Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Hagar och Ismael drivs ut i öknen
8 Tiden gick, och barnet växte och blev avvant. Detta firade Abraham med en fest.
9 Men när Sara såg att Ismael, Abrahams son med den egyptiska flickan Hagar, retade Isak,
10 vände hon sig till Abraham och sa: 'Gör dig av med slavflickan och hennes son. Han ska inte dela dina ägodelar med min son. Det går jag aldrig med på.
11 Detta gjorde Abraham mycket upprörd, för Ismael var ju också hans son.
12 Men Gud sa till Abraham: Var inte så bekymrad över detta med Ismael och hans mor. Gör som Sara säger, för det är genom Isak som mitt löfte kommer att uppfyllas.
13 Men av slavflickans sons barn ska jag också göra ett folk, därför att även han är din.
14 Abraham gick därför upp mycket tidigt följande morgon och gjorde i ordning mat för deras resa. Han band ett vattenkärl på Hagars axlar och skickade bort henne med sin son, och utan mål vandrade hon så ut i Beer-Sebas öken.
15 När vattnet tog slut lämnade hon barnet under en buske
16 och gick bort och satte sig en bit därifrån. Jag vill inte se honom dö, sa hon och brast ut i våldsam gråt.
17 Då hörde Gud även pojkens gråt, och Guds ängel ropade från himlen till Hagar: Hagar, vad är det för fel? Var inte rädd, för Gud har hört pojkens rop där han ligger.
18 Gå och hämta pojken och trösta honom, för jag ska göra ett stort folk av hans ättlingar.
19 Sedan öppnade Gud hennes ögon och hon såg en brunn. Där fyllde hon vatten i kärlet och gav det till pojken så att han fick dricka.
20-21 Och Gud välsignade Ismael, som växte upp i Parans öken och blev tränad i bågskytte. Där skaffade hans mor honom också en hustru från Egypten.
Bevisa hur god du är, Herre
86 Böj dig ner och hör min bön, Herre. Svara mig, för jag är svag och hjälplös!
2 Rädda mig från döden, för jag försöker följa alla dina lagar. Hjälp mig, för jag tjänar dig och litar på dig.
3 Var barmhärtig mot mig, Herre, för jag hoppas alltid på dig.
4 Gör mig glad, Herre, för jag tillber bara dig.
5 Herre, du är god, och villig till att förlåta. Du är barmhärtig mot alla som ber om din hjälp.
6 Lyssna noga till min bön, Gud! Hör mina rop på hjälp!
7 Jag tänker ropa till dig varje gång svårigheter kommer över mig, och då kommer du att svara mig.
8 Ingen annan Gud är som du, Herre, och ingen kan göra under som du.
9 Alla folk, och du skapade ju vartenda ett av dem, ska komma och böja sig inför dig, Herre, och prisa ditt stora och heliga namn.
10 Du är stor och mäktig och gör stora under. Bara du är Gud!
16 Visa medlidande med mig! Styrk mig och rädda mig.
17 Bevisa din godhet mot mig. Då ska alla som hatar mig skämmas eftersom du, Herre, har hjälpt mig och tröstat mig.
Ett nytt liv
6 Ska vi då fortsätta att synda så att Gud kan fortsätta att visa mer och mer godhet och förlåtelse?
2-3 Naturligtvis inte! Ska vi hålla på och synda när vi inte behöver det? Syndens makt över oss bröts ju när vi blev kristna, och genom dopet bekänner vi att Jesus Kristus genom sin död besegrade vår syndfulla natur.
4 Vår gamla natur, som älskade synden, begravdes med Kristus genom dopet. I stället fick vi del av det nya liv, som Jesus fick när Fadern med sin väldiga makt förde honom tillbaka till livet.
5 Vi har alltså blivit förenade med honom genom att dö med honom när han dog, och nu delar vi hans liv och hans uppståndelse.
6 Våra gamla onda begär spikades fast vid korset med honom. Vårt gamla jag krossades och sårades till döds så att vi inte längre är i syndens järngrepp och måste vara slavar under den.
7 Den som är död är fri från synden med all dess lockelse och makt.
8 Och eftersom vår gamla syndälskande natur dog med Kristus, så vet vi att vi kommer att dela hans nya liv.
9 Kristus uppstod från de döda och kommer aldrig att dö igen. Döden har inte längre någon makt över honom.
10 Han dog en gång för alla för att göra slut på syndens makt, och nu lever han för evigt i obruten gemenskap med Gud.
11 Betrakta därför den gamla syndiga naturen som död, och lev i stället för Gud genom Jesus Kristus vår Herre.
24 En elev är inte förmer än sin lärare, och en tjänare står inte över sin herre.
25 Och både eleven och tjänaren får lov att acceptera att det går med dem som med deras lärare och herre. När nu jag, husets herre, har kallats 'Satan
26 Men var inte rädda för dem som hotar er, för den dag kommer när sanningen ska komma fram! Deras hemliga sammansvärjningar kommer då att dras fram i offentlighetens ljus.
27 Vad jag nu säger er i mörkret ska ni ropa ut när dagen kommer. Och vad jag viskar i era öron ska ni ropa ut från hustaken!
28 Var inte rädda för dem som bara kan döda kroppen, men inte kan döda själen! Frukta bara Gud, som kan döda både kropp och själ i helvetet.
29 Inte en enda sparv, hur lite den än är värd, kan falla död till marken utan att er Far vet det.
30 Till och med vartenda hårstrå på era huvuden är räknade.
31 Oroa er alltså inte! För honom är ni mycket mer värda än många sparvar.
32 Om någon offentligt bekänner sig till mig ska jag försvara honom inför min Far i himlen.
33 Men om någon inte vill kännas vid mig, så ska inte heller jag kännas vid honom inför min Far i himlen.
34 Inbilla er inte att jag har kommit för att skapa frid på jorden! Nej, snarare tvärtom.
35 Jag kommer att orsaka splittring så att en son sätter sig upp mot sin far, en dotter mot sin mor, och en svärdotter mot sin svärmor.
36 De värsta fienderna kommer för många att finnas i deras egna hem!
37 Om ni älskar er far och mor mer än ni älskar mig, är ni inte värdiga att tillhöra mig. Och om ni älskar er son eller dotter mer än mig, är ni inte värdiga att tillhöra mig.
38 Och om ni vägrar att ta upp ert kors och följa mig, kan ni inte tillhöra mig.
39 Om ni klamrar er fast vid livet kommer ni till sist att förlora det, men om ni vågar ge det för min skull, kommer ni att rädda det.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®