Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 39
Inför döden och människans förgänglighet
1 För sångmästaren, till Jedutun.[a] En psalm av David.
2 Jag sade: "Jag vill ta mig i akt,
så att jag inte syndar med min tunga.
Jag vill sätta ett lås för min mun,
så länge den ogudaktige är inför mig."
3 Jag blev stum och tyst.
Jag teg, fjärran från det goda,
och min plåga blev allt värre.
4 Mitt hjärta brann inom mig.
Medan jag grubblade,
brann det som en eld.
Jag talade med min tunga:
5 " Herre, låt mig förstå att mitt liv har ett slut,
att det finns en gräns för mina dagar,
så att jag inser hur förgänglig jag är.
6 Som en handsbredd har du gjort mina dagar,
min livslängd är som ett intet inför dig.
Endast en vindfläkt är människorna,
hur säkra de än står. Sela.
7 Som en skugga vandrar en man omkring,
han oroar sig till ingen nytta
och samlar på hög utan att veta vem som skall få det.
8 Men vad hoppas jag på, Herre?
Till dig står mitt hopp.
9 Befria mig från alla mina överträdelser,
låt mig inte bli smädad av dårar.
10 Jag tiger och öppnar ej min mun,
ty det är du som har gjort det.
11 Tag din plåga ifrån mig,
för din hands aga går jag under.
12 När du tuktar någon för hans missgärning,
förtär du likt malen det han har kärt.
Endast en vindfläkt är människorna. Sela.
13 Hör min bön, Herre,
lyssna till mitt rop.
Tig inte vid mina tårar,
ty en främling är jag hos dig,
en gäst som alla mina fäder.
14 Vänd din blick ifrån mig,
så att jag kan le igen,
innan jag går bort och ej mer finns till."
Kung Sidkias förbundsbrott framställt i en liknelse
17 Herrens ord kom till mig. Han sade: 2 "Du människobarn, ge Israels hus en gåta och tala till det i en liknelse, och säg: 3 Så säger Herren, Herren:
En stor örn med stora vingar
och långa vingpennor
och täckt med brokiga fjädrar
kom till Libanon och tog bort toppen på cedern.
4 Han bröt av dess översta gren
och förde den till köpmännens land
och satte den i en handelsstad.
5 Han tog en planta som växte i landet,
och planterade den i fruktbar jord.
Han förde den till mycket vatten
och satte den som ett pilträd där.
6 Den växte upp och blev en vinstock
med många grenar,
men med låg stam
för att dess rankor skulle vända sig till honom
och dess rötter vara under honom.
Den blev en vinstock
som bar grenar
och sköt skott.
7 Men det fanns också en annan stor örn med stora vingar
och många fjädrar.
Och se, vinstocken sköt längtansfullt ut
sina rötter till den.
Och från platsen där den var planterad
sträckte den sina rankor mot honom,
för att han skulle vattna den.
8 Den var planterad i god jord
vid mycket vatten,
för att den skulle få grenar
och bära frukt
och bli en utsökt vinstock.
9 Säg: Så säger Herren, Herren:
Kan det gå väl för den vinstocken?
Skall han inte rycka upp rötterna
och riva av frukten,
så att den torkar
och alla de spirande bladen vissnar?
Det behövs ej stor kraft eller mycket folk
för att rycka upp den med rötterna.
10 Visst står den fast planterad,
men kan det sluta väl för den?
När östanvinden når den,
skall den då inte helt torka bort?
På den plats där den vuxit upp skall den torka bort."
12 Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen. 13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln