Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Herre, jag behöver dig!

En psalm av David, då han gömde sig i Judeens öken.^1-2 Gud, min Gud! Vad jag längtar efter dig! Jag behöver dig! Jag törstar efter dig i detta förtorkade och plågade land, där det inte finns en droppe vatten. Vad jag längtar efter att finna dig!

³ Jag önskar att jag kunde gå in i din helgedom för att se din makt och härlighet.

⁴ Din kärlek och nåd betyder mer för mig än mitt eget liv. Därför vill jag prisa dig!

⁵ Så länge jag lever tackar jag dig. Och jag lyfter mina händer i bön.

⁶ Jag är mätt och tillfredsställd som efter en festmåltid. Därför prisar jag dig med stor glädje.

⁷ När jag ligger vaken om natten tänker jag på dig.

⁸ Du har alltid hjälpt mig, och under dina skyddande vingars skugga kan jag vara glad!

Mirjam och Aron kritiserar Mose

^1-2 En dag började Mirjam och Aron att kritisera Mose därför att hans hustru kom från Etiopien. De sa: Är det bara genom Mose som Herren har talat? Har han inte talat genom oss också? Herren hörde dem,

^3-4 och reagerade omedelbart och kallade dem alla tre till tabernaklet. Mose var faktiskt den mest ödmjuka och anspråkslösa människa man kunde tänka sig.

⁵ Herren steg ner till dem i molnet och ställde sig vid ingången till tabernaklet. Kom fram hit, Aron och Mirjam! sa han. De steg då fram,

⁶ och Herren sa till dem: Det är genom syner och drömmar som jag talar till er människor, till och med om det är fråga om profeter.

^7-8 Men det är inte på det sättet som jag talar med min tjänare Mose. Han har förtroende här i mitt hus, och med honom talar jag ansikte mot ansikte, i klartext och inte i gåtor! Hur vågar ni då kritisera honom?

⁹ De hade verkligen lyckats väcka Herrens vrede. När han lämnade dem

²¹ Sedan lyfte en väldig ängel upp en sten, stor som en kvarnsten, och kastade den i havet och ropade: Babylon, den stora staden, ska kastas bort och försvinna i evighet på samma sätt som jag har kastat bort den här stenen.

²² Aldrig mer kommer ljudet av musik att höras från dig. Harpor, flöjter och trumpeter har tystnat. Inga hantverkare av något slag kommer att finnas där. Och ingen ska längre mala någon säd.

²³ Dina nätter ska bli kolsvarta, man kommer inte längre att kunna se en enda lampa i dina fönster. Inte heller kommer glada bröllopsklockor, eller lyckliga röster från brud och brudgum att höras. Dina köpmän var välkända i hela världen, och du lurade alla länder med dina trollkonster.

²⁴ Och du är skyldig till att profeter och helgon blivit dödade, ja, till blodet av alla dem som blivit mördade här på jorden.