² Säg till Israels barn: Om någon ger ett heligt löfte, ska du bestämma lösensumman^[a] åt Herren för personerna.

^3 (A) Om en man ger ett löfte åt Herren eller svär en ed med en bestämd förpliktelse, får han inte bryta sitt ord. Han ska i allt göra vad hans mun har talat.

^3 (A) När du ger ett löfte till Gud, dröj inte med att uppfylla det, för han har inte behag till dårar. Håll vad du lovar!^{[a] 4} Det är bättre att inte lova något än att lova och inte hålla det. ^5 (B) Låt inte din mun förleda dig till synd och säg inte inför sändebudet^[b] att det var ett misstag. Vill du att Gud ska bli vred för dina ords skull och förstöra dina händers verk? ⁶ För där drömmarna är många blir det mycket tomhet och många ord. Men frukta du Gud!

Rikedom är förgängligt

^7 (C) Om du ser att den fattige förtrycks och att rätt och rättfärdighet kränks i landet, så bli inte förvånad över det, för hög vakar över hög och andra höga över dem båda. ⁸ Och det är en förmån för ett land att ha en kung som ser till att marken brukas.^[c]

^9 (D) Den som älskar pengar blir inte mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Också det är förgängligt. ¹⁰ När ägodelarna förökas är det fler som förbrukar dem. Vilken nytta har ägaren av dem utom att få se dem med ögonen? ¹¹ Ljuv är arbetarens sömn, han må ha litet eller mycket att äta. Men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.

^12 (E) Ett svårt elände har jag sett under solen: rikedom som sparats till skada för sin ägare, ¹³ och sedan förloras förmögenheten i en olycka. Har ägaren en son, får han ingenting. ^14 (F) Lika naken som han kom ur moderlivet måste han gå bort igen. För sitt slit får han inget att ta med sig. ¹⁵ Också det är ett svårt elände. Han ska gå bort som han kom. Vad vinner den som mödar sig för vinden? ¹⁶ I alla sina dagar äter han i mörker^[d] med mycket oro, sjukdom och besvikelse.

^17 (G) Detta är vad jag insett: Det är gott och skönt att människan äter och dricker och ser det goda i sin möda när hon strävar under solen de levnadsdagar som Gud ger henne, för det är hennes del. ^18 (H) Om Gud ger en människa rikedom och skatter och dessutom förmåga att njuta av det och ta ut sin del och finna glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. ^19 (I) För han tänker knappt på sina levnadsdagar, eftersom Gud håller honom upptagen^[e] med glädje i hjärtat.