Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 44
Bön när fienderna tycks segra
1 För sångmästaren, en sång av Koras söner.
2 Gud, med våra öron har vi hört,
våra fäder har berättat för oss
om den gärning du gjorde i deras tid, i forntidens dagar.
3 Det var du som med din hand fördrev hednafolken,
men dem planterade du.
Du förgjorde andra folk,
men dem lät du breda ut sig.
4 Det var ej med sitt svärd de intog landet,
deras egen arm gav dem ej seger,
utan din högra hand, din arm och ditt ansiktes ljus,
ty du älskade dem.
5 Det är du som är min konung, o Gud.
Ge befallning om Jakobs frälsning.
6 Genom dig skall vi slå ner våra fiender,
genom ditt namn trampa ner våra motståndare.
7 Jag litar inte på min båge,
mitt svärd kan inte frälsa mig.
8 Nej, du har frälst oss från våra ovänner,
dem som hatar oss låter du komma på skam.
9 Gud, vi lovar dig hela dagen,
ditt namn prisar vi för evigt. Sela.
10 Ändå har du förkastat oss
och låtit oss stå med skam,
du drar inte ut med våra härar.
11 Du låter oss vika tillbaka för fienden
och de som hatar oss tar byte.
12 Du låter oss bli uppätna som får,
du skingrar oss bland hednafolken.
13 Du säljer ditt folk för ingenting,
den vinst du gör är inte stor.
14 Du låter våra grannar håna oss,
från dem som bor omkring oss kommer spott och spe.
15 Du gör oss till ett ordspråk bland hednafolken,
du låter folken skaka på huvudet åt oss.
16 Hela dagen är min smälek inför mig,
blygsel täcker mitt ansikte,
17 när jag hör hånarens och baktalarens ord,
när jag ser fienden och den hämndgirige.
18 Allt detta har kommit över oss,
men vi har inte glömt dig
eller svikit ditt förbund.
19 Våra hjärtan vände sig inte bort,
våra steg vek inte av från din väg.
20 Men du har krossat oss där schakaler bor
och låtit dödsskugga falla över oss.
21 Om vi hade glömt vår Guds namn
och sträckt ut våra händer mot en främmande gud,
22 skulle då inte Gud ha upptäckt det,
han som känner hjärtats hemligheter?
23 Nej, för din skull dödas vi hela dagen,
vi räknas som slaktfår.
24 Vakna upp! Varför sover du, Herre?
Vakna! Förkasta oss ej för alltid.
25 Varför gömmer du ditt ansikte
och glömmer vårt lidande och betryck?
26 Vår själ är nerböjd i stoftet,
vår kropp ligger nertryckt till jorden.
27 Grip in och hjälp oss,
friköp oss för din nåds skull.
11 Också för dig, Juda, är en skördetid bestämd,
när jag åter gör slut på mitt folks fångenskap.
Efraims och Samariens ondska
7 När jag vill hela Israel, då avslöjas Efraims missgärning
och Samariens ondska.
Ty de handlar svekfullt,
tjuvar gör inbrott
och rövarskaror plundrar på vägarna.
2 I sina hjärtan tänker de inte på
att jag kommer ihåg all deras ondska.
De är nu omgivna av sina egna gärningar,
som är inför mitt ansikte.
3 Med sin ondska gläder de kungen
och med sina lögner furstarna.
4 Alla är de äktenskapsbrytare.
De liknar en ugn, som bagaren värmt upp.
När han har knådat degen upphör han att elda,
till dess att degen har jäst.
5 På vår kungs dag drack sig furstarna febersjuka av vin,
själv räckte han smädarna handen.
6 Ty de kommer honom nära.
Deras hjärtan är som en ugn
när de ligger i försåt.
Hela natten sover deras bagare,
men på morgonen brinner han som en flammande eld.
7 Alla är de heta som en ugn
och de förtär sina domare.
Alla deras kungar har fallit,
ingen bland dem åkallar mig.
8 Efraim blandar sig med andra folk.
Han är som en kaka
som inte har vänts.
9 Främlingar har förtärt hans kraft,
men han förstår det inte.
Trots att han har fått grått hår,
märker han det inte.
10 Israels stolthet vittnar emot honom.
De vänder inte om till Herren, sin Gud,
och söker inte hans hjälp trots allt detta.
11 Efraim har blivit som en dum duva utan förstånd.
De kallar på Egypten,
till Assur går de.
12 Men när de går
kastar jag ut mitt nät över dem,
som om de var fåglar under himlen
skall jag dra ner dem.
Jag skall straffa dem,
så som det är kungjort i deras församling.
13 Ve över dem,
ty de har flytt bort från mig!
Fördärv över dem,
ty de har avfallit från mig!
Jag ville friköpa dem,
men de har talat lögnaktigt mot mig.
14 De ropar inte till mig av hjärtat,
utan klagar på sina bäddar.
De oroar sig för sin säd och sitt vin,
men de vänder sig bort från mig.
15 Det var jag som undervisade dem
och stärkte deras armar,
men de har ont i sinnet mot mig.
16 De vänder om,
men inte till den som är därovan.
De är lika en båge som sviktar.
Deras furstar skall falla genom svärd,
därför att deras tungor är så hätska.
Detta skall bli dem till hån
i Egyptens land.
43 Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa [a] och hata din ovän.[b] 44 Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. 45 Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. 46 Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också? 47 Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också? 48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln