Деяния 2
Священное Писание (Восточный Перевод)
Сошествие Святого Духа
2 Наступил день праздника Жатвы[a], и все ученики были вместе. 2 Вдруг с небес послышался звук, напоминающий шум ураганного ветра, который заполнил весь дом, где они сидели. 3 Ученики увидели нечто похожее на огненные языки, которые разделились и остановились по одному на каждом из них. 4 Все они исполнились Святого Духа и начали говорить на разных языках: эту способность давал им Дух.
5 В Иерусалиме в это время находились благочестивые иудеи из разных стран. 6 На шум собралось много народа; люди недоумевали, потому что каждый из них слышал, как те говорили на языке его страны. 7 В большом изумлении они спрашивали:
– Разве все эти люди не галилеяне? 8 Как же это каждый из нас слышит их говорящими на языках стран, в которых мы родились? 9 Среди нас есть парфяне, мидяне, еламиты, жители Месопотамии, Иудеи и Каппадокии, Понта и провинции Азия[b], 10 Фригии и Памфилии, Египта, окрестностей Ливии, прилегающих к городу Кирене, жители Рима, иудеи и обращённые в иудаизм, 11 критяне и арабы. И все мы слышим, как они говорят о великих делах Всевышнего на наших языках!
12 Удивлённые и растерянные, они спрашивали друг друга:
– Что бы это могло значить?
13 Некоторые же посмеивались:
– Они напились молодого вина!
Речь Петира перед народом
14 Петир поднялся вместе с другими одиннадцатью посланниками Масиха и, обращаясь к народу, громко сказал:
– Иудеи и все жители Иерусалима! Чтобы вам стало понятно, выслушайте внимательно, что я скажу. 15 Люди эти не пьяны, как вы думаете: сейчас ведь всего девять часов утра. 16 Но это исполняются слова пророка Иоиля:
17 «В последние дни, – говорит Всевышний, –
    Я изолью Духа Моего на всех людей.
Ваши сыновья и дочери будут пророчествовать,
    ваши юноши будут видеть видения,
    и вашим старцам будут сниться пророческие сны.
18 На рабов и на рабынь Моих
    Я изолью в те дни Моего Духа,
    и они будут пророчествовать.
19 Я покажу чудеса в вышине небес
    и знамения внизу на земле:
    кровь, огонь и клубы дыма.
20 Солнце превратится во тьму,
    а луна – в кровь
    перед тем, как наступит великий и славный день Вечного[c].
21 И каждый, кто призовёт имя Вечного,
    будет спасён».[d]
22 – Исраильтяне, выслушайте, что я вам скажу об Исе из Назарета: могущественные дела, чудеса и знамения Всевышнего удостоверили вас в том, что это Он послал Ису. Как вы сами знаете, Всевышний совершал всё это через Него у вас на глазах. 23 Его, преданного по замыслу и предведению Всевышнего, вы, пригвоздив руками беззаконников, убили. 24 Но Всевышний воскресил Его, освободив из плена смерти, и смерть была не в силах Его удержать.
25 Давуд говорит о Нём:
«Всегда Я видел Вечного перед Собой:
    Он по правую руку от Меня –
    Я не поколеблюсь.
26 Поэтому веселится сердце Моё,
    и уста полны слов радости,
    и даже тело Моё будет жить надеждой.
27 Ведь Ты не оставишь Мою душу в мире мёртвых
    и не дашь Верному Твоему увидеть тление.
28 Ты показал Мне пути жизни;
    Ты исполнишь меня радостью,
    когда увижу лицо Твоё!»[e]
29 – Братья, разрешите мне сказать вам прямо, что праотец Давуд умер и был похоронен. Его могила сохранилась у нас до сегодняшнего дня. 30 Он был пророком, и, зная, что Всевышний клятвенно обещал ему возвести на его престол одного из его потомков,[f] 31 он, видя будущее, говорил о воскресении Масиха, что Он не был оставлен в мире мёртвых и Его тело не увидело тления.[g] 32 И вот Всевышний воскресил Ису, и мы все этому свидетели! 33 Он был вознесён и посажен по правую руку от Всевышнего и, получив от Небесного Отца обещанного Святого Духа, совершил то, что вы сейчас видите и слышите. 34 Ведь Давуд не поднимался на небеса, но он сказал:
«Вечный сказал моему Повелителю:
    сядь по правую руку от Меня,
35 пока Я не повергну всех врагов Твоих
    к ногам Твоим».[h]
36 – Поэтому пусть весь дом Исраила будет уверен в том, что Этого Ису, Которого вы распяли, Всевышний сделал и Повелителем, и Масихом!
37 Когда люди услышали это, их сердца стали терзаться муками совести. Они спрашивали Петира и других посланников Масиха:
– Братья, что нам делать?
38 Петир отвечал:
– Покайтесь и пусть каждый из вас пройдёт обряд погружения в воду[i], призывая имя Исы Масиха, для прощения ваших грехов, и вы получите в дар Святого Духа. 39 Ведь это обещание относится к вам, вашим детям и к тем, кто вдали: ко всем, кто будет призван Вечным, нашим Богом.
40 И многими другими словами Петир увещевал их, говоря:
– Спасайтесь от этого развращённого поколения.
41 Те, кто принял его проповедь, прошли через обряд погружения в воду. В тот день к числу уверовавших присоединилось около трёх тысяч человек.
Жизнь верующих
42 Верующие твёрдо держались учения посланников Масиха, всегда пребывая в общении, в преломлении хлеба[j] и в молитвах. 43 Все были полны трепета перед Всевышним, потому что много чудес и знамений совершалось через посланников Масиха.
44 Все верующие были вместе, и всё у них было общее. 45 Они продавали свои владения и имущество и раздавали всем, в зависимости от нужды каждого. 46 Каждый день они собирались в храме, а по домам ежедневно преломляли хлеб и ели с радостью и искренностью в сердце, 47 прославляя Всевышнего и пользуясь добрым расположением всего народа. Вечный Повелитель ежедневно прибавлял к ним спасаемых.
Footnotes
- 2:1 Праздник Жатвы – иудейский праздник сбора урожая праздновался на пятидесятый день после праздника Освобождения, поэтому он также называется Пятидесятницей.
- 2:9 Здесь имеется в виду не материк, а римская провинция на западе Малой Азии (часть территории современной Турции), которая позднее дала своё название материку.
- 2:20 Вечный – греческим словом «кюриос», стоящим здесь в оригинальном тексте, в Инджиле переведено еврейское «Яхве». А так как в данном издании Священного Писания «Яхве» переведено как «Вечный», то и его греческий эквивалент переведён так же. Под именем «Яхве» Всевышний открылся Мусе и народу Исраила (см. Исх. 3:13-15). См. пояснительный словарь.
- 2:17-21 Иоиль 2:28-32.
- 2:25-28 Заб. 15:8-11.
- 2:30 См. 2 Цар. 7:12-13; Заб. 88:4-5; 131:11.
- 2:31 См. Заб. 15:10.
- 2:34-35 Заб. 109:1.
- 2:38 Или: «обряд омовения»; также в ст. 41. Смысл обряда заключается в том, что человек оставляет путь греха и встаёт на путь служения Всевышнему, войдя в общину последователей Исы Масиха.
- 2:42 Имеется в виду участие последователей Масиха в совместной трапезе, во время которой часто совершалось хлебопреломление в воспоминание жертвенной смерти Исы Масиха за наши грехи, согласно Его повелению (см. Лк. 22:14-19).
Apostlagärningarna 2
Svenska Folkbibeln 2015
Anden utgjuts på pingstdagen
2 (A) När pingstdagen[a] kom var de alla samlade. 2 (B) Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. 3 (C) Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. 4 (D) Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.
5 I Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk under himlen. 6 När dånet hördes samlades folkskaran, och alla var skakade eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. 7 Häpna och förundrade frågade de: "Är de inte galileer, alla de som talar? 8 Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? 9 Vi är parter, meder och elamiter, vi bor i Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, i Pontus och Asien[b], 10 i Frygien och Pamfylien, i Egypten och i trakterna kring Kyrene i Libyen, vi är inflyttade från Rom, 11 vi är judar och proselyter[c], kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på våra egna språk om Guds väldiga gärningar!" 12 De var alla häpna och förvirrade och frågade varandra: "Vad kan det här betyda?"
13 Men andra sade hånfullt: "De har druckit sig fulla på sött vin."
Petrus pingstpredikan
14 Då steg Petrus fram tillsammans med de elva, höjde sin röst och talade till dem: "Judiska män och Jerusalems alla invånare! Detta ska ni veta, lyssna till mina ord: 15 Det är inte som ni tror att de är berusade. Det är ju bara tredje timmen [d]på morgonen! 16 (E) Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel:
17 (F) Och det ska ske i de sista dagarna,[e]
        säger Gud,
    att jag utgjuter av min Ande
        över allt kött.
    Era söner och era döttrar ska profetera,
        era unga ska se syner
            och era gamla ska ha drömmar.
18 Ja, över mina tjänare och tjänarinnor
        ska jag i de dagarna
    utgjuta av min Ande,
        och de ska profetera.
19 Och jag ska göra under uppe på himlen
    och tecken nere på jorden,
        blod, eld och moln av rök.
20 (G) Solen ska vändas i mörker
        och månen i blod
    innan Herrens dag kommer,
        den stora och strålande.
21 (H) Och det ska ske att var och en
    som åkallar Herrens namn
        ska bli frälst.
22 (I) Israeliter, hör dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som blev erkänd av Gud inför er genom kraftgärningar, under och tecken. Genom honom gjorde Gud detta mitt ibland er, som ni själva vet. 23 (J) Efter Guds bestämda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av de laglösa[f] spikade ni upp honom och dödade honom. 24 Men Gud har uppväckt honom och löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt för döden att behålla honom. 25 David säger om honom:[g]
Jag har alltid Herren för ögonen.
    Han är vid min högra sida
        för att jag inte ska vackla.
26 Därför gläds mitt hjärta
        och jublar min tunga.
    Även min kropp
        får vila i trygghet
27 (K) att du inte lämnar min själ åt dödsriket
    eller låter din Helige se förgängelsen.
28 Du har visat mig livets vägar,
    du ska mätta mig med glädje
        inför ditt ansikte.
29 (L) Bröder, jag kan öppet säga er att vår stamfar David är både död och begraven. Hans grav finns här hos oss än i dag. 30 (M) Men han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta en av hans ättlingar på hans tron.[h] 31 I förväg såg han Messias uppståndelse och sade: Han ska inte lämnas åt dödsriket, och hans kropp ska inte se förgängelsen.[i]
32 (N) Denne Jesus har Gud uppväckt, och vi är alla vittnen till det. 33 (O) Han har blivit upphöjd till Guds högra sida[j] och fått den utlovade helige Ande av Fadern, och han har utgjutit det som ni ser och hör. 34 David har ju inte stigit upp till himlen, men han säger:[k]
Herren sade till min Herre:
    Sätt dig på min högra sida
35 tills jag lagt dina fiender
    som en pall under dina fötter.[l]
36 Därför kan hela Israels folk veta säkert att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort till både Herre och Messias."
37 (P) När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad ska vi göra?" 38 (Q) Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. 39 (R) Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar."
40 (S) Med många andra ord vittnade han och vädjade till dem: "Låt er frälsas från det här bortvända släktet!" 41 (T) De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen.
De troendes gemenskap
42 (U) De höll troget fast vid apostlarnas undervisning[m] och vid gemenskapen[n], brödsbrytelsen och bönerna. 43 Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44 (V) Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. 45 (W) De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. 46 Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. 47 (X) De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.
Footnotes
- 2:1 pingstdagen Pingsten, femtio (grek. pentekosté) dagar efter påsk, var en skördefest då man samlades i Jerusalem från vida omkring (5 Mos 16:10-16, Apg 2:5) för att bära fram det första av årets gröda inför Gud (2 Mos 23:16, 4 Mos 28:26). Rabbinerna firade dessutom pingsten till minne av laggivningen, då Gud uppenbarade sig i dunder och eld på berget Sinai (2 Mos 19-20).
- 2:9 Asien Avser i NT en provins i Mindre Asien (nuvarande västra Turkiet).
- 2:11 proselyter Grekiska för "de som kommit fram", som omvänt sig till judendomen helt och fullt inklusive omskärelse (till skillnad från enbart sympatiserande "gudfruktiga", jfr not till 10:2).
- 2:15 tredje timmen räknat från gryningen, alltså klockan nio.
- 2:17f Joel 2:28f.
- 2:23 de laglösa Dvs hedniska romare som inte hade tagit emot Guds uppenbarade vilja i GT:s lag.
- 2:25f Ps 16:8f.
- 2:30 Jfr 2 Sam 7:12-13, Ps 132:11.
- 2:31 Ps 16:10.
- 2:33 till Guds högra sida Annan översättning: "med Guds högra hand".
- 2:34f Ps 110:1. I psalmen återger David vad Gud Fadern sade till Messias, Davids Herre.
- 2:35 som en pall under dina fötter Ett uttryck för triumf (jfr Jos 10:24).
- 2:42 undervisning Annan översättning: "lära" (innehållet i undervisningen).
- 2:42 gemenskapen Ordet kan även rymma egendomsgemenskap (jfr 2:44-45, 2 Kor 9:13).
Acts 2
New King James Version
Coming of the Holy Spirit
2 When (A)the Day of Pentecost had fully come, (B)they were all [a]with one accord in one place. 2 And suddenly there came a sound from heaven, as of a rushing mighty wind, and (C)it filled the whole house where they were sitting. 3 Then there appeared to them [b]divided tongues, as of fire, and one sat upon each of them. 4 And (D)they were all filled with the Holy Spirit and began (E)to speak with other tongues, as the Spirit gave them utterance.
The Crowd’s Response
5 And there were dwelling in Jerusalem Jews, (F)devout men, from every nation under heaven. 6 And when this sound occurred, the (G)multitude came together, and were confused, because everyone heard them speak in his own language. 7 Then they were all amazed and marveled, saying to one another, “Look, are not all these who speak (H)Galileans? 8 And how is it that we hear, each in our own [c]language in which we were born? 9 Parthians and Medes and Elamites, those dwelling in Mesopotamia, Judea and (I)Cappadocia, Pontus and Asia, 10 Phrygia and Pamphylia, Egypt and the parts of Libya adjoining Cyrene, visitors from Rome, both Jews and proselytes, 11 Cretans and [d]Arabs—we hear them speaking in our own tongues the wonderful works of God.” 12 So they were all amazed and perplexed, saying to one another, “Whatever could this mean?”
13 Others mocking said, “They are full of new wine.”
Peter’s Sermon(J)
14 But Peter, standing up with the eleven, raised his voice and said to them, “Men of Judea and all who dwell in Jerusalem, let this be known to you, and heed my words. 15 For these are not drunk, as you suppose, (K)since it is only [e]the third hour of the day. 16 But this is what was spoken by the prophet Joel:
17 ‘And(L) it shall come to pass in the last days, says God,
(M)That I will pour out of My Spirit on all flesh;
Your sons and (N)your daughters shall prophesy,
Your young men shall see visions,
Your old men shall dream dreams.
18 And on My menservants and on My maidservants
I will pour out My Spirit in those days;
(O)And they shall prophesy.
19 (P)I will show wonders in heaven above
And signs in the earth beneath:
Blood and fire and vapor of smoke.
20 (Q)The sun shall be turned into darkness,
And the moon into blood,
Before the coming of the great and awesome day of the Lord.
21 And it shall come to pass
That (R)whoever calls on the name of the Lord
Shall be saved.’
22 “Men of Israel, hear these words: Jesus of Nazareth, a Man attested by God to you (S)by miracles, wonders, and signs which God did through Him in your midst, as you yourselves also know— 23 Him, (T)being delivered by the determined purpose and foreknowledge of God, (U)you [f]have taken by lawless hands, have crucified, and put to death; 24 (V)whom God raised up, having [g]loosed the [h]pains of death, because it was not possible that He should be held by it. 25 For David says concerning Him:
(W)‘I foresaw the Lord always before my face,
For He is at my right hand, that I may not be shaken.
26 Therefore my heart rejoiced, and my tongue was glad;
Moreover my flesh also will rest in hope.
27 For You will not leave my soul in Hades,
Nor will You allow Your Holy One to see (X)corruption.
28 You have made known to me the ways of life;
You will make me full of joy in Your presence.’
29 “Men and brethren, let me speak freely to you (Y)of the patriarch David, that he is both dead and buried, and his tomb is with us to this day. 30 Therefore, being a prophet, (Z)and knowing that God had sworn with an oath to him that of the fruit of his body, [i]according to the flesh, He would raise up the Christ to sit on his throne, 31 he, foreseeing this, spoke concerning the resurrection of the Christ, (AA)that His soul was not left in Hades, nor did His flesh see corruption. 32 (AB)This Jesus God has raised up, (AC)of which we are all witnesses. 33 Therefore (AD)being exalted [j]to (AE)the right hand of God, and (AF)having received from the Father the promise of the Holy Spirit, He (AG)poured out this which you now see and hear.
34 “For David did not ascend into the heavens, but he says himself:
(AH)‘The Lord said to my Lord,
“Sit at My right hand,
35 Till I make Your enemies Your footstool.” ’
36 “Therefore let all the house of Israel know assuredly that God has made this Jesus, whom you crucified, both Lord and Christ.”
37 Now when they heard this, (AI)they were cut to the heart, and said to Peter and the rest of the apostles, “Men and brethren, what shall we do?”
38 Then Peter said to them, (AJ)“Repent, and let every one of you be baptized in the name of Jesus Christ for the [k]remission of sins; and you shall receive the gift of the Holy Spirit. 39 For the promise is to you and (AK)to your children, and (AL)to all who are afar off, as many as the Lord our God will call.”
A Vital Church Grows
40 And with many other words he testified and exhorted them, saying, “Be saved from this [l]perverse generation.” 41 Then those who [m]gladly received his word were baptized; and that day about three thousand souls were added to them. 42 (AM)And they continued steadfastly in the apostles’ [n]doctrine and fellowship, in the breaking of bread, and in prayers. 43 Then fear came upon every soul, and (AN)many wonders and signs were done through the apostles. 44 Now all who believed were together, and (AO)had all things in common, 45 and [o]sold their possessions and goods, and (AP)divided[p] them among all, as anyone had need.
46 (AQ)So continuing daily with one accord (AR)in the temple, and (AS)breaking bread from house to house, they ate their food with gladness and simplicity of heart, 47 praising God and having favor with all the people. And (AT)the Lord added [q]to the church daily those who were being saved.
Footnotes
- Acts 2:1 NU together
- Acts 2:3 Or tongues as of fire, distributed and resting on each
- Acts 2:8 dialect
- Acts 2:11 Arabians
- Acts 2:15 9 a.m.
- Acts 2:23 NU omits have taken
- Acts 2:24 destroyed or abolished
- Acts 2:24 Lit. birth pangs
- Acts 2:30 NU He would seat one on his throne,
- Acts 2:33 Possibly by
- Acts 2:38 forgiveness
- Acts 2:40 crooked
- Acts 2:41 NU omits gladly
- Acts 2:42 teaching
- Acts 2:45 would sell
- Acts 2:45 distributed
- Acts 2:47 NU omits to the church
  Central Asian Russian  Scriptures (CARS) 
  Священное Писание, Восточный  Перевод 
  Copyright © 2003, 2009, 2013 by  IMB-ERTP and Biblica, Inc.® 
  Used by permission. All rights reserved worldwide.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
