Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

^49-50 Glöm aldrig dina löften till mig, din tjänare, för de är mitt enda hopp! De ger mig styrka mitt i lidandet. De ger mig nya krafter och ger mig liv!

⁵¹ Självbelåtna människor talar föraktfullt om mig så ofta de kan, men jag står oberörd inför dem.

⁵² Från min tidigaste ungdom har jag försökt lyda dig. Dina ord har varit min tröst.

⁵³ Jag grips av vrede och förtvivlan när jag tänker på de människor som överger dina befallningar,

⁵⁴ för dina lagar har varit en källa till glädje för mig under denna korta vandring på jorden.

⁵⁵ Jag kommer ihåg dina bud till och med på natten och tänker på dem, Herre.

⁵⁶ Det har alltid varit en lycka för mig att lyda dig!

^10-12 När Herren, din Gud har lett dig in i landet som han lovade dina förfäder Abraham, Isak och Jakob, och när han har gett dig stora städer som är fulla av rikedomar, städer som du inte har byggt, brunnar som du inte har grävt och vingårdar och olivträd som du inte har planterat, och när du har ätit dig mätt, se då till att du inte glömmer Herren, som ledde dig ut ur slaveriet i Egypten.

¹³ Du ska alltid tjäna Herren, din Gud, och frukta honom, och det är bara i hans namn du får bekräfta dina löften.

¹⁴ Du ska inte tillbe grannfolkens gudar,

¹⁵ för Herren, din Gud, som bor bland er, är en svartsjuk Gud, och hans vrede kan mycket snabbt väckas mot er och utplåna er från jordens yta.

¹⁶ Fresta inte hans tålamod, som du gjorde när du klagade på honom i Massa.

¹⁷ Du måste troget lyda honom i allt han befaller.

¹⁸ Bara då gör du det som är rätt och riktigt i hans ögon. Om du lyder honom, kommer allt att gå dig väl i händer, och du ska kunna tåga in och ta det land i besittning, som Herren lovade dina förfäder.

¹⁹ Du kommer då också att med Herrens hjälp kunna driva ut alla fiender.

²⁰ När din son i framtiden frågar dig: 'Vad är meningen med alla de här lagarna, som Herren, vår Gud, har gett oss?'

²¹ ska du berätta för honom och säga: 'Vi var Faraos slavar i Egypten, och Herren ledde oss ut ur Egypten med väldig makt

²² och genom att göra stora och fruktansvärda tecken och under mot Egypten och Farao och allt hans folk. Vi såg alltsammans med våra egna ögon.

²³ Han ledde oss ut ur Egypten för att han skulle kunna ge oss det land som han hade lovat våra förfäder,

²⁴ och han har gett oss befallning att följa alla hans lagar och respektera honom, så att han ska kunna bevara oss vid liv, som han gjort hittills.

²⁵ Och det kommer alltid att gå bra för oss när vi lyder Herrens, vår Guds, lagar.'

De religiösa ledarna planerar att döda Jesus

⁴⁵ Många av de judar som var på besök hos Maria och såg vad Jesus gjorde, trodde då till slut på honom.

⁴⁶ Men några gick bort till fariseerna och rapporterade vad som hänt.

⁴⁷ Då sammankallade översteprästerna och fariseerna ett råd för att diskutera situationen.Vad ska vi göra?, sa de till varandra. Den här mannen gör ju verkligen under.

⁴⁸ Om vi låter honom fortsätta kommer hela folket att ställa sig på hans sida, och då kommer den romerska armén att gripa in och utplåna både oss och vårt land.

⁴⁹ Och en av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sa: Ni fattar ingenting!

⁵⁰ För oss är det bäst om en man dör för folket, än att ett helt folk går under.

⁵¹ Denna profetia om att Jesus skulle dö för hela folket kom från Kajafas, översteprästen. Han sa det inte av sig själv, utan Gud lade orden i hans mun.

⁵² Det var en förutsägelse om att Jesus skulle dö inte bara för Israel, utan för alla Guds barn som är spridda runt världen.

⁵³ Från den stunden var de judiska ledarna fast beslutna att avrätta Jesus.

⁵⁴ Jesus avslutade nu sin offentliga verksamhet och lämnade Jerusalem. Han gick till utkanten av öknen, till staden Efraim, och stannade där med sina lärjungar.

⁵⁵ Påsken, en av judarnas heliga högtider, närmade sig, och många människor från hela landet kom till Jerusalem flera dagar i förväg för att gå igenom reningsceremonierna innan påsken började.

⁵⁶ De ville se Jesus, och medan de stod och samtalade i templet frågade de varandra: Vad tror ni? Tänker han komma till påskhögtiden?

⁵⁷ Under tiden hade översteprästerna och fariseerna befallt att den som såg Jesus genast måste rapportera det, så att de kunde arrestera honom.