud så mäktig som du?
15 Du är en Gud som gör under! Du visar fortfarande din stora makt.
16 Med din styrka räddade du ditt folk och du ledde Jakobs och Josefs söner ut ur Egypten.
17 När Röda havet såg dig, fylldes det av skräck! Det bävade ända ner i djupet!
18 Från molnen öste regnet ner och åskan mullrade i skyn och blixtarna flammade.
19 Ja, din stämma hördes i stormen. Bländande blixtar lyste upp världen! Jorden skakade och bävade.
20 Du banade en väg rakt genom havet. Vi kunde inte se dina fotsteg, och vi visste inte att vägen fanns där!
21 Men du ledde ditt folk som en fårhjord, med Mose och Aron som herdar.
Guds fiender har ödelagt landet
79 Gud, främmande folk har angripit det land som du har gett oss. Ditt tempel är nersmutsat, och Jerusalem ligger i ruiner.
2 Ditt folk har blivit besegrat och fåglar och vilda djur äter nu upp deras kroppar.
3 Fienden har dödat hela Jerusalems befolkning. De ställde till med ett fruktansvärt blodbad. Ingen enda finns kvar för att begrava de döda,
4 och alla folk runt omkring oss hånskrattar åt oss och spottar oss i ansiktet.
5 Herre, hur länge ska du vara vred på oss? Kommer din vrede att brinna som en eld tills allt hopp är ute?
6 Ös ut din vrede över alla gudlösa folk, men inte över oss! Låt den drabba riken som vägrar att be till dig och som inte ropar på ditt namn!
7 De har fått ditt folk Israel på fall och ödelagt landet.
8 Varför ska vi bli straffade för våra förfäders synder? Låt i stället din kärlek fylla våra behov.
9 Hjälp oss, vår frälsnings Gud! Hjälp oss för ditt namns skull. Fräls oss och förlåt oss våra synder!
10 Varför ska främmande folk få hånskratta och säga: Var är er Gud? Nej, låt alla få se hur du hämnas dina fiender för ditt folks blod!
11 Lyssna till fångarnas och de dödsdömdas stönande! Visa din makt genom att rädda dem.
12 Herre, låt dem få sjufalt igen, dessa folk som hånar dig!
13 Då kommer vi, som är ditt folk och får i din hjord, att tacka dig i evighet. Och från generation till generation ska vi prisa din storhet!
Hjälp de behövande
58 Ropa ut det högt som ljudet av trumpetstötar! Låt mitt folk få veta att de är upproriska!
2 Ändå uppträder de så gudfruktigt! De kommer till templet varje dag och är så angelägna att lyssna när min lag föreläses, precis som om de tänkte lyda den och inte alls föraktade sin Guds befallningar! De är så angelägna att tillbe på rätt sätt, och de verkar uppskatta gudstjänsterna i templet.
3 Vi har fastat inför dig, säger de. Är du inte glad för det? Varför ser du inte våra offer? Varför hör du inte våra böner? Vi har böjt oss för dig, och du har inte ens lagt märke till det!Jag ska tala om anledningen för er. Ni lever i era syndiga nöjen till och med när ni fastar, och ni förtrycker dem som arbetar för er.
4 Vad har fastan för mening när ni fortsätter att strida och gräla? En sådan fasta tilltalar inte mig.
5 Inte betyder det något för mig att ni böjer era huvuden för mig en stund, ni svajar ju ändå hela tiden fram och tillbaka? Att ta på sig kläder av säcktyg och strö aska i håret, skulle det vara att fasta?
6 Nej, den fasta jag vill ha är att ni slutar upp med att förtrycka andra och behandla dem väl som arbetar åt er.
7 Jag vill att ni ska dela er mat med de hungriga och släppa in hjälplösa, utslagna och fattiga i era hem. Ge kläder till dem som fryser och håll er inte undan för släktingar som behöver er hjälp!
8 Om ni handlar så som Gud förväntar sig av er, ska han låta sin härlighet lysa över er. Er rättfärdighet ska leda er fram. Er godhet ska vara er sköld, och Herrens härlighet ska skydda er.
9 Då ska Herren svara omedelbart när ni ber till honom. Ja, här är jag, ska han svara. Allt ni behöver göra är att sluta förtrycka de svaga, att inte komma med grova anklagelser och sprida falska rykten!
10 Mätta de hungriga! Hjälp dem som är i svårigheter! Då ska ditt ljus lysa i mörkret, och mörkret omkring dig ska bli som en ljus dag.
11 Herren ska fortsätta att leda dig och låta dig få uppleva mycket gott. Du ska få vara frisk. Du kommer att vara som en nyvattnad trädgård, som en källa där vattnet aldrig tar slut.
12 Dina söner ska bygga upp städerna som så länge legat i ruiner, och du ska bli känd som 'Folket som bygger upp sina murar och städer'.
En sista förmaning
11 Som ni kan se av dessa stora bokstäver så är det jag själv som skriver dessa avslutningsord.
12 De lärare, som försöker att övertyga er om att ni måste omskära er, gör det av ett enda skäl. De vill bli populära och undvika den förföljelse som omedelbart skulle komma om de erkände att bara Kristi kors kan frälsa.
13 Och inte ens dessa lärare, som låter sig omskäras, försöker att hålla de andra judiska lagarna. Men de vill att ni ska omskäras för att de ska kunna skryta med att ni är deras lärjungar.
14 När det gäller mig själv så vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herres, Jesu Kristi, kors. För detta kors skull dödades för länge sedan mitt intresse för allt det som var attraktivt i världen, och världens intresse för mig är också för länge sedan dött.
15 Kom ihåg att det inte spelar någon roll om vi har blivit omskurna eller inte. Det som betyder något är att vi verkligen i Kristus har blivit förvandlade till nya och annorlunda människor.
16 Jag önskar Guds nåd och frid över alla som lever på det sättet och över alla dem som verkligen tillhör Gud.
17 Ge mig nu inte mer bekymmer, för min kropp är full av sår och ärr efter all misshandel, märken som visar att jag tillhör Jesus Kristus.
18 Kära bröder, nåd från vår Herre Jesus Kristus ska vara med er alla.HälsningarPaulus
Jesus förutsäger för andra gången hur han ska dö
30-31 Sedan lämnade Jesus och lärjungarna området och gick genom Galileen. Eftersom han fortfarande hade mycket att undervisa dem om, ville han vara ensam med dem och försökte därför att undvika all uppmärksamhet. Människosonen kommer snart att bli förrådd, sa han, för att förbereda dem på vad som skulle hända. Och man ska döda honom, men tre dagar senare ska han återvända till livet.
32 Men de förstod inte vad han menade, och de vågade inte heller fråga honom.
Lärjungarna diskuterar vem av dem som är störst
33 Så kom de till Kafarnaum. När de gjort sig hemmastadda i huset där de skulle bo, frågade Jesus dem: Vad pratade ni om på vägen?
34 Men de skämdes för att svara för de hade diskuterat med varandra om vem som var störst.
35 Då satte han sig ner och bad dem slå sig ner runt om och sa till dem: Den som vill vara den störste måste underordna sig andra och tjäna andra.
36 Sedan ropade han på ett litet barn och ställde det mitt ibland dem och lade armen om barnet och sa:
37 Den som av kärlek tar emot ett sådant barn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar emot Gud själv eftersom Gud har sänt mig.
Lärjungarna förbjuder en man att använda Jesu namn
38 Johannes, en av lärjungarna, sa en dag till honom: Mästare, vi träffade en man som använde ditt namn för att driva ut onda andar. Men vi sa till honom att inte göra det, för han tillhörde ju inte vår grupp.
39 Det skulle ni inte ha gjort! sa Jesus. Den som gör under i mitt namn kan plötsligt inte vara emot mig.
40 Den som inte är emot oss är för oss.
41 Den som ger er något för att ni tillhör Kristus, om så bara ett glas vatten att dricka, ska inte bli utan belöning.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®