Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Herren är hela världens Herre

97 Bara Herren är kung! Låt hela jorden brista ut i jubel! Också de många öarna långt borta ska glädja sig.

² Moln och mörker omger honom. Han regerar med rättfärdighet och rättvisa.

³ Eld går ut från honom och bränner upp alla hans fiender.

⁴ Hans blixtar lyser upp hela världen. Jorden ser det och darrar.

⁵ Bergen smälter som vax inför hela världens Herre.

⁶ Himlarna vittnar om hans rättfärdighet. Ja, alla folk ser hans makt och härlighet.

⁷ Låt alla dem som tillber dessa värdelösa avgudar, och också skryter med det, stå där med sin skam, för alla andra gudar måste böja sig inför honom!

^8-9 Glädje råder på berget Sion, och människorna i Juda städer jublar inför dig, för du dömer med rättvisa. De är glada för att du regerar över hela jorden och att du är större och mäktigare än alla andra gudar.

¹⁰ Herren älskar dem som hatar ondskan. Han räddar sitt folk undan det onda.

¹¹ Han sprider ljus och glädje över de gudfruktigas liv.

¹² Därför har de orsak att vara glada i Herren och tacka hans heliga namn.

Israel förs bort i fångenskap

⁷ Denna olycka drabbade Israel därför att man tillbett andra gudar och på så sätt syndat mot Herren, sin Gud, som hade fört dem ut ur slaveriet i Egypten,

⁸ och därför att de hade följt sedvänjorna hos de folk som Gud hade fördrivit för dem liksom de israeliska kungarnas nya ordningar.

⁹ Israels folk hade också i tysthet handlat mot Herrens vilja, och de hade byggt altaren till andra gudar över hela landet.

¹⁰ De hade placerat obelisker och avgudabilder på höjderna och under stora träd,

¹¹ och de hade tänt rökelse till gudar från alla de olika folk som Herren hade undanröjt innan Israel kom in i landet. Israels folk hade alltså gjort mycket ont som hade orsakat Herrens vrede.

¹² De tillbad avgudar, trots Herrens uttryckliga förbud.

¹³ Gång på gång hade Herren sänt profeter för att varna både Israel och Juda och uppmanat dem att vända om från sina onda vägar. Han hade förmanat dem att lyda de bud han gett deras förfäder genom profeterna,

¹⁴ men de ville inte lyssna. De var lika upproriska som sina förfäder och vägrade att tro på Herren.

¹⁵ De förkastade hans lagar och det förbund han hade ingått med deras förfäder, och i sin dårskap avvisade de alla hans varningar och tillbad hednagudar.

¹⁶ De trotsade hans befallningar och gjorde två kalvar av gjutet guld och en aserapåle. De tillbad Baal och även solen, månen och stjärnorna.

¹⁷ De offrade till och med sina söner och döttrar i eld, de frågade spåmän om råd, använde sig av trolldom och sålde sig själva till det onda. Herren blev därför mycket upprörd,

¹⁸ och han utplånade dem ur sin åsyn tills bara Juda stam fanns kvar i landet.

¹⁹ Men till och med Juda vägrade att lyda Herrens, sin Guds, befallningar och vandrade samma onda väg som Israel hade gjort.

²⁰ Herren förkastade alltså hela Israel, och han straffade dem genom att överlämna dem åt deras fiender och till total utplundring.

²⁵ När de fann honom där frågade de: Herre, hur kom du hit?

²⁶ Jesus svarade: Jag vet varför ni kommer till mig. Det är därför att jag gav er mat så att ni blev mätta, inte därför att ni förstod det under jag gjorde.

²⁷ Men tänk inte bara på det som ni behöver för det dagliga livet. Nej, använd era krafter till att söka det eviga livet som jag, Människosonen, kan ge er. För Gud, Fadern, har sänt mig just för detta syfte.

²⁸ De svarade: Hur ska vi leva för att göra Guds vilja?

²⁹ Jesus sa: Guds vilja är att ni tror på den som han har sänt.

^30-31 De svarade: Du måste visa oss fler under om du vill att vi ska tro att du är Messias. Ge oss bröd varje dag, precis som våra förfäder fick när de vandrade genom öknen. Eller som Skriften säger: 'Mose gav dem bröd från himlen.'

³² Jesus svarade: Det var inte Mose som gav dem brödet. Min Far gjorde det, och nu erbjuder han er det sanna brödet från himlen.

³³ Det brödet är den som är sänd av Gud från himlen, och han ger liv åt världen.

³⁴ Herre, sa de, ge oss det brödet varje dag!

³⁵ Jesus svarade: Jag är livets bröd. Ingen som kommer till mig ska någonsin bli hungrig igen. Och den som tror på mig behöver aldrig bli törstig.