Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Guds hjärtelag mot det upproriska Israel
11 När Israel var ung fick jag honom kär,
och ut ur Egypten kallade jag min son.
2 Men ju mer de har blivit kallade,
desto mer har de dragit sig undan.
Åt baalerna offrar de
och åt de uthuggna bilderna tänder de rökelse.
3 Ändå var det jag som lärde Efraim att gå
och som tog dem upp i mina armar.
Men de förstod inte att jag ville hela dem.
4 Med lena band drog jag dem,
med kärlekens band,
jag var för dem lik en
som lättar oket över deras nackar,
jag böjde mig ner till dem och gav dem mat.
5 De skall inte få vända tillbaka till Egyptens land
utan Assur skall bli deras kung,
eftersom de vägrade att omvända sig.
6 Svärdet skall rasa i deras städer
och förstöra deras bommar
och frossa omkring sig för deras onda planers skull.
7 Mitt folk är benäget till otrohet mot mig,
och hur mycket man än kallar dem till den som är därovan,
upphöjer ändå ingen honom.
8 Hur skall jag kunna överge dig, Efraim?
Skall jag lämna dig, Israel?
Hur skall jag kunna göra med dig som med Adma
och låta det gå dig som Sebojim?
Mitt hjärta vänder sig i mig,
all min barmhärtighet vaknar.
9 Jag vill inte låta dig känna min brinnande vrede,
jag vill inte på nytt ödelägga Efraim.
Ty jag är Gud
och inte en människa,
helig är jag ibland er,
och med vrede vill jag ej komma.
10 Herren skall de följa,
och han skall ryta som ett lejon,
ja, han skall ryta
och barnen skall med bävan samlas västerifrån.
11 Likt fåglar skall de med bävan komma från Egypten
och som duvor från Assurs land.
Och jag skall låta dem bo i sina hus, säger Herren.
FEMTE BOKEN
Psalm 107
De återlöstas tacksamhet
1 Tacka Herren, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.
2 Så säger Herrens återlösta,
de som han har återlöst från fiendens hand,
3 de som han har församlat från länderna,
från öster och väster,
från norr och söder.[a]
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar,
de fann ingen plats där de kunde bo.
5 De var hungriga och törstiga,
deras liv tynade bort.
6 Men de ropade till Herren i sin nöd
och han räddade dem ur deras trångmål.
7 Han ledde dem på den rätta vägen,
så att de kom till en stad där de kunde bo.
8 Må de tacka Herren för hans nåd,
för hans underbara gärningar mot människors barn,
9 ty han stillade själens törst
och mättade själens hunger med sitt goda.
43 Den som är vis må lägga märke till detta
och tänka på Herrens nådegärningar.
Den gamla och den nya människan
3 Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. 2 Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. 3 Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. 4 När Kristus träder fram, han som är vårt liv,[a] då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom. 5 Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan. 6 Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.[b] 7 Bland dem vandrade också ni en gång, då ni levde i dessa synder. 8 Men nu skall också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska. Låt inte smädelser och fräckheter komma över era läppar. 9 Ljug inte på varandra. Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar 10 och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare. 11 Här är det inte längre fråga om grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt,[c] slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla.
Den rike dåren
13 Någon i folkhopen sade till honom: "Mästare, säg till min bror att han delar arvet med mig." 14 Jesus sade till honom: "Människa, vem har satt mig till skiljedomare mellan er?" 15 Sedan sade han till dem: "Se till att ni aktar er för allt slags girighet, ty en människas liv består inte i att hon har överflöd på ägodelar." 16 Och han berättade en liknelse för dem: "En rik man hade åkrar som gav goda skördar. 17 Och han frågade sig själv: Vad skall jag göra? Jag har inte plats för mina skördar. 18 Så här vill jag göra, tänkte han. Jag river mina logar och bygger större, och där samlar jag in all min säd och allt mitt goda. 19 Sedan vill jag säga till mig själv: Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu lugnt, ät, drick och var glad. 20 Men Gud sade till honom: Din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig,[a] och vem skall då få vad du har samlat ihop? 21 Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln