Den helige Ande kommer

2 Sju veckor hade nu gått sedan Jesus dog och uppstod, och pingstdagen kom. När de troende hade samlats den dagen,

² hördes plötsligt ett dån från himlen, som ljudet av en våldsam storm, och det fyllde huset där de var samlade.

³ Sedan visade sig något som såg ut som flammor eller eldstungor, och dessa stannade över deras huvuden.

⁴ Och allesammans blev fyllda av den helige Ande och började tala språk som de i vanliga fall inte kunde, men som den helige Ande inspirerade dem till.

⁵ Många fromma judar från olika länder var i Jerusalem den dagen för att vara med och fira pingsthögtiden.

⁶ När de hörde dånet i skyn ovanför huset, kom många springande för att se vad som stod på. När de nu hörde lärjungarna tala deras egna språk, blev de alldeles förbluffade.

⁷ Hur kan det komma sig? ropade de. De här männen kommer ju alla från Galileen,

⁸ och ändå hör vi dem tala på våra egna språk.

⁹ Här är vi, parter, meder, elamiter. Vi är från Mesopotamien, Judeen, Kappadokien, Pontos, Asien,

¹⁰ Frygien, Pamfylien, Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi kommer från Rom, både judar och sådana som omvänts till judendomen,

¹¹ vi är kreter och araber. Och ändå hör vi dessa män tala om Guds mäktiga under på vårt eget språk!

¹² De stod där förvånade och häpna. Vad kan det här betyda? frågade de sig.

¹³ Men andra i folkskaran hånade dem: De är berusade, det är ju självklart! sa de.

Petrus tal på pingstdagen

¹⁴ Då steg Petrus fram tillsammans med de elva apostlarna och ropade till folket: Hör på allesammans, både jerusalemsbor och ni som är här på besök!

¹⁵ Några av er säger att de här männen är berusade. Det är inte sant. Det är alldeles för tidigt på dagen för det. Människor dricker sig inte berusade klockan nio på morgonen!

¹⁶ Nej, vad ni är vittnen till den här morgonen förutsas för flera hundra år sedan av profeten Joel:

¹⁷ 'I de sista dagarna

¹⁸ Ja, den helige Ande ska komma till alla mina tjänare, både män och kvinnor, och de ska profetera.

¹⁹ Och ni ska se märkliga tecken både på himlen och på jorden: blod och eld och rökmoln.

²⁰ Solen ska bli svart och månen blodröd innan Herrens stora dag kommer.

²¹ Men var och en som ber Herren om barmhärtighet ska få det och bli frälst.'

²² Hör på mig, ni israelitiska män! Gud gav Jesus från Nasaret sitt erkännande inför alla människor genom att låta honom utföra de mest fantastiska under. Det vet ni alla.

²³ Men Gud följde sin uppgjorda plan och tillät er att med hjälp av den romerska staten spika fast honom vid korset och döda honom.

²⁴ Sedan befriade Gud honom från dödens vånda och förde honom tillbaka till livet, för döden kunde inte hålla honom i sitt grepp.

²⁵ Kung David säger om Jesus: 'Jag vet att Herren alltid är med mig. Han hjälper mig. Guds stora kraft håller mig uppe.

²⁶ Därför är mitt hjärta fyllt av glädje, och min tunga ropar ut hans lov! För jag vet att allt kommer att gå väl för mig när jag dör.

²⁷ Du kommer inte att lämna min själ i helvetet, eller låta din helige Sons kropp förgås.

²⁸ Du kommer att ge mig livet tillbaka och fylla mig med underbar glädje när jag är i din närhet.'

²⁹ Tänk efter, kära bröder! David talade inte om sig själv när han skrev de ord som jag har citerat, för han dog och blev begravd, och hans grav finns fortfarande här ibland oss.

³⁰ Men han var en profet och visste att Gud hade gett ett löfte som inte kunde brytas. Han hade lovat att en av Davids efterkommande skulle bli Messias och sitta på Davids tron.

³¹ David såg framåt och förutsa att Messias skulle uppstå med orden: ''Hans sj¤l ska inte l¤mnas i helvetet, och hans kropp ska inte f´rmultna.''

³² Det var alltså om Jesus han talade, och vi är alla vittnen till att Jesus uppstod från de döda.

³³ Och Gud har upprest honom och nu sitter han på hedersplatsen vid Guds högra sida. Och precis som Fadern har lovat, har Jesus fått motta den helige Ande, vilken han sedan har sänt till er med det resultat ni ser och hör i dag.

³⁴ Nej, det var inte om sig själv David talade i de ord som jag citerade nyss, för han for aldrig upp till himlen. Dessutom sa han också: 'Gud talade till min Herre, Messias, och sa till honom: Sitt här på hedersplatsen bredvid mig,

³⁵ tills jag lägger dina fiender för dina fötter!'

³⁶ Därför säger jag utan omsvep till alla i Israel att Gud har gjort denne Jesus, som ni korsfäste, till Herre och Messias!

³⁷ Petrus ord rörde dem djupt, och de frågade honom och de andra apostlarna: Bröder, vad ska vi göra?

³⁸ Petrus svarade: Var och en av er måste vända sig bort från synden och komma tillbaka till Gud och bli döpt i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse. Då kommer ni också att få den helige Ande som gåva.

³⁹ Kristus har nämligen lovat att den helige Ande ska ges till var och en som har blivit kallad av Herren vår Gud, och till era barn, ja till och med till dem som bor i andra länder!

⁴⁰ Sedan höll Petrus en lång predikan och berättade om Jesus och uppmanade med stor kraft alla som lyssnade att ta emot frälsning och rädda sig undan detta onda släkte.

⁴¹ Och de som lät sig överbevisas av det Petrus sa döptes - tillsammans cirka tretusen personer.

Den första kristna församlingen

⁴² De förenade sig med de andra troende och deltog regelbundet i apostlarnas undervisning, i gudstjänsterna, i brödsbrytelsen och i bönen.

⁴³ Och en känsla av djup respekt fanns hos alla, för apostlarna utförde många under.

⁴⁴ Och alla de troende var ständigt tillsammans och delade allt med varandra.

⁴⁵ De sålde sina tillhörigheter och delade med sig till dem som behövde något.

⁴⁶ Varje dag bad de tillsammans i templet, och i hemmen samlades de i små grupper för att bryta bröd. De delade sina måltider i uppriktig glädje och tacksamhet

⁴⁷ och lovprisade Gud. Och alla i staden var vänligt inställda till dem, och varje dag växte församlingen i antal eftersom Gud frälste många.