5 Moseboken 6:1-15:17
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Förklaring av de tio budorden[a]
(6:1—27:8)
Första budet: Du ska inte ha några andra gudar
6 Detta är de bud, lagar och föreskrifter som Herren, er Gud, befallde mig att undervisa er om och som ni sedan ska följa i det land ni ska inta på andra sidan floden. 2 Om du och dina barn och barnbarn fruktar och lyder Herren, din Gud, och under hela ditt liv följer alla de bud och föreskrifter jag har gett dig, kommer du att leva länge. 3 Lyssna därför, Israel, och var noga med att följa dem så att allt går bra för dig och du blir ett stort folk i landet som flyter av mjölk och honung, så som Herren, dina förfäders Gud, har lovat.
Lär era barn att lyda Herren
4 Lyssna, Israel: Herren är vår Gud. Herren är en[b]. 5 Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela din kraft! 6 Du ska ständigt tänka på[c] de bud som jag ger dig idag. 7 Du ska inpränta dem hos dina barn. Tala om dem både när du är hemma och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. 8 Bind dem som ett tecken på din hand och bär dem på din panna.[d] 9 Skriv dem på dörrkarmarna till ditt hus och på dina stadsportar.[e]
10 När Herren, din Gud, har lett dig in i det land han med ed lovade dina förfäder Abraham, Isak och Jakob, när han har gett dig stora, vackra städer som du inte har byggt, 11 välfyllda hus som du inte har fyllt, brunnar som du inte har grävt och vingårdar och olivträd som du inte har planterat, när du har ätit dig mätt, 12 se då till att du inte glömmer Herren, som ledde dig ut ur slaveriet i Egypten.
13 Det är Herren, din Gud, du ska frukta och tjäna och det är vid hans namn du ska avlägga ed. 14 Ni ska inte följa någon annan gud, ingen av grannfolkens gudar, 15 för Herren, din Gud, som bor ibland er är en svartsjuk Gud. Hans vrede kan väckas mot dig och utplåna dig från jordens yta. 16 Sätt inte Herren, er Gud, på prov så som ni gjorde i Massa.[f] 17 Lyd noga alla de bud, befallningar och föreskrifter som Herren, er Gud, har gett dig. 18 Gör det som är rätt och gott i Herrens ögon, så kommer allt att gå väl för dig och du kan tåga in och ta det goda land i besittning som Herren med ed lovade dina förfäder. 19 Han ska då driva ut alla dina fiender, så som han har sagt.
20 När ditt barn i framtiden frågar dig: ”Vad är meningen med alla de befallningar, föreskrifter och stadgar som Herren, vår Gud, har gett er?” 21 ska du berätta för honom: ”Vi var faraos slavar i Egypten och Herren ledde oss ut ur Egypten med väldig makt 22 och genom att inför våra ögon göra stora och fruktansvärda tecken och under mot Egypten och farao och allt hans folk. 23 Han förde oss ut ur Egypten och ledde oss hit för att ge oss det land som han med ed hade lovat våra förfäder. 24 Herren har befallt oss att följa alla dessa lagar och frukta honom, för att det ska gå oss väl och han ska kunna bevara oss vid liv, precis som han hittills har gjort. 25 Om vi följer hela denna lag som Herren, vår Gud, har befallt oss att hålla, kommer vi att vara rättfärdiga[g] inför honom.”
Utplåna era fiender
7 När Herren, din Gud, leder dig in i det land du nu ska erövra, kommer han att fördriva många folk för dig, sju folk som är större och mäktigare än du: hettiterna, girgashéerna, amoréerna, kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna.
2 När Herren, din Gud, överlämnar dem åt dig och du besegrar dem, ska du viga dem åt förintelse. Slut inga förbund med dem och visa dem ingen nåd. 3 Beblanda dig inte med dem. Låt inte dina söner eller döttrar gifta sig med deras söner och döttrar. 4 De skulle snart locka dina barn att överge mig och börja tillbe andra gudar. Herrens vrede skulle då upptändas mot dig, så att han snabbt utplånade dig.
5 Nej, ni ska riva ner deras altaren, slå sönder deras stenstoder, hugga ner deras asherapålar[h] och bränna upp deras avgudabilder, 6 för du är ett heligt folk avskilt åt Herren, din Gud. Han har utvalt dig bland alla andra folk på jorden till att vara hans egendom.
7 Det var inte för att ni var ett stort folk som han fäste sig vid er och utvalde er – ni var ju den minsta av alla folkgrupper. 8 Men Herren älskade er och ville hålla sin ed till era förfäder. Det var därför han ledde er ut ur slaveriet med sådan väldig makt och befriade dig ur faraos, den egyptiske kungens, grepp.
9 Du ska alltså inse att Herren, din Gud, är Gud. Han är den trofaste Gud som håller sitt nådesförbund i tusen generationer och visar kärlek till dem som älskar honom och lyder hans befallningar. 10 Men dem som hatar honom, straffar han genast och utplånar dem.
11 Lyd därför alla de bud, lagar och föreskrifter som jag idag ger dig!
Lydnad innebär välsignelse
(3 Mos 26:1-13; 5 Mos 28:1-14)
12 Om ni troget lyder och följer dessa lagar, ska Herren, din Gud, också hålla sitt nådesförbund, som han med ed lovade dina förfäder. 13 Han ska älska och välsigna dig och göra dig till ett stort folk. Han ska välsigna dina barn och din skörd, din säd och ditt vin och din olja, kornas kalvar och tackornas lamm i det land han med ed lovade dina förfäder att ge dig. 14 Du ska bli mer välsignad än alla andra folk. Ingen hos dig ska vara ofruktsam, vare sig man eller kvinna, och inte heller boskapen. 15 Herren ska hålla dig frisk och inte låta dig drabbas av någon av de hemska sjukdomar du känner till från Egypten, men han ska ge dem till dina fiender. 16 Du ska förgöra alla folk som Herren, din Gud, ger dig makten över. Visa ingen barmhärtighet mot dem och tillbe inte deras gudar! Gå inte i den fällan!
17 Kanske tänker du för dig själv: ”Hur ska jag någonsin kunna fördriva de här folken som är så mycket mäktigare än jag?” 18 Men var inte rädd för dem! Kom ihåg vad Herren, din Gud, gjorde med farao och med hela Egypten! 19 Kom ihåg de hemska prövningar du med egna ögon fick se, de tecken och under och den mäktiga kraft som Herren, din Gud, visade när han ledde dig ut ur Egypten. Herren, din Gud, kommer att göra likadant mot alla de folk du nu är rädd för. 20 Herren ska också sända missmod[i] bland dem, ända tills den siste av dem som gömmer sig för dig har blivit utplånad.
21 Var inte rädd för dem, för Herren, din Gud, är med dig och han är en stor och fruktansvärd Gud. 22 Herren, din Gud, ska jaga iväg dessa folk för dig undan för undan. Du kan inte förgöra dem alla på en gång, för då skulle vilddjuren föröka sig snabbt. 23 Herren ska överlämna folken åt dig efterhand. De ska drabbas av stor förvirring tills de alla är utrotade. 24 Han ska överlämna deras kungar i dina händer och du ska utplåna deras namn så att ingen på jorden kan minnas dem. Ingen ska kunna stå emot dig. Du kommer att göra slut på dem.
25 Bränn upp deras avgudabilder och önska dig inte guldet och silvret som de är gjorda av. Lägg inte beslag på det, för det skulle bli en fälla för dig. Herren, er Gud, avskyr allt detta. 26 För inte in några avskyvärdheter i ditt hem, för då vigs du själv åt förintelse tillsammans med dem. Avsky allt detta fullständigt, det är ytterst vedervärdigt, för det är vigt åt förintelse.
Glöm inte Herren
8 Håll troget alla de lagar som jag idag ger dig, för att ni ska få leva och föröka er och lägga under er det land som Herren lovade era förfäder. 2 Kom ihåg hur Herren, din Gud, ledde dig genom öknen i fyrtio år, hur han ödmjukade och prövade dig för att se om du tänkte följa hans bud eller inte. 3 Han ödmjukade dig genom att låta dig gå hungrig för att sedan mätta dig med manna, något som varken du eller dina förfäder kände till. Han ville få dig att inse att människan inte lever bara av bröd utan av alla de ord som utgår ur Herrens mun. 4 Under dessa fyrtio år blev inte dina kläder slitna och dina fötter svullnade aldrig. 5 Du ska inse att Herren, din Gud, fostrar dig som en far fostrar sin son.
6 Lyd Herrens, din Guds, bud! Vandra på hans vägar, frukta honom 7 för Herren, din Gud, leder dig in i ett gott land, ett land med bäckar och källor med friskt vatten som flödar fram i dalar och på höjder; 8 ett land där det finns vete och korn, druvor och fikon, granatäpplen, oliver och honung. 9 Det är ett land där det finns gott om mat och där ingenting saknas. Det är ett land där det finns järn i stenarna och koppar i bergen.
10 När du har mat i överflöd, ska du tacka Herren, din Gud, för det goda land han har gett dig. 11 Se till att du inte glömmer Herren, din Gud! Glöm inte att följa alla de bud, lagar och föreskrifter som jag idag ger dig. 12 När du äter dig mätt och bygger fina hus att bo i, 13 när din boskap och dina hjordar blir stora och du samlar silver och guld på hög och får mer av allting, 14 se då till att du inte blir högmodig och glömmer bort Herren, din Gud, som förde dig ut ur slaveriet i Egypten! 15 Han ledde dig genom den stora och fruktansvärda öknen med dess farliga ormar och skorpioner och brist på vatten. Han gav dig vatten från den hårda klippan, 16 han mättade dig med manna i öknen, något som dina förfäder inte kände till. Allt detta gjorde han för att fostra och pröva dig, så att det till sist skulle gå bra för dig. 17 Tro inte att det var din egen kraft och skicklighet som gav dig din rikedom. 18 Kom ihåg att det är Herren, din Gud, som ger dig förmågan att bli rik och både då och nu gör han det för att upprätthålla det förbund han med ed ingick med dina förfäder. 19 Men om du glömmer Herren, din Gud, och istället börjar tillbe och tjäna andra gudar, då kommer ni – försäkrar jag – att utplånas. 20 På samma sätt som Herren utplånar andra folk för er räkning, kommer ni att utplånas om ni inte lyder Herren, er Gud.
Glöm inte att Gud har hjälpt dig
9 Hör, Israel! Idag ska du gå över Jordan och besegra folken på andra sidan. De är större och mäktigare än du och bor i stora städer med skyhöga murar. 2 Där finns också de storväxta anakiterna som du känner till och som du hört att ingen kan stå emot. 3 Men var nu förvissad om att Herren, din Gud, ska gå före dig som en förtärande eld och förgöra dem, han ska kuva dem för dig. Du ska driva ut dem och snabbt förgöra dem, precis som Herren har lovat dig.
4 När Herren nu driver undan dem för dig, får du inte säga: ”Det är för min rättfärdighets skull som Herren hjälper mig att komma till detta land och ta det i besittning.” Nej, det är på grund av de andra folkens ondska som Herren driver undan dem för dig. 5 Det är inte alls för din rättfärdighet eller rättsinnighet som Herren, din Gud, driver bort dem för dig. Nej, det är för att de är så onda och för att han vill uppfylla vad han med ed lovade dina förfäder, Abraham, Isak och Jakob. 6 Inse alltså att Herren, din Gud, inte ger dig detta härliga land därför att du är rättfärdig, för du är ett motspänstigt folk.
Guldkalven
(2 Mos 32:1-35)
7 Kom ihåg och glöm aldrig hur du gång på gång gjorde Herren, din Gud, vred i öknen! Från den dag du lämnade Egypten ända tills nu har ni varit upproriska mot honom. 8 Ni gjorde honom rasande vid berget Horeb[j]. Han var så vred att han var beredd att utplåna er allihop. 9 När jag gick upp på berget för att ta emot stentavlorna, tecknet på det förbund som Herren ingått med er, blev jag kvar där i fyrtio dagar och fyrtio nätter och jag varken åt eller drack under hela denna tid. 10 Herren gav mig de två stentavlorna där han med sitt finger skrivit upp budorden som han talade den dag då ni var samlade runt berget och Herren talade till er ur elden. 11 Efter de fyrtio dagarna och nätterna gav Herren mig de två stentavlorna, förbundets tavlor.
12 Herren sa sedan till mig att skynda mig ner från berget, eftersom folket som jag hade lett ut ur Egypten hade gjort något förfärligt och redan vänt sig bort från den väg han befallt dem att gå och gjort sig en avgud av gjuten metall.
13 Herren fortsatte: ”Jag ser att detta folk är motspänstigt. 14 Låt mig vara ensam nu så ska jag förgöra dem! Jag ska utplåna deras namn från jordens yta. Men av dig ska jag göra ett mäktigt folk, större än vad de skulle ha blivit.”
15 Jag gick ner från berget som fortfarande var täckt av eld. De båda förbundstavlorna höll jag i mina händer. 16 Jag fick då se den avgudakalv som ni i er fruktansvärda synd mot Herren, er Gud, hade tillverkat. Så snabbt hade ni vänt er bort från den väg Herren befallt er att gå! 17 Jag tog tavlorna med båda händerna och krossade dem mot marken och slog sönder dem framför ögonen på er. 18 Sedan låg jag inför Herren i ytterligare fyrtio dagar och nätter utan bröd eller vatten för all den synds skull ni hade begått, när ni gjorde det onda inför Herren och väckte hans vrede. 19 Jag darrade av skräck inför Herrens vredesglöd för Herren var beredd att utplåna er. Men han lyssnade på mig också den gången. 20 Även Aron var i stor fara, eftersom Herren var så vred på honom. Men jag bad också för honom. 21 Sedan tog jag er synd, kalven ni hade gjort, och smälte ner den i elden och krossade det till pulver som jag kastade i bäcken som rann ner från berget.
22 Också i Tavera, i Massa och i Kivrot Hattaava[k] gjorde ni Herren rasande på er. 23 När Herren vid Kadesh Barnea[l] sa till er att gå in i det land han hade gett er och ta det i besittning, då handlade ni upproriskt mot Herrens, er Guds, befallning. Ni litade inte på honom och lydde honom inte. 24 Ni har varit upproriska mot Herren från första dagen jag lärde känna er.
25 Jag låg alltså där inför Herren i fyrtio dagar och nätter, eftersom han hade sagt att han skulle utplåna er. 26 Jag bad till Herren: ”Herre, Herre, förinta inte ditt eget folk, din egendom! Du har själv i din storhet räddat dem och fört dem ut ur Egypten med väldig makt. 27 Kom ihåg dina tjänare Abraham, Isak och Jakob och ha tålamod med detta envisa folk och deras ondska och synd. 28 Annars kommer man i landet du förde oss ut ifrån att säga att du inte klarade att leda dem in i det land du lovat dem, eller att du hatade dem och därför ledde dem ut i öknen för att döda dem. 29 De är ju ditt folk, din egendom, som du har lett ut genom din väldiga makt och stora styrka.”
Två nya stentavlor
(2 Mos 34:1-9)
10 Då sa Herren till mig att hugga ut två nya stentavlor likadana som de förra och att sedan vända tillbaka till honom på berget. Jag skulle också tillverka en ark av trä. 2 På de nya tavlorna skulle han skriva ner samma budord som på de tavlor jag slagit sönder och sedan skulle jag lägga dem i arken. 3 Jag gjorde därför en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor likadana som de förra och tog med mig tavlorna upp på berget. 4 Herren skrev på nytt ner de tio budorden på tavlorna, samma budord som han gett er inifrån elden då ni samlades vid berget. Han överlämnade sedan tavlorna till mig 5 och jag kom ner från berget igen och lade dem i arken som jag hade gjort, alldeles som Herren har befallt och där finns de nu.
6 Israels folk vandrade sedan från Beerot Bene-Jaakan till Mosera. Där dog Aron och begravdes. Hans son Elasar blev präst efter honom.
7 Sedan drog de vidare till Gudgoda och därifrån till Jotvata, ett område med många bäckar. 8 Det var vid den tiden Herren avskilde Levi stam att bära Herrens förbundsark och att stå framför Herren och tjäna honom och uttala välsignelser i hans namn, precis som de gör än idag. 9 Det är därför som Levi stam inte har fått någon egendom eller eget markområde som de andra stammarna. Herren, din Gud, är deras egendom, precis som han har lovat dem.
10 Jag stannade alltså på berget inför Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter på samma sätt som jag hade gjort första gången och Herren lyssnade på nytt till min vädjan, för han ville inte att ni skulle förintas. 11 Herren sa till mig: ”Gå! Led folket till det land som jag med ed har lovat deras förfäder så att de kan ta det i besittning!”
Glöm inte att lyda Gud
12 Och nu Israel, vad kräver Herren, din Gud, av dig mer än att du fruktar Herren, din Gud, så att du alltid vandrar hans vägar att du älskar och tjänar honom av hela ditt hjärta och av hela din själ 13 och att du följer alla de lagar och föreskrifter som jag ger dig idag, allt för ditt eget bästa? 14 Både himlen och jorden och allt som finns på den tillhör Herren, din Gud. 15 Ändå var det just dina förfäder han fäste sig vid i kärlek. Han utvalde er, deras barn, före alla andra folk och detta gäller än idag. 16 Skär därför bort era hjärtans förhud[m] och var inte så motspänstiga!
17 Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre. Han är den store och mäktige Guden, den fruktansvärde Guden, som inte har anseende till person och inte tar mutor. 18 Han ger rätt åt den faderlöse och änkan. Han älskar främlingen och ger honom mat och kläder. 19 Därför ska också ni älska främlingar, ni har ju själva varit främlingar i Egypten. 20 Du ska frukta Herren, din Gud, tjäna honom, hålla fast vid honom och svära vid hans namn. 21 Han är din stolthet och han är din Gud, han som har gjort så stora och underbara ting inför dina ögon. 22 När dina förfäder vandrade ner till Egypten var de bara sjuttio personer, men nu har Herren, din Gud, gjort er lika talrika som stjärnorna på himlen.
11 Du ska älska Herren, din Gud, och alltid hålla det han befallt dig, hans stadgar, lagar och bud. 2 Inse att det inte var era barn som fick se och uppleva Herrens, er Guds, fostran, hans storhet och väldiga makt. 3 De har aldrig sett tecknen han gjorde i Egypten mot dess kung farao och hela hans land. 4 De såg inte vad han gjorde med den egyptiska armén och dess hästar och vagnar, hur han dränkte alla i Sävhavet när de förföljde er och utplånade dem för alltid. 5 De såg inte hur han tog hand om er i öknen innan ni kom hit 6 eller vad han gjorde med Datan och Aviram, Eliavs söner och ättlingar till Ruben, hur jorden öppnade sig och uppslukade dem med familjer och tält och allt levande hos dem mitt ibland israeliterna.[n]
Ni kan välja välsignelse eller förbannelse
7 Men ni har med egna ögon sett dessa väldiga gärningar som Herren har utfört. 8 Därför ska ni noga följa hela den lag som jag idag ger er. Då ska ni få styrka att gå och erövra det land, som ligger framför er på andra sidan Jordan. 9 Då kommer ni att leva länge i det land, som Herren med ed lovade era förfäder och deras ättlingar, ett land som flyter av mjölk och honung.
10 Det land som ni nu ska ta i besittning är inte som Egypten som ni drog ut ur där det är nödvändigt med bevattning som i en köksträdgård. 11 Det är ett land med höjder och dalar och tillräckligt med regn från himlen, 12 ett land som Herren själv vårdar sig om. Han vakar över det från årets början till årets slut.
13 Om ni noga följer de bud som jag[o] idag ger er, om ni älskar Herren, er Gud, och tjänar honom av hela ert hjärta och av hela er själ, 14 då ska jag låta regnet komma i rätt tid, både höstregn och vårregn, så att du kan bärga skördar av säd, vin och olja. 15 Jag låta gräs växa på betesmarkerna för din boskap och du själv ska också få äta dig mätt.
16 Akta er så att ni inte lockas bort och börjar tillbe avgudar, 17 för då kommer Herren att bli mycket vred mot er. Han kommer att stänga till himlen så att det inte regnar och skördarna kommer att utebli och då är ni snart utrotade ur det goda land som Herren vill ge er. 18 Var därför noga med att komma ihåg dessa mina ord och bevara dem i era hjärtan! Bind dem som ett tecken på er hand och fäst dem på pannan. 19 Lär era barn dem! Tala om dem när du sitter där hemma, när du är på vandring, när du lägger dig och när du stiger upp. 20 Skriv dem på dörrposterna till dina hus och i dina stadsportar[p]. 21 Då kommer ni och era barn att få leva länge i det land som Herren med ed har lovat era förfäder, ja, lika länge som det finns en himmel som välver sig över jorden.
22 Om ni håller hela denna lag som jag ger er, om ni älskar Herren, er Gud, och vandrar på hans vägar och håller er till honom, 23 då ska Herren fördriva alla dessa folk för er, hur mycket större och mäktigare än er de än är. 24 Varje plats där ni sätter er fot ska tillhöra er. Era gränser ska sträcka sig från öknen till Libanon och från floden Eufrat till Medelhavet. 25 Ingen ska kunna stå er emot, för Herren, er Gud, ska sända bävan och förskräckelse före er över hela landet vart ni än går, precis som han har lovat er.
26 Idag lägger jag framför er välsignelse och förbannelse: 27 välsignelse om ni följer Herrens, er Guds, bud som jag ger er idag 28 och förbannelse om ni vägrar att följa dem och istället följer andra folks gudar som ni inte känner.
29 När Herren, er Gud, leder dig in i det land du ska lägga under dig, så ska du uttala välsignelsen från berget Gerisim och förbannelsen från berget Eval. 30 Gerisim och Eval ligger väster om vägen på andra sidan Jordan där kanaanéerna bor i ödemarken nära Gilgal och Mores ekar.
31 Det är snart dags för er att gå över Jordan och inta det land som Herren, er Gud, ger er. Men när ni har intagit landet och bosatt er där, 32 ska ni vara noga med att lyda alla de lagar och föreskrifter som jag idag ger er.
Andra budet: Du ska inte tillverka några avgudar
12 Detta är de lagar och föreskrifter som ni ska lyda i det land som Herren, dina förfäders Gud, har gett dig att ta i besittning för all framtid; följ dem så länge ni lever på jorden:
Bara en enda plats för gudstjänsten
2 Förstör grundligt alla de platser där de folk ni fördriver tillber sina gudar på höga berg och kullar och under alla grönskande träd. 3 Bryt ner deras altaren, slå sönder deras stenstoder, bränn upp deras asherapålar[q] och hugg ner deras avgudabilder! Lämna ingenting kvar som kan påminna om dem på dessa platser!
4 Ni ska inte tillbe Herren, er Gud, på samma sätt som de. 5 Istället ska ni samlas på en plats som Herren, er Gud, själv kommer att välja ut åt sig i någon av era stammar, en plats där hans namn ska bo. Dit ska du gå. 6 Där ska ni bära fram era brännoffer och slaktoffer, ert tionde och era personliga gåvor, era löftesoffer, era frivilliga offer och de förstfödda djuren från er boskap och era hjordar. 7 Där ska ni och era familjer äta[r] och fira högtid inför Herren, er Gud, och glädjas över resultatet av ert arbete och den välsignelse ni fått från Herren, er Gud.
8 Ni ska inte längre göra som vi gör idag. Nu gör var och en som han själv vill, 9 eftersom ni ännu inte har nått den viloplats som Herren, din Gud, vill ge dig. 10 När ni har gått över Jordan och bosatt er i det land som Herren, er Gud, vill ger er och han har gett er ro för alla era fiender och ni lever i trygghet, 11 då ska Herren, er Gud, utse en plats för sitt namns boning. Till den platsen ska ni bära fram de gåvor jag ger befallning om: era brännoffer och slaktoffer, ert tionde och era personliga gåvor, samt alla de utvalda löftesoffer ni lovat Herren. 12 Där ska ni glädjas inför Herren med era söner och döttrar och slavar och slavinnor, likaså med leviterna som bor i era städer. De har ju inte fått något eget område i landet.
13 Du ska inte offra dina brännoffer var som helst, 14 utan bara på den plats som Herren väljer bland en av era stammar. Där ska du göra allt det som jag befaller dig.
15 Om du däremot vill slakta och äta djur på vanligt sätt, då kan du slakta dem var som helst i dina städer. Ät så mycket kött du vill, för Herren ska välsigna dig med sådant. De som är orena[s] får också äta av det som man äter gasell eller hjort. 16 Du får dock inte äta blodet. Häll ut det på marken som vatten.
17 I dina städer får du inte äta vare sig tiondet av säden, vinet eller oljan eller det förstfödda från din boskap eller dina hjordar eller något du har lovat att ge och inte heller dina frivilliga offer eller personliga offer. 18 Allt detta ska du, din son och dotter, din slav och slavinna och leviterna i dina städer äta inför Herren, din Gud, på den plats han väljer ut åt sig. Gläd dig inför Herren, din Gud, över resultatet av ditt arbete. 19 Leviterna får du aldrig glömma bort så länge du lever i landet.
20 När Herren, din Gud, har utvidgat dina gränser så som han har lovat och du får lust att äta kött, så ät så mycket du vill. 21 Om den plats Herren väljer ut som sin ligger alltför långt bort från din boplats, kan du slakta kor och får som Herren har gett dig så som jag har befallt dig och äta dem där du bor så mycket du vill. 22 Ät dem som du äter gasell och hjort. Även de som inte är rena kan äta dem. 23 Det enda förbehållet är att du aldrig får äta blodet, för livet är i blodet och du får inte äta livet tillsammans med köttet. 24 Ät alltså inte blodet. Häll ut blodet på marken som vatten. 25 Ät det inte! Då kommer allt att gå väl för dig och dina barn, eftersom du gör det som är rätt inför Herren. 26 Det är bara dina heliga gåvor och dina löftesoffer som du måste ta med dig till den plats Herren väljer ut. 27 Dina brännoffer, köttet och blodet, ska du offra på Herrens, din Guds, altare. Blodet från offret ska du hälla ut över Herrens, din Guds, altare, men köttet får du äta.
28 Var noga med att följa alla dessa föreskrifter. Om du gör det som är gott och rätt i Herrens, din Guds, ögon, kommer det alltid att gå väl för dig och dina barn.
29 Herren, din Gud, ska förinta folken i det land dit du kommer och driva undan dem för dig. Men när du har drivit bort dem och bosatt dig i deras land, 30 ska du inte vara nyfiken på deras gudar och gå i deras fälla som utrotades för din skull. Fråga inte: ”Hur tillbad de här folken sina gudar? Jag vill göra på samma sätt.” 31 Du får inte tillbe Herren, din Gud, på det sättet. I sin tillbedjan har dessa folk gjort avskyvärda saker som Herren hatar. De har till och med bränt upp sina söner och döttrar som offer till sina gudar. 32 Lyd alla de bud jag ger er! Lägg inte till något och dra inte heller bort något från dem.
Tredje budet: Du ska inte missbruka din Guds namn
13 Om en profet eller någon med drömmar träder fram hos dig och utlovar tecken eller under 2 och detta tecken eller under faktiskt också inträffar och han då säger: ”Låt oss följa andra gudar, gudar som du inte känner, och låt oss tjäna dem,” 3 ska du inte lyssna på en sådan profet eller drömtydare. Det är Herren som prövar er för att se om ni verkligen älskar honom av hela ert hjärta och av hela er själ. 4 Ni ska följa Herren, er Gud. Frukta honom, håll hans bud, lyd honom, tjäna honom och håll fast vid honom!
5 Men profeten eller drömtydaren måste dö, eftersom han försökte få er att göra uppror mot Herren, er Gud, som ledde er ut ur slaveriet i Egypten. Han ville locka dig bort från den väg Herren, din Gud, har befallt dig att gå. Gör dig av med det onda bland folket!
6 Inte ens om din bror, din son, din dotter, din älskade hustru eller närmaste vän viskar till dig och säger: ”Låt oss gå och tjäna andra gudar” som varken du eller dina fäder har känt, 7 gudar som andra folk runt omkring er dyrkar nära eller fjärran på olika håll på jorden, 8 får du ge efter eller lyssna eller visa förbarmande. Skydda honom inte. 9 Döda honom! Du ska börja och sedan ska de andra i folket följa ditt exempel. 10 Stena honom till döds! Han har försökt att dra dig bort från Herren, din Gud, som ledde dig ut ur slaveriet i Egypten. 11 Hela Israel ska höra om detta och känna fruktan, så att ingen mer gör något så ont hos dig.
12 Om du får höra rykten från någon av de städer Herren, din Gud, ger dig att bo i, 13 att några onda män bland folket har lyckats förleda de andra att tillbe främmande gudar som du inte känner, 14 ska du först noga höra dig för, utforska och undersöka om ryktet är sant. Om du upptäcker att det är så, att något så avskyvärt har inträffat hos dig, 15 ska du genast ingripa mot staden med svärd och viga alla dess invånare åt förintelse, ja, till och med boskapen. 16 Du ska stapla upp allt byte mitt på torget och bränna upp både det och resten av staden som ett heloffer åt Herren, er Gud. Den staden ska för alltid ligga i ruiner och får aldrig byggas upp igen 17 och inget av det som vigts åt förintelse får du behålla. Bara då kan Herrens vrede upphöra. Han kommer att vara barmhärtig mot dig och ha medlidande med dig och göra dig till ett mäktigt folk, precis som han med ed lovade dina förfäder, 18 om du lyssnar till Herren, din Gud, och håller hans bud som jag idag ger dig och gör det som är rätt i Herrens, din Guds, ögon.
Ren och oren mat
(3 Mos 11:1-23)
14 Eftersom ni är Herrens, er Guds, barn ska ni inte rista er blodiga eller raka främre delen av huvudet när ni sörjer era döda.[t] 2 Du är ett för Herren, din Gud, helgat folk och han har utvalt dig bland alla folk på jorden till att vara hans egendom.
3 Du får inte äta av något avskyvärt. 4 Av följande fyrfotadjur[u] får ni äta: nötkreatur, får och get, 5 hjort, gasell, dovhjort[v], stenget, vildoxe, antilop och vildfår. 6 De djur som både idisslar och har klövar som är delade i två delar får ni äta men inga andra. 7 Dock ska ni inte äta följande, trots att de idisslar eller har kluvna klövar: kamel, hare eller klippgrävling. De idisslar[w] men har inga klövar. De är orena för er. 8 Svin är också orena, för även om de har klövar, så idisslar de inte. Ni ska inte äta kött från dessa djur eller ens röra vid deras döda kroppar.
9 Av det som lever i vatten får ni bara äta det som har fenor och fjäll. 10 Ni får inte äta något som saknar fenor och fjäll, för det är orent för er.
11 Ni kan äta alla rena fåglar. 12 Men de här ska ni inte äta: örn, lammgam, grågam, 13 raafågeln, falken, gladan av alla arter, 14 korp av alla arter, 15 berguv, jorduggla, hornuggla, hök av alla arter, 16 kattuggla, tornuggla och minervauggla; 17 vidare: pelikan, asgam, fiskuv, 18 häger, alla arter av pipare, härfågel och fladdermus.[x]
19 Alla flygande smådjur är orena och får inte ätas. 20 Men alla rena flygande djur får ni äta.
21 Ät inga självdöda djur. Ge dem till främlingen som bor hos dig; han kan äta det. Du kan också sälja det till någon utlänning. För du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud.
Du ska inte koka en killing i dess moders mjölk.[y]
Fjärde budet: Sabbatsdagen och sabbatsår
22 Varje år ska du lägga undan en tiondel av all din skörd. 23 Detta ska du äta[z] inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut åt sig, den plats där han ska låta sitt namn bo: tiondet av säden, det nya vinet och oljan, samt det förstfödda från din boskap och dina hjordar. Så ska du lära dig att alltid frukta Herren, din Gud. 24 Men om platsen som Herren, din Gud, har utvalt som boning för sitt namn ligger så långt borta att du inte kan bära dit det Herren välsignat dig med, 25 kan du sälja det du samlat ihop och istället ta med pengarna till den plats Herren, din Gud, väljer ut. 26 Där kan du sedan köpa det du önskar, en ko, ett får, vin eller andra jästa drycker och hålla måltid inför Herren, din Gud, och vara glad, du och din familj. 27 Glöm inte heller att dela med dig till leviterna som bor i dina städer, för de har inget eget område eller egendom.
28 I slutet av vart tredje år ska du lagra hela ditt tionde av årets skörd i städerna. 29 Det ska du sedan ge till leviterna som inte har något område bland er och till främlingarna, änkorna och de faderlösa i dina städer, så att de kan äta och bli mätta. Då kommer Herren, din Gud, att välsigna dig och ditt arbete.
Lån och skulder
15 Vart sjunde år ska alla skulder efterskänkas. 2 Det ska gå till så här: Varje långivare ska avskriva de lån han har gett till andra. Han får inte kräva igen ett lån av sin broder eller landsman efter att man utlyst den allmänna skuldavskrivningen, Herrens friår. 3 Du kan kräva återbetalning av en främling, men din broders skuld ska du efterskänka.
4 Hos dig ska ingen behöva vara fattig, för Herren, din Gud, vill välsigna dig rikligen i det land som han ger dig till egendom, 5 om du bara lyssnar till Herren, din Gud, och noga följer hela den lag som jag idag ger dig. 6 Herren, din Gud, kommer att välsigna dig som han har lovat. Du ska låna ut pengar till många folk, men själv kommer du aldrig att vara i behov av lån. Du ska härska över många folk, men ingen ska härska över dig.
7 Men om det skulle finnas någon hos dig som är fattig, en landsman, i någon av städerna i det land som Herren, din Gud, vill ge dig, får du inte vara hård och vägra att hjälpa honom. 8 Öppna din hand för honom och låt honom få låna vad han behöver. 9 Se till att du inte låter en ond tanke växa fram inom dig bara för att det sjunde året, avskrivningsåret, närmar sig, så att du ser med ont öga på din fattige broder och vägrar att låna ut pengar. Annars kommer den fattige att ropa ut sin nöd inför Herren och du får en synd att svara för. 10 Ge honom det han behöver utan att klaga, för då kommer Herren att välsigna ditt arbete och allt vad du gör. 11 Det kommer alltid att finnas fattiga i landet och därför ger jag dig detta bud: Ge med öppen hand till din broder, till den fattige och den som är i nöd i ditt land.
Slavar
(2 Mos 21:2-6)
12 Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller kvinna, har sålt sig till dig som slav, ska han tjäna dig i sex år och sedan måste du frige honom eller henne det sjunde året 13 och du får inte skicka i väg slaven tomhänt. 14 Ge honom en ordentlig avskedsgåva från din hjord och av det som kommer från din tröskplats och din vinpress. Dela med dig åt honom av den välsignelse du själv har fått från Herren, din Gud. 15 Kom ihåg att du själv var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig. Det är därför jag ger dig denna befallning.
16 Men om slaven inte vill lämna dig utan säger att han älskar dig och din familj och trivs bra i ditt hus, 17 då ska du sticka en syl genom hans öra in i dörren. Då blir han din slav för alltid. På samma sätt ska du göra med en slavinna.
Footnotes
- 6:0 Följande sektion (6:1—27:8) är en utveckling av budorden i kapitel 5. Användandet av budorden i det dagliga livet, antingen det gäller en individ, religionen eller samhället i stort, når mycket längre än den bokstavliga ordalydelsen i varje budord.
- 6:4 Kan också översättas Herren är den ende.
- 6:6 Mer ordagrant lägga på hjärtat; hjärtat betraktades som säte för människans intellektuella, medvetna liv.
- 6:8 Se not till 2 Mos 13:9.
- 6:9 Symboliskt eller bokstavligt, för att visa vilken Gud man tillber i huset eller i staden.
- 6:16 Se 2 Mos 17:1-7.
- 6:25 Relationen till Gud forsätter att vara god. Man har inte dragit på sig någon oförsonlig skuld.
- 7:5 Se not till 2 Mos 34:13.
- 7:20 Se not till 2 Mos 23:28.
- 9:8 Se not till 1:1,2.
- 9:22 Se 2 Mos 17:1-7 och 4 Mos 11:1-3,31-34.
- 9:23 Det var i Kadesh Barnea de första gången försökte ta sig in i Kanaans land. Se 4 Mos 13–14.
- 10:16 Att älska Gud och att lyda honom var det viktigaste. Det räckte inte med den yttre omskärelsen (se not till 1 Mos 17:10). Denna gällde dessutom bara männen.
- 11:6 4 Mos 16:1-34.
- 11:13 Här talar Gud direkt till folket genom Mose.
- 11:20 Se not till 6:9.
- 12:3 Se not till 2 Mos 34:13.
- 12:7 En del av offren var gemenskapsoffer där en gemensam måltid ingick. Se 3 Mos 7:11-34.
- 12:15 En person kunde bli rituellt oren och fick då inte delta i offermåltiderna. Se t.ex. 3 Mos 11–15.
- 14:1 Se not till 3 Mos 19:27-28.
- 14:4 Se not till 3 Mos 11:2.
- 14:5 Eller: gasell, rådjur.
- 14:7 Se not till 3 Mos 11:6.
- 14:18 Flera av djuren kan inte identifieras med säkerhet.
- 14:21 Se not till 2 Mos 23:19.
- 14:23 De åt bara en liten del. Resten skulle leviterna ha.
5 Moseboken 6:1-27
Svenska Folkbibeln 2015
Maning till lydnad
6 Dessa är de bud, stadgar och föreskrifter som Herren er Gud har befallt mig att lära er, för att ni ska följa dem i det land dit ni går för att ta det i besittning. 2 I hela ditt liv ska du frukta Herren din Gud så att du håller alla hans stadgar och bud som jag ger dig, du och din son och din sonson, så att du får ett långt liv. 3 Du ska lyssna, Israel, och vara noga med att följa dem, så att det går väl för dig och ni blir mycket talrika, så som Herren, dina fäders Gud, har lovat dig i landet som flödar av mjölk och honung.
Det stora budet
4 (A) Hör, Israel! Herren vår Gud, Herren är en.[a] 5 (B) [b]Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta[c] och av hela din själ och av hela din kraft. 6 (C) Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du lägga på hjärtat. 7 (D) Du ska inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. 8 (E) Du ska binda dem[d] som ett tecken på din hand, och de ska vara som en påminnelse på din panna.[e] 9 Och du ska skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.
Varning för olydnad
10 (F) När Herren din Gud låter dig komma in i det land som han med ed lovade dina fäder Abraham, Isak och Jakob att ge dig, med stora och vackra städer som du inte har byggt, 11 (G) och hus fulla med allt gott som du inte har fyllt, och uthuggna brunnar som du inte har huggit ut, och vingårdar och olivlundar som du inte har planterat – när du då äter och blir mätt 12 ska du se till att du inte glömmer Herren som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.
13 (H) Herren din Gud ska du vörda, honom ska du tjäna[f], och i hans namn ska du ge din ed. 14 Ni ska inte följa andra gudar, någon gud som dyrkas av de folk som bor runt omkring er, 15 (I) för Herren din Gud är en nitisk Gud i din mitt. Se därför till att inte Herren din Guds vrede blir upptänd mot dig och han utrotar dig från jordens yta.
16 (J) Ni ska inte fresta Herren er Gud,[g] så som ni frestade honom i Massa[h]. 17 Ni ska troget hålla Herren er Guds bud och de vittnesbörd och stadgar som han har gett dig. 18 Du ska göra det som är rätt och gott i Herrens ögon, så att det går väl för dig och du får komma in och ta i besittning det goda land som Herren med ed har lovat dina fäder. 19 Han ska driva bort alla dina fiender för dig, så som Herren har lovat.
20 (K) När din son i framtiden frågar dig: Vad betyder de vittnesbörd, stadgar och bud som Herren vår Gud har gett er? 21 då ska du svara honom: Vi var faraos slavar i Egypten, men med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten. 22 Och Herren gjorde stora och ödeläggande tecken och under i Egypten på farao och hela hans hus inför våra ögon. 23 Men oss förde han ut därifrån för att leda oss in i och ge oss det land som han med ed hade lovat våra fäder. 24 Herren befallde oss att följa alla dessa stadgar och frukta Herren vår Gud, så att det alltid går väl för oss och han bevarar oss vid liv, så som han gjort till denna dag. 25 Det ska vara vår rättfärdighet, att vi noga följer alla dessa bud inför Herren vår Guds ansikte så som han har befallt oss.
Herrens folk och de andra folken
7 (L) När Herren din Gud låter dig komma in i det land dit du nu går för att ta det i besittning, och när han driver bort många hednafolk för dig, hetiterna, girgasheerna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, sju folk som är större och mäktigare än du, 2 (M) och när Herren din Gud ger dem till dig och du slår dem, då ska du viga dem åt förintelse. Du ska inte sluta förbund med dem eller visa dem nåd. 3 (N) Du ska inte ingå släktskap[i] med dem. Du ska inte ge dina döttrar åt deras söner och inte ta deras döttrar åt dina söner, 4 för de kommer då att leda dina söner bort från mig till att tjäna andra gudar, och Herrens vrede ska då upptändas mot er och han ska snabbt förgöra dig.
5 (O) Utan så här ska ni göra med dem: Ni ska bryta ner deras altaren, slå sönder deras stoder, hugga ned deras asherapålar och bränna upp deras avgudabilder i eld, 6 (P) för du är ett heligt folk inför Herren din Gud. Dig av alla folk på jordens yta har Herren din Gud utvalt att vara hans egendomsfolk.
7 Det var inte för att ni var större än alla andra folk som Herren fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk. 8 (Q) Utan det var därför att Herren älskade er och höll den ed som han hade gett era fäder som Herren förde er ut med stark hand och befriade dig ur träldomshuset, ur den egyptiske kungens hand, ur faraos hand. 9 (R) Så ska du veta att endast Herren din Gud är Gud, den trofaste Guden som håller fast vid sitt förbund och sin nåd i tusen släktled när man älskar honom och håller hans bud. 10 Men den som hatar honom ska han vedergälla med undergång, ansikte mot ansikte. Han ska inte tveka när det gäller dem som hatar honom. Ansikte mot ansikte ska han vedergälla dem. 11 Håll därför de bud, stadgar och föreskrifter som jag i dag befaller dig att följa.
Lydnadens välsignelser
12 (S) Om ni nu hör dessa föreskrifter och håller fast vid dem och följer dem, ska Herren din Gud hålla fast vid sitt förbund och sin nåd så som han med ed har lovat dina fäder. 13 Han ska älska dig och välsigna dig och föröka dig. Han ska välsigna din livsfrukt och din marks frukt, din säd, ditt nya vin och din olja, dina kors kalvar och dina tackors lamm i det land som han med ed har lovat dina fäder att ge dig. 14 (T) Du ska bli välsignad framför alla andra folk. Bland dina män och kvinnor ska ingen vara ofruktsam, inte heller bland din boskap. 15 (U) Herren ska låta varje sjukdom vika från dig. Ingen av Egyptens alla svåra sjukdomar[j] som du känner till ska han lägga på dig, men han ska lägga dem på alla som hatar dig. 16 (V) Du ska förgöra alla de folk som Herren din Gud ger dig. Du ska inte visa dem någon skonsamhet. Och du ska inte tjäna deras gudar, för det skulle bli en snara för dig.
17 Även om du säger i ditt hjärta: ”Dessa hednafolk är större än jag, hur ska jag kunna driva bort dem?”, 18 så var inte rädd för dem. Tänk bara på vad Herren din Gud gjorde med farao och med hela Egypten. 19 (W) Tänk på de stora hemsökelser som dina ögon har sett. Tänk på de tecken och under, på den starka hand och uträckta arm med vilken Herren din Gud förde dig ut. Så ska Herren din Gud göra med alla de folk som du är rädd för.
20 (X) Dessutom ska Herren din Gud sända panik[k] bland dem, tills de som är kvar och håller sig gömda för dig blir utrotade. 21 Var inte förskräckt för dem, för Herren din Gud är mitt ibland dig, en stor och fruktansvärd Gud. 22 (Y) Och Herren din Gud ska jaga i väg dessa folk för dig, undan för undan. Du får inte förgöra dem med en gång, för att inte vilddjuren på marken ska bli för många för dig. 23 Herren din Gud ska ge dem till dig och sända stor förvirring ibland dem tills de blir förgjorda. 24 (Z) Han ska ge deras kungar i din hand, och du ska utplåna deras namn under himlen. Ingen ska kunna stå dig emot, till dess att du har utrotat dem.
25 (AA) Deras avgudabilder ska du bränna upp i eld. Du ska inte ha begär till det silver och guld som finns på dem och inte ta något av det själv så att du blir snärjd av det, för det är avskyvärt för Herren din Gud. 26 (AB) Du ska inte låta något avskyvärt komma in i ditt hus, så att inte också du blir vigd åt förintelse. Du ska räkna sådant som ytterst skändligt och avskyvärt. Det är vigt åt förintelse.
Herrens välgärningar
8 Alla de bud som jag i dag ger dig ska ni vara noga med att följa, så att ni får leva och bli talrika och får komma in i och besitta det land som Herren med ed har lovat era fäder. 2 Kom ihåg hur Herren din Gud i fyrtio år ledde dig hela vägen i öknen för att ödmjuka dig och pröva dig och så lära känna vad som var i ditt hjärta, om du skulle hålla hans bud eller inte. 3 (AC) Han ödmjukade dig och lät dig hungra, och han lät dig äta manna, något som varken du eller dina fäder kände till. Han ville lära dig att människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord[l] som utgår från Herrens mun. 4 (AD) Dina kläder blev inte utslitna och din fot svullnade inte under dessa fyrtio år. 5 (AE) Du ska veta i ditt hjärta att Herren din Gud fostrar dig, så som en man fostrar sin son. 6 Och du ska hålla Herren din Guds bud så att du vandrar på hans vägar och fruktar honom.
7 Herren din Gud för dig in i ett gott land, ett land med vattenbäckar, källor och djupa vatten som flödar fram i dalar och på berg. 8 Det är ett land med vete och korn, med vinstockar, fikonträd och granatträd, ett land med ädla olivträd och honung[m], 9 (AF) ett land där du inte ska äta ditt bröd i fattigdom och där inget ska fattas dig, ett land där stenarna är av järn och där du kan bryta koppar[n] ur bergen. 10 Du ska äta och bli mätt, och du ska prisa Herren din Gud för det goda land han har gett dig.
Varning för högmod
11 Se till att du inte glömmer Herren din Gud utan håller hans bud, föreskrifter och stadgar som jag i dag ger dig. 12 När du äter och blir mätt och bygger vackra hus och bor i dem, 13 när dina kor och får förökas och ditt silver och guld och allt annat du har förökas, 14 låt då inte ditt hjärta bli högmodigt så att du glömmer Herren din Gud som förde dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. 15 (AG) Det var han som ledde dig genom den stora och fruktansvärda öknen, bland giftiga ormar och skorpioner och över torr mark utan vatten. Men han lät vatten komma fram åt dig ur den hårda klippan 16 och gav dig manna att äta i öknen, en mat som dina fäder inte kände till. Han gjorde allt detta för att ödmjuka och pröva dig för att sedan göra dig gott.
17 Du ska inte säga i ditt hjärta: ”Min egen kraft och min hands styrka har skaffat mig denna rikedom”. 18 Du ska komma ihåg Herren din Gud, för det är han som ger dig kraft att skaffa rikedom, därför att han vill upprätthålla det förbund som han med ed har slutit med dina fäder, så som det är i dag.
19 (AH) Men om du glömmer Herren din Gud och följer andra gudar, tjänar och tillber dem, så betygar jag i dag för er att ni förvisso ska förgås. 20 Likt de hednafolk som Herren förgör för er ska också ni förgås, därför att ni inte lyssnade till Herren er Guds röst.
Israel förtjänar inte landet
9 (AI) Hör, Israel! Du går i dag över Jordan för att komma och lägga under dig hednafolk, större och mäktigare än du, med stora städer befästa upp mot himlen. 2 (AJ) Du känner anakiternas stora och resliga folk och du har hört att man säger om dem: ”Vem kan stå emot Anaks barn?” 3 (AK) Därför ska du i dag veta att Herren din Gud är den som går framför dig som en förtärande eld. Han ska förgöra dem och kuva dem för dig, och du ska driva bort dem och utrota dem snabbt, så som Herren har lovat dig.
4 (AL) När Herren din Gud driver undan dem för dig, får du inte säga i ditt hjärta: ”Det var på grund av min rättfärdighet som Herren lät mig komma in i detta land och ta det i besittning.” Det är nämligen ogudaktigheten hos dessa folk som gör att Herren driver bort dem för dig. 5 (AM) Det är inte genom din rättfärdighet eller ditt hjärtas rättsinnighet som du går för att ta deras land i besittning, utan det är till följd av ogudaktigheten hos dessa folk som Herren din Gud driver bort dem för dig och så uppfyller vad han med ed har lovat dina fäder Abraham, Isak och Jakob. 6 (AN) Du ska veta att det inte är för din rättfärdighets skull som Herren din Gud har gett dig detta goda land till besittning, för du är ett hårdnackat folk.
Guldkalven
7 (AO) Kom ihåg och glöm aldrig, hur du i öknen väckte Herren din Guds vrede. Från den dag då du drog ut ur Egyptens land tills ni kom till denna plats har ni varit upproriska mot Herren.
8 (AP) Också vid Horeb väckte ni Herrens vrede, och Herren blev förbittrad på er så att han ville förgöra er. 9 (AQ) När jag hade gått upp på berget för att ta emot stentavlorna, tavlorna till det förbund som Herren hade slutit med er, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka. 10 (AR) Och Herren gav mig de två stentavlorna, där Gud med sitt finger hade skrivit alla de ord som Herren hade talat till er på berget ur elden, den dag då ni var samlade där.
11 När de fyrtio dagarna och fyrtio nätterna hade gått gav Herren mig de båda stentavlorna, förbundets tavlor. 12 (AS) Och han sade till mig: ”Bryt upp och gå snabbt ner härifrån, för ditt folk som du har fört ut ur Egypten har handlat fördärvligt. De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten avgudabild.” 13 Och Herren sade till mig: ”Jag har sett och funnit att detta folk är ett hårdnackat folk. 14 Lämna mig så att jag kan förgöra dem och utplåna deras namn under himlen. Dig ska jag sedan göra till ett folk som är mäktigare och större än de.”
15 Då vände jag om och gick ner från berget som brann i eld, och förbundets två tavlor hade jag i mina båda händer. 16 Jag fick då se att ni hade syndat mot Herren er Gud. Ni hade gjort åt er en gjuten kalv[o]. Ni hade redan vikit av från den väg som Herren hade befallt er att gå. 17 Jag grep de två tavlorna och slungade dem ifrån mig med båda händerna och slog sönder dem inför era ögon.
18 Och jag föll ner inför Herrens ansikte, och låg så liksom förra gången, i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka, för all den synds skull som ni hade begått genom att göra det som var ont i Herrens ögon så att han blev vred. 19 Jag var nämligen skräckslagen inför den vrede och harm mot er som Herren blivit uppfylld av, så att han ville förgöra er. Men Herren lyssnade till mig även den gången.
20 Också på Aron blev Herren mycket vred så att han ville förgöra honom, och jag bad då också för Aron. 21 (AT) Sedan tog jag er synd, kalven som ni hade gjort, och jag brände upp den i eld och krossade den till stoft och kastade det i bäcken som rann från berget.
22 (AU) I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava[p] väckte ni också Herrens vrede. 23 (AV) När Herren sände er från Kadesh-Barnea och sade: ”Dra upp och erövra landet som jag har gett er”, då var ni upproriska mot befallningen från Herren er Gud och trodde honom inte och lyssnade inte till hans röst. 24 Upproriska har ni varit mot Herren ända från den dag då jag lärde känna er.
25 (AW) Och jag föll ner inför Herrens ansikte och låg så de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna, för Herren hade sagt att han ville förgöra er. 26 Jag bad till Herren och sade: Herre Gud, förgör inte ditt folk och din arvedel, som du har friköpt med din stora makt och som du med stark hand har fört ut ur Egypten. 27 Tänk på dina tjänare Abraham, Isak och Jakob och se inte på detta folks hårdhet, ogudaktighet och synd. 28 (AX) Annars kommer man att säga i det land som du förde oss ut från: ”Herren kunde inte föra in dem i det land som han hade lovat dem, och han hatade dem. Därför förde han ut dem för att döda dem i öknen.” 29 De är ju ditt folk och din arvedel som du har fört ut med din stora kraft och din uträckta arm.
De nya stentavlorna
10 (AY) På den tiden sade Herren till mig: ”Hugg ut åt dig två stentavlor, likadana som de förra, och kom upp till mig på berget. Du ska också göra dig en ark av trä. 2 (AZ) Och jag ska skriva på tavlorna de ord som stod på de första tavlorna, dem som du slog sönder, och du ska lägga dem i arken.”
3 Jag gjorde en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor likadana som de förra. Och jag gick upp på berget och hade med mig de båda tavlorna. 4 Han skrev på tavlorna detsamma som var skrivet förra gången: de tio orden som Herren hade talat till er på berget ur elden den dag då ni var samlade där. Och Herren gav dem åt mig. 5 Sedan vände jag om och gick ner från berget och lade tavlorna i arken som jag hade gjort, och där fick de ligga, så som Herren hade befallt mig.
Arons död
6 (BA) Israels barn bröt upp från Beerot-Bene-Jaakan och kom till Mosera[q]. Där dog Aron och där blev han begravd, och hans son Eleasar blev präst i hans ställe. 7 Därifrån drog de till Gudgoda och från Gudgoda till Jotbata, en trakt rik på vattenbäckar.
Leviterna avskiljs för Herren
8 På den tiden avskilde Herren Levi stam till att bära Herrens förbundsark, till att stå inför Herrens ansikte och göra tjänst inför honom och till att välsigna i hans namn, så som de gör än i dag. 9 (BB) Därför fick Levi ingen lott eller arvedel bland sina bröder. Herren är hans arvedel, så som Herren din Gud har lovat honom.
10 (BC) Jag stannade på berget fyrtio dagar och fyrtio nätter som förra gången, och Herren lyssnade till mig också denna gång. Herren ville inte förgöra dig. 11 Herren sade till mig: ”Res dig upp och gå framför folket och låt dem bryta upp, så att de får komma in i och ta i besittning det land som jag med ed har lovat deras fäder att ge dem.”
Frukta Herren
12 (BD) Och nu Israel, vad begär Herren din Gud av dig? Bara att du fruktar Herren din Gud, att du vandrar på alla hans vägar, att du älskar honom och att du tjänar Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ, 13 så att du håller Herrens bud och hans stadgar som jag i dag ger dig för att det ska gå dig väl.
14 Se, himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt som är på den tillhör Herren din Gud. 15 (BE) Ändå var det just dina fäder som Herren fäste sig vid i kärlek. Och er, deras efterkommande,utvalde han bland alla folk, så som det är i dag. 16 (BF) Omskär därför ert hjärtas förhud och var inte längre hårdnackade, 17 (BG) för Herren er Gud är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den Gud som är stor och väldig och inger fruktan, som inte är partisk och inte tar mutor. 18 Han skaffar den faderlöse och änkan rätt, han älskar främlingen och ger honom mat och kläder. 19 (BH) Också ni ska älska främlingen för ni har själva varit främlingar i Egyptens land.
20 (BI) Herren din Gud ska du frukta, honom ska du tjäna[r], honom ska du hålla dig till, och i hans namn ska du avlägga din ed. 21 Han är din ära[s], han är din Gud, med dig har han gjort de stora och förunderliga gärningar som du har sett med egna ögon. 22 (BJ) När dina fäder drog ner till Egypten var de sjuttio personer, men nu har Herren din Gud gjort dig talrik som himlens stjärnor.
Välsignelse och förbannelse
11 Du ska älska Herren din Gud och alltid iaktta vad han ålagt dig, hans stadgar, domslut och bud.
2 Ni ska i dag besinna – det gäller inte era barn som inte har erfarit eller sett det – hur Herren er Gud har fostrat er, besinna hans storhet, hans starka hand och uträckta arm, 3 de tecken och gärningar som han gjorde i Egypten med farao, Egyptens kung, och med hela hans land, 4 (BK) och vad han gjorde med egyptiernas här, med deras hästar och vagnar, hur han lät Röda havets vatten strömma över dem när de förföljde er, och hur Herren då förgjorde dem så att de nu inte mer är till. 5 Och tänk på vad han gjorde med er i öknen ända till dess ni kom hit, 6 (BL) och vad han gjorde med Datan och Abiram, söner till Eliab, Rubens son, när jorden öppnade sitt gap och mitt i Israel slukade dem med deras familjer, deras tält och allt levande som följde dem. 7 Ni har med egna ögon sett alla de stora gärningar som Herren har gjort.
8 Håll därför alla de bud som jag i dag ger dig. Då blir ni starka och kan gå in och inta det land dit ni nu drar vidare för att ta det i besittning, 9 och då får ni leva länge i det land som Herren med ed har lovat era fäder att ge åt dem och deras efterkommande, ett land som flödar av mjölk och honung.
10 Det land dit du nu kommer för att ta det i besittning är inte som Egyptens land som ni drog ut ifrån, där du måste trampa upp vatten till den säd du sådde, så som man gör i en köksträdgård. 11 (BM) Nej, det land dit ni nu drar för att ta det i besittning är ett land med berg och dalar som får vatten att dricka genom himlens regn. 12 Det är ett land som Herren din Gud har omsorg om. Ständigt vilar Herren din Guds ögon på det, från årets början till årets slut.
13 (BN) Om ni nu lyssnar till de bud som jag i dag ger er så att ni älskar Herren er Gud och tjänar honom av hela ert hjärta och av hela er själ, 14 (BO) då ska jag ge regn åt ert land i rätt tid, höstregn och vårregn,[t] och du ska få bärga in din säd, ditt vin och din olja. 15 Jag ska ge din boskap gräs på din mark, och du ska äta och bli mätt. 16 Men se till, så att inte era hjärtan blir förförda och ni viker av och tjänar andra gudar och tillber dem, 17 (BP) för då ska Herrens vrede upptändas mot er, och han ska stänga himlen så att regn inte faller och marken inte ger sin gröda och ni snabbt blir utrotade ur det goda land som Herren ger er.
18 (BQ) Ni ska lägga dessa mina ord på ert hjärta och ert sinne och binda dem som ett tecken på er hand, och de ska vara som en påminnelse på er panna.[u] 19 (BR) Ni ska lära era barn dem genom att du talar om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. 20 Du ska skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar, 21 så att ni och era barn får leva länge i det land som Herren med ed har lovat era fäder att ge dem, så länge som himlen välver sig över jorden.
22 För om ni noga håller alla dessa bud som jag ger er att följa, så att ni älskar Herren er Gud och vandrar på alla hans vägar och håller er till honom, 23 då ska Herren driva bort alla dessa folk för er, och ni ska lägga under er folk som är större och mäktigare än ni själva. 24 (BS) Varje ort där ni sätter er fot ska bli er. Från öknen till Libanon och från floden, floden Eufrat, ända till Västra havet ska ert område sträcka sig. 25 (BT) Ingen ska kunna stå er emot. Fruktan och skräck för er ska Herren er Gud sända över hela det land ni beträder, så som han har lovat er.
26 Se, jag förelägger er i dag välsignelse och förbannelse: 27 (BU) Välsignelse, om ni lyssnar till Herren er Guds bud som jag i dag ger er, 28 (BV) och förbannelse om ni inte lyssnar till Herren er Guds bud, utan viker av ifrån den väg jag i dag befaller er att gå och följer andra gudar som ni inte känner. 29 (BW) Och när Herren din Gud har låtit dig komma in i det land dit du går för att ta det i besittning, ska du utdela välsignelsen på berget Gerissim och förbannelsen på berget Ebal[v]. 30 (BX) Dessa berg ligger som ni vet på andra sidan Jordan, bortom den väg som går mot solens nedgång i kananeernas land, de som bor i ödemarken mitt emot Gilgal vid Mores terebinter[w]. 31 Ni ska nu gå över Jordan för att komma in i och ta i besittning det land som Herren er Gud ger er. När ni tagit det i besittning och bor där, 32 ska ni vara noga med att följa alla de stadgar och rådslut som jag i dag förelägger er.
Gudstjänst på utvald plats
12 Detta är de stadgar och föreskrifter som ni ska vara noga med att följa i det land, som Herren, dina fäders Gud, har gett dig till besittning, så länge ni lever på jorden. 2 Ni ska i grund förstöra alla de platser där de folk som ni fördriver har tillbett sina gudar, på höga berg och höjder eller under lummiga träd. 3 (BY) Ni ska bryta ner deras altaren, slå sönder deras stoder och bränna upp deras asherapålar i eld, hugga ner deras avgudabilder och utplåna deras namn från sådana platser. 4 Ni ska inte tjäna Herren er Gud på deras sätt, 5 (BZ) utan den plats som Herren er Gud utväljer bland alla era stammar för att där fästa sitt namn, denna hans boning ska ni söka och dit ska du gå. 6 Dit ska ni föra era brännoffer och slaktoffer, ert tionde, och era händers bidrag, era löftesoffer[x] och frivilliga offer och det förstfödda av era kor och får. 7 Och där ska ni äta inför Herren er Guds ansikte och glädja er med ert husfolk över allt ni förvärvat, det som Herren din Gud har välsignat dig med.
8 Ni ska då inte göra allt som vi i dag gör här, där var och en gör vad han själv anser vara rätt. 9 Ni har ju ännu inte kommit in i den vila och den arvedel som Herren din Gud vill ge dig. 10 Men när ni har gått över Jordan och bor i det land som Herren er Gud vill ge er till arvedel och när han har låtit er få ro för alla era fiender runt omkring och ni bor i trygghet, 11 då ska ni föra allt som jag befaller er till den plats som Herren er Gud utväljer till boning åt sitt namn: era brännoffer och slaktoffer, ert tionde, era händers bidrag och alla de utvalda löftesoffer som ni ger Herren löfte om. 12 (CA) Där ska ni glädja er inför Herren er Guds ansikte med era söner och döttrar, tjänare och tjänarinnor och med leviten som bor inom era portar, för han har ju ingen egen lott eller arvedel med er.
13 Ta dig till vara så att du inte offrar dina brännoffer på vilken plats som helst. 14 Endast där, på den plats Herren utväljer inom en av dina stammar, ska du offra dina brännoffer, och där ska du göra allt som jag befaller dig. 15 Däremot får du slakta och äta kött så mycket du önskar inom alla dina städer, allt efter den välsignelse som Herren din Gud ger dig. Både den som är oren och den som är ren får äta av det, som vore det kött av gasell eller hjort. 16 (CB) Men blodet får ni inte förtära. Det ska du hälla ut på marken som vatten.
17 Du får inte inom dina portar äta tionden av din säd, ditt vin och din olja och inte heller det förstfödda av dina kor och får eller något av de löftesoffer som du gett löfte om eller av dina frivilliga offer eller av dina händers bidrag. 18 (CC) På den plats som Herren din Gud utväljer ska du äta det inför Herren din Guds ansikte tillsammans med din son och dotter, din tjänare och tjänarinna och med leviten som bor inom dina portar. Och du ska glädja dig inför Herren din Guds ansikte över allt du förvärvat. 19 (CD) Se till att du inte glömmer bort leviten så länge du lever i ditt land.
20 (CE) När Herren din Gud har utvidgat ditt område så som han har lovat dig, och du tänker: ”Jag vill äta kött”, eftersom du har lust att äta kött, så får du äta kött så mycket du vill. 21 Om den plats som Herren din Gud utväljer till att där fästa sitt namn ligger för långt bort för dig, så kan du enligt min befallning till dig slakta av de kor och får som Herren har gett dig och äta av det inom dina portar, så mycket du vill. 22 Men du ska äta det så som man äter kött av gasell eller hjort[y]. Både den som är oren och den som är ren får äta av det. 23 (CF) Men se till att du inte äter blodet, för blodet är livet, och du får inte äta livet tillsammans med köttet. 24 Du får inte äta det. Du ska hälla ut det på marken som vatten. 25 Ät det inte, så ska det gå väl för dig och dina barn efter dig, när du gör det som är rätt i Herrens ögon.
26 Men de heliga gåvor som du vill bära fram, och dina löftesoffer, ska du ta med dig till den plats som Herren utväljer. 27 Av dina brännoffer ska du offra köttet och blodet på Herren din Guds altare. Av dina slaktoffer ska blodet utgjutas på Herren din Guds altare. Men köttet får du äta.
28 Var noga med att lyda alla dessa bud som jag ger dig, så att det till evig tid går väl för dig och dina barn efter dig, när du gör det som är gott och rätt i Herren din Guds ögon.
Varning för avgudadyrkan
29 När Herren din Gud har utrotat de hednafolk som du nu kommer till för att fördriva, och du har drivit bort dem och bor i deras land, 30 (CG) se då till att du inte lockas till att följa deras seder, sedan de blivit röjda ur vägen för dig. Fråga inte efter deras gudar, så att du säger: ”Hur dyrkade dessa folk sina gudar? Jag vill göra på samma sätt.” 31 Så ska inte du göra när du tillber Herren din Gud, eftersom allt som Herren avskyr och hatar har de gjort till sina gudars ära. Till och med sina söner och döttrar bränner de upp i eld åt sina gudar.
32 (CH) Allt som jag befaller er ska ni vara noga med att följa. Du ska inte lägga något till det och inte ta något därifrån.
13 Om en profet eller drömmare[z] träder fram hos dig och han ger dig ett tecken eller under, 2 och sedan det tecknet eller undret inträffar och han då säger till dig: ”Låt oss följa andra gudar, gudar som du inte känner, och låt oss tjäna dem”, 3 då ska du inte lyssna till den profetens ord eller den drömmaren. Det är Herren er Gud som prövar er, för att se om ni älskar Herren er Gud av hela ert hjärta och hela er själ.
4 Herren er Gud ska ni följa, honom ska ni frukta, hans bud ska ni hålla, hans röst ska ni lyssna till, honom ska ni tjäna och honom ska ni hålla er till. 5 (CI) Men den profeten eller den som har drömsyner ska dödas, för han predikade avfall från Herren er Gud som har fört er ut ur Egyptens land och friköpt dig ur träldomshuset, och han ville föra dig bort från den väg som Herren din Gud har befallt dig att gå. Du ska skaffa bort det onda hos dig
6 (CJ) Om din bror, din mors son, eller din son eller dotter, eller hustrun i din famn eller din vän som står dig så nära som ditt eget liv, i hemlighet vill förleda dig och säger: ”Låt oss gå och tjäna andra gudar” som varken du eller dina fäder har känt 7 – gudar hos de folk som bor runt omkring er, nära dig eller fjärran, från jordens ena ände till den andra – 8 så ska du inte göra som han vill eller lyssna till honom. Du ska inte visa honom någon skonsamhet eller ha förbarmande eller överseende med honom, 9 utan du ska döda honom. Först ska din hand vara mot honom för att döda honom och sedan hela folkets hand. 10 Du ska stena honom till döds, därför att han försökte leda dig bort från Herren din Gud som har fört dig ut ur Egypten, ur träldomshuset. 11 (CK) Och hela Israel ska höra det och frukta och ska sedan inte mer göra något sådant ont hos dig.
12 Om du får höra om någon av de städer som Herren din Gud ger dig att bo i, 13 att från dig har utgått onda män, som förför invånarna i sin stad genom att säga: ”Låt oss gå bort och tjäna andra gudar”, gudar som ni inte känner, 14 då ska du noga undersöka, rannsaka och utforska. Om det då visar sig vara sant och kan bekräftas att något så avskyvärt har ägt rum hos dig, 15 ska du slå den stadens invånare med svärd. Du ska viga den åt förintelse med allt som är i den. Också boskapen ska du döda med svärd. 16 Allt byte du får ska du samla ihop mitt på torget och sedan ska du bränna upp staden i eld tillsammans med allt bytet som ett heloffer åt Herren din Gud. Staden ska bli en grushög för evig tid och aldrig mer byggas upp igen. 17 Låt inget av det vigda bli kvar i dina händer. Då ska Herren vända sig från sin glödande vrede och visa dig barmhärtighet och förbarma sig över dig och föröka dig, så som han med ed har lovat dina fäder, 18 när du lyssnar till Herren din Guds röst och håller alla hans bud som jag i dag ger dig, och gör det som är rätt i Herren din Guds ögon.
Förbjudna sorgetecken
14 (CL) Ni är Herren er Guds barn. Ni ska inte rista märken på er eller göra er skalliga ovanför pannan för de döda, 2 (CM) för du är ett folk som är helgat åt Herren din Gud, och dig har Herren utvalt till att vara hans egendomsfolk bland alla folk på jorden.
Rena och orena djur
3 Du ska inte äta något avskyvärt. 4 (CN) Dessa djur får ni äta: oxe, får, get, hjort, 5 gasell, dovhjort, stenbock, dison, teoantilop och semer. 6 Alla djur med klövar, kluvna i två halvor, och som idisslar får ni äta. 7 Men dessa får ni inte äta av dem som idisslar och av dem som har kluvna klövar: kamelen, haren och klippgrävlingen[aa], för även om de idisslar har de inte klövar. De är orena för er. 8 Inte heller svinet[ab], för även om det har klövar idisslar det inte. Det är orent för er. Ni ska inte äta av deras kött och inte röra deras döda kroppar.
9 (CO) Av allt det som lever i vattnet får ni äta detta: Allt som har fenor och fjäll får ni äta. 10 Men ni ska inte äta det som saknar fenor och fjäll. Det är orent för er.
11 Alla rena fåglar får ni äta. 12 (CP) Men dessa fåglar[ac] ska ni inte äta: örnen, lammgamen, havsörnen, 13 raafågeln, falken, gladan med dess arter, 14 alla slags kråkfåglar, 15 strutsen, tahemasfågeln, fiskmåsen, höken med dess arter, 16 ugglan, uven, tinsemetfågeln, 17 pelikanen, asgamen, dykfågeln, 18 storken, hägern med dess arter, härfågeln och fladdermusen. 19 (CQ) Alla flygande smådjur är orena för er. De ska inte ätas. 20 Men alla rena flygande djur får ni äta. 21 (CR) Ni ska inte äta något självdött. Du får ge sådant åt främlingen som bor inom dina portar, han får äta det, eller sälja det till utlänningen, för du är ett folk som är helgat åt Herren din Gud.
Du ska inte koka en killing i mjölken från dess mor[ad].
Tionde
22 (CS) Av all säd som varje år växer på din åker ska du ge tionde. 23 (CT) Du ska äta ditt tionde[ae] inför Herren din Guds ansikte på den plats som han utväljer till boning åt sitt namn: tiondet av din säd, ditt vin och din olja, liksom det förstfödda av dina kor och får, så att du lär dig att alltid frukta Herren din Gud.
24 Men om du har för lång väg så att du inte kan föra dit ditt tionde, eftersom den plats som Herren din Gud utväljer för att där fästa sitt namn ligger för långt bort för dig, när Herren din Gud nu välsignar dig, 25 så kan du sälja ditt tionde, ta pengarna i handen och gå till den plats som Herren din Gud utväljer. 26 Och för pengarna kan du köpa[af] vad du önskar, kor, får, vin, starka drycker eller vad du i övrigt kan önska. Du ska sedan äta där inför Herren din Guds ansikte och glädja dig med ditt husfolk. 27 (CU) Leviten som bor inom dina portar ska du då inte glömma bort, för han har ingen lott eller arvedel tillsammans med dig.
28 (CV) Vid slutet av vart tredje år ska du ta undan hela tiondet av din avkastning det året och lägga upp det inom dina portar. 29 (CW) Sedan ska leviten komma, han som inte har någon lott eller arvedel tillsammans med dig, och även främlingen, den faderlöse och änkan, som bor inom dina portar, och de ska äta och bli mätta. Då ska Herren din Gud välsigna dig i allt det arbete du utför.
Sabbatsåret
15 (CX) Vart sjunde år ska du låta vara ett friår. 2 Detta är vad som gäller angående friåret: Varje långivare som lånat ut något åt sin nästa, ska då efterskänka sin fordran. Han får inte utkräva skulder av sin nästa och sin broder, eftersom ett Herrens friår har utlysts. 3 En utlänning får du kräva, men om du har något att fordra av din broder ska du efterskänka det.
4 Men ingen fattig borde finnas hos dig, för Herren ska rikligen välsigna dig i det land som Herren din Gud ger dig till besittning som din arvedel, 5 om du bara lyder Herren din Guds röst så att du håller fast vid alla dessa bud som jag i dag ger dig, och följer dem. 6 (CY) Herren din Gud ska välsigna dig, så som han har lovat dig. Du ska ge lån åt många folk, men själv ska du inte behöva låna, och du ska råda över många folk, men de ska inte råda över dig.
7 (CZ) Om det finns någon fattig hos dig, en av dina bröder, i någon av dina städer i det land som Herren din Gud ger dig, ska du inte förhärda ditt hjärta eller stänga din hand för din fattige broder, 8 (DA) utan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver i sin brist. 9 Se till att inte denna onda tanke uppstår i ditt hjärta: ”Det sjunde året, friåret, är nära”, och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig. 10 Du ska villigt ge åt honom och ditt hjärta ska inte vara motvilligt när du ger, eftersom Herren din Gud ska välsigna dig för en sådan gåvas skull i alla dina verk och i allt du företar dig. 11 Fattiga kommer nämligen aldrig att saknas i landet, därför befaller jag dig: Du ska villigt öppna din hand för din broder, för de behövande och fattiga i ditt land.
Frigivning av slavar
12 (DB) Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller kvinna, har sålt sig till dig och tjänat dig i sex år, ska du det sjunde året frige[ag] honom. 13 Och när du friger honom, ska du inte låta honom gå med tomma händer. 14 Förse honom rikligt från din hjord, från din loge och från din vinpress. Du ska ge honom av det som Herren din Gud har välsignat dig med. 15 Kom ihåg att du var slav i Egyptens land och att Herren din Gud friköpte dig. Därför ger jag dig denna befallning i dag.
16 (DC) Men skulle han säga till dig att han inte vill lämna dig, därför att han älskar dig och ditt husfolk, eftersom han har haft det bra hos dig, 17 då ska du ta en syl och sticka den genom hans öra in i dörren. Därefter ska han vara din slav för alltid. Med din tjänarinna ska du göra på samma sätt.
18 Du ska inte anse det hårt att du måste släppa din tjänare fri, för i sex år har han gett dig dubbelt så värdefull tjänst som en avlönad arbetare[ah]. Och Herren din Gud ska välsigna dig i allt du gör.
Det förstfödda bland djuren
19 (DD) Allt förstfött av hankön[ai] som föds bland dina kor och får ska du helga åt Herren din Gud. Du ska inte använda dina förstfödda oxar vid ditt arbete och inte heller klippa ullen på dina förstfödda får. 20 (DE) Inför Herren din Guds ansikte ska du varje år tillsammans med ditt husfolk äta det på den plats som Herren utväljer.
21 (DF) Men om djuret har någon defekt, om det är halt eller blint eller allvarligt vanskapt, ska du inte offra det åt Herren din Gud. 22 Inom dina portar kan du äta det. Både den som är oren och den som är ren får äta av det, så som man äter kött av gasell eller hjort. 23 (DG) Men blodet ska du inte förtära, utan du ska hälla ut det på marken som vatten.
Påskhögtiden
16 (DH) Ge akt på månaden Aviv[aj] och fira Herren din Guds påskhögtid[ak], för i månaden Aviv förde Herren din Gud dig ut ur Egypten om natten. 2 Du ska slakta påskoffer åt Herren din Gud av får och kor på den plats som Herren utväljer till boning åt sitt namn. 3 (DI) Till offret ska du inte äta något syrat. I sju dagar ska du äta osyrat bröd, betryckets bröd, eftersom du drog ut ur Egyptens land snabbt. Så länge du lever ska du därför komma ihåg den dag då du lämnade Egyptens land. 4 (DJ) I sju dagar ska man inte se någon surdeg[al] hos dig inom hela ditt område, och av det som du slaktar om kvällen på den första dagen ska inget lämnas kvar över natten till morgonen.
5 Du får inte slakta påskoffret i vilken som helst av de städer som Herren din Gud ger dig, 6 utan endast på den plats som Herren din Gud utväljer[am] till boning åt sitt namn. Där ska du slakta påskoffret om kvällen när solen går ner vid den tid då du drog ut ur Egypten. 7 Du ska koka det och äta det på den plats som Herren din Gud utväljer och om morgonen ska du vända tillbaka och gå till dina tält. 8 Sex dagar ska du äta osyrat bröd och på sjunde dagen ska högtidsförsamling hållas åt Herren din Gud. Då ska du inte utföra något arbete.
Veckohögtiden eller pingsten
9 (DK) Du ska räkna sju veckor. Från det att man börjar skära säden ska du räkna de sju veckorna. 10 Därefter ska du fira Herren din Guds veckohögtid[an] och bära fram din hands frivilliga gåva, som du ska ge efter måttet av den välsignelse som Herren din Gud har gett dig. 11 Inför Herren din Guds ansikte ska du glädja dig på den plats som Herren din Gud utväljer till boning åt sitt namn, du med din son och din dotter, din tjänare och tjänarinna, med leviten som bor inom dina portar och främlingen, den faderlöse och änkan, som du har hos dig. 12 Kom ihåg att du var slav i Egypten och följ noga dessa stadgar.
Lövhyddohögtiden
13 (DL) Lövhyddohögtiden[ao] ska du fira i sju dagar sedan du har inbärgat avkastningen från din tröskplats och från din vinpress. 14 Du ska glädja dig vid denna högtid med din son och din dotter, din tjänare och tjänarinna, med leviten, främlingen, den faderlöse och änkan som bor inom dina portar. 15 I sju dagar ska du fira Herren din Guds högtid på den plats som Herren utväljer, för Herren din Gud ska välsigna dig i all den avkastning du får och i allt dina händer har uträttat, och du ska vara fylld av glädje.
16 (DM) Tre gånger om året ska alla av manligt kön hos dig träda fram inför Herren din Guds ansikte på den plats som han utväljer: vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddohögtiden. Men ingen ska träda fram med tomma händer inför Herrens ansikte, 17 var och en ska ge vad han kan efter den välsignelse som Herren din Gud har gett dig.
Domare
18 Du ska för dina särskilda stammar tillsätta domare och tjänstemän åt dig inom alla de städer som Herren din Gud ger dig. De ska döma folket med rättvisa. 19 (DN) Du ska inte förvanska rätten och inte vara partisk. Du ska inte ta mutor, för mutor förblindar de visas ögon och förvrider de rättfärdigas sak. 20 Rättfärdighet, rättfärdighet ska du sträva efter, för att du ska få leva och ta i besittning det land som Herren din Gud ger dig.
Avguderi och annan synd
21 Du ska inte sätta upp någon träpåle åt dig som en Ashera vid sidan[ap] av Herren din Guds altare, det som du ska göra åt dig. 22 (DO) Du ska inte heller resa någon stenstod åt dig, för sådant hatar Herren din Gud.
17 (DP) Du ska inte offra åt Herren din Gud något djur av nöt eller småboskap som har en defekt[aq] eller annat fel, för sådant är avskyvärt för Herren din Gud.
2 (DQ) Om en man eller kvinna hos dig i någon av städerna som Herren din Gud ger dig, visar sig göra något som är ont i Herren din Guds ögon, genom att överträda hans förbund, 3 och mot min befallning går bort och tjänar andra gudar och tillber dem eller tillber solen, månen eller himlens hela härskara[ar], 4 och det blir berättat för dig och du får höra om det, ska du noga undersöka saken. Om det visar sig vara sant och kan slås fast att detta avskyvärda har gjorts i Israel, 5 (DR) ska du föra ut till din stadsport den man eller kvinna som har gjort denna onda gärning, man eller kvinna, och stena den personen till döds. 6 (DS) Efter två eller tre vittnens ord[as] ska han dödas. Ingen ska dömas till döden efter endast ett vittnesmål. 7 (DT) Först ska vittnenas hand lyftas mot honom för att döda honom och sedan hela folkets hand. Du ska skaffa bort det onda från dig.
Domstolar
8 (DU) Om det i något fall blir för svårt för dig att döma, det kan gälla ett dråp, en rättsfråga, ett misshandelsbrott eller något annat som kan orsaka tvist inom dina portar, då ska du bryta upp och bege dig till den plats som Herren din Gud utväljer 9 (DV) och gå till de levitiska prästerna och till den som på den tiden är domare. Dem ska du fråga till råds och de ska meddela dig vad som är rätt. 10 Du ska göra det de meddelar dig på den plats som Herren utväljer, och du ska noggrant följa allt som de lär dig. 11 Efter den lag de undervisar dig i och efter den dom de avkunnar för dig ska du handla. Du ska inte vika av från de ord de meddelar, varken åt höger eller åt vänster.
12 Men om någon handlar i sådant övermod att han varken vill lyssna till prästen, som står där och gör tjänst inför Herren din Gud, eller till domaren, då ska den mannen dö. Du ska skaffa bort det onda från Israel. 13 Allt folket ska höra det och frukta och aldrig mer vara övermodiga.
Val av kung
14 (DW) När du kommer in i det land som Herren din Gud ger dig och tar det i besittning och bor där och du säger: ”Jag vill sätta en kung över mig[at], som alla andra folk omkring mig”, 15 så ska du sätta till kung över dig den som Herren din Gud utväljer. En av dina bröder ska du sätta till kung över dig. Du får inte sätta en främling över dig, en som inte är din broder. 16 (DX) Men han får inte skaffa sig många hästar och inte sända sitt folk tillbaka till Egypten för att skaffa många hästar, för Herren har sagt till er: ”Ni ska aldrig mer vända tillbaka denna väg.” 17 (DY) Han får inte heller skaffa sig många hustrur, för att hans hjärta inte ska avfalla, och han ska inte skaffa sig mycket silver och guld.[au]
18 (DZ) När han sitter på sin kungatron ska han låta göra sig en avskrift av denna lag enligt den bokrulle som finns hos de levitiska prästerna. 19 (EA) Den ska han ha hos sig och läsa i den[av] i alla sina livsdagar, så att han lär sig frukta Herren sin Gud och ger akt på alla ord i denna lag och dessa stadgar och följer dem. 20 Då ska hans hjärta inte förhäva sig över hans bröder eller vika av ifrån buden, varken åt höger eller åt vänster, och då ska han och hans söner regera länge i Israel.
Prästers och leviters rättigheter
18 (EB) De levitiska prästerna, hela Levi stam, ska inte ha någon lott eller arvedel tillsammans med Israel. Av Herrens eldsoffer och hans arvedel ska de äta. 2 De ska inte ha någon arvedel bland sina bröder. Herren är deras arvedel, som han har lovat dem. 3 Och detta är vad prästerna har rätt att få av folket, av dem som offrar ett slaktoffer av oxar eller får: Man ska ge prästen bogen, käkstyckena och magen. 4 Det första av din säd, ditt vin och din olja och det första av dina fårs ull ska du ge honom, 5 för Herren din Gud har utvalt honom bland alla dina stammar för att han och hans söner alltid ska stå och göra tjänst i Herrens namn.
6 Om en levit kommer från någon av dina städer i Israel där han uppehåller sig, så får han om han så önskar komma till den plats som Herren utväljer 7 och där göra tjänst i Herren sin Guds namn, liksom alla hans levitiska bröder som står där inför Herrens ansikte. 8 De ska alla ha lika mycket till underhåll, utan hänsyn till vad någon kan äga genom försäljning av fädernearv.
Avskyvärda seder
9 (EC) När du kommer in i det land som Herren din Gud ger dig, ska du inte lära dig att handla enligt dessa folks avskyvärda seder. 10 (ED) Hos dig får inte någon finnas som låter sin son eller dotter gå genom eld eller befattar sig med spådom, teckentydning, svartkonst eller häxeri, 11 (EE) ingen som utövar besvärjelsekonster, ingen andebesvärjare, ingen som utövar magi och ingen som söker råd hos de döda. 12 Avskyvärd för Herren är var och en som gör sådant, och för sådana vidrigheters skull fördriver Herren din Gud dem för dig. 13 Du ska vara fullkomlig inför Herren din Gud. 14 Dessa hednafolk som du ska fördriva lyssnar till dem som utövar teckentydning och spådom, men Herren din Gud har inte tillåtit dig något sådant.
Löftet om Profeten
15 (EF) En profet lik mig[aw] ska Herren din Gud låta uppstå åt dig bland ditt folk, från dina bröder. Honom ska ni lyssna till. 16 (EG) Det ska bli så som du begärde av Herren din Gud vid Horeb[ax] den dag ni var samlade där och du sade: ”Jag vill inte höra mer av Herren min Guds röst eller se den stora elden längre, då kommer jag att dö.” 17 Herren sade då till mig: ”De har rätt i vad de säger. 18 (EH) Jag ska låta en profet lik dig uppstå åt dem bland deras bröder. Jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt som jag befaller honom. 19 Och om någon inte lyssnar till mina ord som han talar i mitt namn, ska jag själv utkräva det av honom. 20 (EI) Men den profet som i övermod talar i mitt namn vad jag inte har befallt honom tala, eller som talar i andra gudars namn, den profeten ska dö.
21 Du kanske tänker i ditt hjärta: Hur ska vi känna igen det ord som Herren inte har talat? 22 (EJ) När profeten talar i Herrens namn och det han säger inte sker eller kommer, då är det något som Herren inte har talat. Profeten har talat i övermod. Du ska inte vara rädd för honom.”
Fristäderna
19 (EK) När Herren din Gud har utrotat de hednafolk vilkas land Herren din Gud ger dig, och när du har fördrivit dem och du bor i deras städer och i deras hus, 2 då ska du avskilja åt dig tre städer mitt i ditt land, som Herren din Gud ger dig till besittning. 3 Du ska rusta upp vägarna till dessa städer och dela upp det landområde som Herren din Gud ger dig till arvedel i tre delar, så att var och en som har dräpt någon kan fly dit.
4 I följande fall kan den som har dräpt någon fly till en fristad och så få leva: Om någon dödar sin nästa utan vett och vilja och utan att ha burit hat till honom tidigare – 5 som när någon går med sin vän ut i skogen för att hugga ved och han hugger med yxan för att fälla trädet och yxhuvudet då lossnar från skaftet och träffar den andre så att han dör – då ska han kunna fly till någon av dessa städer och få leva. 6 Annars kan blodshämnaren[ay] som med vrede i sitt hjärta förföljer dråparen hinna upp honom om vägen är lång, och slå ihjäl honom trots att han inte hade förtjänat döden, eftersom han inte hade hatat den andre tidigare. 7 Därför befaller jag dig: ”Du ska avskilja tre städer åt dig.”
8 (EL) När Herren din Gud utvidgar ditt område, så som han med ed har svurit dina fäder, och ger dig hela det land som han har lovat att ge dina fäder, 9 om du då är noga med att följa alla dessa bud som jag i dag ger dig, så att du älskar Herren din Gud och alltid vandrar på hans vägar, då ska du lägga tre städer till dessa tre. 10 Så ska oskyldigt blod inte spillas i ditt land som Herren din Gud ger dig till arvedel, och blodskuld inte komma att vila på dig.
11 (EM) Men om någon hatar sin nästa och ligger på lur efter honom och överfaller honom och slår ihjäl honom, och han sedan flyr till någon av dessa städer, 12 (EN) då ska de äldste i hans stad sända bud och hämta honom därifrån och lämna honom i blodshämnarens hand, och han ska dö. 13 Du ska inte visa honom någon skonsamhet, utan du ska rena Israel från skulden för det oskyldiga blodet och det ska gå dig väl.
Gränsstenar
14 (EO) Du ska inte flytta din grannes gränssten[az], som förfäderna satt upp i den arvedel du får i det land som Herren din Gud ger dig till besittning.
Vittnesmål
15 (EP) Det är inte nog om bara ett vittne träder upp mot någon som anklagas för ett brott eller en synd, vilken synd han än kan ha begått. Efter två eller tre vittnens ord[ba] ska var sak avgöras.
16 Om ett falskt vittne träder upp mot någon för att vittna mot honom angående något brott, 17 (EQ) ska bägge parter i tvisten träda fram inför Herrens ansikte, inför de män som på den tiden är präster och domare. 18 Och domarna ska noga undersöka saken. Om vittnet visar sig vara ett falskt vittne som burit falskt vittnesbörd mot sin broder, 19 (ER) ska ni låta samma sak drabba vittnet som han hade tänkt för sin broder. Du ska skaffa bort det onda ifrån dig. 20 Det övriga folket ska höra det och frukta, och man ska aldrig mer göra något sådant ont hos dig. 21 (ES) Du ska inte visa honom någon skonsamhet: liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.
Krigslagar
20 När du drar ut i krig mot dina fiender och får se hästar och vagnar[bb] och ett folk större än du, ska du inte bli rädd för dem, för Herren din Gud som förde dig upp ur Egyptens land är med dig. 2 När ni står beredda att gå till strid, ska prästen träda fram och tala till folket. 3 Han ska säga till dem: ”Hör, Israel! Ni står i dag beredda att gå till strid mot era fiender. Låt inte era hjärtan vara modlösa. Var inte rädda, bäva inte och bli inte förskräckta för dem, 4 för Herren er Gud går själv med er för att strida för er mot era fiender och ge er seger.”
5 Och förmännen ska säga till folket: ”Om någon har byggt sig ett nytt hus men ännu inte invigt det, så kan han vända tillbaka hem så att inte en annan kommer och inviger det om han själv faller i striden. 6 Om någon har planterat en vingård men ännu inte fått skörda dess frukt, så kan han vända tillbaka hem så att inte en annan kommer och skördar dess frukt om han själv faller i striden. 7 (ET) Om någon har trolovat sig med en kvinna men ännu inte tagit henne till sig, så kan han vända tillbaka hem så att inte en annan tar henne om han själv faller i striden.”
8 (EU) Vidare ska förmännen säga till folket: ”Om någon är rädd och har ett modlöst hjärta, så kan han vända tillbaka hem så att inte också hans bröders hjärtan blir lika modlösa som hans eget.” 9 När förmännen har avslutat sitt tal till folket, ska befälhavare över hären tillsättas och dessa ska gå i spetsen för folket.
10 När du kommer till någon stad för att strida mot den, ska du först erbjuda den fred. 11 Om den då ger ett fredligt svar och öppnar sina portar för dig, ska allt folket som finns där bli arbetspliktigt under dig och tjäna dig. 12 Men om den inte vill ha fred utan vill föra krig mot dig, ska du belägra den. 13 Och när Herren din Gud ger den i din hand ska du slå alla av mankön där med svärd. 14 (EV) Men kvinnorna, barnen, boskapen och allt annat som finns i staden, hela bytet ska du ta för dig själv. Du kan använda[bc] det byte som Herren din Gud har gett dig från dina fiender. 15 Så ska du göra med alla de städer som är mycket långt borta från dig och som inte hör till dessa hednafolks städer.
16 (EW) Men i de städer som tillhör dessa folk och som Herren din Gud ger dig till arvedel ska du inte låta något som andas få leva. 17 Du ska viga dem åt förintelse: hetiterna och amoreerna, kananeerna och perisseerna, hiveerna och jebusiterna, så som Herren din Gud har befallt dig, 18 för att de inte ska lära er att utöva alla deras vidrigheter som de själva har utövat till sina gudars ära och så komma er att synda mot Herren er Gud.
19 Om du belägrar en stad under lång tid för att erövra och inta den, ska du inte förstöra träden omkring den genom att höja din yxa mot dem. Du får äta av deras frukt, men du får inte hugga ner dem. Träden på marken är ju inte människor som ska drabbas när du går till angrepp. 20 Men träd som du vet inte bär ätbar frukt får du förstöra och hugga ner och ta för att bygga belägringsverk mot den fientliga staden tills den faller.
Mord av okänd gärningsman
21 Om man i det land som Herren din Gud ger dig till besittning påträffar en ihjälslagen människa liggande på marken och man inte vet vem som har dödat honom, 2 ska dina äldste och dina domare gå ut och mäta avståndet från den ihjälslagne till de städer som ligger runt omkring. 3 De äldste i den stad som ligger närmast den ihjälslagne ska ta en kviga, som inte har blivit använd i arbete och inte burit ok. 4 De äldste i staden ska föra kvigan ner till en dal med rinnande vatten där man inte plöjt eller sått, och där i dalen ska de krossa nacken på kvigan.
5 (EX) Och prästerna, Levi söner, ska träda fram, för Herren din Gud har utvalt dem till att göra tjänst inför honom och välsigna i Herrens namn, och efter deras beslut ska alla tvister och våldsbrott avgöras. 6 Alla de äldste i den stad som är närmast den ihjälslagne ska tvätta sina händer över kvigan som man krossat nacken på i dalen, 7 och de ska intyga och säga: ”Våra händer har inte spillt detta blod, och våra ögon har inte sett dådet. 8 Försona ditt folk Israel som du har friköpt, Herre, och låt inte oskyldigt blod komma över ditt folk Israel.”
Därmed får de försoning för denna blodskuld. 9 Så avlägsnar du skulden ifrån dig för det oskyldiga blodet[bd], för du ska göra det som är rätt i Herrens ögon.
Äktenskap med fången kvinna
10 När du drar ut i krig mot dina fiender och Herren din Gud ger dem i din hand så att du tar fångar, 11 och du bland fångarna får se en vacker kvinna som du fäster dig vid och vill ta till hustru, 12 så ska du föra henne in i ditt hus, och hon ska raka sitt huvud[be] och ansa sina naglar. 13 Hon ska lägga av de kläder hon bar som fånge, och hon ska bo i ditt hem och få sörja sin far och mor under en månad[bf]. Därefter får du gå in till henne och bli hennes man, och hon ska bli din hustru.
14 Om du sedan inte finner behag i henne, ska du låta henne gå vart hon vill. Du får inte sälja henne för pengar och inte heller behandla henne som en slavinna, eftersom du har förnedrat henne.
Förstfödslorätten
15 (EY) Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han inte älskar, och både den älskade och den oälskade har fött söner åt honom och om hans förstfödde är son till den oälskade, 16 då får mannen inte, när han fördelar arvet åt sina söner, ge förstfödslorätten åt den älskades son till skada för den oälskades son, eftersom denne är den förstfödde. 17 (EZ) Han ska i stället erkänna sonen till den oälskade som sin förstfödde och ge honom en dubbel lott av allt han äger. Eftersom denne är förstlingen av hans livskraft tillhör förstfödslorätten honom.
En upprorisk son
18 Om någon har en upprorisk och trotsig son som inte lyder sin far eller mor och inte lyssnar på dem trots att de tuktar honom, 19 så ska hans föräldrar ta honom och föra honom till de äldste i staden vid stadens port. 20 Och de ska säga till de äldste i staden: ”Vår son här är upprorisk och trotsig. Han vill inte lyda oss utan frossar[bg] och super.” 21 Då ska alla män i staden stena honom till döds. Du ska skaffa bort det onda ifrån dig. Hela Israel ska höra det och känna fruktan.
Olika lagar och föreskrifter
22 Om det på någon vilar en synd som förtjänar döden och man avrättar honom och hänger upp honom på trä, 23 (FA) så ska den döda kroppen inte lämnas kvar på träet över natten[bh]. Du ska begrava den samma dag, för den som är upphängd[bi] är en Guds förbannelse. Du ska inte orena det land som Herren din Gud ger dig till arvedel.
22 (FB) Om du ser att din broders oxe eller får har kommit vilse, ska du inte låta dem vara utan föra dem tillbaka till din broder. 2 Om din broder inte bor i din närhet eller om du inte känner ägaren, ska du ta djuret till ditt hus och det ska vara hos dig tills din broder frågar efter det. Då ska du lämna tillbaka det åt honom. 3 På samma sätt ska du göra med hans åsna, på samma sätt ska du göra med hans kläder och på samma sätt ska du göra med allt annat som din broder kan ha förlorat och som du hittar. Du får inte dra dig undan.
4 (FC) Om du ser din broders åsna eller oxe falla på vägen, får du inte låta dem vara. Du ska hjälpa honom att resa upp djuret.
5 En kvinna ska inte bära manskläder och en man ska inte klä sig i kvinnoplagg, för var och en som gör så är avskyvärd för Herren din Gud.
6 Om du på din väg råkar finna ett fågelbo i något träd eller på marken, med ungar eller ägg, och modern ligger på ungarna eller på äggen, ska du inte ta både modern och ungarna. 7 Du ska släppa i väg modern, men ungarna kan du ta för din räkning. Gör så för att det ska gå väl för dig och du ska få ett långt liv.
8 När du bygger ett nytt hus ska du förse taket[bj] med ett räcke, så att du inte drar blodskuld över ditt hus om någon skulle falla ner från det.
9 (FD) Du ska inte så i din vingård två slags grödor. Gör du det kommer alltsammans, både det du har sått och det som själva vingården avkastar, att tillfalla helgedomen.
10 Du ska inte plöja med oxe och åsna tillsammans.
11 Du ska inte klä dig i tyg av olika garn, av ull och lin tillsammans[bk].
12 (FE) Du ska göra tofsar[bl] i de fyra hörnen på den mantel du höljer dig i.
Brott mot äktenskapsregler
13 Om en man tar sig en hustru och går in till henne, men sedan får motvilja mot henne 14 och beskyller henne för skamliga ting och sprider onda rykten om henne och säger: ”Jag tog den här kvinnan till hustru, men när jag kom in till henne fann jag inga bevis på att hon var jungfru”, 15 då ska flickans far och mor föra beviset på att hon var jungfru till stadens äldste som sitter i porten. 16 Och flickans far ska säga till de äldste: ”Jag gav min dotter till hustru åt den här mannen, men han har fått motvilja mot henne. 17 Och se, nu beskyller han henne för skamliga ting och säger: Jag har inte funnit något bevis på att din dotter var jungfru. Men här är beviset på att min dotter var jungfru.” Och de ska breda ut klädet[bm] inför de äldste i staden. 18 Stadens äldste ska då ta mannen och bestraffa honom. 19 De ska ålägga honom att böta hundra siklar silver[bn], som de ska ge till flickans far, därför att han har spritt onda rykten om en jungfru i Israel. Och hon ska vara hans hustru och han får inte skilja sig från henne så länge han lever.
20 Men om det var sanning, om det inte fanns något bevis på att flickan var jungfru, 21 då ska man föra ut flickan utanför dörren till hennes fars hus, och männen i staden ska stena henne till döds, därför att hon har gjort en galenskap i Israel genom att begå otukt i sin fars hus. Du ska skaffa bort det onda från dig.
22 (FF) Om en man ertappas med att ligga med en annan mans hustru ska de båda dö, både mannen som låg med kvinnan, och kvinnan. Du ska skaffa bort det onda från Israel.
23 Om en jungfru är trolovad[bo] med en man och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne, 24 ska ni föra dem båda ut till stadens port och stena dem till döds: flickan för att hon inte ropade på hjälp fast hon var i staden, och mannen för att han kränkte en annan mans trolovade. Du ska skaffa bort det onda ifrån dig.
25 Men om mannen träffade den trolovade flickan ute på marken och han där tog henne med våld och låg med henne, ska bara mannen som låg med henne dö. 26 Men mot flickan ska du inte göra något. Hon har inte begått någon synd som förtjänar döden. Det är med detta som när en man överfaller en annan man och mördar honom. 27 Han träffade på henne ute på marken, och den trolovade flickan kan ha ropat men det fanns ingen som kunde rädda henne.
28 Om en man träffar en jungfru som inte är trolovad och griper tag i henne och ligger med henne, och de ertappas, 29 så ska mannen som låg med flickan ge femtio siklar silver[bp] åt flickans far och henne själv ska han ta till sin hustru, därför att han har kränkt henne. Han får inte skilja sig från henne så länge han lever.
30 (FG) En man får inte ta sin fars hustru och därmed vanära sin fars bädd.
De utestängda från församlingen
23 Ingen som är kastrerad, vare sig genom krossning eller stympning, ska komma in i Herrens församling[bq]. 2 Ingen som är född i äktenskapsbrott eller blodskam ska komma in i Herrens församling. Inte ens efterkommande i tionde led ska komma in i Herrens församling.
3 (FH) Ingen ammonit eller moabit ska komma in i Herrens församling, inte ens efterkommande i tionde led ska någonsin komma in i Herrens församling, 4 (FI) eftersom de inte mötte er med mat och dryck på vägen när ni drog ut ur Egypten, och därför att de mot dig lejde Bileam[br], Beors son, från Petor i Aram-Naharajim för att han skulle förbanna dig. 5 (FJ) Men Herren din Gud ville inte lyssna på Bileam, utan Herren din Gud förvandlade förbannelsen till välsignelse för dig, för Herren din Gud älskade dig. 6 Du ska aldrig någonsin fråga efter deras välfärd och lycka.
7 (FK) Du ska inte avsky edomiten, för han är din broder. Du ska inte heller avsky egyptiern, för i hans land har du bott som främling. 8 Barn som föds av dem i tredje led får komma in i Herrens församling.
Renhet i lägret
9 När du drar ut mot dina fiender och slår läger, ska du hålla dig borta från allt som är ont. 10 (FL) Om någon av dina män är oren[bs] därför att något hänt honom under natten, ska han gå utanför lägret. Han får inte komma in i lägret. 11 Mot kvällen ska han bada sig i vatten, och när solen går ner får han gå in i lägret.
12 Du ska ha en plats utanför lägret dit du kan gå avsides. 13 Tillsammans med andra redskap ska du ha en pinne, och när du vill sätta dig där ute ska du med den gräva en grop och sedan täcka över din avföring. 14 Herren din Gud går omkring i ditt läger för att rädda dig och ge dina fiender till dig. Därför ska ditt läger vara heligt, så att han inte ser något orent hos dig och vänder sig bort ifrån dig.
Lagar och bestämmelser
15 En slav som har flytt till dig från sin herre ska du inte utlämna[bt] till hans herre. 16 Låt honom få stanna hos dig, på den plats han väljer inom någon av dina städer, var han finner för gott. Du ska inte behandla honom illa.
17 Ingen tempelprostituerad[bu] får finnas varken bland Israels döttrar eller bland Israels söner. 18 (FM) Du får inte komma med lönen från kvinnlig eller manlig prostitution till Herren din Guds hus på grund av något löfte, för Herren din Gud avskyr bådadera.
19 (FN) Du ska inte ta ränta av din broder, varken på pengar, livsmedel eller på något annat som man kan ta ränta på. 20 Av en utlänning får du ta ränta, men du ska inte ta ränta av din broder, för att Herren din Gud ska välsigna dig i allt du företar dig i det land dit du nu kommer för att ta det i besittning.
21 (FO) Om du avger ett löfte åt Herren din Gud ska du inte dröja att uppfylla det, för Herren din Gud ska utkräva det av dig och synd kommer att vila på dig. 22 Men om du låter bli att avge något löfte, kommer inte synd att vila på dig. 23 Vad dina läppar har talat ska du hålla och göra i enlighet med det frivilliga löfte du med din mun har avgett inför Herren din Gud.
24 När du kommer in i en vingård som tillhör din nästa får du äta så mycket druvor du vill så att du blir mätt, men du får inte lägga något i ditt kärl. 25 (FP) När du kommer in på din nästas sädesfält får du plocka ax med din hand[bv], men du får inte röra din nästas säd med en skära.
Giftermål och skilsmässa
24 (FQ) Om en man gifter sig med en kvinna och är tillsammans med henne och sedan inte vill veta av henne, därför att han har kommit på henne med något oanständigt[bw], och han skriver ett skilsmässobrev[bx] åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, 2 och hon lämnar hans hus och går och blir en annans hustru, 3 och även denne andre man får motvilja mot henne och skriver skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, eller om den andre mannen som tagit henne till hustru dör, 4 då får inte hennes förste man som skickade i väg henne på nytt ta henne till sin hustru, sedan hon blivit orenad. Det vore något avskyvärt inför Herren. Du ska inte dra synd över det land som Herren din Gud ger dig till arvedel.
Olika lagar
5 (FR) Om en man nyligen har tagit sig hustru, behöver han inte gå i krigstjänst eller åläggas någon annan tjänstgöring. Han ska vara fri ett år för att stanna hemma och glädja den hustru han tagit.
6 Man får inte ta handkvarnen[by] eller den övre kvarnstenen i pant, för det vore att ta livet i pant.
7 (FS) Om en man ertappas med att ha rövat bort någon av sina bröder bland Israels barn, och han behandlar denne som en slav eller säljer honom, ska kidnapparen dö. Du ska skaffa bort det onda ifrån dig.
8 (FT) När någon blir angripen av spetälska[bz], ska du vara mycket noga med att göra allt som de levitiska prästerna lär er. Vad jag har befallt dem ska ni noggrant följa. 9 (FU) Kom ihåg vad Herren din Gud gjorde med Mirjam[ca] på vägen när ni drog ut ur Egypten.
10 Om du ger ett lån åt din nästa, ska du inte gå in i hans hus och ta pant av honom. 11 Du ska stanna utanför, och mannen som du har lånat åt ska bära ut panten till dig. 12 Om det är en fattig man, ska du inte sova med manteln du fått i pant. 13 (FV) Du måste ge honom panten tillbaka när solen går ner, så att han kan ha sin mantel på sig när han sover och så välsigna dig. Detta ska bli dig till rättfärdighet inför Herren din Gud.
14 (FW) Du ska inte göra orätt mot en fattig och nödställd daglönare, vare sig han är en av dina bröder eller en av främlingarna som finns i någon stad i ditt land. 15 (FX) Varje dag ska du ge honom hans lön före solnedgången, eftersom han är fattig och längtar efter sin lön. Han kunde annars ropa till Herren mot dig och synd skulle då vila på dig.
16 (FY) Föräldrar ska inte dödas för sina barns skull, och barn ska inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en ska lida döden genom sin egen synd.
17 (FZ) Du ska inte förvanska rätten för främlingen eller den faderlöse, och inte ta en änkas kläder i pant. 18 (GA) Du ska komma ihåg att du har varit slav i Egypten och att Herren din Gud har befriat dig därifrån. Därför befaller jag dig att iaktta detta.
19 (GB) När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, ska du inte gå tillbaka för att hämta den. Den ska tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Då ska Herren din Gud välsigna dig i allt du företar dig. 20 När du slår ner dina oliver, ska du inte sedan söka genom grenarna. Det som finns kvar ska tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 21 När du plockar druvorna i din vingård, ska du inte göra någon efterskörd. Det som finns kvar ska tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 22 Kom ihåg att du själv har varit slav i Egyptens land. Därför befaller jag dig att iaktta detta.
25 (GC) Om en tvist uppstår mellan män och de kommer inför rätta, och man där dömer mellan dem, ska man fria den oskyldige och fälla den skyldige.
2 Om den skyldige förtjänar spöstraff, ska domaren befalla honom att lägga sig ner och under sin övervakning låta honom få det antal slag som svarar mot hans brott. 3 (GD) Fyrtio slag[cb] får man ge honom, inte mer, för att din broder inte ska bli vanärad i dina ögon om man fortsätter att slå honom ännu mer.
4 (GE) Du ska inte binda för munnen på oxen som tröskar[cc].
5 (GF) När bröder bor tillsammans och en av dem dör utan någon son, ska den dödes hustru inte gifta sig med någon främmande man utanför släkten. Hennes svåger ska gå in till henne och ta henne till hustru och så uppfylla sin plikt som svåger[cd]. 6 Och den förste son hon föder ska få den döde broderns namn, för att dennes namn inte ska utplånas ur Israel.
7 Men om mannen inte vill gifta sig med sin svägerska, ska hon gå upp till de äldste i porten[ce] och säga: ”Min svåger vägrar att föra sin brors namn vidare i Israel. Han vill inte göra sin plikt som svåger till mig.” 8 Då ska de äldste i staden där han bor kalla på honom och tala med honom. Om han står fast och säger: ”Jag vill inte gifta mig med henne”, 9 då ska hans svägerska gå fram till honom inför de äldste och dra skon av hans fot och spotta honom i ansiktet och säga: ”Så gör man med den man som inte vill bygga upp sin brors hus.” 10 Hans hus ska sedan i Israel kallas ’den barfotades hus’.
11 Om två män slåss med varandra och den enes hustru kommer för att hjälpa sin man mot den andre när denne slår honom, och hon räcker ut sin hand och griper tag i hans könsdelar, 12 då ska du hugga av hennes hand och inte visa henne någon skonsamhet.
13 (GG) Du ska inte ha två slags vikt i din börs, en stor och en liten, 14 och i ditt hem ska du inte ha två slags efamått, ett stort och ett litet. 15 Full och rätt vikt[cf] ska du ha. Fullt och rätt efamått ska du också ha, så att du får leva länge i det land som Herren din Gud ger dig. 16 (GH) För Herren din Gud avskyr alla som gör orätt på detta sätt.
17 (GI) Kom ihåg vad Amalek[cg] gjorde mot dig på vägen, när ni drog ut ur Egypten. 18 Utan att frukta Gud gick han emot dig på vägen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var trött och utmattad. 19 (GJ) När därför Herren din Gud har låtit dig få ro för alla dina fiender runt omkring i det land som Herren din Gud ger dig till besittning som arvedel, då ska du utplåna minnet av Amalek under himlen. Glöm inte detta!
Förstlingsfrukt och tionde
26 När du kommer in i det land som Herren din Gud ger dig till arvedel och du tar det i besittning och bor där, 2 (GK) då ska du ta det första av markens alla frukter[ch] som du skördar från ditt land som Herren din Gud ger dig, lägga det i en korg och gå till den plats som Herren din Gud utväljer till boning åt sitt namn. 3 Och du ska gå till den som i de dagarna är präst och säga till honom: ”Jag kungör i dag för Herren din Gud att jag har kommit in i det land som Herren med ed har lovat våra fäder att ge oss.” 4 Prästen ska då ta korgen ur din hand och sätta ner den inför Herren din Guds altare.
5 (GL) Inför Herren din Guds ansikte ska du ta till orda och säga: ”Min far var en kringvandrande aramé[ci] som drog ner till Egypten. Han bodde där som främling med en liten skara, och där blev han ett stort, mäktigt och talrikt folk. 6 Men egyptierna behandlade oss illa, förtryckte oss och lade tungt arbete på oss. 7 (GM) Då ropade vi till Herren, våra fäders Gud, och Herren hörde vår röst och såg vårt lidande, vår nöd och vårt betryck. 8 Och Herren förde oss ut ur Egypten med stark hand och uträckt arm, med stora och fruktansvärda gärningar, med tecken och under. 9 Han lät oss komma till denna plats och gav oss detta land, ett land som flödar av mjölk och honung. 10 Och se, nu bär jag fram den första frukten från den mark som du, Herre, har gett mig.”
Och du ska sätta ner korgen inför Herren din Guds ansikte och tillbe inför Herren din Guds ansikte. 11 Över allt det goda som Herren din Gud har gett dig och ditt hus ska du glädja dig tillsammans med leviten och främlingen som bor hos dig.
12 (GN) När du under det tredje året, året för tiondegivande, har lagt undan hela tiondet av din avkastning och gett det åt leviten, främlingen, den faderlöse och änkan och de har ätit av det inom dina portar och blivit mätta, 13 då ska du säga inför Herren din Guds ansikte: ”Jag har fört bort det heliga ur mitt hus, och jag har gett det åt leviten och främlingen, åt den faderlöse och änkan, helt enligt det bud som du har gett mig. Jag har inte brutit eller glömt något av dina bud. 14 Jag åt inget av det när jag hade sorg, och jag förde inte bort något av det när jag var oren[cj], och gav inte något av det till de döda[ck]. Jag har lyssnat till Herren min Guds röst och i allt gjort så som du har befallt mig. 15 (GO) Se ner från din heliga boning, från himlen, och välsigna ditt folk Israel, och det land som du har gett oss, ett land som flödar av mjölk och honung, så som du med ed lovade våra fäder.”
Herrens egendomsfolk
16 Herren din Gud befaller dig i dag att följa dessa stadgar och föreskrifter. Du ska hålla fast vid och följa dem av hela ditt hjärta och av hela din själ. 17 Du har i dag sagt att Herren ska vara din Gud och att du ska vandra på hans vägar, hålla hans stadgar, bud och föreskrifter och lyssna till hans röst. 18 (GP) Och Herren har i dag gett dig sitt ord på att du ska vara hans egendomsfolk, så som han har sagt till dig, och att du ska hålla alla hans bud. 19 (GQ) Han ska upphöja dig till lov, berömmelse och ära över alla folk som han har gjort. Du ska vara ett heligt folk åt Herren din Gud, så som han har lovat.
Lagens stenar på berget Ebal
27 Mose och de äldste i Israel gav folket denna befallning: ”Håll alla de bud som jag i dag ger er.
Footnotes
- 6:4 en Annan översättning: ”den ende”. Versen läses dagligen som den judiska trosbekännelsen.
- 6:5 Citeras av Jesus i Matt 22:37, Mark 12:30, Luk 10:27.
- 6:5 hela ditt hjärta Vissa handskrifter av Septuaginta: ”hela ditt förstånd”.
- 6:8 binda dem Denna vers ligger till grund för bruket med tefillin, judiska böneremmar (se Matt 23:5) med kapslar där 2 Mos 13:1-16 och 5 Mos 6:4-9, 11:13-21 står skrivna.
- 6:8 på din panna Ordagrant: ”mellan dina ögon”.
- 6:13 tjäna Annan översättning: ”tillbe”. Citeras av Jesus i Matt 4:10, Luk 4:8.
- 6:16 inte fresta Herren er Gud Dvs påfresta hans tålamod. Citeras av Jesus i Matt 4:7, Luk 4:12.
- 6:16 Massa Betyder ”prövning”, en plats nära Refidim i Sinaiöknen. Se 2 Mos 17:7, Ps 95:8f.
- 7:3 inte ingå släktskap Blandäktenskap kunde försvaga tron på Israels Gud. Se 4 Mos 25, 1 Kung 11, Esra 9-10, 1 Kor 7:39.
- 7:15 Egyptens alla svåra sjukdomar Tät befolkning och dålig hygien (i motsats till de judiska renhetslagarna) bidrog till Egyptens sjukdomar. Analys av mumier har påvisat spår av t ex polio, smittkoppor, malaria, tuberkulos, emfysem och magåkommor.
- 7:20 panik Annan översättning (så Septuaginta): ”getingar”.
- 8:3 Citeras av Jesus i Matt 4:4, Luk 4:4.
- 8:8 honung Kan också syfta på fruktsirap av t ex dadlar.
- 8:9 järn … koppar De malmfyndigheter som är kända idag finns huvudsakligen på Jordans östra sida.
- 9:16 kalv En ungtjur, symbol för styrka och virilitet, som dyrkades i Egypten. Se även 2 Kung 12:28f.
- 9:22 Tabeera … Massa … Kibrot-Hattaava Se 4 Mos 11:3, 34 och 2 Mos 17:7.
- 10:6 Mosera Troligen området kring berget Hor där Aron dog (4 Mos 20:8).
- 10:20 tjäna Annan översättning: ”tillbe”. Citeras av Jesus i Matt 4:10, Luk 4:8.
- 10:21 ära Annan översättning: ”lovsång”.
- 11:14 regn i rätt tid, höstregn och vårregn Höstregnet behövdes i november för att vattna de nysådda åkrarna och vårregnet i mars för att säden skulle mogna.
- 11:18 på er panna Se not till 2 Mos 13:9.
- 11:29 Gerissim … Ebal Nästan 900 meter höga berg vid Shekem (nutida Nablus), med utsikt över en stor del av bergsbygden.
- 11:30 Gilgal vid Mores terebinter Ett annat Gilgal (”krets”) än det kända i Jos 4:19. Jfr 1 Mos 12:6.
- 12:6 löftesoffer Den som bad långt från templet kunde understryka sin bön genom att lova Gud ett offer som sedan frambars vid nästa tempelbesök (jfr t ex Jona 2:10).
- 12:22 som … gasell eller hjort Alltså inte offrat som ett gemenskapsoffer (se 3 Mos 7:11f), eftersom templet skulle bli den enda tillåtna offerplatsen.
- 13:1 drömmare Drömmar sågs som en möjlig kanal för uppenbarelse (1 Kung 3:5, Job 33:15f, Matt 1:20) men också en källa till missvisande budskap (Jes 29:8, Jer 23:25f).
- 14:7 haren och klippgrävlingen Har beteende som liknar idisslarnas. Se not till 3 Mos 11:5.
- 14:8 svinet Förknippades med offer till underjordens gudar (jfr Jes 65:4). Ansågs därför orent även bland assyrier och hetiter, men åts annars allmänt av de icke-judiska folken.
- 14:12 fåglar Arterna kan inte alltid identifieras med säkerhet. Bland fåglarna (hebr. of, ”flygare”) räknades i bibelhebreiskan även fladdermusen (vers 18).
- 14:21 koka en killing i mjölken från dess mor En kananeisk besvärjelse för ökade skördar.
- 14:23f tionde Användes till tre ändamål: fest inför Guds ansikte (12:17f), underhåll till leviter och präster (4 Mos 18:21f) och uppehälle för de fattiga (5 Mos 26:12).
- 14:26 köpa Priser varierade över tid och plats, men ofta fick man för en sikel silver (drygt 10 gram, en månadslön) ungefär ett får, en tiondels ko eller 100-200 liter korn.
- 15:12 frige Se parallell i 2 Mos 21:2f.
- 15:18 dubbelt så värdefull tjänst som en avlönad arbetare Sex årslöner motsvarade ungefär 60 siklar eller drygt 600 gram, dubbla värdet för en slav under ett sexårigt arbetskontrakt (2 Mos 21:32).
- 15:19 förstfött av hankön Förebild till Kristus, ”ett lamm utan fel eller brist” (1 Petr 1:19). Jfr v 21.
- 16:1 månaden Aviv Betyder ”vårmånaden” som inföll i mars-april (2 Mos 13:4).
- 16:1 påskhögtid Hebr. pésach betyder ”passera, skona” (se 2 Mos 12:11f). Högtiden kretsar kring påskalammet (2 Mos 12:21f, Luk 22:7f, 1 Kor 5:7) och befrielsen från Egypten.
- 16:4 surdeg Kom att symbolisera jäsande synd (2 Mos 12:15f, Luk 12:1, 1 Kor 5:6f).
- 16:6 den plats som Herren din Gud utväljer Platsen där tabernaklet stod, längre fram templet i Jerusalem. Påsk i Jerusalem skildras i 2 Krön 30, 35, Esra 6:19f, Matt 26.
- 16:10 veckohögtid Hebr. Shavuót, infaller vid veteskörden i maj-juni. Se 3 Mos 23:15f med noter.
- 16:13 lövhyddohögtid Hebr. Suckót, en glad skördefest i oktober (3 Mos 23:33f, Neh 8:14f, Joh 7:2f). Lövhyddor användes som skydd under skördetiden (Jes 1:8).
- 16:21 Ashera vid sidan Kananeisk mytologi framställde Ashera som en fruktbarhetsgudinna vid sidan om El (Gud), representerad av en träpåle. Ledande israeliter markerade starkt mot missuppfattningen (se 1 Kung 15:3, 23:4f).
- 17:1 djur … som har en defekt Offerdjuren skulle vara felfria, en förebild till Kristus, ”ett lamm utan fel eller brist” (1 Petr 1:19). Profeten Malaki tillrättavisade folket för brott mot detta bud (Mal 1:13f).
- 17:3 himlens hela härskara Stjärnorna, som också symboliserade änglamakter (jfr Job 38:7). Himlakroppar tillbads bland hednafolken (4:19, Job 31:26f) men Bibeln betonar att de är skapade av Gud (1 Mos 1:16, Ps 8:4).
- 17:6 två eller tre vittnens ord Citeras i Hebr 10:28.
- 17:14 sätta en kung över mig Kungadömet började med kung Saul på 1000-talet f Kr (1 Sam 8-12).
- 17:16f inte skaffa sig många hästar … många hustrur … mycket silver och guld Kung Salomo föll i synd genom att bryta mot dessa bud (1 Kung 10:26f). Hästar användes huvudsakligen för militära ändamål (Ps 33:17, Sak 9:10).
- 17:19 läsa i den I detta utmärkte sig särskilt kung Josia (2 Kung 22:10f, 2 Krön 34:18f).
- 18:15f en profet lik mig Citeras av Petrus och Stefanus i Apg 3:22f, 7:37 som profetia om Kristus (jfr även Joh 1:21 med not, 6:14, 7:40).
- 18:16 så som du begärde … vid Horeb Se 2 Mos 20:19.
- 19:6 blodshämnaren Den mördades släktingar som sökte ge mördaren sitt straff (se 4 Mos 35:19).
- 19:14 flytta din grannes gränssten Israeliternas gränser drogs upp av Gud (4 Mos 34, Jos 13-19), som sedan vakade över dem (jfr Ords 15:25, 23:10, Hos 5:10).
- 19:15 två eller tre vittnens ord Citeras av Jesus i Matt 18:16 och av Paulus i 2 Kor 13:1.
- 20:1 hästar och vagnar Fruktade krigsredskap (se 2 Mos 14:7f, Jos 11:4f, Dom 4:3, Ps 20:8).
- 20:14 använda Ordagrant: ”äta”. Under antiken fick soldater ofta sin lön genom krigsbytet.
- 21:9 skulden … för det oskyldiga blodet Jfr Ps 106:38, Hes 36:17f.
- 21:12 raka sitt huvud En rening (3 Mos 14:8) som uttrycker sorg (Mika 1:16) och minskar attraktiviteten (1 Kor 11:6, 15).
- 21:13 under en månad Längre än den sedvanliga sorgetiden om en vecka (jfr 1 Sam 31:13).
- 21:20 frossar Annan översättning: ”beter sig förkastligt”. Jfr 2 Mos 21:17 med not.
- 21:23 inte lämnas kvar på träet över natten På grund av detta bud begravde man Jesus strax före kvällen (Joh 19:31).
- 21:23 upphängd Ett avskräckande skamstraff. Versen citeras av Paulus i Gal 3:13.
- 22:8 taket Det platta taket fungerade som uteplats (jfr 2 Sam 11:2, Dan 4:26, Apg 10:9).
- 22:11 ull och lin tillsammans Dödahavsrullarna framhåller att blandningen av ull och lin var reserverad för översteprästens dräkt och tabernaklet (2 Mos 26:1, 28:8).
- 22:12 tofsar För att påminna om Guds bud (se 4 Mos 15:38f, Matt 14:36, 23:5).
- 22:17 klädet Med blod från mödomshinnan. Möjligen istället klädet från den senaste menstruationen (som bevis på att hon inte redan var gravid med någon annans barn).
- 22:19 hundra siklar silver Drygt 1 kg, ca tio årslöner. Enligt de samtida Nuzitexterna uppgick en normal brudgåva till 30-40 siklar silver (3-4 årslöner).
- 22:23 trolovad En juridiskt bindande överlåtelse i väntan på bröllop. Ingicks oftast i tonåren.
- 22:28 femtio siklar silver Drygt 0,5 kg, en normal brudgåva.
- 23:1 Herrens församling Kanske den beslutande rådsförsamlingen (jfr t ex Dom 20:2), kanske kopplat till äktenskap (jfr Neh 13:1).
- 23:4 Bileam Hednisk profet som misslyckades med att förbanna israeliterna (4 Mos 22:5f, 2 Petr 2:15f).
- 23:10 oren Se 3 Mos 15 för utförligare renhetslagar.
- 23:15 En slav … ska du inte utlämna I motsats till andra folks lagar som krävde utlämning.
- 23:17 tempelprostituerad Här markeras mot kananeiska fruktbarhetsriter (jfr 1 Kung 14:24, 15:12).
- 23:25 plocka ax med din hand Resande och fattiga (24:19f) hade rätt att stilla sin hunger, en rättighet som längre fram utnyttjades av Jesu lärjungar (Matt 12:1).
- 24:1 något oanständigt Hebr. erwát davár (”nakenhetssak”) tolkades av Jesus och fariseerna av Shammais skola som äktenskapsbrott (Matt 19:9).
- 24:1 skilsmässobrev Bevis på skilsmässan som gjorde det möjligt för kvinnan att gifta om sig.
- 24:6 handkvarnen Två stenar där säd maldes till mjöl, nödvändigt för det dagliga brödet.
- 24:8 spetälska Betecknar allehanda hudsjukdomar. Se detaljerade regler i 3 Mos 13-14.
- 24:9 vad Herren din Gud gjorde med Mirjam Spetälska (se 4 Mos 12:10).
- 25:3 Fyrtio slag I senare judendom minskade man detta till ”fyrtio rapp minus ett” (2 Kor 11:24) för att förvissa sig om att gränsen inte överskreds.
- 25:4 oxen som tröskar Genom att dra en trösksläde över säden för att frigöra agnarna från vetet. Citeras av Paulus i 1 Kor 9:9, 1 Tim 5:18 i samband med förkunnares ersättning.
- 25:5 sin plikt som svåger Budet låg till grund för händelserna i 1 Mos 38:8f och Rut 4. Citeras i saddukeernas fråga till Jesus i Matt 22:24, Mark 12:19, Luk 20:28.
- 25:7 de äldste i porten Platsen där människor möttes för affärer, samtal och beslut (jfr Rut 3:11f).
- 25:15 rätt vikt Oärliga köpmän ökade vinsten genom fusk med måtten (Ords 11:1, Amos 8:5).
- 25:17 Amalek Israels arvfiende från släkte till släkte (se 2 Mos 17:8f, 1 Sam 15).
- 26:2 det första av markens alla frukter Särskilt vid pingst (16:10, 2 Mos 23:16, 3 Mos 23:17f).
- 26:5 min far var en kringvandrande aramé Patriarkerna var nomader som hade utvandrat från arameernas hemland i norra Syrien (1 Mos 11:31, 24:3, 10, 28:5).
- 26:14 när jag hade sorg … var oren Den som hade rört en död kropp räknades som oren i sju dagar (4 Mos 19:11f). Deltagande i en helig måltid förutsatte rening (3 Mos 7:19, 1 Sam 20:26, Joh 11:55).
- 26:14 de döda Livlösa avgudar eller förfäders andar. Jfr Ps 106:28.
5 Mosebok 6:1-27:8
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Älska Gud och följ hans lag
6 Herren, er Gud, sa till mig att ge er dessa bud, som ni sedan måste följa i det land som ni ska inta på andra sidan floden.
2 Avsikten med dem är att få er, era barn och barnbarn att respektera Herren, er Gud, och att följa alla de föreskrifter han har gett er under hela ert liv. Om ni gör det, kommer ni att leva länge.
3 Därför, Israels folk, ska ni lyssna mycket noga till alla bud och vara angelägna om att följa dem, så att allt går bra för er och så att ni får många barn. Om ni lyder dessa befallningar, kommer ni att bli ett stort folk i ett härligt land som flyter av mjölk och honung, precis som era förfäders Gud har lovat er.
Lär era barn att lyda Herren
4 Lyssna, Israel: Herren är vår Gud. Bara Herren!
5 Du måste älska honom av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela din kraft.
6 Du måste jämt och ständigt tänka på de bud som jag ger dig i dag.
7 Du måste lära dina barn dem och tala om dem både när du är hemma eller ute på vandring. Tala om dem när du går och lägger dig, och tala om dem det första du gör på morgonen.
8 Bind fast dem på ditt finger, bär dem på din panna
9 och skriv dem på dörrkarmarna till ditt hus och på dina portar!
10-12 När Herren, din Gud har lett dig in i landet som han lovade dina förfäder Abraham, Isak och Jakob, och när han har gett dig stora städer som är fulla av rikedomar, städer som du inte har byggt, brunnar som du inte har grävt och vingårdar och olivträd som du inte har planterat, och när du har ätit dig mätt, se då till att du inte glömmer Herren, som ledde dig ut ur slaveriet i Egypten.
13 Du ska alltid tjäna Herren, din Gud, och frukta honom, och det är bara i hans namn du får bekräfta dina löften.
14 Du ska inte tillbe grannfolkens gudar,
15 för Herren, din Gud, som bor bland er, är en svartsjuk Gud, och hans vrede kan mycket snabbt väckas mot er och utplåna er från jordens yta.
16 Fresta inte hans tålamod, som du gjorde när du klagade på honom i Massa.
17 Du måste troget lyda honom i allt han befaller.
18 Bara då gör du det som är rätt och riktigt i hans ögon. Om du lyder honom, kommer allt att gå dig väl i händer, och du ska kunna tåga in och ta det land i besittning, som Herren lovade dina förfäder.
19 Du kommer då också att med Herrens hjälp kunna driva ut alla fiender.
20 När din son i framtiden frågar dig: 'Vad är meningen med alla de här lagarna, som Herren, vår Gud, har gett oss?'
21 ska du berätta för honom och säga: 'Vi var Faraos slavar i Egypten, och Herren ledde oss ut ur Egypten med väldig makt
22 och genom att göra stora och fruktansvärda tecken och under mot Egypten och Farao och allt hans folk. Vi såg alltsammans med våra egna ögon.
23 Han ledde oss ut ur Egypten för att han skulle kunna ge oss det land som han hade lovat våra förfäder,
24 och han har gett oss befallning att följa alla hans lagar och respektera honom, så att han ska kunna bevara oss vid liv, som han gjort hittills.
25 Och det kommer alltid att gå bra för oss när vi lyder Herrens, vår Guds, lagar.'
Utplåna era fiender
7 När Herren nu snart leder er in i det utlovade landet, ska han förgöra sju folk, som alla är större och mäktigare än ni: hetiterna, girgaseerna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna.
2 När Herren, er Gud, överlämnar dem åt er för att förgöras, måste ni göra det utan förbarmande. Gör inte några överenskommelser med dem och visa dem ingen barmhärtighet, utan utplåna dem fullständigt.
3 Gift er inte med dem. Låt inte era söner eller döttrar gifta sig med deras söner och döttrar.
4 Resultatet blir då att de unga bland er snart börjar tillbe deras gudar. Herrens vrede kommer då att upptändas mot er, så att han också utplånar er.
5 Ni ska riva deras hedniska altaren och slå sönder deras obelisker, hugga ner deras avbilder och bränna upp deras avgudar,
6 för ni är ett heligt folk, avskilda åt Herren, er Gud. Han har utvalt er bland alla andra folk på jordens yta till att vara hans eget folk.
7 Han utvalde inte er och slösade sin kärlek på er därför att ni var ett stort folk, för ni var ju verkligen inte många!
8 Men Herren älskade er, och han ville hålla sitt löfte till era förfäder. Det var därför han ledde er ut ur slaveriet i Egypten med sådan väldig makt och med sådana stora under.
9 Ni bör alltså förstå att Herren, er Gud, är en trofast Gud, som håller sina löften i tusen generationer och alltid älskar dem som älskar honom och lyder hans befallningar.
10 Men de som hatar honom ska bli straffade offentligt och utplånas. Han ska själv ta itu med dem.
11 Lyd därför alla de bud jag ger er i dag.
12 På grund av er lydnad ska Herren, er Gud, hålla sin del av det förbund, som han i sin stora kärlek upprättade med era förfäder.
13 Han ska älska och välsigna er och göra er till ett stort folk. Han ska göra både er och er boskap och era åkrar fruktsamma, så att ni kan få stora skördar av säd, druvor och oliver och stora boskapshjordar, när ni går in i landet som han lovade era förfäder att han skulle ge er.
14 Ni ska bli mer välsignade än alla andra folk på hela jorden. Ingen av er ska vara ofruktsam, vare sig man eller kvinna, och inte heller ska boskapen vara det.
15 Herren ska hålla er friska och inte låta er drabbas av någon av de sjukdomar som ni så väl kommer ihåg från Egypten. Han ska ge dem till era fiender!
16 Du måste förgöra alla folk som Herren, din Gud, ger dig makten över. Visa ingen barmhärtighet mot dem och tillbe inte deras gudar! Gå inte i den fällan!
17 Kanske du tänker för dig själv: 'Hur ska vi någonsin kunna besegra de här folken, som är så mycket mäktigare än vad vi är?'
18 Men var inte rädd för dem! Kom bara ihåg vad Herren, din Gud, gjorde med Farao och med hela Egypten.
19 Kommer du ihåg den förskräckelse Herren sände över dem, alla oerhörda under och tecken och den kraft som den Allsmäktige visade när han ledde er ut ur Egypten? Dina föräldrar såg allt detta med sina egna ögon. Ja, Herren, din Gud, kommer att använda samma styrka mot det folk du nu är rädd för.
20 Dessutom kommer Herren, din Gud, att sända getingar att driva ut dem som gömmer sig för dig!
21 Nej, var inte rädd för dessa folk, för Herren, din Gud, är ibland er, och han är en stor och fruktansvärd Gud.
22 Herren ska undan för undan jaga ut dessa folk. Du ska inte kunna förgöra dem med en gång, för att inte de vilda djuren ska föröka sig alltför snabbt och bli farliga för er.
23 Herren ska ge dem åt dig efterhand, och du ska anfalla dem och förgöra dem.
24 Han kommer att överlämna deras kungar i dina händer, och du ska utplåna deras namn så att ingen på hela jorden minns dem. Ingen ska kunna stå dig emot.
25 Bränn upp deras avgudabilder, och rör inte guldet och silvret som de är gjorda av! Ta det inte, för då kommer det att bli en fälla för er, för Herren, er Gud, ser med avsky på allt detta.
26 För inte in några avgudabilder i era hem för att tillbe dem, för då är domen fälld över er. Avsky allt detta, för det ska förstöras.
Glöm inte Herren
8 Ni måste hålla alla de bud som jag ger er i dag. Om ni gör det ska ni inte bara få leva, utan ni ska föröka er och lägga under er det land som Herren lovade era förfäder.
2 Tänk på hur Herren ledde er genom öknen i fyrtio år, hur han förödmjukade och prövade er för att se hur ni skulle reagera och se om ni verkligen skulle lyda honom!
3 Ja, han förödmjukade er genom att låta er gå hungriga, för att sedan mätta er med manna. Han gjorde detta för att lära er och era förfäder att inse att människan lever inte enbart av bröd utan av varje ord som kommer ur Herrens mun.
4 Under dessa fyrtio år blev inte era kläder slitna, och era fötter fick inga blåsor eller svullnader.
5 Ni måste förstå att Herren fostrar er som en man fostrar en kär son.
6 Lyd Herrens, er Guds, lagar! Vandra på hans vägar och respektera honom,
7 för Herren, er Gud, leder er in i ett gott land med bäckar, friska vattenkällor, dalar och höjder.
8 Det är ett land där det finns vete och korn, druvor och fikon, granatäpplen, oliver och honung.
9 Det är ett land där det finns gott om bröd och där ingenting saknas. Det är ett land där det finns järn i klipporna och koppar i bergen.
10 När ni har mat i överflöd kommer ni att tacka Herren, er Gud, för det goda land som han har gett er.
11 Men var försiktiga så att ni inte glömmer Herren, er Gud, och trotsar hans befallningar.
12-13 När ni har blivit rika och fått det bra och har byggt fina hem att bo i, och när era hjordar har blivit stora och ert silver och guld förökats,
14 då måste ni se till att ni inte blir högfärdiga och glömmer bort Herren, er Gud, som fört er ut ur slaveriet i Egypten.
15 Se till att ni inte glömmer den Gud som ledde er genom den stora och fruktansvärda öknen med dess farliga ormar och skorpioner och brist på vatten. Han gav er vatten från klippan.
16 Han mättade er med manna i öknen, en helt ny erfarenhet, för att ni skulle bli ödmjuka och er tro på honom skulle växa och han skulle kunna behandla er väl.
17 Han såg till att ni aldrig skulle kunna tro att det var er egen kraft och styrka som gav er framgång.
18 Kom alltid ihåg att det är Herren, er Gud, som ger er möjlighet att bli rika, och han gör det för att infria sitt löfte till era förfäder.
19 Men om ni glömmer Herren, er Gud och i stället tillber andra gudar och gör det som är ont, kommer ni att utplånas,
20 så som Herren har gjort med andra folk i det förflutna. Ni kommer att möta samma öde om ni inte lyder Herren, er Gud.
Glöm inte att Gud har hjälpt dig
1-2 Lyssna till mig, Israel! I dag ska du gå över floden Jordan och fördriva folken på andra sidan. De är mycket större och mäktigare än du! De bor i städer med väldiga murar. Där finns också de välkända jättarna, anakiterna, som ingen kan stå emot.
3 Men Herren, din Gud, ska gå före dig som en förtärande eld och förgöra dem, så att du snabbt ska kunna besegra dem och driva ut dem.
4 När sedan Herren har gjort allt detta för dig, ska du inte säga: 'Herren hjälpte mig därför att jag är så rättfärdig!' Nej, det är på grund av de andra folkens ogudaktighet som han gör det.
5 Det är inte alls för att du är ett så enastående folk, som Herren driver bort dem och sätter dig i deras ställe. Nej, det är för att de är så ogudaktiga och för att Gud vill uppfylla löftet till era förfäder, Abraham, Isak och Jakob.
6 Jag säger det igen: Herren, din Gud, ger dig inte detta härliga land därför att du är god. Sanningen är att du är ett envist folk.
7 Tänk på och glöm aldrig hur du många gånger har fått Herren, din Gud, att bli förargad i öknen, från den dag du lämnade Egypten till nu! Hela tiden har du varit upprorisk mot honom.
8 Tänk på hur du gjorde honom rasande vid berget Horeb! Han var beredd att utplåna dig.
9 När jag gick upp på berget för att ta emot stentavlorna där alla lagar och regler fanns nedtecknade, som rör det förbund som Herren upprättat med dig, blev jag kvar där i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Jag varken åt eller drack under hela denna tid.
10-11 Efter dessa fyrtio dygn gav Herren mig stentavlorna med de budord som ni själva hört honom ge er när ni hörde hans röst ur elden som täckte berget.
12 Han sa åt mig att skynda mig ner från berget, därför att folket som jag hade lett ut ur Egypten hade orenat sig och redan vänt sig bort från Guds lagar och gjort sig en avgud av gjuten metall.
13-14 'Lämna mig ifred nu, så att jag kan förgöra detta onda, envisa folk!' sa Herren till mig. 'Jag ska utplåna dess namn, och sedan ska jag göra ett mäktigt folk av dig, större än de skulle ha blivit.'
15 Jag gick ner från berget medan det var höljt i eld. De båda tavlorna med budorden höll jag i mina händer.
16 När jag kom ner fick jag se den kalv som ni hade gjort i er fruktansvärda synd mot Herren, er Gud. Tänk så snabbt ni vände er bort från honom!
17 Jag lyfte tavlorna högt över huvudet och krossade dem mot marken! Ja, jag slog sönder dem framför ögonen på er!
18 Sedan låg jag inför Herrens ansikte i ytterligare fyrtio dagar och nätter, utan bröd eller vatten, för ni hade gjort det Herren hatade mest av allt och på så sätt orsakat hans vrede.
19 Jag var fruktansvärt rädd för er skull. Herren var beredd att förgöra er, men han lyssnade på mig också den gången.
20 Aron var i stor fara, därför att Herren var arg på honom. Men jag bad för honom, och Herren skonade honom.
21 Jag tog er synd, kalven ni hade gjort, och brände upp den och krossade den till fint damm och kastade detta i det vatten som rann ner från berget.
22 I Tabeera och i Massa och likaså i Kibrot-Hattaava, hände samma sak. Herren blev rasande på er.
23 Och när Herren vid Kades-Barnea sa till er att gå in i landet, som han hade gett er, satte ni er på tvären och ville inte tro att han skulle hjälpa er. Ni vägrade att lyda honom.
24 Ja, ni har satt er upp mot Herren från första dagen jag lärde känna er.
25 Det var därför jag låg där inför honom i fyrtio dagar och nätter, när han var beredd att förgöra er.
26 Jag bad honom att inte utplåna sitt eget folk. Jag sa: 'Det är ditt arv, som räddats från Egypten genom din väldiga makt och underbara styrka.
27 Kom ihåg dina löften till dina tjänare Abraham, Isak och Jakob! Ha överseende med detta hårda folks ondska och synd,
28 för om du utrotar dem kommer egyptierna att säga att det hände därför att Herren inte kunde leda dem in i landet som han hade lovat dem, eller att han utrotat dem därför att han hatade dem och att han ledde ut dem i öknen för att döda dem.
29 Herre, de är ju ditt folk, ditt arv, som du har lett ut ur Egypten genom din väldiga makt och starka arm.'
Glöm inte att frukta Gud
10 Då sa Herren till mig att hugga ut två nya stentavlor, likadana som de förra, och att sedan vända tillbaka till honom på berget. Jag skulle också tillverka en ark av trä att förvara dem i.
2 Han skulle skriva ner samma budord på tavlorna som stått på dem jag hade slagit sönder, och sedan skulle jag lägga dem i arken.
3 Jag gjorde därför en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor, som var likadana som de första två, och tog dem med upp till Gud på berget.
4 Han skrev på nytt ner de tio budorden och överlämnade tavlorna till mig med samma budord som han gett er inifrån elden tidigare.
5 Sedan kom jag ner igen och lade tavlorna i arken. Där finns de fortfarande, alldeles som Herren har befallt.
6 (Israels folk färdades sedan från Beerot-Jaakan till Mosera, där Aron dog och begravdes. Hans son Eleasar blev näste präst.
7 Sedan färdades de till Gudgoda och därifrån till Jotbata, ett land där floderna hade rikligt med vatten.
8 Det var där Herren avskilde Levi stam att bära arken med Herrens tio budord och att stå framför Herren och tjäna honom och välsigna hans namn, precis som de gör än i dag.
9 Det är därför som Levi stam inte har ett eget område i det utlovade landet som de andra stammarna. Herren hade låtit dem förstå att han själv skulle vara deras arv.)
10 Jag stannade alltså på berget inför Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, precis som jag hade gjort första gången, och Herren lyssnade på nytt till min vädjan att skona er.
11 Men han sa till mig: 'Gå! Led folket till det land som jag har lovat dess förfäder så att de kan ta det i besittning.'
Glöm inte att lyda Gud
12-13 Och nu, Israel, vad kräver Herren, din Gud, av dig mer än att du lyssnar mycket noga till allt han säger till dig. Du ska lyda de bud jag ger dig från honom i dag och älska honom och tillbe honom av allt ditt hjärta och av all din själ?
14 Jorden och himlen tillhör Herren, din Gud.
15 Ändå kunde han glädja sig över dina förfäder. Han älskade dem så mycket att han utvalde er, deras barn, före alla andra folk, och detta gäller även den dag som idag är.
16 Rena därför era syndiga hjärtan och sluta upp med er envisa hårdhet.
17 Herren, er Gud, är gudars Gud och herrars Herre. Han är den store och mäktige Guden, förskräckelsens Gud, som inte har anseende till personen och inte tar mutor.
18 Han ger rättvisa åt faderlösa och änkor. Han har omsorg om främlingar och ger dem mat och kläder.
19 Ni ska också älska dem som är främlingar bland er, för ni har själva varit främlingar i Egypten.
20 Ni måste respektera Herren, er Gud, tillbe honom, hålla fast vid honom och avlägga eder bara vid hans namn.
21 Han är er lovsång, och han är er Gud, som har gjort underbara ting inför era ögon.
22 När era förfäder vandrade ner till Egypten var de bara sjuttio stycken, men nu har Herren, er Gud gjort er lika många som stjärnorna på himlen!
11 Ni ska älska Herren, er Gud, och alltid hålla alla hans befallningar, lagar och bud.
2 Tänk på att era barn aldrig har sett Herrens straffdomar eller hans storhet och väldiga makt.
3 De såg aldrig undren han gjorde i Egypten mot Farao och hela hans land.
4 De såg aldrig vad han gjorde med den egyptiska armén och dess hästar och vagnar när han dränkte alla i Röda havet under jakten på er, eller hur Herren gjorde så att den intill denna dag inte kunnat skada er.
5 De såg inte hur Herren tog hand om er hela tiden under de år ni vandrade i öknen, innan ni kom hit.
6 Era barn var inte med när Datan och Abiram, Eliabs söner och ättlingar till Ruben, syndade och jorden öppnade sig och uppslukade dem med familjer och tält och allt de ägde, medan hela Israel såg på!
Ni kan välja välsignelse eller förbannelse
7 Men ni som är vuxna har sett dessa väldiga under!
8 Därför bör ni mycket noga följa alla de bud som jag ger er i dag, så att ni får styrka att gå över Jordan och inta landet, som ligger alldeles framför er.
9 Om ni håller buden, kommer ni att leva länge i det land, som Herren lovade era förfäder och åt er som deras ättlingar. Det är ett underbart land som flyter av mjölk och honung!
10 Det land som ni nu ska ta i besittning är inte som Egypten, där det är nödvändigt med bevattning.
11 Det är ett land med höjder och dalar och tillräckligt med regn,
12 ett land som Herren själv vårdar sig om! Han följer det med sin blick dag efter dag.
13 Och om ni mycket noga följer alla hans bud, som jag ger er i dag, och om ni älskar Herren, er Gud, av hela ert hjärta och hela er själ och tillber honom,
14 ska han också i fortsättningen låta regnet komma i rätt tid, både det tidiga och det sena regnet, så att landet kan bära underbara skördar av säd, vin och olivolja.
15 Han kommer att ge er saftiga betesmarker för boskapen, och ni själva ska också få äta er mätta.
16 Vänd er inte bort från Gud genom att tillbe avgudar.
17 Den som gör det uppväcker Herrens fruktansvärda vrede, och han kommer då att stänga till himlen så att det inte regnar och inte blir någon skörd. Ni kommer att mycket snart bli utrotade från detta goda land, som Herren har gett er.
18 Var därför mycket noga med att bevara de här buden i era hjärtan. Bind dem runt ert finger och fäst dem på er panna som påminnelse!
19 Lär era barn dem! Tala om dem där hemma, när ni är på vandring, när ni går till sängs och när ni stiger upp.
20 Skriv dem på dörrarna till era hus och på portarna,
21 så att ni och era barn får leva länge i landet som Herren har lovat er, ja, lika länge som det finns en himmel som välver sig över jorden.
22 Om ni håller alla de bud som jag ger er, att älska Herren, er Gud, att vandra på hans vägar och att hålla er till honom,
23 då ska Herren fördriva alla de folk som bor i ert land, hur mycket större och mäktigare de än är.
24 Varje plats där ni sätter er fot ska tillhöra er. Era gränser ska sträcka sig från södra Negev till Libanon och från floden Eufrat till Medelhavet.
25 Ingen ska kunna stå er emot, för Herren, er Gud, ska sända bävan och förskräckelse före er vart ni än går, precis som han har lovat.
26 I dag ger jag er tillfälle att välja mellan Guds välsignelse och Guds förbannelse!
27 Det blir välsignelse om ni följer Herrens, er Guds, bud, som jag ger er i dag,
28 och förbannelse om ni vägrar att följa dem och i stället tillber andra folks avgudar.
29 När Herren, er Gud, leder er in i landet för att ni ska ta det i besittning, så ska ni uttala välsignelser från berget Gerissim och förbannelser från berget Ebal!
30 Som ni vet ligger Gerissim och Ebal väster om floden Jordan, där kananeerna bor, i ödemarken nära Gilgal och Mores ekar.
31 Det är snart dags för er att gå över Jordan och bosätta er i landet som Herren ger er.
32 Men ni måste lyda alla de lagar som jag ger er i dag.
12 Det här är de lagar och påbud som ni måste lyda, när ni kommer in i landet som Herren, era förfäders Gud, har gett er för alltid:
Bara ett offeraltare
2 Förstör alla hednaaltaren, var ni än finner dem, högt uppe bland bergen, på höjderna eller i skogen.
3 Bryt ner dem och slå sönder obeliskerna, bränn upp avgudabilderna och hugg ner avgudarna av metall. Lämna ingenting kvar, som kan påminna er om dem!
4-5 Ni ska inte tillbe Herren som dessa hedningar gör när de offrar till sina gudar. I stället ska ni bygga en helgedom åt honom, på en plats som han själv kommer att välja åt sig.
6 Där ska ni bära fram era brännoffer och andra offer inför Herren, tionde, viftoffer, löftesoffer, frivilliga offer och de förstfödda djuren från era hjordar.
7 Där ska ni och era familjer fira högtid inför Herren, er Gud, och glädjas åt allt han har gjort för er.
8-9 Ni ska då inte längre göra som ni gör i dag, förrän ni har nått den viloplats som Herren vill ge er. Nu gör var och en vad han anser vara rätt.
10 Men när ni går över floden Jordan och bosätter er i det utlovade landet och Herren ger er vila och bevarar er från alla era fiender,
11 då ska ni bära fram era brännoffer och andra offer till hans helgedom till den plats som han kommer att utse som sin.
12 Där ska ni glädjas inför Herren med era söner och döttrar och tjänare och med leviterna som inte har egen mark.
13 Ni ska inte offra era brännoffer var som helst,
14 utan bara på den plats som Herren bestämmer. Han kommer att utse en plats på ett område, som tillhör en av stammarna. Det är bara där som ni ska offra.
15 Men de djur vars kött ni ska äta kan slaktas var som helst, som om det gällde gasell eller hjort. Ät så mycket kött ni vill, för Herren ska välsigna er med sådant. De som är orena kan också äta av det.
16 Det enda ni måste tänka på är att inte äta blodet. Häll ut det på marken som vatten.
17 Men inget av det ni offrar får ätas hemma, vare sig tiondet av säd, nytt vin eller olivolja, inte det förstfödda från era hjordar eller något ni har lovat att ge Herren, och inte heller era frivilliga offer eller viftoffer.
18 Allt detta ska ni, era barn och leviterna äta inför Herren, er Gud, på den plats han väljer åt sig. Gläd er inför Herren, er Gud, i allt vad ni gör!
19 Men se till att ni inte glömmer bort leviterna! Dela med er till dem så länge ni lever i landet.
20-23 Om den plats Herren väljer som sin kommer att ligga alltför långt bort från er boplats när Herren har utvidgat era gränser, kan ni slakta de djur ni ska äta där ni bor. Ät dem som ni äter gasell och hjort. Även de som inte är rena kan äta dem. Det enda förbehållet är att ni aldrig får äta blodet, för livet är i blodet och ni ska inte äta livet med köttet.
24-25 Häll ut blodet på marken. Om ni gör det, kommer allt att gå väl för er och era barn.
26-27 Det är bara era gåvor till Herren och era löftesoffer och brännoffer som ska föras fram till den plats Herren valt som sin. Allt sådant måste offras på Herrens, er Guds, altare. Blodet ska ni hälla ut på altaret, men köttet får ni äta.
28 Var noga med att följa alla dessa stadgar. Om ni gör det som är rätt i Herrens, er Guds, ögon kommer det alltid att gå väl för er och era barn.
29 När han förgör folken i landet där ni kommer att bo,
30 ska ni inte vara nyfikna på hur de tillber. Fråga inte: 'Hur tillber det här folket sina gudar?' för att sedan göra som de!
31 Ni får inte förolämpa Herren, er Gud, på det sättet. Dessa folk har gjort fruktansvärda saker, som han avskyr. Allt har de gjort i sina religioners namn. De har till och med bränt sina söner och döttrar som offer till sina gudar.
32 Lyd alla de bud jag ger er! Lägg inte till något och dra inte heller bort något från dem.
Tillbe inte främmande gudar
13 Om en profet framträder bland er, eller någon som tyder drömmar
2 och profeterar om tecken och under, ska ni vara försiktiga. Även om hans förutsägelser slår in, men han säger: 'Kom, så tillber vi de andra folkens gudar
3 ska ni inte lyssna till honom. Det är Herren som prövar er, för att se om ni verkligen älskar honom av hela ert hjärta och hela er själ.
4 Ni får aldrig tillbe någon annan Gud än Herren. Följ hans bud och håll fast vid honom.
5 Men den som försökt förleda er måste dö, för han har försökt få er att göra uppror mot Herren, er Gud, som ledde er ut ur slaveriet i Egypten. Genom att döda honom skiljer ni er från det onda.
6-7 Inte ens om din bror, din son, din dotter, din älskade hustru eller närmaste vän viskar till dig att du ska följa med och tillbe dessa främmande gudar,
8 får du lyssna eller visa förbarmande. Låt rättvisan ha sin gång! Dölj inte ett så fruktansvärt tilltag.
9 Avrätta honom! Din hand ska vara den första att lyftas för att döda, och sedan ska alla andra följa ditt exempel.
10 Stena honom till döds! Han har försökt att dra dig bort från Herren, din Gud, som ledde dig ut ur slaveriet i Egypten.
11 Hela Israel ska höra om hans avskyvärda brott och frukta för att göra något liknande igen.
12-14 Om ni får höra att det i någon av era städer ryktas att några har lyckats förleda folket att tillbe främmande avgudar, ska ni först noga undersöka om ryktet är sant. Om ni upptäcker att det faktiskt är så,
15 ska ni genast ingripa mot den staden och förgöra alla dess invånare med svärd och till och med all boskap.
16 Ni ska stapla upp allt byte mitt på torget och bränna upp det och hela staden som ett brännoffer till Herren, er Gud. Den staden ska för alltid ligga i ruiner och får aldrig byggas upp igen.
17 Inget av bytet får finnas kvar bland er! Bara då kan Herrens vrede upphöra. Han kommer att vara barmhärtig mot er och ha medlidande med er och göra er till ett mäktigt folk, som han lovade era förfäder,
18 därför att ni håller hans bud, som jag ger er i dag, och gör det som är rätt i Herrens ögon.
Ren och oren mat
14 Eftersom ni är Guds folk ska ni inte rista några märken på er, som hedningarna gör när de tillber sina gudar, eller raka främre delen av huvudet när ni har sorg.
2 Ni tillhör Herren och endast Herren, er Gud. Han har utvalt er till att vara hans egendom, mer än något annat folk på jorden.
3-5 Ni får inte äta av något som jag har förklarat vara orent. Av dessa djur får ni däremot äta:Nötkreatur, får och getter, hjort, gasell, råbock, vildget, stenbock, antilop och bergsfår.
6 De djur som både har klövar och idisslar får ni äta, men inga andra.
7 Därför ska ni inte äta kamel, hare eller kanin. De idisslar, men har inte klövar.
8 Svin är också orena, för även om de har klövar, idisslar de inte. Ni ska inte ens röra vid de döda kropparna av dessa djur.
9 Av det som lever i vatten får ni bara äta det som har fenor och fjäll. Allt annat är orent för er.
10-18 Fåglar kan ni äta med undantag av följande arter: Örn, lammgam, fiskgjuse, vråk, falk av alla arter, korp av alla arter, struts, nattskärra, fiskmås, hök av alla arter, uggla, uv, tinsemetfågel, pelikan, asgam, dykfågel, häger, regnpipare av alla arter, härfågel och fladdermus.
19-20 Med vissa undantag är bevingade insekter orena och får inte ätas.
21 Ät ingenting som har självdött. Men en utlänning bland er kan äta det. Ni kan ge det eller sälja det till honom, men själva får ni inte äta det, för ni är heliga inför Herren, er Gud.Ni ska inte koka en killing i dess moders mjölk.
Tionde
22 Varje år ska ni ge tionde av all er skörd.
23 Bär fram ert tionde inför Herren, er Gud, och ät det på den plats som han utväljer som sin helgedom. Detta gäller tiondet av säden, det nya vinet, olivoljan och det förstfödda från era hjordar. Avsikten med tiondet är att ni ska lära er att alltid sätta Gud främst i era liv.
24 Om den plats Herren utser som sin helgedom ligger så långt borta att det blir besvärligt att bära tiondet dit,
25 kan ni sälja tiondet av er säd och er hjord och ta med pengarna till Herrens helgedom.
26 När ni kommer fram, ska ni använda pengarna till att köpa mat, till exempel en ko, ett får, lite vin eller starka drycker och ordna en fest inför Herren, er Gud, och glädjas med era familjer.
27 Glöm inte att dela er inkomst med leviterna i samhället, för de har ingen egendom och ingen egen skörd att bära fram.
28 Vart tredje år ska ni lagra hela ert tionde i staden där ni bor:
29 Ge av det till leviterna, som inte har något arv bland er, till främlingar, änkor och föräldralösa i er stad, så att de kan äta och bli mätta. Då kommer Herren, er Gud, att välsigna er och ert arbete.
Lån och skulder
15 Vid slutet av vart sjunde år ska alla skulder efterskänkas.
2 Varje långivare ska skriva av fordringar på israeliter, för Herren har befriat från skuld.
3 Detta gäller dock inte främlingar.
4-5 Ingen ska behöva vara fattig. Om ni följer Herrens bud, ska han välsigna er rikligen i det land han ger er. Den enda förutsättningen för hans välsignelse är att ni mycket noga tar vara på alla de Herrens bud, som jag i dag ger er.
6 Han kommer att välsigna er, som han har lovat. Ni ska låna ut pengar till många folk, men själva kommer ni aldrig att vara i behov av lån. Ni ska regera över många folk, men ingen ska härska över er.
7 Men om det finns någon bland er som är fattig när ni kommer in i det land som Herren ska ge er, får ni inte stänga dörren för honom.
8 Låt honom låna vad han behöver.
9 Se till att ni inte vägrar att låna ut pengar bara för att friåret närmar sig! Om ni vägrar att bevilja lån och den som är i behov av lånet ropar ut sin nöd för Herren, kommer det att tillräknas er som synd.
10 Ni måste låna honom vad han behöver utan att klaga, för om ni lånar ut pengar i ett sådant fall, kommer Herren att välsigna er i allt vad ni gör.
11 Det kommer alltid att finnas sådana som är fattiga bland er. Det är därför som det här budet är nödvändigt. Ni måste frivilligt låna ut pengar till dem.
Slavar
12 Om en israelit, man eller kvinna, har sålt sig som slav till dig, måste du frige en sådan vid slutet av det sjätte året
13 och du får inte skicka i väg slaven tomhänt.
14 Ge honom en ordentlig avskedsgåva från din hjord, din olivpress och din vinpress. Dela med dig åt honom i förhållande till hur Herren din Gud, har välsignat dig.
15 Kom ihåg att ni var slavar i Egypten och att Herren, er Gud, räddade er. Detta är anledningen till att jag ger dig detta bud.
16 Men om denne slav inte vill lämna dig och säger att han älskar dig och din familj och trivs bra i ditt hus,
17 då ska du ta en syl och genomborra hans örsnibb mot dörrposten. Detta är tecknet på att han är din för alltid. På samma sätt ska du göra med en kvinnlig slav.
18 Beklaga dig aldrig om du måste frige en slav! Tänk i stället på att han under dessa sex år har kostat dig mindre än hälften av vad det skulle ha kostat att ha en anställd. Och Herren, din Gud, ska välsigna dig i allt vad du gör, därför att du friger honom.
Förstfödda djur
19 Allt förstfött av hankön från dina hjordar ska du avskilja åt Herren. Använd inte det förstfödda bland din boskap till arbete ute på åkrarna och klipp inte det förstfödda bland dina får och getter.
20 I stället ska du och din familj varje år äta dessa djur inför Herren, din Gud, vid hans helgedom.
21 Men om det förstfödda djuret inte är felfritt, utan är lamt eller blint eller har något annat fel, ska du inte offra det.
22 Då ska du i stället använda det som mat hemma, till din familj. Alla, även den som för tillfället inte är ren, kan äta det, precis som han kan äta gasell eller hjort.
23 Men ät inte blodet, utan häll ut det på marken som vatten.
Högtider
16 Kom alltid ihåg att fira påsken i månaden Abib, för det var då som Herren, er Gud, ledde er ut ur Egypten om natten.
2 Ert påskoffer ska vara antingen ett lamm eller ett nötkreatur och offras till Herren, er Gud, vid hans helgedom.
3 Ät offret med bröd bakat utan jäst. Ät sådant bröd under sju dagar, som en påminnelse om det bröd ni åt när ni flydde från Egypten. Ja, detta ska påminna er om hur ni lämnade Egypten i sådan hast att brödet inte hann jäsa. Kom ihåg den dagen hela ert liv!
4 Under sju dagar varje år ska det inte få finnas det minsta spår av jäst i era hem, och ingenting av påsklammet får lämnas kvar till följande dag.
5 Påskmåltiden får inte ätas i era hem.
6 Den måste ätas på den plats som Herren utser åt sig. Offra lammet där på årsdagens kväll i solnedgången.
7 Stek lammet och ät upp det. Återvänd sedan till den boplats ni har under festligheterna.
8 Under de kommande sex dagarna får ni inte äta bröd som innehåller jäst. Den sjunde dagen ska ni samlas inför Herren, er Gud, och då ska ni inte arbeta.
9 Sju veckor efter skördens början
10 ska ni till Herrens ära fira veckohögtiden. Då ska ni bära fram ett frivilligt offer. Storleken bestämmer ni i förhållande till den skörd ni fått.
11 Glöm inte att låta leviter, främlingar, änkor och föräldralösa delta. Inbjud dem att vara med er när högtiden firas vid helgedomen.
12 Kom ihåg att ni själva har varit slavar i Egypten. Därför ska ni vara noga med att följa det här budet.
13 Lövhyddohögtiden, ska firas i sju dagar vid slutet av skördetiden, när säden är tröskad och druvorna pressade.
14 Den är en glädjefest att fira tillsammans med familjen och tjänarna. Glöm inte heller leviterna, främlingarna, de föräldralösa och änkorna, som finns i er stad.
15 Denna högtid ska firas på den plats som Herren utser åt sig. Det är en tacksägelsehögtid till Herrens ära för att han har gett er en god skörd och välsignat er på så många andra sätt. Det ska vara en glädjefest.
16 Varje man i Israel ska komma inför Herren vid helgedomen tre gånger om året, nämligen vid det osyrade brödets högtid, veckohögtiden och lövhyddohögtiden.Ingen får komma tomhänt.
17 Ge i förhållande till hur Herren har välsignat dig.
Rätt och rättvisa
18 Utse domare och tjänstemän i alla städer som Herren, er Gud, ger er. De ska döma rättvist.
19 Tumma inte på rättvisan till förmån för en rik, och ta aldrig emot mutor. Mutor förblindar nämligen den visaste och får honom att fatta felaktiga beslut.
20 Rättvisa måste råda för att ni ska få framgång i det land som Herren, er Gud, ger er.
21 Under inga förhållanden får ni sätta upp skamliga avgudabilder vid sidan av Herrens, er Guds, altare.
22 Och res aldrig heliga stenar, för sådana avskyr Herren.
17 Offra aldrig ett sjukt eller skadat djur till Herren, din Gud! Han avskyr sådana gåvor!
2-3 Om någon, vare sig det är man eller kvinna, någonstans i landet kränker förbundet med Gud genom att tillbe andra gudar, solen, månen eller stjärnorna,
4 ska du först ta reda på om ryktet talar sant.
5 Sedan ska mannen eller kvinnan föras ut utanför staden och stenas till döds.
6 Men låt inte döda någon på grund av bara ett enda vittnesmål. Det måste finnas två eller tre vittnen.
7 Vittnena ska kasta de första stenarna, och sedan ska hela folket förena sig med dem. På så sätt ska du skaffa bort all ondska från dig.
8 Om du råkar ut för ett fall som är svårt att avgöra, ett mord, en stämning eller ett överfall, kan du ta det till Herrens, din Guds, helgedom,
9 till prästerna och leviterna. Den domare som då är i tjänst ska fälla utslaget.
10 Hans utslag kan inte överklagas utan måste följas till punkt och pricka,
11 och efter den dom han utfärdar måste du handla.
12 Den som vägrar att acceptera den dom som fastställts av domaren eller prästen som Gud tillsatt måste dö och utrotas ur Israel.
13 Låt alla få reda på detta som ett varnande exempel.
Välj rätt kung
14 När du kommer in i det land som Herren, din Gud, ska ge dig och du har intagit det och börjar tänka: 'Vi borde ha en kung, som folken runt omkring oss,'
15 bör du vara angelägen att välja den som Herren, din Gud, utser. Han måste vara israelit.
16 Se till att han inte skaffar sig alltför många hästar eller skickar sina män till Egypten för att skaffa fler därifrån, för Herren har sagt till dig: 'Återvänd aldrig mer till Egypten!'
17 Han får inte heller ta sig för många hustrur, så att hans hjärta vänder sig bort från Herren, och inte samla på sig en förmögenhet i silver och guld.
18 När han blivit krönt och sitter på sin tron som kung, ska han på en egen bokrulle skriva av lagarna ur den bok som förvaras hos prästerna.
19 Den ska sedan vara hans ständiga följeslagare. Varje dag ska han läsa ur den, så att han lär sig respektera Herren, sin Gud, genom att följa alla hans lagar.
20 Detta regelbundna studium av lagarna ska hindra honom från att anse sig vara bättre än sina bröder och landsmän. Det kommer att bevara honom nära lagen och ge honom en lång och god regeringstid. Hans söner ska sedan efterträda honom på tronen.
Prästers och leviters del av offren
18 Kom ihåg att prästerna och de övriga leviterna inte ska tilldelas landområden som de andra stammarna. De får sitt underhåll genom offren som förs fram till Herrens altare och genom andra offer som folket bär fram.
2 De behöver inte ha egen mark, för Herren är deras egendom. Det är vad han har lovat dem.
3 Bogen, käkarna och de inre delarna av alla nötkreatur och får, som bärs fram som offer, ska ges åt prästerna.
4 Dessutom ska de få en del av den skörd som av tacksägelse bärs fram till Herren, det första av säden, av det nya vinet, av olivoljan och av den första ullen vid fårklippningen.
5 Herren, din Gud, har nämligen bland Israels stammar utsett just Levi stam att tjäna inför Herren från generation till generation.
6-7 En levit som flyttar från sin stad med avsikt att komma närmare helgedomen för att tjäna där i Herrens namn med de leviter som redan arbetar där
8 ska få sin del av de olika offren, även om han har egna medel efter försäljningen av hemmet.
Se upp med hedniska seder
9 När du kommer in i det utlovade landet, måste du vara noga med att inte ta efter de avskyvärda seder som råder bland de folk som nu bor där.
10-11 Den israelit som till exempel bär fram sitt barn att brännas levande som offer till hedniska gudar ska dödas. Ingen israelit får ägna sig åt andebesvärjelse, spådom, magi, häxeri eller åt att uttala förbannelser över andra eller tjäna som medium och ha kontakt med de döda.
12 Den som gör sådant väcker avsky och hat hos Herren. Det är därför att andra folk gör sådant som Herren, din Gud, fördriver dem.
13 Du ska vara trogen i allt inför Herren, din Gud.
14 Folken som bodde i landet före dig gjorde allt detta onda, men Herren, din Gud, kommer inte att tillåta att du gör det.
Ledning genom Guds profeter
15 I stället ska han uppväcka en profet åt dig, en som är lik mig, en israelit, en man som du kan lyssna till och som du måste lyda.
16 Detta är vad du själv bad Gud om vid berget Horeb. Vid foten av berget bad du att du inte mer skulle behöva lyssna till Guds fruktansvärda röst eller se den hemska elden på berget och dö.
17 Herren lät mig förstå vid detta tillfälle att ni resonerade klokt. Han sa:
18 'Jag ska låta en profet komma bland dem, en israelit som du. Jag ska tala om för honom vad han ska säga, och han ska vara min talesman inför folket.
19 Jag ska personligen ta itu med den som inte lyssnar till honom och inte tar vara på hans budskap från mig.
20 Men den profet som talar i eget namn eller påstår att han förmedlar ett budskap från andra gudar ska dö.
21 Om du är osäker på om det är en profetia från Herren eller inte
22 kan du lätt ta reda på det. Om det som profeten sagt inte inträffar, är inte budskapet från Herren. Det är då hans egna ord, och då har du inget att vara rädd för.'
Fristäder
19 När Herren, din Gud, har utrotat folken i det land han ska ge dig, och när du slagit dig ner i deras städer och hus,
2-3 ska du avskilja tre fristäder, så att den som genom en olyckshändelse råkar döda någon kan fly dit och vara trygg. Dela upp landet i tre områden med en av dessa städer i varje, och se till att vägarna dit är i gott skick.
4 Här är ett exempel på avsikten med dessa städer:
5 Om en man går till skogen för att hugga ved tillsammans med sin granne, och hans yxa lossnar från skaftet och dödar grannen, kan han fly till en av dessa städer och känna sig trygg.
6-7 Ingen kan där ta hämnd på honom för den döde.Dessa städer måste vara spridda, så att alla har nära till någon av dem. Annars kan någon hinna hämnas och döda en oskyldig, fastän denne inte skulle ha dödats, eftersom han inte gjort något ont med avsikt.
8 Om Herren utvidgar dina gränser, som han har lovat dina förfäder, och ger dig hela det område han har sagt,
9 därför att du lyder alla de bud jag ger dig i dag att älska Herren, din Gud, och vandrar på hans vägar, då ska du avskilja ytterligare tre fristäder.
10 På så sätt ska du kunna förhindra att oskyldiga människor dödas, och du kommer inte att hållas ansvarig för onödig blodsutgjutelse.
11 Men om någon hatar sin medmänniska och ligger i bakhåll och dödar henne och därefter flyr in i någon av fristäderna,
12 ska de äldste i hans hemstad hämta honom och föra honom hem igen. Där ska han överlämnas till den som har rätt att hämnas på honom och dödas.
13 Ha inget förbarmande med en sådan! Se till att alla mördare rensas ut ur Israel för att det ska gå er väl.
14 När du kommer in i landet som Herren, din Gud ger dig, ska du komma ihåg att du inte får stjäla mark från din granne genom att flytta en gränssten.
15 Döm aldrig någon efter bara en persons vittnesmål. Det måste finnas åtminstone två eller tre vittnen.
16 Om ord står mot ord
17 ska båda parter föras fram inför prästerna och domarna.
18 De ska utfrågas närmare, och om det visar sig att någon ljuger
19 ska han själv få det straff som han menade att motparten borde få. Ondskan ska hållas borta från Israel
20 genom att man ser konsekvenserna av falska vittnesmål.
21 Du ska inte visa någon barmhärtighet mot falska vittnen. Liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand och fot för fot ska råda i sådana fall.
Soldatinstruktion
20 När du drar ut i krig och ser fiendens hästar och vagnar framför dig, en armé som är större än din, ska du inte bli förskräckt. Herren, din Gud, ska vara med dig, samme Gud som ledde dig ut ur Egypten!
2 Innan du börjar striden ska du låta en präst tala till männen och säga:
3 'Hör på mig alla män i Israel! Var inte rädda när ni i dag går ut för att kämpa!
4 Herren, er Gud, går ju med er! Han ska strida för er mot era fiender, och han kommer att ge er seger!'
5 Sedan ska folkets ledare säga till soldaterna: 'Har någon av er alldeles nyligen byggt ett hus men inte hunnit flytta in i det? Om det förhåller sig så, ska han gå hem igen! Han kan ju stupa i striden, och då blir det någon annan som får flytta in där!
6 Är det någon här som just har planterat en vingård men ännu inte hunnit äta av den första frukten från den? I så fall ska han gå hem! Han kan ju annars dö i striden, och någon annan får äta frukten från hans vingård!
7 Har någon nyligen förlovat sig? I så fall ska han gå hem och gifta sig! Om han stupar i striden, kommer ju någon annan att få hans fästmö.
8 Och till sist, om du är rädd, ska du vända om hem omedelbart, så att inte din rädsla också smittar av sig på andra!'
9 När ledarna har talat så till männen, ska de utse dem som ska vara befäl bland dem och leda dem i striden.
10 När du kommer till en stad som du tänker anfalla, ska du först erbjuda fred.
11 Om man går med på detta och öppnar stadsportarna för dig, innebär det att man accepterar att underkasta sig.
12 Men om man inte går med på ditt erbjudande, måste du belägra staden.
13 När sedan Herren, din Gud, överlämnar staden åt dig ska du döda alla män som finns där,
14 men du ska skona kvinnor, barn, boskap och allt övrigt byte. Detta får du behålla för egen del.
15 På detta sätt ska du behandla de mer avlägsna städerna, som inte ligger i närheten av det utlovade landet.
16 I de städer som ligger inom det utlovade landets gränser ska du inte skona något. Förgör allt levande!
17 Du ska fullständigt utrota hetiterna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna. Det är den befallning som Herren, din Gud, har gett dig.
18 Avsikten med denna befallning är att hindra landets invånare från att förleda er till avgudadyrkan och få er att ta efter deras vidriga seder så att ni därigenom syndar mot Herren, er Gud.
19 När du belägrar en stad, ska du inte förstöra dess fruktträd. Ät all den frukt du vill ha, men hugg inte ner träden. De är inte dina fiender.
20 Men du kan hugga ner de träd som inte bär någon ätlig frukt. Dem kan du använda vid belägringen för att tillverka stegar, torn och murbräckor.
Försoning vid ett ouppklarat mord
21 Om någon hittar en ihjälslagen man ute på marken i ditt nya land, och ingen har sett mördaren,
2 ska de äldste och domarna undersöka vilken stad som ligger närmast.
3 Sedan ska de äldste i den staden ta en kviga som aldrig gått under ok
4 och leda henne till en dal där det finns friskt vatten och där man aldrig plöjt eller sått. Där ska de krossa nacken på kvigan.
5 Sedan ska prästerna, Levis söner, träda fram. Dem har Herren, din Gud, utsett till att göra tjänst inför sig och till att förmedla välsignelse och bestämma om straff.
6 De äldste ska tvätta sina händer över kvigan
7 och säga: 'Våra händer har inte utgjutit detta blod, och inte heller har vi sett vem som har gjort det.
8 Herre, förlåt ditt folk Israel, som du har befriat, och skona oss från att döda en oskyldig person. Förlåt oss för denne mans blod.'
9 På så sätt ska du genom att följa Herrens föreskrifter sona brottet.
Äktenskap och familj
10 När du drar ut i strid och Herren, din Gud, överlämnar fienden åt dig
11 och du bland fångarna ser en vacker kvinna som du fattar tycke för, får du ta henne till hustru.
12 Hon ska raka av sig håret, vårda sina naglar
13 och byta kläder. Hon ska ta av sig det hon hade på sig när hon var fånge och sedan vara kvar i ditt hem under en månads tid och sörja sina föräldrar. Efter detta kan du gifta dig med henne.
14 Men om du upptäcker att du inte tycker om henne, när du väl har gift dig med henne, måste du låta henne bli fri. Du får inte sälja henne eller behandla henne som en slavinna, för du har redan förödmjukat henne.
15 Om någon har två hustrur men bara älskar en av dem, och båda har fött barn åt honom, och modern till hans äldste son är den kvinna han inte älskar,
16 får han inte ge den förstföddes rätt till sin yngre son, som är född av den kvinna han älskar.
17 Han måste ge en dubbel del av arvet till sin äldste son, som är det första beviset på hans förmåga, och erkänna honom som den förstfödde trots att han inte älskar hans mor.
18 Om en man har en envis och upprorisk son, som inte vill lyda sina föräldrar eller lyssna till deras tillrättavisning,
19 ska de ta med honom till stadens äldste
20 och säga: 'Vår son är uppstudsig och olydig. Han slösar bort sina pengar och är ofta drucken.
21 Då ska männen i staden stena honom till döds. På så sätt ska du hålla allt som är syndigt borta från dig, och de unga i Israel ska höra talas om vad som hänt och ta sig i akt.
22-23 Om en man har begått ett brott som medför dödsstraff och hans döda kropp har hängts upp, måste den tas ner före natten. Du måste begrava honom samma dag, för den som hänger på trä är förbannad av Gud. Orena inte det land som Herren, din Gud, har gett dig.
Hjälp din nästa
22 Om du ser att någons oxe eller får går vilse, måste du ta vara på djuret. Du ska leda tillbaka det till dess ägare.
2 Om du inte vet vem ägaren är, ska du ta med djuret hem till din egen gård och låta det stanna där tills ägaren frågar efter det. Då ska du ge djuret till honom.
3 Samma sak gäller om du skulle hitta en åsna eller kläder eller något annat som någon förlorat. Ta vara på det, så att ägaren kan få det tillbaka.
4 Om du ser att en oxe eller åsna har fallit, ska du inte se åt annat håll utan gå dit och hjälpa till att få den på fötter.
Ytterligare regler
5 En kvinna ska inte klä sig i en mans kläder, och inte heller ska en man klä sig i kvinnokläder. Herren avskyr det.
6 Om du hittar ett fågelbo på marken eller i ett träd och det finns ungar där, eller ägg som honan ruvar på, får du inte ta både fågeln och ungarna.
7 Låt fågeln flyga och ta bara ungarna. Herren ska välsigna dig för det och ge dig ett långt liv.
8 När du bygger ett hus ska du sätta upp ett skyddsräcke utmed takkanten, så att du inte blir skyldig till att någon ramlar ner och dör.
9 Plantera inte två olika grödor i din vingård. Då blir både druvorna och det du planterat orent.
10 Plöj inte med oxe och åsna i par.
11 Bär inte kläder som är vävda av både ylle och linne.
12 Sy fast tofsar i de fyra hörnen på din mantel.
Brott mot äktenskapslagarna
13-14 Om någon gifter sig med en flicka och efter bröllopsnatten anklagar henne för att redan ha varit tillsammans med en man och skvallrar om henne och säger: 'Hon var inte oskuld när jag gifte mig med henne
15 får hennes föräldrar bära fram bevis på hennes oskuld inför domarna i staden.
16 Så här ska fadern säga till dem: 'Jag gav min dotter till hustru åt den här mannen. Nu stöter han bort henne
17-18 och kommer med skamliga beskyllningar och påstår att hon inte var oskuld när de gifte sig. Men här är beviset! Titta på blodfläcken på bröllopslakanet!' Då ska domarna bestraffa mannen.
19 Han ska böta hundra siklar silver till flickans far för falska anklagelser mot en ung flicka, som därigenom fått dåligt rykte. Hon ska förbli hans fru, och han får aldrig skilja sig från henne.
20 Men om mannens anklagelser är sanna,
21 ska domarna leda flickan till hennes föräldrahems dörr, och där ska männen i staden stena henne till döds. Hon har orenat Israel genom sitt uppenbara brott medan hon bott hemma hos sina föräldrar. En sådan synd måste rensas bort från er.
22 Om en man ligger med en annan mans hustru, ska både mannen och kvinnan dö. Du måste hålla det onda borta från dig.
23-24 Om en man innanför stadsmuren träffar på en flicka som ska gifta sig med en annan man, och de ligger med varandra, ska de båda föras utanför stadens portar och stenas till döds. Flickan ska stenas därför att hon inte ropade på hjälp och mannen därför att han låg med en annan mans fästmö.
25-27 På så sätt ska du minska brotten bland folket. Men om samma sak händer ute på fälten, ska bara mannen dö. Flickan är lika oskyldig som en mördares offer. Man kan nämligen anta att hon har ropat på hjälp, men att ingen hört henne.
28-29 Om en man våldtar en flicka som inte är förlovad och han blir avslöjad, måste han betala ersättning till flickans far och sedan gifta sig med henne. Han kan sedan aldrig skilja sig från henne.
30 En man ska inte ta sin fars änka till hustru, eftersom hon har tillhört hans far.
Tillträde till Guds helgedom
23 Om en mans könsorgan krossats eller stympats, får han inte gå in i helgedomen.
2 Ingen som är född i äktenskapsbrott eller incest får komma in i helgedomen och inte heller hans ättlingar i tio generationer.
3 Ingen ammonit eller moabit får någonsin gå in i helgedomen, inte ens hans släkting i tionde generationen.
4 Anledningen är att dessa folk inte tog emot er och gav er mat och vatten när ni kom från Egypten. De försökte till och med få Bileam, Beors son från Petor, att förbanna er.
5 Men Herren ville inte höra på Bileam. I stället vände han förbannelsen till välsignelse över er, därför att han älskar er.
6 Så länge ni lever får ni inte försöka att på något sätt hjälpa ammoniterna eller moabiterna.
7 Men ni får inte se ner på edomeerna, de är era bröder, och inte heller på egyptierna, för ni bodde som främlingar i deras land.
8 Barnbarnen till dem som följde er ut ur Egypten kan få gå in i Herrens helgedom.
I fält
9-10 När ni ligger i krig måste männen i lägret hålla sig borta från allt som är orent. Den som blir oren genom sädesavgång under natten måste lämna lägret
11 och stanna där till kvällen. Då ska han tvätta sig och får komma tillbaka vid solnedgången.
12 Det ska finnas en särskild plats utanför lägret, där alla kan uträtta sina behov.
13 Var och en ska ha något att gräva med i sin personliga utrustning, så att man kan göra en grop och täcka över avföringen.
14 Lägret måste vara heligt, för Herren vandrar omkring där för att skydda dig och ge dina fiender i ditt våld. Herren vill inte se något osmakligt, för då vänder han sig bort från dig.
Ytterligare regler
15-16 Om en slav flyr från sin herre, ska du inte tvinga honom att vända tillbaka. Utsätt honom inte för något förtryck, utan låt honom bo kvar bland er i den stad som han själv väljer.
17-18 Det får inte finnas några prostituerade i Israel, vare sig män eller kvinnor. De pengar som förtjänas genom prostitution får inte bäras fram som offer till Herren. Det är en förolämpning mot honom.
19 Begär inte ränta för lån som du beviljar någon av dina bröder i Israel, vare sig det gäller pengar, mat eller annat.
20 Du kan ta ränta av en främling, men inte av en israelit, för då kan Herren, din Gud, inte välsigna dig, när du kommer till det utlovade landet.
21 När du ger ett löfte till Herren ska du vara noga med att uppfylla det som du har lovat honom, för Herren kräver att du verkligen infriar dina löften. Det betraktas som synd att inte göra det.
22 Gud kräver inte av dig att ge löften,
23 men om du gör det, måste du vara noga med att hålla dem. Det är du själv som har valt att ge löftet inför Herren, din Gud.
24 Du får äta dig mätt på druvor i din grannes vingård, men du får inte bära något med dig därifrån.
25 I en annans åker får du plocka korn, men du får inte använda skära och ta hela ax.
24 Om en man efter att ha gift sig får anledning att tycka illa om sin hustru, kan han skriva ett skiljebrev och ge det till henne. Sedan kan han låta henne gå.
2 Om hon då gifter sig med en annan man
3 och denne också skiljer sig från henne eller dör,
4 kan den förste mannen inte gifta om sig med henne, för hon har då blivit orenad. Detta skulle dra skuld över det land som Herren, din Gud, har gett dig.
5 En nygift man ska inte behöva gå ut i strid eller utföra andra uppdrag. Under ett år ska han kunna vara hemma och göra sin hustru lycklig.
6 Det är olagligt att ta en kvarn eller en kvarnsten i pant, för den är ett livsviktigt redskap i varje hushåll.
7 Den som kidnappar en av sina bröder i Israel och behandlar honom som en slav eller säljer honom, ska dödas, så att landet blir rensat från allt ont.
8 Var mycket noga med att följa de föreskrifter som prästerna ger beträffande spetälska. Jag har gett dem föreskrifter som du måste följa in i minsta detalj.
9 Kom ihåg vad Herren, din Gud, gjorde med Mirjam, när du var på vandring från Egypten.
10 Om du lånar ut något till en annan, får du inte gå in i hans hus för att själv hämta det han erbjuder som säkerhet.
11 Stanna utanför! Låt ägaren bära ut panten till dig.
12-13 Om han är fattig ska du återlämna panten innan det blir natt. Ge honom hans mantel före solnedgången, så att han kan sova i den under natten. Han kommer att vara tacksam mot dig, och Herren, din Gud, kommer att vara nöjd med dig.
14-15 Förtryck aldrig en fattig anställd, vare sig det är en israelit eller en främling som bor i din stad. Betala honom hans lön varje dag före solnedgången, för eftersom han är fattig kan han behöva den genast. I annat fall kanske han anklagar dig inför Herren, och detta kommer då att tillräknas dig som synd.
16 Föräldrar ska inte dödas för sina barns synder, och barn ska inte heller dödas för synder som deras föräldrar begått. Var och en ska sona sitt eget brott.
17 Du måste handla rättvist mot främlingar och föräldralösa, och du får inte ta en änkas mantel i pant.
18 Kom alltid ihåg att ni var slavar i Egypten och att Herren, er Gud, räddade er. Detta är anledningen till att jag ger dig denna föreskrift.
19 Om du glömmer kvar en kärve på åkern när du bärgar in din skörd, ska du inte gå tillbaka för att hämta den. Lämna den kvar där åt främlingar, föräldralösa och änkor. Då ska Herren välsigna dig och låta dig få framgång i allt du gör.
20 När du skakar ner oliver från träden ska du inte gå över trädgrenarna en andra gång. Lämna kvar en del för vandrare, föräldralösa och änkor.
21 Samma sak gäller druvorna i din vingård. Lämna det som är kvar till dem som kan behöva det.
22 Kom ihåg att ni var slavar i Egypten! Det är därför jag ger er denna befallning.
1-3 Män som är oense ska föra fram sin sak inför domstolen och låta domarna avgöra tvisten, att fria den oskyldige och döma den skyldige. Om någon döms skyldig och straffet är prygel, ska domaren befalla honom att lägga sig ner. Sedan ska han få upp till fyrtio rapp, beroende på hur allvarligt hans brott är. Men mer än fyrtio rapp får man inte ge, för att straffet inte ska bli alltför hårt och din bror bli förnedrad i dina ögon.
4 Sätt inte munkorg på en oxe som tröskar.
5 Om två bröder har gemensamt hushåll och en av dem dör utan att ha fått en son, får hans änka inte gifta sig utanför familjen. Hennes mans bror ska ta henne till hustru.
6 Den förste son de får tillsammans ska räknas som den dödes son, så att hans namn inte faller i glömska.
7 Om den dödes bror vägrar att fullgöra sin plikt och gifta sig med änkan, kan hon gå till de äldste i staden och säga: 'Min mans bror vägrar att låta sin brors namn leva vidare och att fullgöra sina skyldigheter mot mig.'
8 De äldste i staden ska då kalla honom till sig och tala igenom saken med honom. Om han fortfarande vägrar,
9 ska änkan gå fram till honom i de äldstes närvaro, dra av honom en sandal och spotta honom i ansiktet. Sedan ska hon säga: 'Så här går det för den man som vägrar att låta sin brors familj leva vidare.'
10 Sedan ska man tala om hans familj som barfotafamiljen.
11 Om två män slåss, och den enes fru griper in för att hjälpa sin man genom att gripa om den andre mannens könsorgan,
12 ska hennes hand huggas av utan förbarmande.
13-15 I alla affärstransaktioner måste du använda tillförlitliga mått och vikter för att få ett långt och lyckligt liv i det land som Herren, din Gud, ger dig. Du får inte ha två olika vikter, en som är för lätt och en annan som är för tung. Inte heller olika mått, ett för långt och ett annat för kort.
16 Detta är bedrägeri, och Herren, din Gud, ser på det med avsky.
17 Du får aldrig glömma vad amalekiterna gjorde mot dig när du kom från Egypten.
18 Kom ihåg att de stred mot dig och anföll dem som var svaga och gick sist. De gjorde detta utan att visa någon respekt eller fruktan för Gud.
19 När du nu äntligen får vara i fred för alla dina fiender, med Herrens, din Guds, hjälp, ska du därför utrota namnet Amalek, så att det inte längre finns under himlen. Glöm aldrig detta.
Böner till Herren inför särskilda tillfällen
26 När du har kommit in i landet och intagit det och bosatt dig där,
2-3 ska du som ett offer bära fram det första av varje års skörd inför Herren i hans helgedom. Bär fram det i en korg till den tjänstgörande prästen och säg till honom: 'Med den här gåvan bekräftar jag att Herren, min Gud, har fört mig till det land han lovade mina förfäder.'
4 Prästen ska då ta korgen och ställa den framför altaret.
5 Sedan ska du säga inför Herren, din Gud: 'Mina förfäder var kringvandrande arameer, som flydde till Egypten. De var inte så många, men i Egypten växte de till en folkrik och mäktig nation.
6-7 Egyptierna behandlade oss illa, och vi ropade till Herren Gud. Han hörde oss och såg vårt lidande, våra svårigheter och vårt förtryck
8 och förde oss ut ur Egypten genom mäktiga under och med stark hand. Han gjorde väldiga under inför egyptierna,
9 och han har lett oss till den här platsen och gett oss det här landet, som flyter av mjölk och honung!
10 Och nu, Herre, bär jag fram ett prov från min första skörd i det land som du har gett mig.' Ställ sedan korgen framför Herren, din Gud, och tillbed honom.
11 Därefter ska du gå och ordna till en fest och bjuda på allt det goda som han har gett dig. Fira festen tillsammans med din familj och med de leviter och främlingar som bor hos dig.
12 Vart tredje år ska du ge allt ditt tionde till leviter, främlingar, föräldralösa och änkor, så att de kan få äta sig mätta.
13 Då ska du säga inför Herren, din Gud: 'Jag har gett allt mitt tionde till leviterna, främlingarna, de föräldralösa och änkorna, precis som du har gett befallning om. Jag har inte överträtt eller glömt ett enda av dina bud.
14 Jag har inte ätit av det heliga när jag haft sorg eller när jag varit oren eller erbjudit något av det till de döda. Jag har varit lydig mot Herren, min Gud, och har gjort allt som du har befallt mig.
15 Se nu ner från din himmel och välsigna ditt folk och landet som du har gett oss och som du lovade våra förfäder. Gör det till ett land som flyter av mjölk och honung!'
Lyd alla Guds bud
16 Du måste helhjärtat lyda alla dessa befallningar och föreskrifter som Herren, din Gud, ger dig i dag.
17 Du har i dag förklarat att han är din Gud, och du har lovat att lyda och hålla hans lagar och förordningar och göra allt han ber dig.
18 Och Herren har i dag förklarat att du är hans eget folk, precis som han har lovat och sagt. Om du lyder honom i allt,
19 kommer han att göra dig större än något annat folk och låta dig få ta emot heder, ära och berömmelse. Men för att ta emot allt detta, måste du vara ett heligt folk inför Herren, din Gud, precis som han kräver.
Ett minnesmärke
27 Mose och de äldste i Israel gav folket ytterligare föreskrifter:
2-4 Lyd alla de bud jag ger er i dag. När ni går över Jordan och kommer in i det utlovade landet som flyter av mjölk och honung, ska ni resa ett monument av stenar. Stryk kalk på stenarna och skriv in Guds lagar i kalken. Res stenarna på berget Ebal, på andra sidan floden.
5-6 Bygg sedan ett altare till Herren, er Gud. Använd ohuggna stenar från marken, och offra brännoffer till Herren, er Gud, på altaret.
7 Offra också tackoffer och håll en fest inför Herren, er Gud.
8 Skriv lagens bud klart och tydligt på monumentet.
Deuteronomy 6:1-15:17
New International Version
Love the Lord Your God
6 These are the commands, decrees and laws the Lord your God directed me to teach you to observe in the land that you are crossing the Jordan to possess, 2 so that you, your children and their children after them may fear(A) the Lord your God as long as you live(B) by keeping all his decrees and commands(C) that I give you, and so that you may enjoy long life.(D) 3 Hear, Israel, and be careful to obey(E) so that it may go well with you and that you may increase greatly(F) in a land flowing with milk and honey,(G) just as the Lord, the God of your ancestors, promised(H) you.
4 Hear, O Israel: The Lord our God, the Lord is one.[a](I) 5 Love(J) the Lord your God with all your heart(K) and with all your soul and with all your strength.(L) 6 These commandments that I give you today are to be on your hearts.(M) 7 Impress them on your children. Talk about them when you sit at home and when you walk along the road, when you lie down and when you get up.(N) 8 Tie them as symbols on your hands and bind them on your foreheads.(O) 9 Write them on the doorframes of your houses and on your gates.(P)
10 When the Lord your God brings you into the land he swore to your fathers, to Abraham, Isaac and Jacob, to give you—a land with large, flourishing cities you did not build,(Q) 11 houses filled with all kinds of good things you did not provide, wells you did not dig,(R) and vineyards and olive groves you did not plant—then when you eat and are satisfied,(S) 12 be careful that you do not forget(T) the Lord, who brought you out of Egypt, out of the land of slavery.
13 Fear the Lord(U) your God, serve him only(V) and take your oaths(W) in his name.(X) 14 Do not follow other gods, the gods of the peoples around you; 15 for the Lord your God(Y), who is among you, is a jealous God and his anger will burn against you, and he will destroy you from the face of the land. 16 Do not put the Lord your God to the test(Z) as you did at Massah. 17 Be sure to keep(AA) the commands of the Lord your God and the stipulations and decrees he has given you.(AB) 18 Do what is right and good in the Lord’s sight,(AC) so that it may go well(AD) with you and you may go in and take over the good land the Lord promised on oath to your ancestors, 19 thrusting out all your enemies(AE) before you, as the Lord said.
20 In the future, when your son asks you,(AF) “What is the meaning of the stipulations, decrees and laws the Lord our God has commanded you?” 21 tell him: “We were slaves of Pharaoh in Egypt, but the Lord brought us out of Egypt with a mighty hand.(AG) 22 Before our eyes the Lord sent signs and wonders—great and terrible—on Egypt and Pharaoh and his whole household. 23 But he brought us out from there to bring us in and give us the land he promised on oath to our ancestors. 24 The Lord commanded us to obey all these decrees and to fear the Lord our God,(AH) so that we might always prosper and be kept alive, as is the case today.(AI) 25 And if we are careful to obey all this law(AJ) before the Lord our God, as he has commanded us, that will be our righteousness.(AK)”
Driving Out the Nations
7 When the Lord your God brings you into the land you are entering to possess(AL) and drives out before you many nations(AM)—the Hittites,(AN) Girgashites,(AO) Amorites,(AP) Canaanites, Perizzites,(AQ) Hivites(AR) and Jebusites,(AS) seven nations larger and stronger than you— 2 and when the Lord your God has delivered(AT) them over to you and you have defeated them, then you must destroy(AU) them totally.[b](AV) Make no treaty(AW) with them, and show them no mercy.(AX) 3 Do not intermarry with them.(AY) Do not give your daughters to their sons or take their daughters for your sons, 4 for they will turn your children away from following me to serve other gods,(AZ) and the Lord’s anger will burn against you and will quickly destroy(BA) you. 5 This is what you are to do to them: Break down their altars, smash their sacred stones, cut down their Asherah poles[c](BB) and burn their idols in the fire.(BC) 6 For you are a people holy(BD) to the Lord your God.(BE) The Lord your God has chosen(BF) you out of all the peoples on the face of the earth to be his people, his treasured possession.(BG)
7 The Lord did not set his affection on you and choose you because you were more numerous(BH) than other peoples, for you were the fewest(BI) of all peoples.(BJ) 8 But it was because the Lord loved(BK) you and kept the oath he swore(BL) to your ancestors that he brought you out with a mighty hand(BM) and redeemed(BN) you from the land of slavery,(BO) from the power of Pharaoh king of Egypt. 9 Know therefore that the Lord your God is God;(BP) he is the faithful God,(BQ) keeping his covenant of love(BR) to a thousand generations(BS) of those who love him and keep his commandments.(BT) 10 But
those who hate him he will repay to their face by destruction;
he will not be slow to repay to their face those who hate him.(BU)
11 Therefore, take care to follow the commands, decrees and laws I give you today.
12 If you pay attention to these laws and are careful to follow them, then the Lord your God will keep his covenant of love with you, as he swore to your ancestors.(BV) 13 He will love you and bless you(BW) and increase your numbers.(BX) He will bless the fruit of your womb,(BY) the crops of your land—your grain, new wine(BZ) and olive oil(CA)—the calves of your herds and the lambs of your flocks in the land he swore to your ancestors to give you.(CB) 14 You will be blessed more than any other people; none of your men or women will be childless, nor will any of your livestock be without young.(CC) 15 The Lord will keep you free from every disease.(CD) He will not inflict on you the horrible diseases you knew in Egypt,(CE) but he will inflict them on all who hate you.(CF) 16 You must destroy all the peoples the Lord your God gives over to you.(CG) Do not look on them with pity(CH) and do not serve their gods,(CI) for that will be a snare(CJ) to you.
17 You may say to yourselves, “These nations are stronger than we are. How can we drive them out?(CK)” 18 But do not be afraid(CL) of them; remember well what the Lord your God did to Pharaoh and to all Egypt.(CM) 19 You saw with your own eyes the great trials, the signs and wonders, the mighty hand(CN) and outstretched arm, with which the Lord your God brought you out. The Lord your God will do the same to all the peoples you now fear.(CO) 20 Moreover, the Lord your God will send the hornet(CP) among them until even the survivors who hide from you have perished. 21 Do not be terrified by them, for the Lord your God, who is among you,(CQ) is a great and awesome God.(CR) 22 The Lord your God will drive out those nations before you, little by little.(CS) You will not be allowed to eliminate them all at once, or the wild animals will multiply around you. 23 But the Lord your God will deliver them over to you, throwing them into great confusion until they are destroyed.(CT) 24 He will give their kings(CU) into your hand,(CV) and you will wipe out their names from under heaven. No one will be able to stand up against you;(CW) you will destroy them.(CX) 25 The images of their gods you are to burn(CY) in the fire. Do not covet(CZ) the silver and gold on them, and do not take it for yourselves, or you will be ensnared(DA) by it, for it is detestable(DB) to the Lord your God. 26 Do not bring a detestable thing into your house or you, like it, will be set apart for destruction.(DC) Regard it as vile and utterly detest it, for it is set apart for destruction.
Do Not Forget the Lord
8 Be careful to follow every command I am giving you today, so that you may live(DD) and increase and may enter and possess the land the Lord promised on oath to your ancestors.(DE) 2 Remember how the Lord your God led(DF) you all the way in the wilderness these forty years, to humble and test(DG) you in order to know what was in your heart, whether or not you would keep his commands. 3 He humbled(DH) you, causing you to hunger and then feeding you with manna,(DI) which neither you nor your ancestors had known, to teach(DJ) you that man does not live on bread(DK) alone but on every word that comes from the mouth(DL) of the Lord.(DM) 4 Your clothes did not wear out and your feet did not swell during these forty years.(DN) 5 Know then in your heart that as a man disciplines his son, so the Lord your God disciplines you.(DO)
6 Observe the commands of the Lord your God, walking in obedience to him(DP) and revering him.(DQ) 7 For the Lord your God is bringing you into a good land(DR)—a land with brooks, streams, and deep springs gushing out into the valleys and hills;(DS) 8 a land with wheat and barley,(DT) vines(DU) and fig trees,(DV) pomegranates, olive oil and honey;(DW) 9 a land where bread(DX) will not be scarce and you will lack nothing;(DY) a land where the rocks are iron and you can dig copper out of the hills.(DZ)
10 When you have eaten and are satisfied,(EA) praise the Lord your God for the good land he has given you. 11 Be careful that you do not forget(EB) the Lord your God, failing to observe his commands, his laws and his decrees that I am giving you this day. 12 Otherwise, when you eat and are satisfied, when you build fine houses and settle down,(EC) 13 and when your herds and flocks grow large and your silver and gold increase and all you have is multiplied, 14 then your heart will become proud and you will forget(ED) the Lord your God, who brought you out of Egypt, out of the land of slavery. 15 He led you through the vast and dreadful wilderness,(EE) that thirsty and waterless land, with its venomous snakes(EF) and scorpions. He brought you water out of hard rock.(EG) 16 He gave you manna(EH) to eat in the wilderness, something your ancestors had never known,(EI) to humble and test(EJ) you so that in the end it might go well with you. 17 You may say to yourself,(EK) “My power and the strength of my hands(EL) have produced this wealth for me.” 18 But remember the Lord your God, for it is he who gives you the ability to produce wealth,(EM) and so confirms his covenant, which he swore to your ancestors, as it is today.
19 If you ever forget the Lord your God and follow other gods(EN) and worship and bow down to them, I testify against you today that you will surely be destroyed.(EO) 20 Like the nations(EP) the Lord destroyed before you, so you will be destroyed for not obeying the Lord your God.(EQ)
Not Because of Israel’s Righteousness
9 Hear, Israel: You are now about to cross the Jordan(ER) to go in and dispossess nations greater and stronger than you,(ES) with large cities(ET) that have walls up to the sky.(EU) 2 The people are strong and tall—Anakites! You know about them and have heard it said: “Who can stand up against the Anakites?”(EV) 3 But be assured today that the Lord your God is the one who goes across ahead of you(EW) like a devouring fire.(EX) He will destroy them; he will subdue them before you. And you will drive them out and annihilate them quickly,(EY) as the Lord has promised you.
4 After the Lord your God has driven them out before you, do not say to yourself,(EZ) “The Lord has brought me here to take possession of this land because of my righteousness.” No, it is on account of the wickedness(FA) of these nations(FB) that the Lord is going to drive them out before you. 5 It is not because of your righteousness or your integrity(FC) that you are going in to take possession of their land; but on account of the wickedness(FD) of these nations,(FE) the Lord your God will drive them out(FF) before you, to accomplish what he swore(FG) to your fathers, to Abraham, Isaac and Jacob.(FH) 6 Understand, then, that it is not because of your righteousness that the Lord your God is giving you this good land to possess, for you are a stiff-necked people.(FI)
The Golden Calf
7 Remember this and never forget how you aroused the anger(FJ) of the Lord your God in the wilderness. From the day you left Egypt until you arrived here, you have been rebellious(FK) against the Lord.(FL) 8 At Horeb you aroused the Lord’s wrath(FM) so that he was angry enough to destroy you.(FN) 9 When I went up on the mountain to receive the tablets of stone, the tablets of the covenant(FO) that the Lord had made with you, I stayed on the mountain forty days(FP) and forty nights; I ate no bread and drank no water.(FQ) 10 The Lord gave me two stone tablets inscribed by the finger of God.(FR) On them were all the commandments the Lord proclaimed to you on the mountain out of the fire, on the day of the assembly.(FS)
11 At the end of the forty days and forty nights,(FT) the Lord gave me the two stone tablets,(FU) the tablets of the covenant. 12 Then the Lord told me, “Go down from here at once, because your people whom you brought out of Egypt have become corrupt.(FV) They have turned away quickly(FW) from what I commanded them and have made an idol for themselves.”
13 And the Lord said to me, “I have seen this people(FX), and they are a stiff-necked people indeed! 14 Let me alone,(FY) so that I may destroy them and blot out(FZ) their name from under heaven.(GA) And I will make you into a nation stronger and more numerous than they.”
15 So I turned and went down from the mountain while it was ablaze with fire. And the two tablets of the covenant were in my hands.(GB) 16 When I looked, I saw that you had sinned against the Lord your God; you had made for yourselves an idol cast in the shape of a calf.(GC) You had turned aside quickly from the way that the Lord had commanded you. 17 So I took the two tablets and threw them out of my hands, breaking them to pieces before your eyes.
18 Then once again I fell(GD) prostrate before the Lord for forty days and forty nights; I ate no bread and drank no water,(GE) because of all the sin you had committed,(GF) doing what was evil in the Lord’s sight and so arousing his anger. 19 I feared the anger and wrath of the Lord, for he was angry enough with you to destroy you.(GG) But again the Lord listened to me.(GH) 20 And the Lord was angry enough with Aaron to destroy him, but at that time I prayed for Aaron too. 21 Also I took that sinful thing of yours, the calf you had made, and burned it in the fire. Then I crushed it and ground it to powder as fine as dust(GI) and threw the dust into a stream that flowed down the mountain.(GJ)
22 You also made the Lord angry(GK) at Taberah,(GL) at Massah(GM) and at Kibroth Hattaavah.(GN)
23 And when the Lord sent you out from Kadesh Barnea,(GO) he said, “Go up and take possession(GP) of the land I have given you.” But you rebelled(GQ) against the command of the Lord your God. You did not trust(GR) him or obey him. 24 You have been rebellious against the Lord ever since I have known you.(GS)
25 I lay prostrate before the Lord those forty days and forty nights(GT) because the Lord had said he would destroy you.(GU) 26 I prayed to the Lord and said, “Sovereign Lord, do not destroy your people,(GV) your own inheritance(GW) that you redeemed(GX) by your great power and brought out of Egypt with a mighty hand.(GY) 27 Remember your servants Abraham, Isaac and Jacob. Overlook the stubbornness(GZ) of this people, their wickedness and their sin. 28 Otherwise, the country(HA) from which you brought us will say, ‘Because the Lord was not able to take them into the land he had promised them, and because he hated them,(HB) he brought them out to put them to death in the wilderness.’(HC) 29 But they are your people,(HD) your inheritance(HE) that you brought out by your great power and your outstretched arm.(HF)”
Tablets Like the First Ones
10 At that time the Lord said to me, “Chisel out two stone tablets(HG) like the first ones and come up to me on the mountain. Also make a wooden ark.[d] 2 I will write on the tablets the words that were on the first tablets, which you broke. Then you are to put them in the ark.”(HH)
3 So I made the ark out of acacia wood(HI) and chiseled(HJ) out two stone tablets like the first ones, and I went up on the mountain with the two tablets in my hands. 4 The Lord wrote on these tablets what he had written before, the Ten Commandments(HK) he had proclaimed(HL) to you on the mountain, out of the fire, on the day of the assembly.(HM) And the Lord gave them to me. 5 Then I came back down the mountain(HN) and put the tablets in the ark(HO) I had made,(HP) as the Lord commanded me, and they are there now.(HQ)
6 (The Israelites traveled from the wells of Bene Jaakan to Moserah.(HR) There Aaron died(HS) and was buried, and Eleazar(HT) his son succeeded him as priest.(HU) 7 From there they traveled to Gudgodah and on to Jotbathah, a land with streams of water.(HV) 8 At that time the Lord set apart the tribe of Levi(HW) to carry the ark of the covenant(HX) of the Lord, to stand before the Lord to minister(HY) and to pronounce blessings(HZ) in his name, as they still do today.(IA) 9 That is why the Levites have no share or inheritance among their fellow Israelites; the Lord is their inheritance,(IB) as the Lord your God told them.)
10 Now I had stayed on the mountain forty days and forty nights, as I did the first time, and the Lord listened to me at this time also. It was not his will to destroy you.(IC) 11 “Go,” the Lord said to me, “and lead the people on their way, so that they may enter and possess the land I swore to their ancestors to give them.”
Fear the Lord
12 And now, Israel, what does the Lord your God ask of you(ID) but to fear(IE) the Lord your God, to walk(IF) in obedience to him, to love him,(IG) to serve the Lord(IH) your God with all your heart(II) and with all your soul,(IJ) 13 and to observe the Lord’s commands(IK) and decrees that I am giving you today for your own good?(IL)
14 To the Lord your God belong the heavens,(IM) even the highest heavens,(IN) the earth and everything in it.(IO) 15 Yet the Lord set his affection on your ancestors and loved(IP) them, and he chose you,(IQ) their descendants, above all the nations—as it is today.(IR) 16 Circumcise(IS) your hearts,(IT) therefore, and do not be stiff-necked(IU) any longer. 17 For the Lord your God is God of gods(IV) and Lord of lords,(IW) the great God, mighty and awesome,(IX) who shows no partiality(IY) and accepts no bribes.(IZ) 18 He defends the cause of the fatherless and the widow,(JA) and loves the foreigner residing among you, giving them food and clothing.(JB) 19 And you are to love(JC) those who are foreigners,(JD) for you yourselves were foreigners in Egypt.(JE) 20 Fear the Lord your God and serve him.(JF) Hold fast(JG) to him and take your oaths in his name.(JH) 21 He is the one you praise;(JI) he is your God, who performed for you those great(JJ) and awesome wonders(JK) you saw with your own eyes. 22 Your ancestors who went down into Egypt were seventy in all,(JL) and now the Lord your God has made you as numerous as the stars in the sky.(JM)
Love and Obey the Lord
11 Love(JN) the Lord your God and keep his requirements, his decrees, his laws and his commands always.(JO) 2 Remember today that your children(JP) were not the ones who saw and experienced the discipline of the Lord your God:(JQ) his majesty,(JR) his mighty hand, his outstretched arm;(JS) 3 the signs he performed and the things he did in the heart of Egypt, both to Pharaoh king of Egypt and to his whole country;(JT) 4 what he did to the Egyptian army, to its horses and chariots,(JU) how he overwhelmed them with the waters of the Red Sea[e](JV) as they were pursuing you, and how the Lord brought lasting ruin on them. 5 It was not your children who saw what he did for you in the wilderness until you arrived at this place, 6 and what he did(JW) to Dathan and Abiram, sons of Eliab the Reubenite, when the earth opened(JX) its mouth right in the middle of all Israel and swallowed them up with their households, their tents and every living thing that belonged to them. 7 But it was your own eyes that saw all these great things the Lord has done.(JY)
8 Observe therefore all the commands(JZ) I am giving you today, so that you may have the strength to go in and take over the land that you are crossing the Jordan to possess,(KA) 9 and so that you may live long(KB) in the land the Lord swore(KC) to your ancestors to give to them and their descendants, a land flowing with milk and honey.(KD) 10 The land you are entering to take over is not like the land of Egypt,(KE) from which you have come, where you planted your seed and irrigated it by foot as in a vegetable garden. 11 But the land you are crossing the Jordan to take possession of is a land of mountains and valleys(KF) that drinks rain from heaven.(KG) 12 It is a land the Lord your God cares for; the eyes(KH) of the Lord your God are continually on it from the beginning of the year to its end.
13 So if you faithfully obey(KI) the commands I am giving you today—to love(KJ) the Lord your God and to serve him with all your heart and with all your soul(KK)— 14 then I will send rain(KL) on your land in its season, both autumn and spring rains,(KM) so that you may gather in your grain, new wine and olive oil. 15 I will provide grass(KN) in the fields for your cattle, and you will eat and be satisfied.(KO)
16 Be careful, or you will be enticed to turn away and worship other gods and bow down to them.(KP) 17 Then the Lord’s anger(KQ) will burn against you, and he will shut up(KR) the heavens so that it will not rain and the ground will yield no produce,(KS) and you will soon perish(KT) from the good land the Lord is giving you. 18 Fix these words of mine in your hearts and minds; tie them as symbols on your hands and bind them on your foreheads.(KU) 19 Teach them to your children,(KV) talking about them when you sit at home and when you walk along the road, when you lie down and when you get up.(KW) 20 Write them on the doorframes of your houses and on your gates,(KX) 21 so that your days and the days of your children may be many(KY) in the land the Lord swore to give your ancestors, as many as the days that the heavens are above the earth.(KZ)
22 If you carefully observe(LA) all these commands I am giving you to follow—to love(LB) the Lord your God, to walk in obedience to him and to hold fast(LC) to him— 23 then the Lord will drive out(LD) all these nations(LE) before you, and you will dispossess nations larger and stronger than you.(LF) 24 Every place where you set your foot will be yours:(LG) Your territory will extend from the desert to Lebanon, and from the Euphrates River(LH) to the Mediterranean Sea. 25 No one will be able to stand against you. The Lord your God, as he promised you, will put the terror(LI) and fear of you on the whole land, wherever you go.(LJ)
26 See, I am setting before you today a blessing(LK) and a curse(LL)— 27 the blessing(LM) if you obey the commands of the Lord your God that I am giving you today; 28 the curse if you disobey(LN) the commands of the Lord your God and turn from the way that I command you today by following other gods,(LO) which you have not known. 29 When the Lord your God has brought you into the land you are entering to possess, you are to proclaim on Mount Gerizim(LP) the blessings, and on Mount Ebal(LQ) the curses.(LR) 30 As you know, these mountains are across the Jordan, westward, toward the setting sun, near the great trees of Moreh,(LS) in the territory of those Canaanites living in the Arabah in the vicinity of Gilgal.(LT) 31 You are about to cross the Jordan to enter and take possession(LU) of the land the Lord your God is giving(LV) you. When you have taken it over and are living there, 32 be sure that you obey all the decrees and laws I am setting before you today.
The One Place of Worship
12 These are the decrees(LW) and laws you must be careful to follow in the land that the Lord, the God of your ancestors, has given you to possess—as long as you live in the land.(LX) 2 Destroy completely all the places on the high mountains,(LY) on the hills and under every spreading tree,(LZ) where the nations you are dispossessing worship their gods. 3 Break down their altars, smash(MA) their sacred stones and burn(MB) their Asherah(MC) poles in the fire; cut down the idols of their gods and wipe out their names(MD) from those places.
4 You must not worship the Lord your God in their way.(ME) 5 But you are to seek the place the Lord your God will choose from among all your tribes to put his Name(MF) there for his dwelling.(MG) To that place you must go; 6 there bring your burnt offerings and sacrifices, your tithes(MH) and special gifts, what you have vowed(MI) to give and your freewill offerings, and the firstborn of your herds and flocks.(MJ) 7 There, in the presence(MK) of the Lord your God, you and your families shall eat and shall rejoice(ML) in everything you have put your hand to, because the Lord your God has blessed you.
8 You are not to do as we do here today, everyone doing as they see fit,(MM) 9 since you have not yet reached the resting place(MN) and the inheritance(MO) the Lord your God is giving you. 10 But you will cross the Jordan and settle in the land the Lord your God is giving(MP) you as an inheritance, and he will give you rest(MQ) from all your enemies around you so that you will live in safety. 11 Then to the place the Lord your God will choose as a dwelling for his Name(MR)—there you are to bring everything I command you: your burnt offerings and sacrifices, your tithes and special gifts, and all the choice possessions you have vowed to the Lord.(MS) 12 And there rejoice(MT) before the Lord your God—you, your sons and daughters, your male and female servants, and the Levites(MU) from your towns who have no allotment or inheritance(MV) of their own. 13 Be careful not to sacrifice your burnt offerings anywhere you please.(MW) 14 Offer them only at the place the Lord will choose(MX) in one of your tribes, and there observe everything I command you.
15 Nevertheless, you may slaughter your animals in any of your towns and eat as much of the meat as you want, as if it were gazelle or deer,(MY) according to the blessing the Lord your God gives you. Both the ceremonially unclean and the clean may eat it. 16 But you must not eat the blood;(MZ) pour(NA) it out on the ground like water.(NB) 17 You must not eat in your own towns the tithe(NC) of your grain and new wine and olive oil,(ND) or the firstborn of your herds and flocks, or whatever you have vowed to give,(NE) or your freewill offerings or special gifts.(NF) 18 Instead, you are to eat(NG) them in the presence of the Lord your God at the place the Lord your God will choose(NH)—you, your sons and daughters, your male and female servants, and the Levites from your towns—and you are to rejoice(NI) before the Lord your God in everything you put your hand to. 19 Be careful not to neglect the Levites(NJ) as long as you live in your land.(NK)
20 When the Lord your God has enlarged your territory(NL) as he promised(NM) you, and you crave meat(NN) and say, “I would like some meat,” then you may eat as much of it as you want. 21 If the place where the Lord your God chooses to put his Name(NO) is too far away from you, you may slaughter animals from the herds and flocks the Lord has given you, as I have commanded you, and in your own towns you may eat as much of them as you want.(NP) 22 Eat them as you would gazelle or deer.(NQ) Both the ceremonially unclean and the clean may eat. 23 But be sure you do not eat the blood,(NR) because the blood is the life, and you must not eat the life with the meat.(NS) 24 You must not eat the blood; pour it out on the ground like water.(NT) 25 Do not eat it, so that it may go well(NU) with you and your children after you, because you will be doing what is right(NV) in the eyes of the Lord.
26 But take your consecrated things and whatever you have vowed to give,(NW) and go to the place the Lord will choose. 27 Present your burnt offerings(NX) on the altar of the Lord your God, both the meat and the blood. The blood of your sacrifices must be poured beside the altar of the Lord your God, but you may eat(NY) the meat. 28 Be careful to obey all these regulations I am giving you, so that it may always go well(NZ) with you and your children after you, because you will be doing what is good and right in the eyes of the Lord your God.
29 The Lord your God will cut off(OA) before you the nations you are about to invade and dispossess. But when you have driven them out and settled in their land,(OB) 30 and after they have been destroyed before you, be careful not to be ensnared(OC) by inquiring about their gods, saying, “How do these nations serve their gods? We will do the same.”(OD) 31 You must not worship the Lord your God in their way, because in worshiping their gods, they do all kinds of detestable things the Lord hates.(OE) They even burn their sons(OF) and daughters in the fire as sacrifices to their gods.(OG)
32 See that you do all I command you; do not add(OH) to it or take away from it.[f]
Worshiping Other Gods
13 [g]If a prophet,(OI) or one who foretells by dreams,(OJ) appears among you and announces to you a sign or wonder, 2 and if the sign(OK) or wonder spoken of takes place, and the prophet says, “Let us follow other gods”(OL) (gods you have not known) “and let us worship them,” 3 you must not listen to the words of that prophet(OM) or dreamer.(ON) The Lord your God is testing(OO) you to find out whether you love(OP) him with all your heart and with all your soul. 4 It is the Lord your God you must follow,(OQ) and him you must revere.(OR) Keep his commands and obey him; serve him and hold fast(OS) to him. 5 That prophet or dreamer must be put to death(OT) for inciting rebellion against the Lord your God, who brought you out of Egypt and redeemed you from the land of slavery. That prophet or dreamer tried to turn(OU) you from the way the Lord your God commanded you to follow. You must purge the evil(OV) from among you.
6 If your very own brother, or your son or daughter, or the wife you love, or your closest friend secretly entices(OW) you, saying, “Let us go and worship other gods”(OX) (gods that neither you nor your ancestors have known, 7 gods of the peoples around you, whether near or far, from one end of the land to the other), 8 do not yield(OY) to them or listen to them. Show them no pity.(OZ) Do not spare them or shield them. 9 You must certainly put them to death.(PA) Your hand(PB) must be the first in putting them to death, and then the hands of all the people. 10 Stone them to death, because they tried to turn you away(PC) from the Lord your God, who brought you out of Egypt, out of the land of slavery. 11 Then all Israel will hear and be afraid,(PD) and no one among you will do such an evil thing again.
12 If you hear it said about one of the towns the Lord your God is giving you to live in 13 that troublemakers(PE) have arisen among you and have led the people of their town astray, saying, “Let us go and worship other gods” (gods you have not known), 14 then you must inquire, probe and investigate it thoroughly.(PF) And if it is true and it has been proved that this detestable thing has been done among you,(PG) 15 you must certainly put to the sword all who live in that town. You must destroy it completely,[h](PH) both its people and its livestock.(PI) 16 You are to gather all the plunder of the town into the middle of the public square and completely burn the town(PJ) and all its plunder as a whole burnt offering to the Lord your God.(PK) That town is to remain a ruin(PL) forever, never to be rebuilt, 17 and none of the condemned things[i] are to be found in your hands. Then the Lord will turn from his fierce anger,(PM) will show you mercy,(PN) and will have compassion(PO) on you. He will increase your numbers,(PP) as he promised(PQ) on oath to your ancestors— 18 because you obey the Lord your God by keeping all his commands that I am giving you today and doing what is right(PR) in his eyes.
Clean and Unclean Food(PS)
14 You are the children(PT) of the Lord your God. Do not cut yourselves or shave the front of your heads for the dead, 2 for you are a people holy(PU) to the Lord your God.(PV) Out of all the peoples on the face of the earth, the Lord has chosen you to be his treasured possession.(PW)
3 Do not eat any detestable thing.(PX) 4 These are the animals you may eat:(PY) the ox, the sheep, the goat,(PZ) 5 the deer,(QA) the gazelle, the roe deer, the wild goat,(QB) the ibex, the antelope and the mountain sheep.[j] 6 You may eat any animal that has a divided hoof and that chews the cud. 7 However, of those that chew the cud or that have a divided hoof you may not eat the camel, the rabbit or the hyrax. Although they chew the cud, they do not have a divided hoof; they are ceremonially unclean for you. 8 The pig is also unclean; although it has a divided hoof, it does not chew the cud. You are not to eat their meat or touch their carcasses.(QC)
9 Of all the creatures living in the water, you may eat any that has fins and scales. 10 But anything that does not have fins and scales you may not eat; for you it is unclean.
11 You may eat any clean bird. 12 But these you may not eat: the eagle, the vulture, the black vulture, 13 the red kite, the black kite, any kind(QD) of falcon,(QE) 14 any kind of raven,(QF) 15 the horned owl, the screech owl, the gull, any kind of hawk, 16 the little owl, the great owl, the white owl, 17 the desert owl,(QG) the osprey, the cormorant, 18 the stork, any kind of heron, the hoopoe and the bat.
19 All flying insects are unclean to you; do not eat them. 20 But any winged creature that is clean you may eat.(QH)
21 Do not eat anything you find already dead.(QI) You may give it to the foreigner residing in any of your towns, and they may eat it, or you may sell it to any other foreigner. But you are a people holy to the Lord your God.(QJ)
Do not cook a young goat in its mother’s milk.(QK)
Tithes
22 Be sure to set aside a tenth(QL) of all that your fields produce each year. 23 Eat(QM) the tithe of your grain, new wine(QN) and olive oil, and the firstborn of your herds and flocks in the presence of the Lord your God at the place he will choose as a dwelling for his Name,(QO) so that you may learn(QP) to revere(QQ) the Lord your God always. 24 But if that place is too distant and you have been blessed by the Lord your God and cannot carry your tithe (because the place where the Lord will choose to put his Name is so far away), 25 then exchange(QR) your tithe for silver, and take the silver with you and go to the place the Lord your God will choose. 26 Use the silver to buy whatever you like: cattle, sheep, wine or other fermented drink,(QS) or anything you wish. Then you and your household shall eat there in the presence of the Lord your God and rejoice.(QT) 27 And do not neglect the Levites(QU) living in your towns, for they have no allotment or inheritance of their own.(QV)
28 At the end of every three years, bring all the tithes(QW) of that year’s produce and store it in your towns,(QX) 29 so that the Levites (who have no allotment(QY) or inheritance(QZ) of their own) and the foreigners,(RA) the fatherless and the widows who live in your towns may come and eat and be satisfied,(RB) and so that the Lord your God may bless(RC) you in all the work of your hands.
The Year for Canceling Debts(RD)
15 At the end of every seven years you must cancel debts.(RE) 2 This is how it is to be done: Every creditor shall cancel any loan they have made to a fellow Israelite. They shall not require payment from anyone among their own people, because the Lord’s time for canceling debts has been proclaimed. 3 You may require payment from a foreigner,(RF) but you must cancel any debt your fellow Israelite owes you. 4 However, there need be no poor people among you, for in the land the Lord your God is giving you to possess as your inheritance, he will richly bless(RG) you, 5 if only you fully obey the Lord your God and are careful to follow(RH) all these commands I am giving you today. 6 For the Lord your God will bless you as he has promised, and you will lend to many nations but will borrow from none. You will rule over many nations but none will rule over you.(RI)
7 If anyone is poor(RJ) among your fellow Israelites in any of the towns of the land the Lord your God is giving you, do not be hardhearted or tightfisted(RK) toward them. 8 Rather, be openhanded(RL) and freely lend them whatever they need. 9 Be careful not to harbor this wicked thought: “The seventh year, the year for canceling debts,(RM) is near,” so that you do not show ill will(RN) toward the needy among your fellow Israelites and give them nothing. They may then appeal to the Lord against you, and you will be found guilty of sin.(RO) 10 Give generously to them and do so without a grudging heart;(RP) then because of this the Lord your God will bless(RQ) you in all your work and in everything you put your hand to. 11 There will always be poor people(RR) in the land. Therefore I command you to be openhanded toward your fellow Israelites who are poor and needy in your land.(RS)
Freeing Servants(RT)(RU)
12 If any of your people—Hebrew men or women—sell themselves to you and serve you six years, in the seventh year you must let them go free.(RV) 13 And when you release them, do not send them away empty-handed. 14 Supply them liberally from your flock, your threshing floor(RW) and your winepress. Give to them as the Lord your God has blessed you. 15 Remember that you were slaves(RX) in Egypt and the Lord your God redeemed you.(RY) That is why I give you this command today.
16 But if your servant says to you, “I do not want to leave you,” because he loves you and your family and is well off with you, 17 then take an awl and push it through his earlobe into the door, and he will become your servant for life. Do the same for your female servant.
Footnotes
- Deuteronomy 6:4 Or The Lord our God is one Lord; or The Lord is our God, the Lord is one; or The Lord is our God, the Lord alone
- Deuteronomy 7:2 The Hebrew term refers to the irrevocable giving over of things or persons to the Lord, often by totally destroying them; also in verse 26.
- Deuteronomy 7:5 That is, wooden symbols of the goddess Asherah; here and elsewhere in Deuteronomy
- Deuteronomy 10:1 That is, a chest
- Deuteronomy 11:4 Or the Sea of Reeds
- Deuteronomy 12:32 In Hebrew texts this verse (12:32) is numbered 13:1.
- Deuteronomy 13:1 In Hebrew texts 13:1-18 is numbered 13:2-19.
- Deuteronomy 13:15 The Hebrew term refers to the irrevocable giving over of things or persons to the Lord, often by totally destroying them.
- Deuteronomy 13:17 The Hebrew term refers to the irrevocable giving over of things or persons to the Lord, often by totally destroying them.
- Deuteronomy 14:5 The precise identification of some of the birds and animals in this chapter is uncertain.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.