Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Abraham får ett viktigt besök

18 Herren visade sig ännu en gång för Abraham, medan denne bodde i eklunden vid Mamre. En varm sommareftermiddag när Abraham satt i tältöppningen

² lade han plötsligt märke till tre män som kom emot honom. Han skyndade sig för att möta dem och välkomna dem.

^3-4 Mina herrar, sa han. Gå inte längre. Stanna här och vila er i skuggan under träden, medan jag hämtar vatten för att tvätta era fötter

⁵ och en bit mat för att styrka er med. Stanna här ett tag innan ni fortsätter er resa.De svarade: Det låter bra. Gör som du har sagt.

⁶ Då sprang Abraham tillbaka till tältet och sa till Sara: Skynda dig att baka några brödkakor. Använd det bästa mjölet och se till att det räcker åt alla tre!

⁷ Sedan sprang han ut till hjorden, valde ut en fet kalv och sa till en tjänare att skynda sig att slakta den.

⁸ Utan dröjsmål dukade han sedan fram ost och mjölk och den stekta kalven, och medan männen åt stod han bredvid dem under träden.

⁹ Var är din fru Sara? frågade de.I tältet, svarade Abraham.

¹⁰ Då sa Herren, för det var han: Nästa år ska jag ge dig och Sara en son! (Sara lyssnade i tältöppningen bakom honom.)

¹¹ Men Abraham och Sara var båda mycket gamla, och Sara hade för länge sedan passerat den ålder då hon fortfarande kunde få barn.

¹² Därför skrattade Sara tyst för sig själv: Skulle en kvinna vid min ålder kunna få barn och det med en man så gammal som min?

¹³ Då frågade Gud Abraham: Varför skrattade Sara? Varför sa hon att hon är för gammal att få barn?

¹⁴ Finns det något som är omöjligt för Gud? Nästa år ska jag komma igen och verkligen se till att Sara har en son, precis som jag har sagt till dig.

¹⁵ Men Sara vågade inte erkänna sitt misstag utan ljög och sa: Jag skrattade inte!Jo, det gjorde du visst! svarade Herren.

Isak föds

^1-2 Sedan gjorde Gud vad han lovat. Sara blev med barn och gav på gamla dagar Abraham en son precis vid den tid som Gud hade sagt.

³ Abraham kallade honom Isak, som betyder skratt.

^4-5 Åtta dagar efter födelsen, omskar Abraham honom, som Gud hade krävt. Abraham var 100 år gammal när detta hände.

⁶ Sara sa: Gud har låtit mig skratta av glädje! Alla som hör detta kommer att glädja sig med mig.

⁷ Och vem skulle ha drömt om att jag någonsin skulle få barn? Ändå har jag fött ett åt Abraham på gamla dagar!

Räddad från döden

116 Jag älskar Herren, för han har hört mina böner och besvarat dem.

² Han har böjt sig ner och lyssnat till mig. Därför ska jag be till honom så länge jag lever.

¹² Men vad kan jag nu göra för Herren som tack för allt han gjort för mig?

¹³ Jo, vid offermåltiden ska jag lyfta upp min bägare med vin för han har räddat mig.

¹⁴ Inför allt Guds folk vill jag visa att jag håller vad jag lovat.

¹⁵ Herren beskyddar alla som älskar honom, för de är dyrbara i hans ögon och han vill inte deras död.

¹⁶ Herre, du har befriat mig från mina bojor, och jag tjänar dig precis som min mor gjorde.

¹⁷ Därför vill jag ge dig ett tackoffer, och jag ska med hög röst bekänna att du är min Herre.

^18-19 Här i templets förgårdar i Jerusalem, inför allt ditt folk, ska jag infria allt jag lovade inför dig. Halleluja!

Ett rätt förhållande till Gud

5 När vi nu har fått det rätt ställt med Gud genom tron på hans löften, har vi verklig frid med honom på grund av vad Jesus Kristus, vår Herre, har gjort för oss.

² På grund av vår tro har han fört oss in i den förmånliga ställning som vi nu befinner oss i, och vi ser med glädje och visshet fram emot att bli allt det som Gud har tänkt att vi ska bli.

³ Vi kan till och med vara glada när vi möter problem och svårigheter, för vi vet att de är bra för oss. De lär oss att vara tålmodiga.

⁴ Och tålamodet utvecklar vår karaktär och hjälper oss att tro och hoppas på Gud mer och mer, tills slutligen vårt hopp är säkert och vår tro är fast.

⁵ Vi kan hålla huvudet högt vad som sedan än händer och veta att allt är väl, för vi vet hur mycket Gud älskar oss. Vi kan känna denna kärlek inom oss, därför att Gud har gett oss den helige Ande, som fyller våra hjärtan med sin kärlek.

⁶ När vi var helt hjälplösa och utan någon utväg, kom Kristus - just vid rätt tidpunkt - och dog för oss som levde i synd och som inte brydde oss om Gud.

⁷ Även om vi varit goda hade vi inte kunnat vänta oss att någon skulle dö för oss, trots att det naturligtvis hade varit möjligt.

⁸ Men Gud visade sin stora kärlek till oss genom att sända Kristus att dö för oss, medan vi fortfarande var syndare.

Jesus uppmanar lärjungarna att be om arbetare

³⁵ Jesus vandrade omkring och besökte alla städer och samhällen i området. Han undervisade i de judiska synagogorna och spred de goda nyheterna om riket. Och överallt dit han kom botade han människor från alla slags sjukdomar.

³⁶ När han såg alla dem som följde efter honom, kände han medlidande med dem. De visste inte vad de skulle göra eller vart de skulle vända sig för att få hjälp. De var som får utan herde.

³⁷ Skörden är stor men arbetarna är så få, sa han till lärjungarna.

³⁸ Be därför den som har ansvaret för skördearbetet att han skickar ut fler arbetare på åkrarna.

Jesus sänder ut de tolv

10 Vid den tiden kallade Jesus till sig sina tolv lärjungar och gav dem fullmakt att driva ut onda andar och att bota alla slags sjukdomar.

² Här följer namnen på dessa tolv: Simon (som senare kom att kallas Petrus), Andreas (Petrus bror), Jakob och Johannes (söner till Sebedaios),

³ Filippos, Bartolomaios, Tomas, Matteus (skatteindrivaren), Jakob (Alfaios son), Taddaios,

⁴ Simon (en medlem av seloternas revolutionära parti) och Judas Iskariot (som senare förrådde honom).

⁵ Dessa tolv sände Jesus iväg med följande instruktioner: Gå inte till samarierna eller till andra folk,

⁶ utan bara till Israels folk - Guds förlorade får.

⁷ Gå och tala om för dem att himmelriket är nära.

⁸ Bota sjuka, väck upp döda, bota leprasjuka och driv ut de onda andarna. Gör allt utan betalning, för också ni har fått det som gåva!

⁹ Ta inga pengar med er.

¹⁰ Inte heller någon väska med extra kläder och skor eller någon vandringsstav. Ni kommer att få mat och allt det ni behöver för det är arbetaren värd.

¹¹ Varje gång ni kommer in i en stad eller en by, så sök upp någon som tar emot er och lyssnar till ert budskap och stanna i hans hem tills ni fortsätter till nästa stad.

¹² Om det visar sig vara ett gudfruktigt hem, ge det då er välsignelse.

¹³ Om det inte är det, behåll välsignelsen för er själva.

¹⁴ Och om man inte tar emot er i en stad eller ett hem så bekymra er inte mer om människorna där. Skaka i stället dammet av era fötter och gå därifrån.

¹⁵ Men en sak är säker: Människorna i de onda städerna Sodom och Gomorra kommer att få det lättare på domens dag än dem som inte välkomnar er.

Jesus förbereder lärjungarna på förföljelse

¹⁶ Jag sänder ut er som får bland vargar. Var vaksamma som ormar och beskedliga som duvor.

¹⁷ Men akta er! Ni kommer nämligen att arresteras och ställas inför rätta och bli misshandlade i synagogorna.

¹⁸ Ja, ni ska också för min skull bli anklagade inför kungar och makthavare. Då får ni anledning att berätta för dem om mig - ja, att vittna för världen.

¹⁹ Men när ni ställs inför rätta och man förhör er behöver ni inte oroa er för vad ni ska säga, för ni ska få de rätta orden i rätt ögonblick.

²⁰ Och det är inte ni som kommer att tala, utan er himmelske Fars ande ska tala genom er.

²¹ Bröder ska förråda varandra och låta döda varandra, och föräldrar ska förråda sina egna barn. Och barn kommer att göra uppror mot sina föräldrar och ta livet av dem.

²² Alla kommer att hata er därför att ni tillhör mig. Men de som håller ut till slutet ska bli frälsta.

²³ När ni blir förföljda i en stad så fly till en annan. Men jag försäkrar er att Människosonen kommer att återvända innan ni hunnit till dem alla!