Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 129
Sions fiender skall komma på skam
1 En vallfartssång.
Stor nöd har de vållat mig
alltifrån min ungdom - så skall Israel säga -
2 stor nöd har de vållat mig
alltifrån min ungdom.
Ändå blev de mig inte för starka.
3 På min rygg har plöjare plöjt
och dragit långa fåror.
4 Men Herren är rättfärdig,
han har huggit av de ogudaktigas band.
5 De skall komma på skam och vika tillbaka,
alla som hatar Sion.
6 De skall bli som gräs på taken,
som vissnar innan det vuxit upp.
7 Ingen skördeman fyller sin hand med det,
ingen kärvbindare sin famn.
8 De som går förbi säger inte:
" Herrens välsignelse må komma över er!
Vi välsignar er i Herrens namn."
Profetia om Babel
50 Detta är det ord som Herren talade om Babel, om kaldeernas land, genom profeten Jeremia:
2 Förkunna bland hednafolken,
ge det till känna, res upp ett baner,
kungör och dölj det inte.
Säg: Babel är intaget,
Bel har kommit på skam,
Merodak är krossad.
Dess avgudabilder har kommit på skam,
dess avgudar är krossade.
3 Ty ett folk drar upp mot det norrifrån.
Det skall göra dess land till en ödemark,
så att ingen kan bo i det.
Både människor och djur skall fly.
4 I de dagarna och på den tiden, säger Herren,
skall Israels barn komma tillsammans med Juda barn.
Under gråt skall de gå
och Herren, sin Gud, skall de söka.
5 De skall fråga efter Sion
och vända sig hitåt:
"Kom! Låt oss hålla fast vid Herren
i ett evigt förbund, som aldrig skall glömmas."
6 Mitt folk var förlorade får.
Deras herdar förde dem vilse
och lät dem irra omkring på bergen.
De strövade från berg till höjd
och glömde sin viloplats.
7 Alla som träffade på dem slukade dem,
och deras motståndare sade:
"Vi är utan skuld."
Det skedde därför att de hade syndat mot Herren,
rättfärdighetens boning,
mot Herren, deras fäders hopp.
17 Israel är ett vilsekommet får
som jagats av lejon.
Först slukade kungen i Assyrien det, och till slut har Nebukadressar, kungen i Babel, gnagt dess ben. 18 Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall straffa kungen i Babel och hans land, liksom jag har straffat kungen i Assyrien. 19 Jag skall föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han skall få gå i bet på Karmel och i Basan. På Efraims berg och i Gilead skall han få äta sig mätt.
20 I de dagarna och på den tiden, säger Herren,
skall man söka efter Israels missgärning
och den skall inte mer vara till,
efter Juda synder och de skall inte mer finnas.
Ty jag skall förlåta dem som jag låter leva kvar.
Jesus i Getsemane
39 Sedan gick Jesus som vanligt ut till Oljeberget, och hans lärjungar följde honom. 40 När han kom till platsen,[a] sade han till dem: "Be att ni inte kommer i frestelse." 41 Och han gick ett stycke ifrån dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: 42 "Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din." 43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft.[b] 44 Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden. 45 När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av bedrövelse. 46 Då sade han till dem: "Varför sover ni? Stig upp och be att ni inte kommer i frestelse."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln