Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
23 Fröjda er, ni Sions barn,
var glada i Herren, er Gud,
ty han har givit er Läraren[a] som ger rättfärdighet.
Han skall låta rikligt med regn komma ner över er,
både höstregn och vårregn som tidigare.
24 Så skall logarna fyllas med säd
och pressarna flöda över av vin och olja.
25 Jag skall ersätta er för de årsgrödor
som åts upp av gräshopporna och gräsbitarna,
av gräsätarna och gräsgnagarna,
den stora här som jag sände ut mot er.
26 Ni skall äta och bli mätta,
och ni skall lova Herrens, er Guds, namn,
hans som har handlat så underbart med er,
och mitt folk skall aldrig mer komma på skam.
27 Ni skall förstå att jag är mitt i Israel,
att jag är Herren, er Gud, och ingen annan.
Och mitt folk skall aldrig komma på skam.
28 Och det skall ske därefter
att jag skall utgjuta min Ande över allt kött.
Era söner och era döttrar skall profetera,
era gamla män skall ha drömmar,
era unga män skall se syner.
29 Också över tjänare och tjänarinnor
skall jag i de dagarna utgjuta min Ande.
30 Och jag skall låta tecken synas
på himlen och på jorden:
blod, eld och rökpelare.
31 Solen skall vändas i mörker
och månen i blod,
innan Herrens dag kommer,
den stora och fruktansvärda.
32 Och det skall ske
att var och en som åkallar Herrens namn
skall bli frälst.
Ty på Sions berg och i Jerusalem
skall det finnas en räddad skara så som Herren har sagt,
bland kvarlevan som Herren kallar.
Psalm 65
Guds godhets rikedom
1 För sångmästaren, en psalm av David, en sång.
2 Gud, dig lovar man i stillhet i Sion,
till dig får man infria löften.
3 Du som hör bön,
till dig kommer alla människor.
4 Syndiga gärningar är mig övermäktiga,
du är den som sonar våra överträdelser.
5 Salig är den som du utväljer
och låter komma dig nära,
han får bo i dina gårdar.
Låt oss bli mättade av det goda i ditt hus,
det heliga i ditt tempel.
6 Du bönhör oss i rättfärdighet
med gärningar som väcker förundran,
du, vår frälsnings Gud,
som är en tillflykt för alla jordens ändar
och för havet i fjärran.
7 Du gör bergen fasta genom din kraft,
du är rustad med makt.
8 Du stillar havens brus,
deras böljors brus och folkens larm.
9 De som bor vid jordens ändar
häpnar för dina tecken,
österland och västerland uppfyller du med jubel.
10 Du tar dig an jorden och vattnar den,
du gör den mycket rik.
Guds källa har vatten till fyllest.
Du skaffar säd åt människorna,
när du så bereder jorden.
11 Dess fåror vattnar du
och jämnar det som är upplöjt.
Med regnskurar mjukar du upp jorden
och välsignar det som växer på den.
12 Du kröner året med ditt goda,
dina fotspår dryper av fetma.
13 Betesmarkerna i öknen dryper,
höjderna klär sig i glädje.
14 Ängarna är fulla av hjordar,
dalarna är täckta med säd.
Man höjer jubelrop och sjunger.
Aposteln inför döden
6 Själv offras jag redan som ett drickoffer, och tiden för mitt uppbrott är inne. 7 Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. 8 Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen, och inte bara åt mig utan åt alla som älskar hans återkomst.
16 När jag försvarade mig första gången kom ingen till min hjälp, utan alla övergav mig. Måtte inte detta tillräknas dem. 17 Men Herren hjälpte mig och gav mig kraft, för att jag skulle fullfölja förkunnelsen och alla folk få höra den. Så blev jag räddad ur lejonets gap.[a] 18 Herren skall också rädda mig från alla onda anslag och frälsa mig till sitt himmelska rike. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen.
Farisén och publikanen i templet
9 För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse: 10 "Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan. 11 Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. 12 Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. 13 Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet[a] och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare. 14 Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln