Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 52
Tröst mot våld och onda tungor
1 För sångmästaren, en sång av David, 2 när edomiten Doeg kom och sade till Saul: "David har gått in i Ahimeleks hus."
3 Varför skryter du med det onda, du som är så mäktig?
Guds nåd varar för alltid.
4 Din tunga tänker ut fördärv,
den är lik en skarp rakkniv,
du handlar bedrägligt.
5 Du älskar ont mer än gott,
lögn mer än sanning. Sela.
6 Du älskar allt tal som gör skada,
du falska tunga.
7 Därför skall Gud slå ner dig för alltid,
gripa dig och rycka dig ut ur din hydda,
utrota dig ur de levandes land. Sela.
8 De rättfärdiga skall se det och frukta,
de skall le åt honom:
9 "Se, där är en man
som ej gjorde Gud till sitt värn!
Han litade på sin stora rikedom,
han sökte styrka genom att roffa åt sig."
10 Men jag är som ett grönskande olivträd i Guds hus.
Jag förtröstar på Guds nåd,
alltid och för evigt.
11 Jag skall alltid tacka dig
för vad du har gjort.
Inför dina fromma skall jag hoppas på ditt namn,
ty det är gott.
Folkets självsäkerhet och brist på gudsfruktan
6 Ve de trygga på Sion, de självsäkra på Samarias berg,
de förnämsta bland förstlingsfolket,
dem som Israels hus brukar vända sig till!
2 Drag bort till Kalne och se efter,
gå därifrån till Stora Hamat
och far sedan ner till filisteernas Gat.
Är de bättre än rikena här,
eller är deras område större än ert område?
3 Ni skjuter den onda dagen bort ifrån er,
men låter våldet härska hos er.
4 Ni vilar på soffor av elfenben
och sträcker lättjefullt ut er på era bäddar.
Ni äter lamm ur hjorden
och kalvar från gödstallet.
5 Ni skrålar era visor till harpans ljud
och tänker ut nya musikinstrument som David.
6 Ni dricker vin ur stora skålar
och smörjer er med salvor av finaste olja,
men bekymrar er inte om Josefs skada.
7 Därför skall nu dessa
som de första föras bort i fångenskap.
Det blir slut med skrålet
från dem som lättjefullt sträcker ut sig.
8 Herren, Herren har svurit vid sig själv,
säger Herren, härskarornas Gud:
Jag avskyr Jakobs stolthet
och hatar hans palats.
Jag skall utlämna staden
med allt som finns i den.
9 Och det skall ske att om tio män lämnas kvar i samma hus, skall de alla dö. 10 När en släkting med likbrännarens hjälp vill föra benen ut ur huset och ropar till den som är inne i huset: "Finns det någon mer än du här?", och denne svarar: "Ingen", så skall han säga: "Tyst! Herrens namn får inte nämnas."
11 Ty se, på Herrens befallning
skall det stora huset slås i stycken
och det lilla huset i spillror.
12 Springer hästar på klippor
eller plöjer man där med oxar?
Men ni har förvandlat rätten till gift
och rättfärdighetens frukt till malört.
13 Ni gläder er över Lo-Debar[a] och säger:
"Har vi inte genom vår egen styrka
intagit Karnajim?"[b]
14 Ty se, jag skall uppväcka ett folk mot er, ni av Israels hus, säger Herren, härskarornas Gud. Och de skall ansätta er från infartsvägen mot Hamat ända till Arabasänkan.
Liknelsen om såningsmannen
4 Då mycket folk samlades och man begav sig ut till honom från den ena staden efter den andra, talade han till dem i en liknelse: 5 "En såningsman gick ut för att så sitt utsäde. Och när han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det. 6 En del föll på stenig mark, och när det hade kommit upp torkade det bort, eftersom det inte hade någon fuktighet. 7 En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och kvävde det. 8 Men en del föll i god jord och växte upp och gav hundrafaldig skörd." När han hade sagt detta, ropade han: "Hör, du som har öron att höra med!"
Liknelsens innebörd
9 Hans lärjungar frågade honom sedan vad denna liknelse betydde. 10 Han svarade: "Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra får dem i liknelser, för att de skall se och ändå inte se och höra och ändå inte förstå.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln